Anonym (:()

Äldre 10 Jan 17:49

35 svar

MF/MA vad kommer hända?

I onsdags fick jag veta på ett vul att graviditeten avstannat i vecka 6 skulle varit i vecka 10. Nu idag har det börjat blöda lite och jag är jätteorolig för vad som kommer hända. Kommer det komma ut ett foster som man kan se? Kommer det göra jätteont? Kommer det fostervatten (livmodern har ju fortsatt växa som om den var i vecka 10)Kommer det forssa blod? Hur ont kan det göra, som världmästare? Har en tid på måndag för att få hjälp att sätta igång allt men det verkar ju som att naturen hinner sköta detta innan... Ringde 1177 och frågade men de kunde inte svara på mina frågor då de var dåligt insatta. Har aldrig haft ett missfall innan och om någon skulle vilja berätta lite så skulle jag vara väldigt tacksam!

Hur snabbt brukar ÄL komma igång och kan jag försöka bli gravid igen när jag slutat blöda?

Anna Hbg

Äldre 12 Jan 13:15

#22

Ts:

Det var samma för mig så vet hur jobbigt det kan vara :(

Skönt att du får bli skrapad i alla fall. Önskar att jag hade fått det alternativet också för cytotek var ingen höjdare.

Lycka till imorgon!!!!

Anonym (:() Trådstartaren

Äldre 13 Jan 18:02

#23

Då var skrapningen klar och allt gick jättebra. Nu är det nya tag som gäller

Not alone

Äldre 14 Jan 05:00

#24

Tänk så himla lugnande det kan vara att läsa folks berättelser om något som man själv går igenom, trots att det är nånting så fruktansvärt jobbigt, då man inser att man verkligen inte är ensam. Jag sitter nu här mitt i natta, eller tidig morgon snarare.

Vi va på ul i måndags (18+2) och där konstaterades MA i v13+2. (Andra gången för mig, dock 9år emellan.) Blödningar sen i onsdags, så det var ju förklaringen. Har tid kl nio hos kvinnokliniken idag, om några timmar alltså, för att få fler tabletter (fick ju en i måndags). Men jag somnade med molande känslor i nedre delen av magen och vaknade vid kvart i tre av groteska smärtor. Jag kunde aldrig ha föreställt mig nå dylikt. Försökte hitta rätt ställning och rätt andning och allt jag ville va att skrika. Vågade samtidigt inte sätta mig på toaletten . Väckte min sambo och bad om värktabletter, vanlig alvedon. Hade önskat så att jag hade haft nå starkare hemma. Min sambo försökte få mig upp och gå eller att sitta på toa och tillslut så vågade jag och bad han följa med, och efter bara några minuter så var det något som kom ut, men jag har ju absolut ingen aning om vad. Eller om det var alltihopa. Smärtan avtog, det visade sig att det även va tarmarna som låg i kläm då jag fick fisa lite och även göra nummer två. (Ursäktar detaljerna). Så i detta nu sitter jag vid köksbordet och känner lite lite molande i magen och ska absolut försöka få sova en liten stund innan vi måste åka. Jag hoppas verkligen att det var allt som skulle ut för då behöver jag först bara en undersökning och sen blir det inte så långdraget där inne. Och det kändes ändå rätt tryggt att det hände hemma även om jag först var livrädd att det skulle börja innan min avsatta tid, eftersom läkaren sa att blödningen va ett tecken på att kroppen börjat ta hand om det.

I måndags träffade jag världens goaste personal, jag ska personligen söka upp dom igen och ge dom så mycket cred. Det var sån himla underbar känsla att bli 100% seriöst bemött. Nu utreder dom mig och det känns som jag kan skriva världens längsta story så jag avrundar här.

Tack för att ni delar med er, det inger lite trygghet

Godmorgon!

