Som frågan lyder, när tycker ni att det är rimligt att den andre är hemma? Förkyld? Feber? Magsjuka? Hur långt pressar ni er för att orka?
Är själv redigt förkyld men ingen feber just nu iaf. Hade nog lite igår em. Har båda barnen hemma idag 9 mån och 2,5 år. Dom är båda friska igen. Väntar mig en tuff dag...
Om jag känner mig så sjuk att orken inte finns att ta hand om barnen såklart. Orsaken spelar mindre roll men oftast är feber eller migrän inblandat.
Jag har aldrig bett barnens far att vara hemma och passa dem när jag varit sjuk.
Det har flutit på med nödlösningar och skötsamma barn oavsett om jag varit magsjuk eller varit genomförkyld och även tappat rösten.
När det är risk att jag inte kan ta hand om pojken ordentligt. Alltid vid magsjuka då pojken är diabetiker och vi då försöker isolera oss så gott det går ifrån honom. Vi hanterar absolut inte hans mat då utan det tar den som är frisk.
Annars är det väl om jag känner att jag inte kan ha koll riktigt, hög feber, migrän.
Är jag bara hostig och snuvig så klarar jag det själv.
Har inte direkt någon anhörig som kan hoppa in eftersom han ska ha många sprutor och koll på blodsocker. Vill inte lägga det ansvaret på någon som inte är insatt. En del anhöriga har dock börjat läsa på lite så snart kanske vi kan få hjälp ifrån dem.
Tack för er svar!
Ge den stora lite "arbetsuppgifter" Säg att "Du får hjälpa mamma idag, mamma är trött" Be sedan h*n att tex torka bordet, eller plocka upp saker ifrån golvet osv. Saker som barnet klarar. Barnet är sysselsatt och känner sig duktig som hjälper mamma.
När h*n börjar tycka att det är tråkigt så "belöna" med en film. "Du var så duktig så nu kan du få välja vilken film du vill att se på"
Där går ytterligare en stund.
Kaffe, mängder med kaffe, inte till barnet men till dig 
Låt barnen bada medan du sitter bredvid så försvinner en bra stund till.
Lycka till! och krya på dig!
Bra tips, tack 
Känner jag att jag ärligt talat inte pallar att ge mitt barn det grundläggande, typ fixa mat, ordna någon sorts lek eller aktivitet osv så får min man också vara hemma. Min son har aldrig varit av den typen som gillar att ligga i soffan och se på TV hela dagen heller utan är man hemma med honom är det fullt ös. Annars hade man ju kunnat ligga i soffan tillsammans och bara vila en hel dag.
Vid magsjuka är det ett måste. Jag är underviktig redan av okänd anledning? Blir sällan sjuk men just en magsjuka tar nära på kål på mig.. Kräks var 15:e minut. Blir uttorkad och svimmar om jag reser mig upp. Brukar ligga utslagen på detta sätt i minst två dagar medan övriga familj kräks en gång och mår bra sen.
Man får ju känna själv. Alla blir olika sjuka, klart det är skillnad från människa till människa. Vid magsjuka klarar jag inte ens hämta vatten till mig själv. Då får jag krypa om jag inte vill tuppa av, ibland funkar det inte heller.
Det är inte klenhet. I vanliga fall är jag mycket stark och klarar allt själv då min gubbe inte är hemma i veckorna. Men en eventuell magsjuka är nära döden för mig och då får han komma hem om jag inte hittar någon som hjälper mig med barnen.. Tror delvis på att det beror på min undervikt och jag inte har ett uns fett på kroppen att ta av.. tyvärr!
Vet att han kom hem en gång när jag hade 40 graders feber och febernedsättande inte hjälpte så värst. Då var min bebis i krypåldern och var överallt samtidigt som dottern i trotsåldern. Så det var jobbigt att hålla efter.
Är jag sjuk och behöver vila så är sambon gärna hemma och tar hand om barnen, samma när han varit hemma har jag tagit barnen om han varit sjuk.
Man hjälps åt, vi låter inte den andra bara stå ut eller överleva. Känns onödigt
När jag legat på sjukhus. Annars har det funkat ändå på något sätt.
det är helt klart din bedömning om du behöver stöd och hjälp med barnen. Hur man mår, orkar och förmår är individuellt.
Själv är jag envis och biter ihop om jag är så pass förkyld att jag inte kan arbeta. Då har jag barnen hemma. släpper på kraven lite men ser till att hemma dagen blir ok för dem.
Beror på barnens ålder och hur dålig jag är. Stannar jag hemma från jobbet är jag i regel så sjuk att jag är sängliggande större delen av dagen. Orkar inte med 3-åringen då. Däremot 7-åringen som är mer självgående då är det ok. TS i ditt fall borde mannen vabba om du är så sjuk att du känner dig helt slut. Dina barn är ju jättesmå och kräver massor av hjälp.
När jag är så sjuk att jag inte orkar gå utanför dörren. Vilket händer när jag är magsjuk och vid influensa med feber.
Nu med lite större barn vet jag inte hur det skulle kunna hända ens.
Mannen jobbar så att han kan lämna på dagis/skola och kan flexa och även hämta.
Skulle något av de barnen vara sjuka får de ju vara hemma men det ska ju till något extraordinärt för att jag inte skulle fixa en sjuk unge.
Typ kryckor för mig och magsjuka på barnet är ju en kombo jag kan vara utan då man torkar kräk dåligt på kryckor.
När barnen var mindre och det var mycket bärande av skrikande bebis så hände det kanske 2-3 ggr att mannen fick vara hemma för att jag var sängliggande större delen av en dag.
Jag har haft min man hemma de ggr då jag har känt att om jag hade jobbat nu så hade jag varit hemma idag. Är nästan aldrig borta från jobbet, det mesta funkar för mig med ett par alvedon och mycket kaffe. Men ibland är man ju en fara för sig själv nästan. Då ska man inte ansvara för ett eller två barn.