Hur bryter man med en psykopat?
Hur tar man sig ur en relation med en psykopat som man har barn med? Det känns som jag är på väg att sätta mig i den jobbigaste striden jag kommer ha i hela mitt liv. Och har ingen styrka för den!
-
-
Svar på tråden Hur bryter man med en psykopat?
-
Min sambo är mer åt det narcissistiska hållet, men har drag av en psykopats beteende ibland. Hur som helst har jag varit sjukskriven och jobbat periodvis och då med rätt låg lön. Han kallar mina pengar för kaffepengar. Känns inget vidare.Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-16 23:42:34 följande:Vi har sallaternas ekonomi vilket vi alltid haft! Jag har inte litat på honom med pengar då han är duktig på att spendera hej vilt! Men det har också vart hans sätt att trycka ner mig när jag varit mammaledig och jag har levt på min lilla mammapenning och i princip gått på knä och han levt på sin lön. Och när jag behövt saker som höstskor eller liknande så använder han det som hot mot mig! Att jag måste serva honom med saker eller ge han sex när han vill för att jag ska få de där skorna osv. Ibland så har jag gjort saker för att jag verkligen behövt något och sen har han ångrat sig i sista sekund och bestämt sig för att jag inte förtjänar det. Ursäkta om allt är lite luddigt skrivet.
Lämna honom om du kan ekonomiskt. Han kan inte ta ert barn ifrån dig det förlorar han på. Har han ett konsekvenstänk vad gäller hans handlingar? -
Har lämnat en psykopat som jag har två barn med. Känner igen mig i allt du skriver! Känslan av maktlöshet och föraktet för sig själv. Att man försatt sig och barnen i en sån sits.
Bra att du tänker agera och dra! Gör det för det kommer aldrig bli bättre. Lämna en psykopat är inte lätt men det är f-n så mycket bättre än att leva med en! Ständigt sköta sig, tassa på tå..,
Skicka mig gärna pm om du vill veta hur jag gjorde eller bara skriva av dig till någon som varit där du är nu.
Kram -
Du har helt rätt i det du skriver! Jag är såå rädd att han ska börja hitta på lögner om mig och försöka göra mitt liv så jävligt som möjligt och kanske till och med ta dottern ifrån mig! Jag kan inte göra något åt att han ska vara ledig. Han har rätt till det. Och jag vågar inte gå någonstans förrän han börjar jobba igen :( jag är rädd för det med om jag väl lyckas separera med honom och han ändå får umgänge med henne att han inte kommer ta ansvar för henne. Usch det är så fruktansvärt!Anonym (***) skrev 2015-07-17 00:12:34 följande:
Finns det något du kan göra för att han inte ska vara föräldraledig med barnet? Jag önskar att jag kunde säga något bra, men nej, det är bara hemskt.
Han kommer inte att vara en bra pappa.
Ärligt. Kan du tänka ut något sätt där du flyttar med barn och allt så fort som möjligt, jamen utomlands skulle jag nog säga.
Jag är hemskt ledsen, men du är i hans klor eftersom ni har barn ihop. Är du kvar i samma stad så kommer han strida för 50% boende och delad vårdnad. I värsta fall kanske han ljuger ihop något om dig och begär mer.
Han kommer använda barnet som slagträ i allt. Han saknar empati och han kommer att spela på dina känslor för barnet i många herrans år. Han kommer skita i det mesta vad gäller god omvårdnad av barn. Han kommer ljuga i familjerätten när du berättar att han missköter barnet.
Nej, fly!
-
Beklagar att du behövt gå igenom detta!! Men vad skönt att du lyckas ta dig ur det!! Förstår att det måste vara en sån oerhörd lättnad att veta att barnen är säkra ifrån idioten! Det är nästan mest det jag är rädd för! Vad min dotter ska få för syn. Jag tänkte eventuellt börja studera efter han varit ledig och hoppas att jag ska kunna ordna så jag klarar mig ekonomiskt själv.Marie 1 skrev 2015-07-17 01:54:25 följande:
Har lämnat en psykopat som jag har två barn med. Känner igen mig i allt du skriver! Känslan av maktlöshet och föraktet för sig själv. Att man försatt sig och barnen i en sån sits.
Bra att du tänker agera och dra! Gör det för det kommer aldrig bli bättre. Lämna en psykopat är inte lätt men det är f-n så mycket bättre än att leva med en! Ständigt sköta sig, tassa på tå..,
Skicka mig gärna pm om du vill veta hur jag gjorde eller bara skriva av dig till någon som varit där du är nu.