Anonym (mav9)

Äldre 14 Jan 14:37

#25

Min erfarenhet är denna. Var gravid i v 8+0 och åkte på vul kontroll på ivf-kliniken i fredags. Kände mig gravid med illamående och ömma bröst och mkt annat. Trodde verkligen inget annat än att allt var bra.
När vi kommer in och undersökningen börjar säger doktorn att det här ser inte så bra ut... VAA!
Fostret lever inte och var hälften så stort som det skulle vara.
Mina alternativ var att vänta ut naturen eller ta fyra tabletter Cytotec.
Vi åkte hem och livet kändes svart. Som att någon öppnade en lucka och jag bara föll...
Raderade alla gravidappar och veckobrev mm. Och bara grät hela fredagen och nästan hela lördagen. Läste såklart massor på nätet om Cytotec och blev livrädd. Samtidigt som jag bara ville bli av med det hela vågade jag inte ta tabl...
Ringde läkaren i måndags och igår tog jag tabletterna. Min sambo tog ledigt och vi spenderade en dag i soffan/sängen tillsammans. Var skönt att inte vara ensam.
Tog de kl 8, hände inget, började småblöda vid 11, tog värktabletter regelbundet vilket förmodligen räddade mig från den värsta smärtan. Vid fyra tillfällen på toa kom större klumpar, sen har det bara varit som en lite rikligare mens. Med lite mensvärk som gått att bota med 2 st Alvedon.
Trodde verkligen det skulle bli blodbad och helvetisk smärta men jag måste säga att det var inte alls så farligt.
Ska tillbaka på Vul den 23e för att kontrollera att allt kommit ut..
Den psykiska smärtan tar väl lite längre tid att komma över antar jag.. Kommer nog ha svårt att tro på en ny graviditet förren långt fram i den...

Anonym (:() Trådstartaren

Äldre 14 Jan 14:39

#26

Not alone skrev 2015-01-14 05:00:12 följande:

Tänk så himla lugnande det kan vara att läsa folks berättelser om något som man själv går igenom, trots att det är nånting så fruktansvärt jobbigt, då man inser att man verkligen inte är ensam. Jag sitter nu här mitt i natta, eller tidig morgon snarare.

Vi va på ul i måndags (18+2) och där konstaterades MA i v13+2. (Andra gången för mig, dock 9år emellan.) Blödningar sen i onsdags, så det var ju förklaringen. Har tid kl nio hos kvinnokliniken idag, om några timmar alltså, för att få fler tabletter (fick ju en i måndags). Men jag somnade med molande känslor i nedre delen av magen och vaknade vid kvart i tre av groteska smärtor. Jag kunde aldrig ha föreställt mig nå dylikt. Försökte hitta rätt ställning och rätt andning och allt jag ville va att skrika. Vågade samtidigt inte sätta mig på toaletten . Väckte min sambo och bad om värktabletter, vanlig alvedon. Hade önskat så att jag hade haft nå starkare hemma. Min sambo försökte få mig upp och gå eller att sitta på toa och tillslut så vågade jag och bad han följa med, och efter bara några minuter så var det något som kom ut, men jag har ju absolut ingen aning om vad. Eller om det var alltihopa. Smärtan avtog, det visade sig att det även va tarmarna som låg i kläm då jag fick fisa lite och även göra nummer två. (Ursäktar detaljerna). Så i detta nu sitter jag vid köksbordet och känner lite lite molande i magen och ska absolut försöka få sova en liten stund innan vi måste åka. Jag hoppas verkligen att det var allt som skulle ut för då behöver jag först bara en undersökning och sen blir det inte så långdraget där inne. Och det kändes ändå rätt tryggt att det hände hemma även om jag först var livrädd att det skulle börja innan min avsatta tid, eftersom läkaren sa att blödningen va ett tecken på att kroppen börjat ta hand om det.

I måndags träffade jag världens goaste personal, jag ska personligen söka upp dom igen och ge dom så mycket cred. Det var sån himla underbar känsla att bli 100% seriöst bemött. Nu utreder dom mig och det känns som jag kan skriva världens längsta story så jag avrundar här.

Tack för att ni delar med er, det inger lite trygghet

Godmorgon!

Ja väldigt skönt att skriva av sig med folk som varit med om det samma.hur gick det för dig idag?

