Din förlossningsberättelse för 3:an

Nu är 3an här, lurig va hon. Inga känningar på kvällen, vaknade med värkar strax efter 01.00 klockade dom 6 min mellan, kom in till FL 03.00 4cm öppen valde att ta ett bad och öppnades till 8cm på 15min så valde att avsluta och gå tillbaka till rummet då öppnades jag till 10 sen föddes hon 05.37 ????

Fler:)

3:an var smidigaste förlossningen av alla 3. Spontan vattenavgång, värkar på natten kom POFF, in och så kom han ut ganska så omgående. Inga komplikationer alls. Återhämtad "direkt".  Kom någon vecka tidigare, och fort och hyffsat smärtfritt gick det också. Drömförlossning!

Dom andra 2 var lurigare för mig. Första var långdraget som fan, andra blev akutsnitt. Men 3:e var rena drömmen!

Nu är trean här. Hade förvärkar i 5,5 veckor innan hon kom, inga förvärkar alls med de andra två. Kom hur som helst in till förlossningen vid 4 på morgonen och hon är född 7.26.. Så ett lagom snabbt förlopp. Född v40+3 (de andra två kom på 39+4 och 39+6)

Smärtmässigt var denna förlossning värst. Med de andra två försvann smärtan när krystvärkarna kom, då kunde jag krysta bort smärtan. Den här gången gjorde krystvärkarna fruktansvärt ont! Fick panik och tappade kontrollen helt. Krystvärkarna varade i 13min med första barnet, 5min med andra och 11min denna gång.

Kan hända att det kändes mer smärtsamt och mer panikartat denna gång för att jag visste att hon inte mådde helt bra. Hörde hennes puls hela tiden när hon var på väg ut och det stressade mig (och jag såg stressen i barnmorskans ögon) och väl ute andades hon inte. Det gick bra iaf och nu är hon REDAN tre veckor (imorgon).

carrosungar.vimedbarn.se/forlossningsberattelse/ Här är min berättelse, 4:de barnet som är född 5 veckor förtidigt på Gran canaria 

Min trea låg i säte, åkte in och gjorde vändningsförsök. Det gick inte, gjorde ont dom fan. Fick komma in några dagar senare, då var hon fixerad i säte. Ja ville slippa snitt, så de mätte bäcken och bebis när det närmade sig. Det värsta är väntan, de ville inte att ja väntade för länge över tiden, man får inte sättas igång när de ligger i säte. Tre läkare gjorde hinnsvepningar olika dagar och hände inte jätte mkt. Var in på måndagen och fick planerat snitt (knäckt) inför torsdagen. Genomgång och lite sånt. Onsdag morgon gick vattnet, det forsade. Bråttom att komma in, lite nervös, värkar hela vägen in. Under sätes förlossning krävs det mera personal och det är en läkare som förlöser och som tur är jobbade läkaren med störst erfarenhet av säte, just denna dag! Hade en fler personal än beräknar, för några frågade om de fick vara med, fast de slutat, för erfarenhet. Hela förlossningen gick bra och ja ångrar inget. Två, tre kryst värkar sen var hon ute! Nu gravid med fyran, som( pepparpeppar) ligger med huvudet ner.

Kom igen tjejer. Är på nedräkning för min trea, (v37+5) och skulle verkligen uppskatta lite förlossningsberättelser från er :)

Barn 1 tog 14 timmar från vattenavgång tills hon kommit ut, 10 dagar före beräknad ankomst! Enda signalen jag fick innan på att det kanske var på gång var att slemproppen gick dagen innan(men det kan ju lika gärna ta tre veckor till efter den gått) fruktansvärd förlossning då jag var panikslagen av smärtan..

Barn 2 tog nio timmar från första igångsättningstabletten. Var i vecka 24 så en liten tös. själv "förlossningsförloppet" var lätt då jag denna gången kunde hantera lustgasen bättre plus att jag iofs i stort sett var neddrogad med morfin m.m..

