Vi 35+ som påbörjat utredning!

Håller tummarna för er

Tack snälla. Idag rd 8. Känner dock lite mensvärk från och till och har på känn att det är kört. MEN måste ha hoppet kvar tills mensen kommer. Förra försöket så började med komma lite lite blod rd 9 för att bli mer rd 10-11. Rd 12 var det konstaterat kört. 
Så dessa dagar som kommer här nu känns extra jobbiga. Jag tänker redan  nu på hur man ska orka ännu ett försök. Hur ska man orka?

Ge inte upp hoppet! Förstår dock det måste kännas tufft. *håller tummarna hårdare*

Precis som förra gången så börjar jag små blöda på rd 9, alltså idag! 
Hur ska man orka? Förra gången som var den första så googla jag ihjäl mig på att blöda lite vid ivf osv osv, vilket bara ger ett falskt hopp. Ärligt tror jag inte att det är speciellt många som blöder i början och att allt går bra. Så jag ser denna gång som misslyckad, Bara att vänta på att få göra FET framöver då vi iallafall har ett i frysen.

Då dök mensen upp här igen på BIM+3 så det sreck jag fick i förra veckan måste ha varit ett spökstreck eller så kanske det räknas som tidigt missfall. har alltid haft en cykel på 27-28 dagar de senaste 15 åren och aldrig 30 dagar. Men men nu vet jag läget och får fokusera på nästa månad igen.

Men vad tråkigt! Man får verkligen hoppas att 2015 blir ett bättre år än detta! 

Ja vi får hålla tummarna för alla att 2015 blir ett bra år! Ska på första läkarbesöket 12/1 och få höra om proverna vi tagit samt vul på mig tror jag. Nervöst!!

Ja då har vi fått besked... Kört för mig att kunna få genetiskt egna barn. Har bölat sen vi kom hem idag. Visste att mina värden var dåliga men trodde inte dom var så här dåliga. Känns som en rejäl käftsmäll... Så nu blir vi ställda i äggdonationskö... Tur att det finns. Att aldrig få uppleva att se sig själv i barnet skär i hjärtat. Många tankar snurrar nu.

Åh förstår dig KajsaK. Vilket tråkigt besked. Du får ta några dagar att samla dig, fundera på vad du/ni vill göra. Det finns ju flera sätt att få barn på men förstår dig fullt ut att inte kunna få ett biologiskt barn. Har ni pratat om detta tidigare innan beskedet hur ni ställer er till äggdonation och adoption? Sånt är ganska viktigt att prata igenom. För oss är det tex så att jag kan tänka mig adoption men inte min sambo, så funkar det inte med ivf eller äggdontation så måste jag ta ett stort beslut. Är barn viktigare än min sambo. Svårt att tänka på nu men ändå viktigt att fundera över. Stor kram till dig.

Ja det känns riktigt tufft. Så många tankar och frågor som snurrar i huvudet både hos mig och min sambo... Vi sa där och då igår hos läkaren att vi vill ställas i kö för äggdonation, så dom tog blodprover på oss båda för hiv, hepatit mm. Det kändes som en självklarhet så vi iaf har nån chans att få barn. Men i samma veva är det en fruktansvärd känsla av sorg. Var verkligen inte beredd på detta svar. Ev att jag rent är på väg in i tidig menopaus enl läkaren...36 år gammal liksom.. Vi har diskuterat adoption litegranna. Där är det nog mer jag som tycker det känns avlägset, är ju en jäkla process där allt i ens liv blir genomrotat bland annat. Känner mig helt slut just nu och sjukskrev mig denna vecka från jobbet.

Ja ni har ett stort beslut att fundera på och jag håller verkligen tummarna för er att det funkar med ivf!! Stor kram på dig med.

Någon som funderar/genomgår/genomgått äggdonation som vill ventilera känslor/upplevelser kring detta? Har insett att det är mkt större och svårare än jag trott... Vi har frågat våra syskon och alla har sagt ja direkt, men sen är det ju en jäkla procedur för dem oxå...Samtidigt som kön blir kortare om man har någon som är villig att donera...

Ingen?

Jag har inte funderat på det då jag inte kommer hinna med det innan jag fyller 40. Är nyss 39 fyllda. Gjort 2 ivf försök på senhösten/vintern. Slutet på september och i mitten på december. Vi fick iallafall ett till frysen på det andra försöket så det blir förhoppningsvis fet i februari. Om det ej går så har vi ett försök kvar. Om inte det fungerar så vet jag faktiskt inte vad vi ska ta oss till, hemska tanke!

Ja det är en krånglig situation alltihopa! Håller tummarna för er!

Ja värre kan det knappast bli känns det som. Ibland vet man varken ut eller ni. Man känner sig så himla maktlös, man kan inget extra göra för att det ska bli ett plus heller. Ibland så känner det som att vi kommer att förbli barnlösa även om man inte vill tappa hoppet helt.

Ja man har ingen kontroll över kroppen, maktlös som du säger... Jag känner samma, barnlösa resten av livet eller inte. Hur har du känt inför tanken att barnet inte kommer ha dina gener och så? För mig är det en stor sorg, svår att greppa riktigt... Om man nu ens får något dvs. Och i mitt fall var jag ju troligen på väg in i menopaus, 36 år liksom... Så det vart två smällar på samma dag.

Jag har inte alls tänkt något kring att barnet inte kommer ha mina gener, för vid våra 2 ivf försök samt nu vid kommande fet och vid ännu ett ev ivf försök så är det mina ägg. Försöker att dina tänka längre fram än så. Om du menar hur jag tänker ang äd så kommer jag inte hinna med även om det skulle ha varit ett alternativ, men det är inget jag funderat på något speciellt heller då vi verkligen hoppas att det kommer att gå vägen nu med fet i feb eller vid nästa långa försök. 
Livet är inte rättvist!

Hej!Jag är nu 35 i år och min sambo är 36 och vi började förra året med en utredning för att få barn,i början tyckte jag att det var jätte jobbigt o allt tog sån lång tid då jag först var på ett sjukhus för att få min diagnos och sen till ett annat sjukhus för att gå vidare med utredningen för att efter det äntligen få komma till Sahlgrenska för att börja o komma underfund med hur vi ska fortsätta med utredningen,nu efter flera månaders krångel så började jag äntligen med provera då min mens är oregel bunden och sen började jag med Letrozol på dag 3-7,gick och kollade efter äggblåsor på dag elva men då hade jag inga äggblåsor men sen fick jag en tid på dag 16 i dag tisdag och då visades sig possessivt,blev så glad så nu gäller det att kämpa o hoppas att vi kanske lyckas den här gången,men har inte höga förhoppningar än då det är första gången med Letrozol.