Kram
-
Hade det varit min dotter som gick igenom detta hade jag gjort allt i min makt för att han skulle försvinna ur hennes liv! Usch tycker verkligen det är så hemskt att hon ska behöva se oss på det här sättet! Jag ska försöka hitta styrkan att kunna vara ärlig mot min mamma! Skäms något fruktansvärt men jag märker att det också är för att jag tvivlar på mig själv att det kanske ändå är jag som är felet :( han brukar säga att det är mitt fel att han är spm han är. Att jag gjort honom så och att jag är en elak människa som förtjänar det jag får. Usch det är så sjukt hur hjärntvättad man kan bli! Tack för alla stöttande svar! Jag har svårt att svara ibland då han ständigt snokar igenom min mobil.todo nada skrev 2015-07-17 00:14:42 följande:
Du är inte korkad, om du bara visste hur många som varit där du är nu. Det har ingenting med varken dumhet eller att man är en "svag" människa att göra, du har råkat ut för en person som är sjuk.
Det syns inte utanpå, men han är sjuk och det han gör mot dig är fel på alla sätt.
För mig blev det lättare att lämna när jag verkligen insåg att "jag kan inte tvinga en sjuk människa att söka hjälp".
Risken att han inser vad han gör mot dig är nog obefintlig näst intill tyvärr..
Men det hårdaste av allt, era barn kommer tro att det är sådär en relation ska se ut...
Det är nog dags att du öppnar dig för din mamma och berättar som det är.
Om det var ditt barn som befann sig i din sitts hade du väl viljat veta och kunna hjälpa?
Snälla du..
Spräng sönder fasaden, och släpp in din mamma så hon kan få hjälpa dig tillbaka till ett värdigt liv...
-
För det första; Du är varken korkad eller hjälplös, du bara känner det så och känslan vinner över förnuftet.
För det andra; Som de andra skriver, du måste bort från honom för att orka. Försök packa i hemlighet så ni får med er så mycket som möjligt, kanske att ni tar lite i taget och ställer hemma hos någon du kan prata med, eller att du låser in det på tågstationens förvaringsboxar eller liknande. Se till att ha både kontanter och kort utifall att. Gå sen när han inte är hemma men skriv en lapp alternativt ring polisen och tala om att du kommer att försvinna frivilligt. Jag hoppas innerligt du har enskild vårdnad.
Försök också få det mesta av dina räkningar som e-faktura eller autogiro så du slipper hamna i skuld för att dina räkningar hamnar i hans brevlåda. Säg upp det du kan, skaffa kontantkort till telefonen kanske, med nr som han inte har.
För det tredje; har du ingen i din närhet som du litar på och som kan hjälpa dig att försvinna ett tag så kontakta kvinnojouren på din ort eller någon närliggande ort. -
Spela in så mycket som möjligt när han är föräldraledig. (Och annars också.) Det finns bra diktafoner (köp bra märke) med utmärkt ljudupptagning. Dom är små. Göm ett par stycken på inspelning i lägenheten. Det kan vara svårt med tanterna i Familjerätten. Och det kan vara svårt trots inspelningar.Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-17 20:17:53 följande:Du har helt rätt i det du skriver! Jag är såå rädd att han ska börja hitta på lögner om mig och försöka göra mitt liv så jävligt som möjligt och kanske till och med ta dottern ifrån mig! Jag kan inte göra något åt att han ska vara ledig. Han har rätt till det. Och jag vågar inte gå någonstans förrän han börjar jobba igen :( jag är rädd för det med om jag väl lyckas separera med honom och han ändå får umgänge med henne att han inte kommer ta ansvar för henne. Usch det är så fruktansvärt!
Jag hoppas inte att det är familjerättsbyrån i Göteborg som ska sköta era samarbetssamtal. Dom kommer att försvara honom och tro att du är en orolig mamma bara.Hur det är i andra kommuner vet jag inte, men värre än i Göteborg kan det nog inte bli.
Bor du i storstad? Se om du kan få kontakt med någon förening för ensamstående föräldrar. Se om du kan hitta en där föräldrarna är sk "boendeförälder". Du kommer träffa flera mammor som gått igenom liknande saker i en sådan förening. Du kan få tips och stöd.