Barn 3 då: mellan kl. 00.00-01.30 sprang jag och kissade fyra gånger, sa till sambon att det kommer säkert sätta igång nu i natt. Ringer mamma och förvarnar då dom skulle ta dottern. Ca. 01.50 ringer jag fl första gången och pratar med dom då värkarna börjat regelbundet och tätt redan!! Bestämmer oss för att göra oss i ordning och klä på dottern, så vi kan åka in. mamma frågar om dom ska komma hem tills oss men -Neee vi kommer, svarar jag. Jag sminkar mig lite mellan värkarna för att få tiden att gå lite till, oerhört korkat gjort!! Den 10 minuters korta resan till mor&far har jag fem värkar, slänger mig ur bilen hos dom för att få sträcka på mig då jag hanterade värkarna bäst så(fruktansvärda värkar). Så, dottern lämnad nu var det bara 50 min bilresa till sjukhuset :S fruktansvärd resa då det känns som barnets huvud sjunker neråt i rekordfart och sambon kör på som en galning i vinterhalkan (30:e december) säger till honom när vi hade kanske 20 min kvar att vi inte kommer hinna in. Sambon pratar med fl som säger att det tar lika lång tid, om inte längre tid, för ambulansen att nå fram till oss så vi kör på. Vattnet går när vi har kanske 5 min kvar till fl. och krystvärkarna kommer igång, ringer fl. igen för att meddela att dom MÅSTE stå beredda i dörren för detta kommer gå fort!! när vi nått början på parkering på sjukhusområdet kan jag inte hålla emot krystvärkarna längre och sambon kör då i all panik till fel ingång men får snällt stanna bilen ändå och komma bak till mig och dra av byxorna som är i vägen för lillemans huvud som försöker komma ut! Lyckas ringa fl mellan krystvärkarna och meddela att vi var vid huvudingången istället och precis efter att pappa tagit emot lilleman i sina armar kommer barnmorskan och uskan springande,med en rullstol, men uskan vänder snabbt in och byter till en säng när dom får se att han redan kommit :) tror nog inte dom förstod riktigt i telefon att han verkligen hade så bråttom ut! Fick trippa över till britsen i Kylan i bara strumplesten med lilleman i famnen och navelsträngen hängande, haha :) Telefonisten som försökt lugna mig/få mig att inte krysta sista biten av resan kikar in en snabbis i rummet och skojar lite om att jag inte gjorde som hon sa ;)

Kan bara säga att det var en jättehäftig upplevelse och det enda som hade gjort det bättre hade varit en tub lustgas i bilen till mig och hörselkåpor till sambon :D

Lilleman var beräknad 28/12 men kom 30/12 och allt var avklarat på två timmar :) det enda som är tråkigt är att vi inte har någon exakt anskomsttid för honom.

Och denna gången var det förresten jag själv som fick klippa navelsträngen då vi inte hann vänta in pappan som var tvungen att flytta på bilen ;)

Lycka till med kommande förlossning! :)

