arg på bonuspappa

Det känns som att du inte riktigt har bearbetat din uppväxt ordentligt..

Som jag förstår det är din mamma och bonuspappa inte tillsammans längre?

Då har du egentligen inget med din bonuspappa att göra mer. Så varför kontakta honom?

Jag förstår att det var jobbigt under din uppväxt, jag har varit i en liknande situation. Men nu är du vuxen och du kan välja; vill du att detta ska hämma dig eller vill du blicka framåt? Bestäm dig för vad som är viktigast för dig, att du får nedvärdera en människa som inte behöver ha något att göra med eller värdera din relation med ditt halvsyskon.

Nu framkommer det inte om du vill ha en relation med din mamma, men du kanske skulle må bättre av att prata ut med henne? Det är hon som har burit ansvaret, inte din bonuspappa. Hon blev tillsammans med en man som inte var intresserad av hennes barn.

Mitt tips är att prata med din psykolog och diskutera vad just du behöver göra för att komma framåt istället för att fastna idet förflutna.

Lycka till!

Vill börja med att säga att det är jättebra att du börjat gå till en psykolog för att reda ut problem som uppkommit pga jobbig barndom.

Jag hör att du är väldigt arg från det du skriver, och det är helt okej. Det gäller att göra nåt konstruktivt av det så att det inte äter upp dig inifrån.

Har din psykolog sagt nåt om att skriva brev till bonuspappan? Man behöver alltså inte skicka det. Skulle kanske vara nyttigt att skriva ett brev till din mamma också? Däri skriver du allt du känt och känner, sedan kan du gå igenom det med din psykolog.

Kanske låter helgalet för dig men kan även tipsa om tex boxning, som ett sätt att få ut negativ energi.

Förstår även att du vill behandla (trycka ner) din bonuspappa på samma sätt som han behandlat dig och ditt syskon men är det värt att sjunka till den nivån?

Var du hos din pappa alls under barndomen? Vad hade ni för relation? Var han passiv? Undrar bara för du verkar inte ha denna ilska mot honom som du har mot din mamma och bonuspappa.

Hoppas du hittar inre frid inte allt för långt in i framtiden!

Nej jag har inte bearbetat min uppväxt ordentligt, det är det jag håller på med nu. 

Anledningen till att jag vill kontakta honom är för att jag känner att han har kränkt mig och mitt syskon på olika sätt b.la. genom att uppmuntra oss att prata illa om vår biopappa genom att då ge oss uppmärksamhet som vi aldrig annars fick  och skratta och gorma och be om att få höra mer. Är det ett ok beteende tycker du?

Jag tycker att man som vuxen som bor med barn alltid har ett ansvar även om det huvudsakligen är bioföräldrarna som bär ansvaret. Även om min bonusförälder inte hade något ansvar på  papper så var han en av 3 vuxna som jag träffade mest under stort sett hela min uppväxt, saknar man ansvar då? Att han behandlade oss illa genom att kränka oss på olika sätt tycker iallafall inte jag är okej även om han inte hade något ansvar på papper. 

Jag är vuxen nu ja, och jag kan välja hur mitt liv ska bli och jag tycker att jag har gjort väldigt bra val hittills. För att få en bra framtid anser jag att man ska lära sig från sitt förflutna och jag känner också att jag behöver mer tid att bearbeta och förstå vad det är som har hänt så att jag få ett helt liv med en hel självkänsla. Det var inte mitt fel att jag blev behandlad på det sättet. 

Jag vet att det är till största del min mamma som har gjort fel i att låta det vara så i familjen och hennes sätt att behandla mig har för mig varit värre och skadat mig mest. MEN jag tycker som sagt att alla vuxna har ett ansvar i ett hem med barn oavsett bioförälder eller bonus att se till att det är en bra hemmiljö för barnet och att alla blir sedda annars tycker jag att man får säga till den andre vuxna och att arbeta för förbättring eller lämna förhållandet om man inte kan förhålla sig till barnen på ett sätt som inte skadar dom. 

Jag anser att han borde ha lämnat min mamma om han inte var det minsta intresserad av att inkludera oss i familjen allt annat är bara elakt. Han är inte ansvarslös eller handikappad han är en fullvuxen man som har en egen hjärna och kan ta egna beslut efter sina värderingar. Tydligen är det ok att behandla barn på detta sätt enligt honom.

Sedan att vi inte har något med hans liv att göra nu, nehe men han var en del av den viktigaste tiden i våra liv, den tiden som man formas som människa till en vuxen individ. tycker att du tar alledles för lätt på bonusförälder rollen om du tror att den inte spelar någon roll för ett barn. 

Jag vill inte ha en relation med min mamma i nuläget nej, hon får mig bara att må dåligt  varje gång vi pratar eller ses så ser ingen mening med det i nuläget. när jag tidigare tagit upp hur jag tycker  att det har varit så har hon bara grinat och sagt att "hon är världens hemskaste mamma" så har jag fått trösta henne. 

Tro mig, jag tänker verkligen inte fastna i det förflutna jag vill dock reda ut det tillräckligt tills det känns bra för mig så att jag kan gå vidare HEL. Just nu har jag en jävla massa ilska som jag behöver rikta utåt för innan har jag bara kvävt alla känslor och riktat det innåt.  

Jag förstår vad du menade, att min mamma borde ha lämnat och  jag håller med, det är mycket hon borde ha gjort annorluna. Det som jag ville diskutera i denna tråd är dock min bonuspappas roll i det hela där du skriver " Det är hon som har burit ansvaret, inte din bonuspappa. Hon blev tillsammans med en man som inte var intresserad av hennes barn."

Den kommentaren gjorde mig upprörd då jag anser att han visst har ett ansvar på så sätt att han väljer hur han behandlar andra människor och han har ett ansvar när han väljer att bli tillsammans med min mamma som har barn. 

Ja, det var jag som inte skrev hela meningen - ursäkta.

Jag förstår vad du menade, att min mamma borde ha lämnat och  jag håller med, det är mycket hon borde ha gjort annorluna. Det som jag ville diskutera i denna tråd är dock min bonuspappas roll i det hela där du skriver " Det är hon som har burit ansvaret, inte din bonuspappa. Hon blev tillsammans med en man som inte var intresserad av hennes barn."

Den kommentaren gjorde mig upprörd då jag anser att han visst har ett ansvar på så sätt att han väljer hur han behandlar andra människor och han har ett ansvar när han väljer att bli tillsammans med min mamma som har barn. 

Okej men då förstår jag vad du menar! och tack för råden, jag har dock inte råd att gå till min psykolog så ofta då jag är student och hon tar 800 kr i timmen. Har försökt att få en gratis via min vårdc men min läkare säger att trycket är så högt att endast dom som är sjukskrivna pga psykisk ohälsa får psykologhjälp så det blir bara till att punga ut. 

Kanske ska försöka via kyrkan dock har hört att det är billigare men jag trivs så bra hos min nuvarande. 

Hur gammal är du då ? Har du fått någon hjälp och mår du bra idag ?

okej vad bra att du har klarat dig så bra ! 

 fattar att det är kasst att inte få förståelse av henne! det kanske ändå kan vara bra att du kan tänka att det är hennes diagnos och att det finns något att förhålla sig kring eller ?  Min mamma har ingen diagnos men jag misstänker att hon skulle få en om hon utreddes. 

tack jag ska se till att den inte tar över mig, för tillfället känner jag ändå att det känns skönt att vara arg för att det är bättre än dom känslorna av hopplöshet och ledsamhet jag har känt innan men jag förstår att det inte är bra i längden.