Anonym (:() Trådstartaren

Äldre 14 Jan 17:17

#27

Anonym (mav9) skrev 2015-01-14 14:37:52 följande:

Min erfarenhet är denna. Var gravid i v 8+0 och åkte på vul kontroll på ivf-kliniken i fredags. Kände mig gravid med illamående och ömma bröst och mkt annat. Trodde verkligen inget annat än att allt var bra.
När vi kommer in och undersökningen börjar säger doktorn att det här ser inte så bra ut... VAA!
Fostret lever inte och var hälften så stort som det skulle vara.
Mina alternativ var att vänta ut naturen eller ta fyra tabletter Cytotec.
Vi åkte hem och livet kändes svart. Som att någon öppnade en lucka och jag bara föll...
Raderade alla gravidappar och veckobrev mm. Och bara grät hela fredagen och nästan hela lördagen. Läste såklart massor på nätet om Cytotec och blev livrädd. Samtidigt som jag bara ville bli av med det hela vågade jag inte ta tabl...
Ringde läkaren i måndags och igår tog jag tabletterna. Min sambo tog ledigt och vi spenderade en dag i soffan/sängen tillsammans. Var skönt att inte vara ensam.
Tog de kl 8, hände inget, började småblöda vid 11, tog värktabletter regelbundet vilket förmodligen räddade mig från den värsta smärtan. Vid fyra tillfällen på toa kom större klumpar, sen har det bara varit som en lite rikligare mens. Med lite mensvärk som gått att bota med 2 st Alvedon.
Trodde verkligen det skulle bli blodbad och helvetisk smärta men jag måste säga att det var inte alls så farligt.
Ska tillbaka på Vul den 23e för att kontrollera att allt kommit ut..
Den psykiska smärtan tar väl lite längre tid att komma över antar jag.. Kommer nog ha svårt att tro på en ny graviditet förren långt fram i den...

Låter ungefär som för oss. Åkte på vul i vecka 10 (en vecka sedan idag) för att kolla om det var tvillingar (både jag och sambon har tvillingar i familjen). Men gynekologen sa bara "oj, det här var inte gammalt! Det ser inte bra ut" Kändes som en kalldusch! Jag var väldigt ledsen och grät mycket i ett par dagar och sen började jag mest vara irriterad på att kroppen inte satte igång. Känns iaf skönt att vara skrapad nu och invänta ägglossning. Men nä, man tar nog inte nästa graviditet för given... Är rädd att man kommer bli ett nervrak och oroa sig för minsta lilla. Blir privat vul för mig i vecka 8 har vi bestämt här. Hoppas hoppas att det går fort att bli gravid igen!

Not alone

Äldre 15 Jan 21:10

#28

Anonym (:() skrev 2015-01-14 14:39:34 följande:

Ja väldigt skönt att skriva av sig med folk som varit med om det samma.hur gick det för dig idag?

Det gick bra, vi kom in till nio och jag berättade om natten så en läkare gjorde undersökning och konstaterade att allt va ute så jag behövde aldrig dom andra tabletterna, så vi fick åka hem igen. Och nu blöder jag som vanlig mens.

Va skönt att allt gick bra, hur mår du fysiskt nu så här efteråt?

Anonym (:() Trådstartaren

Äldre 15 Jan 21:24

#29

Not alone skrev 2015-01-15 21:10:13 följande:

Det gick bra, vi kom in till nio och jag berättade om natten så en läkare gjorde undersökning och konstaterade att allt va ute så jag behövde aldrig dom andra tabletterna, så vi fick åka hem igen. Och nu blöder jag som vanlig mens.

Va skönt att allt gick bra, hur mår du fysiskt nu så här efteråt?

Vad skönt att allt var ute!

Jag mår bra fysiskt. Blöder sparsamt och brösten har slutat ömma och kaffe smakar gott igen. Så gissar att hormonerna försvinner. Vi håller på att renovera om köket här hemma så det känns skönt att ha något att pyssla med så slipper man sitta och grubbla allt för mycket

Ska ni försöka på en gång igen?