Min trea var lite lurig. De andra förlossningarna har jag kunnat vara hemma länge med och i lugn och ro packat ihop och åkt in utan stress och sedan har det tagit 12 timmar innan de kommit. Men lilla B ville annorlunda. Vaknade 00:00 på natten och slemproppen hade börjat lossna. Går upp i lugn och ro och ber sambon lägga sig ifall bi behöver åka in på morgonen. Är jättepigg så jag börjar pyssla lite hemma och ringer en kompis när värkarna kommer tätare och tätare. 1,5 minut emellan. Ringer förlossningen och får lov att komma in. Väcker sambon (då är klockan runt 2:30) och gapar på honom att han måste lägga in tvätten innan barnvakten kommer, sambon tycker att "men hon fattar väl att vi tvättar" men jag blev vansinnig så han fick snällt vika in det för jag tyckte inte alls hon behövde heta det (vadå stressad). Har superont hela vägen in och har såpass ont att jag inte ens vet vad jag heter på förlossningen när de frågar. (Tidigare förlossningar har det ändå varit paus mellan värkarna men denna gånger bara öser de på utan uppehåll). Får lustgas och EDA, vattnet sprutar ut precis på läkaren och i sambons skor ;). Försöker sova/vila men det går inte alls för det gör ont hela tiden och EDAn tar inte så som den gjort med de första barnen utan det gör mer ont och jag känner hur kroppen jobbar. När krystvärkarns går igång ganska ordentligt är jag panikslagen så jag hör absolut ingenting vad de säger, dessutom kommer en BM till in och en elev förutom min BM och hennes elev. Jag gör inget alls men känner att kroppen tar över och krystar åt mig (helt otrolig känsla). Får ta i lite och ut kommer den fulaste unge jag skådat.(får man säga så?) allt som allt tog det 3,5 timme, bedövningen tog inte som innan och kroppen körde sitt race utan mig och utan att vila. Nåväl, i efterhand var det ganska coolt och jag hade nog valt en såpass snabb förlossning igen även om det var intensivt och skilde sig grymt mycket från de två andra. Bebisen blev även jättesöt efter ett par veckor (hon var liksom ihoptryckt med springor till ögon, jättetjocka illröda kinder och en topp mitt på huvudet). Men jag lipade hela vägen hem för att jag tyckte hon såg hemsk ut (helt stört)

Min trea var helt perfekt!

Började med lätta värkar under em, så att jag inte visste om det var dag seller ej. Vid halv fyra ungefär fick barnvakten i uppdrag att packa väskan och komma på beredskap. Jag vilade en liten stund. Sedan åt vi glass medan värkarna tilltog och blev lite mer regelbundna. Efter att jag hade haft 2-3 värkar med ca 10 minuter emellan bestämde vi oss för att åka in. Nästa värk kom efter fem minuter och så snart vi satt i bilen sjönk avstånden till runt 3-4 minuter och de blev mer och mer smärtsamma om än hanterbara. 

Ganska exakt klockan 18 kom vi in till förlossningen och fick direkt komma in i ett av rummen. Värkarna var då täta och starka. Gjorde ett ctg som var bra och sade sedan ganska direkt att jag ville ha eda. Barnmorskan var rätt tveksam eftersom jag då redan var öppen ca 8,5 cm, men jag stod på mig. "Vi kommer säkert inte att hinna utan måste avbryta mitt i" sa hon men jag sa att det var ok, då kunde vi avbryta men att jag ville försöka. Hade sån tur att en narkosläkare kunde komma på en gång och eda började förberedas runt 18:40. Fick ett rejält blodtrycksfall till en början då de glömt koppla in det stabiliserande droppet. Var nere på ca 75/45 ett tag och det var ingen höjdare... Men de fick styrsel på det efter ett tag, trycket stabiliserades och jag var helt smärtfri.  De hade gett något värkhämmande under tiden slangen lades och sedan ganska rejält med eda. 

En dröm. Värkarna försvagades visserligen något men med värkstimulerande dropp blev allt bra. Jag kände värkarna som ett tryck och kunde krysta när det var dags men de gjorde inte ont längre. Bara de sista två när han kom ut gjorde lite ont men det var helt ok. Han kom ut med ena handen bredvid huvudet vilket troligen var orsaken till en andra gradens bristning. Men narkosläkaren (som är min allra största idol ) sprutade glatt i en dubbel, snabbverkande dos vilket gjorde att jag inte alls kände när de sydde heller. Bebisen föddes, trots värkhämmande, eda och sedan värkstimulerande 20:47, alltså knappt tre timmar efter att vi kommit in. Utan smärtlindring hade det sannolikt gått betydligt snabbare men så var det bättre.

