Anonym (Tom Peng) skrev 2015-03-25 15:22:26 följande:
Det är frågan om det överhuvudtaget går att ha den typen av välfärdsstat om man inte samtidigt har tydliga nationella gränser (som å andra sidan också förhindrar effektiva utbyten). Kanske kan en ändrad syn på välfärdssamhället vara en lösning?
Intrycket av debatten är att den är ganska onyanserad åt båda håll.
Jag tar ofta tiggarnas sida när det handlar om påhopp och rasism, i ordets kärnbetydelse, och kämpar för att förbättra deras levnadsvillkor både i Sverige och i sina hemländer på det sätt jag kan och tycker ger effekt. Vidare har jag inga synpunkter på om andra ger pengar till tiggarna, även om jag själv aldrig gör det.
Samtidigt blir jag provocerad av dem som tycker att situationen med t.ex. olovliga bosättningar ska bevaras med alla medel.
Slutligen framkommer det väldigt lite vad tiggarna själva anser om sin levnadssituation. Utan den kunskapen är det svårt att hitta effektiva lösningar (dvs. sådana som ger någon slags önskvärt resultat till skillnad mot rena symbolförslag).
Antingen måste hela EU ta ett ansvar, eller så tvingas vi helt enkelt acceptera att vissa människor faller utanför systemet, men ändå har rätt att vistas här. EU-samarbetet bygger i grunden på att varje medlemsland har det yttersta ansvaret för sina egna medborgare. Inom ramen för det kan utbyten ske (utbildning, jobb, handel mm) över gränserna. Men välfärdsansvaret åligger fortfarande de enskilda medlemsländerna, för att olika länder inte ska belasta varandras välfärdssystem.
När vissa länder då missköter sig och inte tar hand om sina medborgare, uppstår den situation vi nu har. Med tiggare och andra fattiga som faller mellan stolarna. Betyder det att andra länder ska ta över ansvaret? Nej. Betyder det att EU har ett gemensamt ansvar att sätta press på hemländerna samt arbeta för att förbättra t ex romernas situation? Ja, det tycker jag däremot. Men det kan inte fortsätta som det är nu, det är ohållbart.