hur hantera en 6 åring som tycker nya situationer är mkt jobbigt och då gör "scener" inför alla?

Mitt standardsvar i såna här situationer är: förbered och var tydliga (på detaljnivå).

För uppenbarligen är det ju att inte veta vad som gäller som blir jobbigt för honom.

Prata med tränaren om hur träningspassen ser ut och gå igenom det med pojken innan. Både genom att berätta och om möjligt göra vissa övningar tillsammans. Prata också om möjliga konfliktsituationer i förväg, och hur reglerna ser ut. Förmodligen är det lättare för honom att lyssna och ta till sig dessa hemma i lugn och ro än på träningen med massa andra intryck att ta hänsyn till.

När det gäller kalas och så kan man pckså ta reda på vilka andra barn som kommer så att han vet det innan han kommer till kalaset och får en överraskning.

Kan det vara så att han har svårt att läsa av situationer och härma? Det verkar lite så när du berättar och det kam i så fall vara en orsak att han har svårt att leka tre. Kanske är det bästa för honom att leka bara två en period?

Ja undrar också varför det är så viktigt att tvinga honom till aktiviteter han mår dåligt av. Vore det inte bättre att låta honom slippa tills han är mogen nog? Att en 6-åring gråter och skriker är ju ett tydligt tecken på att han inte mår bra i situationen, handlar det om din mans egna fotbollsdrömmar?

Så svårt att få ner allt i en tråd då här . Tränarna sa förra gången att det skulle bli samma övningar som förra v. Så vi pratade mkt med honom innan, att nu vet han hur en träning kommer bli och då kommer det vara lättare. Också att vi förstår om han tycker det är tufft när han känner 2 barn av 22 st. Men sen blev det pannkaka när han kände att han ej visst hur övningen skulle gå till. Han blir som generad och då blir han jätte ledsen. Såg andra barn som också var osäkra men de stod mer och var tysta och ej vågade så. Vår son visar tydligt istället hur han känner.

Han har ibland berättat att han blir så när han tycker något är jobbigt/pinsamt. Har då sagt att han får mer blickarna på sig när han gör en stor sak av det. Bättre att bara följa med, för då är det ingen som tänker på just honom då alla har fullt upp med sitt.

Känner inte föräldrarna så som han blir bjuden på kalas till. Vet inte hur de flesta ser ut, framförallt inte tjejerna då han leker mest med grabbarna på dagis. Så har kontakt med ca 4 föräldrar som han brukar leka med mest på dagis men även ibland på helgerna. Blir det inte konstigt att ringa och fråga vilka som kommer för att förbereda honom?

Maken och jag pratade om att vi kanske förberett honom för mkt? Började tidigt med det då vi märkte att han blev trotsig om man tex sa att nu går vi, men att det ej blev så om vi förberedde honom att tex vi lägger oss efter det barnprogrammet. Jätte svårt då livet ej går att förbereda helt. Men förbereder vi ej honom blir han ledsen i osäkra miljöer men lika så märker vi nu att blir det ej så som vi försökt förbereda honom och det nu inte blir så, blir han förtvivlad för det .

Jag tycker att det är alldeles för högljudda protester, sannolikt så vill ha inte, åtminstone inte i den formen som det sköts. Är han blyg? Blyga barn kan man inte stoppa i samma mall som andra. Han vill säkert kunna med detsamma, men blygheten tar emot. Jag fattar inte varför han ska pressas in, låt motivationen komma självmant. Kan han kanske få sitta på bänken och titta på fotbollen några gånger? Till slut kommer han att våga. Gör han inte det har han förhoppningsvis styrkan i sig att säga nej. 

Nej, man kan inte fråga andra vilka gäster som kommer, men man kan säga till ditt barn att "nu ska vi på kalas hos Lisa, och då kommer där vara barn du inte känner, vad tänker du om det? Vill du att jag är kvar på kalaset tills du känner dig trygg?" Ring till föräldrarna till kalasbarnet att "Kalle är lite blyg, så jag stannar gärna tills han känner sig trygg, finns det någon plats där jag inte är i vägen?"