Det var en helt annan upplevelse än med de andra två - så lugnt och stressfritt. Vi småpratade med varandra och med barnmorskorna mellan värkarna, ctg var super hela tiden. Jag kunde koncentrera mig på andning och krystning och det blev aldrig panikartat. Han var inte heller så trött och stressad som sina syskon efter födseln. 

Vi var kvar på förlossningen till ca 10:30 då jag valde att åka hem istället för att flytta till bb. Bebisen skulle ändå övervakas 12 timmar pga att han var så pass stor och mitt högra ben bar först runt 6 så de hade ändå inte flyttat oss så mycket tidigare. Hans blodsocker etc var dock jättebra hela tiden och så fort jag fått tillbaka känseln i benet och all eda var ute ur kroppen mådde jag också bra. 

Om alla förlossningar var så skulle jag kunna föda barn åtta dar i veckan (nåja).

Hahaha helt underbart!

Så spännan de att läsa alla!! Om du TS inte har något emot det så skulle jag vilja fråga en sak? Gick ni upp mer och snabbare med 3:an än de andra två??

Gick upp minst med trean faktiskt. 10 kg med ettan, 9,8 kg med tvåan och 8kg med trean:)

Intressant :)

Tredje barnet.. ptja. Första värken kom strax efter att jag gått och lagt mig superdupersent (vid 3tiden). Jag ropar till mannen att han ska sätta på kaffe. Han fattar att det är på gång och tvingar mig att ringa fl 50 minuter bort. De två tidigare förlossningarna har "bara" tagit runt åtta timmar så bm tycker det är bäst att vi ringer efter barnvakt och skjuts på en gång. Dom befinner sig 10 minuter bort och tycker väl samma som jag. En kopp kaffe hinns med innan man åker så dom bestämde sig för att dricka den hemma innan dom hämtade mig. Strax märker mannen att något är väldigt mycket annorlunda mot hur tidigare förlossningar har startat, jag hinner knappt andas mellan värkarna och han bestämmer sig för att ringa efter ambulans. Ambulanspersonalen har en lugn kväll så dom kan komma på en gång (tur det). Ssk tvingar upp mig på en bår och innan vi hunnit lämna tomten eller ens stänga ambulansdörrarna går vattnet. Fisfian har bajsat och vattnet är väldigt illaluktande. Barnvakten anländer och vi åker iväg. Efter ungefär fyrtio minuter på vägen börjar krystvärkarna. Jag småkrystar och SSK ber mig sluta och säger att det inte är dags att krysta än så jag smygkrystar istället när han bestämmer sig för att det kanske är bäst att kika ner. Han behöver inte känna efter hur pass öppen jag är då huvudet syns rätt tydligt. Ambulansen stannar i en ficka efter vägen och mannen som suttit fram i bilen hinner knappt bak innan tjorvan är ute. Med navelsträngen två varv runt halsen. Flinka fingrar får loss navelsträngen innan kroppen hunnit ut en millisekund senare och flickstackarn får syrgas i en minut. Sen fortsatte resan mot förlossningen med min vackra sessa på bröstet och moderkakan i knät ;) Under hela graviditeten gick jag upp 6 kg mot närmare 30 de andra två. Jag var överviktig när jag blev gravid med trean vilket jag inte varit med de andra två.

Totalt 2 timmar tog förlossningen.

Ligger här på förlossningen med min färska trea :)

Mitt första barn kom i v.39 (38+4) och förlossningen höll väl på ca 16 timmar från värkstart.
Mitt andra barn kom i v.39 (38+3) och förlossningen höll på ca 7 timmar.