Not alone

Äldre 15 Jan 21:45

#30

Anonym (:() skrev 2015-01-15 21:24:53 följande:

Vad skönt att allt var ute!

Jag mår bra fysiskt. Blöder sparsamt och brösten har slutat ömma och kaffe smakar gott igen. Så gissar att hormonerna försvinner. Vi håller på att renovera om köket här hemma så det känns skönt att ha något att pyssla med så slipper man sitta och grubbla allt för mycket

Ska ni försöka på en gång igen?

Ja visst är det skönt att fixa och dona. Jag har oxå hållt igång med hemmet, mkt för att jag orkar va igång mer. Jag fick för mig att byta gardiner och frosta av frysen och nu dejtar jag tvättstugan :-P

Det är dubbla känslor det där, men vi har kommit överens att vänta. Dels vill jag se vad utredningen säger plus att det är andra gången och just nu är det lite för mycket runt mig som gjort mig deprimerad och det blev värre när jag blev gravid.

Hur gör ni?

Anonym (:() Trådstartaren

Äldre 15 Jan 22:02

#31

Not alone skrev 2015-01-15 21:45:30 följande:

Ja visst är det skönt att fixa och dona. Jag har oxå hållt igång med hemmet, mkt för att jag orkar va igång mer. Jag fick för mig att byta gardiner och frosta av frysen och nu dejtar jag tvättstugan :-P

Det är dubbla känslor det där, men vi har kommit överens att vänta. Dels vill jag se vad utredningen säger plus att det är andra gången och just nu är det lite för mycket runt mig som gjort mig deprimerad och det blev värre när jag blev gravid.

Hur gör ni?

Ja sysselsättning är nog bästa terapin. Jag fastnar lätt i tråkiga tankar när man har för mycket tid att grubbla. Bra du skrev om tvättstuga! Vår tvättstuga är överbelamrad av tvätt så då vet jag vad jag ska höra imorgon

Vi ska börja försöka så fort jag slutat blöda och jag hoppas verkligen det går fort. Tog 5försök innan vi blev gravida vilket inte är speciellt länge. Men tanken på att behöva vänta nästan ett halvår till känns hemsk.

Ska du utredas för att det var ditt andra MA?

Tråkigt att du ska behöva bli drabbad av detta 2ggr

Hur mår du fysiskt så här efter?

Not alone

Äldre 23 Oct 13:59

#32

Av ren nyfikenhet vill jag bara kolla om dom personer som fanns i denna tråd fortfarande är aktiva på FL. Jag har själv inte varit inloggad sedan januari 2015 just på grund av det som hände. Tänkte kolla om ni finns i andra trådar som är aktuella idag :)

Anonym (:() Trådstartaren

Äldre 23 Oct 18:32

#33

Not alone skrev 2016-10-23 13:59:36 följande:

Av ren nyfikenhet vill jag bara kolla om dom personer som fanns i denna tråd fortfarande är aktiva på FL. Jag har själv inte varit inloggad sedan januari 2015 just på grund av det som hände. Tänkte kolla om ni finns i andra trådar som är aktuella idag :)

Jag är kvar sporadiskt! Hade glömt denna tråd. Tog ett tag för oss att bli gravida igen men nu är jag i vecka 40 och väntar på att bli ogravid istället

Hur går det för dig?

Not alone

Äldre 12 Jan 22:44

#34

Asså det gick ju himla bra för mig!! Jag har inte kunnat logga in på typ två månader, så frustrerande!!! Ni som varit med om MA och har plussat igen, finns ni någonstans? Jag chansar som vanligt! ????????

Not alone

Äldre 12 Jan 22:46

#35

Anonym (:() skrev 2016-10-23 18:32:59 följande:

Jag är kvar sporadiskt! Hade glömt denna tråd. Tog ett tag för oss att bli gravida igen men nu är jag i vecka 40 och väntar på att bli ogravid istället

Hur går det för dig?

Åh här har det kommit bebis ???????? vilken lycka och har allt gått bra? ????

MF/MA vad kommer hända?

INNEHÅLL