Och kom ihåg - sluta pressa in honom i ett fack i grupp. Och förbered så långt det går. 

Jag tycker absolut man kan fråga vilka som kommer på ett kalas om man är tydlig med att förklara varför man frågar, så att inte värden tror att det är några gäster som inte "duger". Ett annat alternativ är ju att bara gå på kalasen till de närmaste vännerna. Stora sammankomster med okända personer verkar ju inte vara hans grej.

Sen tycker jag inte att ni behöver göra en jättegrej av hans scener (så länge han inte förstör för någon annan förstås). Det är hans sätt att reagera bär det blir för mycket för honom som han inte klarar av. Så småningom kommer han med er hjälp kunna hitta andra sätt att hantera den frustrationen.

Har han verkligen förstått övningarna som ni visat innan träningen - eftersom han på träningen blir frustrerad över att han inte förstår vad han ska göra? Förstår han instruktioner (särskilt fysiska, att härma) i andra situationer?

Jag tycker absolut inte ni ska tvinga honom spela fotboll men jag fattade det som att han vill vara med fast att det blir jobbigt väl på plats?

Jag tror inte att hans svårigheter handlar om att ni förberett honom för mycket.

Tack för era råd . Att han blev ledsen direkt vid fotbollen var att de hade gjort en lek förra gången vid uppvärmningen men nu skulle göra följa John. Han blev jätte ledsen och sa att han inte visste hur och att alla kommer skratta om han gör fel. Vet att det var jätte tufft för honom i höstas att komma ensam till en grupp på 24 barn på 4-5 år. Börjar tänka att den osäkerhet han fick uppleva då kommer igen när han nu upplever nya saker . Han är mkt fysisk annars, kan simma utan problem på djupt vatten, lärde sig cykla utan stödhjul vid 3, dagisfröknarna säger att han är mkt koncentrerad och slutför alltid uppgifterna de gör nedan många andra barn får myror i rumpan och springer iväg efter ett tag. Mkt verbal och vågar prata inför många om han känner dem.

Men dom sagt denna osäkerhet som han har bland nya och jobbigt för både honom och oss att han för "scener" då vilket väcker uppmärksamhet. Vill inte han ska behöva känna så när han börjar förskoleklass i höst . I sommar kommer han dessutom få syskon så det lär bli en omställning också.

Jag funderar på om din son har fastnat i ett negativt beteende. Min son hade i samma ålder en period när han spelade dum om han blev nervös (till den grad att de som träffade honom måste ha trott att han hade en diagnos). Det gick över när han växlade från dagis till skola.

Sen tror jag att ett nytt syskon kan bli positivt. Min son fick en syster när han var sex och det har aldrig varit några problem. Tvärtom fick det honom att växa mycket mentalt då han inte är den lilla längre .

Min ena son hade i den åldern jättesvårt för att inte kunna. Han bröt ihop flera ggr på fotbollen och jag sa bara att fotboll behövde det inte vara men något skulle han göra. Simskola, slalomskola, fotboll, gymnastik eller vad som helst för nästa år skulle han börja sexårs och då visste jag sen dottern sexårsklass att det var både bad och gymnastik och att det här med att prova på sånt man inte kunde och försöka enligt instruktioner, det ingår liksom på skolan. Så något fick han göra i grupp men han fick välja själv.

Så han tjurade ihop och valde ändå fotbollen för absolut inget av det andra jag räknade upp var det minsta bättre.

Nu är jag sen några år med som ledare och vi försöker att inte tillrättavisa våra egna söner. Det går inte, de är ändå 9 år nu men för barnen är man ff mamma eller pappa som hackar. Det går alltid mycket, mycket bättre om någon annan säger till.

På kalas har flera av mina barn varit osäkra, vi har aldrig gått hem. Har man bestämt sig för att gå då stannar man men däremot så har jag eller min man varit kvar då och har de velat sitta i knät hela kalaset så har det varit ok.