Mitt tredje var lite lurigt, precis som alla säger. Hon kom lite senare än de andra två (v.40 (39+2)) och hade dessutom lurat mig med regelbundna förvärkar + blodblandad slempropp i över en veckas tid!
Började få värkar igen ca 17, men eftersom det varit så många falska alarm sket jag i dom. Tog med mina äldre barn till stranden istället.
Kom hem vid 18 och tyckte att värkarna kändes lite mer än tidigare. Klockade värkar mellan 18-19 på 4 minuters intervaller där varje värk höll i sig drygt 1 minut.
Bad maken ordna kvällsfika till barnen medan jag ställde mig i duschen. Där stod jag ca 1 timme.
Maken stressade på mig lite och ville att jag skulle ringa förlossningen. Jag trodde fortfarande på falskt alarm och ville inte ringa.
Gjorde det till slut ändå, mest för att få tyst på maken. BM sa att jag var välkommen in när jag kände att jag inte orkade vara hemma längre.
Ringde barnvakten som kom ca 21:20, sen åkte vi in. Hade fortfarande regelbundna värkar var 4:e minut, men dom gjorde inte superont.
Kom in ca 22 och dom valde att ge mig ett förlossningsrum direkt. Man tog en CTG och diskuterade smärtstillning med mig. Jag sa att jag ville bada + ha lustgas, INGEN EDA!

Var bara öppen ca 4 cm och det kändes som ett bakslag, men efter en halvtimmes CTG fick jag bada (klockan var ca 23 då).
Guppade i vattnet och andades lustgas. Bad maken ringa på klockan eftersom det började trycka på. Kom upp i sängen igen ca 23:20.
Krystvärkarna var jobbigare den här gången, men hon föddes iaf kl. 23:33. Det gick relativt fort (6,5 timme från värkstart, 1,5 timme från inskrivning), jag sprack inget och kände mig väldigt pigg direkt efteråt :)

Trean kom tidigare, vecka 40+6 och utan minsta förvarning eller förvärk! (Både ettan och tvåan födda bf +12).

6/8 2015: Vaknade ca 02 när 3-åringen kom till vår säng. Kände ingenting, gick på toa och lade mig sedan ensam i sonens säng och somnade om. Vaknade igen av en ond värk strax före 3. Ca 5 min senare kom en till och jag kände att jag behövde göra nr 2. Klev upp ur sängen och då gick vattnet! Gick på toa men vågade inte göra nr två då det kändes som om att även barner skulle kunna komma. Väckte mannen och ringde därefter förlossningen som motvilligt sade att vi kunde få komma (när jag sagt att jag ville göra nr 2). Lade mig för att klocka värkarna medan han ringde sina föräldrar (som skulle vara barnvakt åt våra två andra barn) och packade det sista i förlossningsväskan och letade kläder till mig. 5 min mellan de 2-3 värkar som jag klockade, värkarna var långa, mer än 1 min. Hans föräldrar kom väl 3.25 så att jag och mannen skulle åka in till förlossningen. Jag kände dock behovet av att krysta så fort jag fick en värk. Kunde inte kliva ur sängen, än mindre sitta eller ligga in bilen in till förlossningen. Kände huvudet men försökte hålla emot, tom trycka in det igen!!! (vile ju till förlossningen). Bad mannen ringa ambulans. Ambulansen körde fel! Vi bor vid en vändplats med två parallella vägar så att ambulansen körde förbi och mannen fick springa ut i gatan och jaga efter ambulansen och vinka så att de vände och kom rätt tillslut! När ambulansmännen kom konstaterade de att det var lika bra att stanna och föda färdigt hemma. Födde vår dotter 3 krystvärkar senare, kl 3.42. Åkte till förlossningen iklädd en handduk och en klämma runt navelsträngen.... Räknade ut att jag hade sammanlagt 10- högst 15 värkar totalt, men de fyllde ju sin funktion....barnet ute inom en timme från första värken!

Syddes med två stygn på förlossningsavdelningen, fick ersättning på drulleförsäkringen för det som blev förstört i sängen samt handdukar.

Lycka till! Var beredd på allt...!

Min var underbar! :)

Enklaste och snabbaste hittills.

Har skrivit en förlossningsberättelse här:

goteborgsmamman.se/forlossningsberattelse-tredje/