Vad tycker ni om att pappan är hemma först??

Jag tänker att om man väljer att få barn så ska barnet få ta plats och annat får stå åt sidan. Och så tänker jag att du inte vet vad för barn du får, hur du själv kommer att reagera och att det är smart att reda ut det i lugn och ro.

Jag tycker det låter som en dålig ide.
Du vet ännu inte hur det känns att föda ett barn. Min minsta är nu 4 månader och jag har varit ifrån henne max ett par timmar.
En speciell anknytning finns mellan mor och barn och du kommer ångra dig mycket om du lovar jobbet att komma tillbaka efter 4 veckor. Man är ett känslomässigt vrak. Var hemma minst 6 månader är mitt tips.

Jag tror det är förhastat att planera för det redan nu. Det är mycket vanligt att man behöver minst ett par månader för återhämtning efter graviditet och förlossning. Dessutom kan det trassla en del med blödningar och mjölkstockningar i början.
För mig låter det där ungefär lika klokt som att den som är sjuk går till jobbet och den som är frisk stannar hemma för att vila upp sig ...

Jag hade aldrig velat börja jobba en månad efter förlossningen. Nu är vi ju alla olika så det är ju omöjligt för dig att veta hur du kommer må och känna där och då. Jag själv blev förvånad över hur otroligt nära jag ville vara min nyfödda hela tiden och hur otroligt lite behov jag hade av annat än att bara sköta bebisen. Allt annat blev oviktigt.

Sen så tar bebisar mycket tid att sköta. Min dotter åt (ammade) varannan timme. De är vakna på nätterna och även om pappan ska vara hemma på dagen och sköta bebisen under natten så kommer du garanterat vakna hela tiden för minsta lilla, och du ska kanske amma (antar jag?) De äter ju ofta på natten också första månaderna...Känns som att ni kommer bli helt slut på av att ni båda ska jobba om varandra, aldrig se och träffa varandra och bebisen får aldrig ha er tillsammans.Ni kommer ju sköta bebisen ensam hela tiden om ni ska gå om varandra, det kommer bli tungt.

Det kommer vara bökigt att pumpa och hålla på också kan jag intyga. Nu är vi ju alla olika men för många minskar mjölkproduktionen om man pumpar för pumpen får aldrig ur mjölken på samma sätt som en bebis får. Mjölkproduktionen påverkas också väldigt mycket av stress och sömn och mat. Sover man dåligt, stressar och äter dåligt minskar bröstmjölken oftast.

Jag upplevde bebistiden som ljuvlig, men det är ändå en extremt stor omställning i livet och det tar mer ork och energi än vad man kan tro. Jag hade verkligen aldrig kunnat återgå till jobbet så snabbt. Efter några månader hade jag kunnat jobba halvtid och min man halvtid, vi hade kunnat turas om att vara hemma :).

Jag kan bara hålla med alla andra, du vet inte alls hur du kommer att må och vara påverkad hormonellt efter graviditeten. Risken är att fu kommer vara missnöjd både med din arbetsprestation och känna att du ångrar att du förlorar tid med barnet. Pumpning kan funka men kan oxå bli en extra stress, inte säkert att amningen fungerar knackfritt efter 1 månad, problem med stockningar mm. Kanske gå tillbaka på 50 procent efter en månad?

Sätt dig själv först och inte vad chefen eller andra tycker.

6 månaders provanställning eller? När går den ut och hur långt gången är du då? Du kanske kan avvakta att berätta om graviditeten tills dess? Inte populärt på jobbet nej men vad fan ska en göra. 2015 javisst, liksom...

Men om du "bara" är provanställd är det ju inte ens säkert att du får stanna kvar nr du berättar att du är gravid? Hoppas i alla fall för er skull att det går bra :) Och självklart kan pappan stanna hemma!!

Det är ju olagligt att diskriminera pga graviditet eller föräldraledighet, så händer det så anmäl dem! Och i så fall är det ett skitställe att jobba på dessutom, så sätt inte det jobbet före ditt barns (och ditt eget) väl och ve! Håller med övriga som säger att du troligtvis inte kommer vilja vara ifrån ditt barn i början av dess liv (förutsatt att du inte drabbas av förlossningsdepression eller anknytningsproblem etc, och i så fall bör du ju absolut inte jobba ändå)

Ja men problemet med en provanställning är ju att arbetsgivaren kan säga tack och hej utan att behöva ge en orsak. "Du passar inte in i vår organisation". Finns sen mkt små möjligheter att bevisa diskriminering. Varpå det ju är bäst att avvakta tills provasntällningen är slut, med att berätta, om den möjligheten finns.

Tack för alla kloka ord alla! 
Vill tillägga att jag har två söner redan 5 och 7 år så visst vet jag hur det känns med förlossningar hormoner etc. Hade peppar peppar två fina graviditeter och okomplicerade snabba förlossningar med båda. Var då egenföretagare och tillbaka delvis efter ca 1mån. Dock så är alla grav och förlossningar olika och det var ju ett tag sen. Men min dåvarande man var också väldigt frånvarande som pappa tyvärr och var aldrig hemma, medan denna gång är min sambo extremt stöttande och vill vara så delaktig dom möjligt (såsom ja anser att det ska vara) så dag och natt där. Jag tänker kanske att vi kan vara hemma tillsammans en månad sen att jag jobbar hemifrån om dom tillåter och komma tillbaka på 50% de första månaderna för att efter kanske 3mån vara tillbaka helt. Då känner dom kanske att jag inte försvinner från jordens yta helt ;) Ja det är en provanställning som går ut samma mån som bf, därför den lite krångliga situationen. Självklart går familjelivet och bebbe först men samtidigt så är det en riktigt bra tjänst som ger min familj ett betydligt bättre liv med bättre förutsättningar.

Eftersom att du redan har barn sedan tidigare så vet du ju själv hur lång tid du borde behöva ledigt efter förlossningen.

Men det är klart att pappan kan vara med barnet. Med vårt andra barn var vi hemma båda två de första månaderna och då hade pappan hand om bebisen (bortsett från amningen) och jag hade hand om storasyskonet. Och det hade funkat alldeles utmärkt för.mig att börja jobba efter ca 2 månader.

Ok TS om du har barn sen tidigare och vet att det funkat så skulle jag köra på! Låter smart med 50 % och sen gå upp i heltid