Ta också kontakt med en kvinnojour. Du kan få komma dit redan nu, innan er separation, för samtal och stöd. -
Spela in så mycket som möjligt när han är föräldraledig. (Och annars också.) Det finns bra diktafoner (köp bra märke) med utmärkt ljudupptagning. Dom är små. Göm ett par stycken på inspelning i lägenheten. Det kan vara svårt med tanterna i Familjerätten. Och det kan vara svårt trots inspelningar.Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-17 20:17:53 följande:Du har helt rätt i det du skriver! Jag är såå rädd att han ska börja hitta på lögner om mig och försöka göra mitt liv så jävligt som möjligt och kanske till och med ta dottern ifrån mig! Jag kan inte göra något åt att han ska vara ledig. Han har rätt till det. Och jag vågar inte gå någonstans förrän han börjar jobba igen :( jag är rädd för det med om jag väl lyckas separera med honom och han ändå får umgänge med henne att han inte kommer ta ansvar för henne. Usch det är så fruktansvärt!
Jag hoppas inte att det är familjerättsbyrån i Göteborg som ska sköta era samarbetssamtal. Dom kommer att försvara honom och tro att du är en orolig mamma bara.Hur det är i andra kommuner vet jag inte, men värre än i Göteborg kan det nog inte bli.
Bor du i storstad? Se om du kan få kontakt med någon förening för ensamstående föräldrar. Se om du kan hitta en där föräldrarna är sk "boendeförälder". Du kommer träffa flera mammor som gått igenom liknande saker i en sådan förening. Du kan få tips och stöd.
Ta också kontakt med en kvinnojour. Du kan få komma dit redan nu, innan er separation, för samtal och stöd. -
Och här passar jag på att göra tummen ner för Familjerättsbyrån I Göteborg.
Såhär ser tanterna ut som jobbar där:
Fast dom två som jag träffade där senast har gått i pension nu. Tack och lov för det! -
Det absolut bästa och mest skonsamma sättet att göra slut på en relation med en psykopat är att se tilm att själv bli dumpad. Då slipper man alla eventuella trakasserier och hämndaktioner.Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-16 23:14:51 följande:
Hur tar man sig ur en relation med en psykopat som man har barn med? Det känns som jag är på väg att sätta mig i den jobbigaste striden jag kommer ha i hela mitt liv. Och har ingen styrka för den!
Lättare sagt än gjort. Vet inte riktigt vad bästa sättet är men antar att det är att på något sätt bli fullständigt ointressant och betydelselös i psykopatens ögon. Att bli utblottad om psykopaten går igång på att mjölka en på pengar. Att bli vanskapt om psykopaten attraheras till en sexuellt. Svårt att få till nåt sånt förmodligen.
Nä har inga bra tips förutom att dokumentera konsekvenserna av alla kriminella handlingar som psykopaten utsätter en för, göra slut och sedan gå under jorden under ett bra tag framöver. Kanske ta hjälp av polisen och en kvinnojour. Om man har medlena kanske en flytt utomlands under några år. -
Han har visst umgänge med barnen men inte mycket. Max 3-4 v/år. Vet att barnen vid dessa tillfällen blir misskötta både fysiskt och psykiskt men kan inte göra något åt det. Även om man lyckas få egen vårdnad (vilket är guld värt) så kan man inte få bort umgängesrätten. Försöker tänka så att han inte kan påverka dem så speciellt mycket iaf när han har dem så sällan.Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-17 20:20:58 följande:
Beklagar att du behövt gå igenom detta!! Men vad skönt att du lyckas ta dig ur det!! Förstår att det måste vara en sån oerhörd lättnad att veta att barnen är säkra ifrån idioten! Det är nästan mest det jag är rädd för! Vad min dotter ska få för syn. Jag tänkte eventuellt börja studera efter han varit ledig och hoppas att jag ska kunna ordna så jag klarar mig ekonomiskt själv.
Försök komma därifrån även om du inte har ekonomiska förutsättningarna. Tänk på din dotter. Usch den psykiska terrorn, hjärntvätten att man inte är något värd. Hört många ggr: "du kommer aldrig hitta någon så bra som mig" "ingen vill ha en ensamstående mamma"
Hans sjuka sexbehov hela tiden, hans ständiga löften (nästan alltid i berusat tillstånd) om trevliga saker vi skulle göra med barnen som när det kom till kritan aldrig blev av för han var för trött eller för sjuk just då. Men när det gällde hans egna grejer var det aldrig några problem att komma iväg.
Är glad att jag räddat mina barn från en hemsk uppväxt där de skulle fått se en vek, hjärntvättad mamma och en tyrann till pappa.
Han lurade mig på min dröm om en enad, lycklig familj. Nu har jag fått börja om. Allt blir bättre. Sakta men säkert.