Rädd att mitt barn har autism... :(

Skärp till dig ts. Det är ditt barn. Autism eller inte. Jag både har ett autistiskt barn och jobbar med autistiska barn och dom är underbara allihopa. Sen ska du inte ta ut något i förväg. Be Bvc att skicka en remiss för utredning. Vid en tidig diagnos kan man jobba massor med barnen och göra enorma framsteg.

Det är en del i ts beskrivning av sin dotter som stämmer in på autism jo. Men det betyder inte att det ÄR autism.

Det är dumt att måla upp skräck scenarion, hur skulle du inte klara av att vara hennes pappa? Du är ju redan det, och det är egentligen ditt eget dömande som får dig att må så dåligt, det är du som tror att det är något "fel" på autistiska barn. Dom är precis som dom ska, och underbara på sina egna sätt som alla "normala" barn också är.. Jag har jobbat länge med autistiska barn med utåtagerande beteenden eller självskadebeteenden, det går att jobba med och ju tidigare man börjar desto bättre. Det blir deras sätt att hantera känslor, och om de får vara i en accepterande kärleksfull miljö så minskar risken för att de ska "få" såna beteenden. Ta det bara lugnt och sluta se på din dotter som en diagnos,se henne som en vacker liten varelse som kommer lära dig mer om både dig själv, henne och livet än vad du någonsin hade tänkt. Livet är ingen plan som ska följas, det är vad det blir.

Sen kanske hon inte ens har autism så att måla Fan på väggen säger mer om dig än din dotter, inget ont menat men du kanske ska ta reda på vad det är som får dig att få panik över detta först. Kliv utanför ramarna lite och utmana din rädsla istället för att låta den styra dig så!

Lycka till :)

Jag jobbar som hantverkare och får ibland åka till LSS boenden med autistiska och göra diverse jobb. Jag mår fruktansvärt dåligt över att vara på sådana boenden, jag tycker det är fruktansvärt att vara närvarande vid autistiska barn som skriker, slår sig själva osv. 

Du får tycka vad du vill, alla människor KAN inte ha samma liberala syn på psykiska diagnoser som dig. Jag vet att det låter hemskt att säga såhär men skulle min dotter nu ha autism, som jag tyvärr är ganska säker på att hon har :( så kommer resten av våra liv att vändas upp o ner och allt som förr var roligt kommer få prioriteras bort pga. autismen, nej jag kan inte bara släppa det och påstå att jag skulle se på henne på samma sätt som innan. 

Du har en extremt inrutad bild av autism min vän. Det är ett sånt brett spektra inom autism. Finns inget antingen allt eller inget. Asberger är inom autismspektrat tex. Dom du beskriver är autister med utvecklingsstörning vilket inte alla autister har.

Många med autism eller annat inom autismspektrat kommer som vuxna kunna skaffa jobb,familj ett normalt liv. Ungefär som att många med Adhd ADD mm mm mm klarar av ett "normalt" liv.

Jag har som sagt en son med Autism och en dotter med misstänkt diagnos inom autismspektrat(inte fått diagnos ännu) men är i stort sett säker på att även hon är autistisk.

BÅDA har normal intelligens och förståelse. Ingen av dom skriker eller slår sig själva. Jo skriker gör dom men det är mer som "alla" barn. Däremot har dom andra svårigheter. Som kontakt med andra människor och samspel. Sonen har dock med träning kommer extremt långt och kommer kunna gå i vanlig klass sen när han börjar skolan.

Han pratade sent men vid 3års ålder lossnade talet. Innan dess pratade han inte alls. Nu är han 4,5år och pratar massor. Han har extrem empati för djur och förståelse och ett stort intresse är robotar och flaggor. Han har också haft "tvång" som att rulla på hjul eller öppna och stänga lådor och varit onormalt fascinerad av saker andra ser som självklart.

Dottern går redan i vanlig klass med resurs. Men det är mest för att hon ska orka med alla intryck. Hon är smart och lär sig ovanligt snabbt. Hon har humor och förstår ironi. Hon har skinn på näsan och är ett riktigt energiknippe. Duktig på att rita och har en enorm fantasi.

Autism är inte lika med undergång ts. Även barn och vuxna med autism växer upp till självständiga individer. Inte alla nej men dom som har högfungerande autism. Tycker du ska söka lite på youtube på intervjuver med folk som har högfungerande autism så du ändrar uppfattning.

Är det bara autism du är rädd för eller andra diagnoser/syndrom också? Tänker mest på att skaffa barn är ett risktagande om man har din inställning? Som någon skrev så är hon din dotter oavsett diagnos eller ej och behöver sin pappa. Sen, om hon skulle ha autism, så finns det ju olika "grader". Vad sa BVC? Har någon annan (BVC, släkt, vänner?) än du misstankar om autism? Är själv orolig för min bebis ibland (säkert också obefogat) men tänker ju att jag och min sambo är tillsammans och kan stötta varandra i det. Min förlossning var nära att ge mitt barn skador på olika sätt och visst hade det tagit tid att acceptera och anpassa sig efter MEN redan när jag blev gravid och behöll barnet visste jag om att det finns risker under graviditet och förlossning- alltså visste jag att det finns en liten liten risk att allt inte blir som jag tänkt mig. Försök att inte observera sönder din dotter (lättare sagt än gjort) för hantverkare ställer inga diagnoser på barn mig veterligen:)

Har hon aldrig reagerat på era röster eller sitt namn? Att hon inte gör det nu under inskolning tror jag inte är så udda.

Håller precis på att inskola mitt barn och där på förskolan finns totalt fyra barn födda -14. Tycker ingen av dem verkar reagera när pedagogerna ropar på dem. De kan ropa både fem och sex ggr utan minsta reaktion. Och det verkar ju inte troligt att alla fyra har 'nått fel'

Jag har högfungerande autism, har normal intelligens och är självgående.
Jag är förlovad och har jobb på deltid. Kompisar har jag inga men hade det som barn. Autistiska utbrott har jag aldrig fått. Skrek gjorde jag ibland som barn men har aldrig slagit mig själv. 

Hejsan Ts!

Nu är den här tråden lite gammal men din beskrivning av din dotter låter EXAKT som min dotter ( född 4 jan 2014) hon viftar mycket med armarna, öppnar och stänger sina händer när hon är ivrig , och GÅR MYCKET PÅ TÅ.

hur har det gått för din dotter nu?

Min dotter är nu 2 år och 1 månad gammal och prata fortfarande inte men BVC har skickat remiss till logoped.
Min dotter säger bara orden dä(där) nej, heeei(hej) men hon säger dom orden när hon själv vill ...hon repeterar aldrig....så därför är jag inte säker på om hon verkligen säger dom orden eller om det bara kommer ur henne.

Jag förstår din oro om att inte kunna hantera om hon nu skulle få någon diagnos(jag är mamman och ja är orolig medans pappan tycker det är normalt att hon inte pratar ännu) det känns som att saker jag såg fram emot som t.ex att kunna prata med henne , ha konversationer med henne...känns så långt bort nu. Fast jag har påverkats mycket av vad andra säger(om hur min dotter inte pratar ännu, är det något fel på henne och sånna elaka saker) och sen så borde man INTE googla(något jag gjort ) för som andra skriver här så ska man inte måla up skräckscenarion i förväg.

Jag är i samma situation. Flicka född feb -14. Tufft är det

Min tjej

Min tjej född mars - 14 har jag efter mycket kämpade fått komma till habiliteringen med. BVC så hela tiden att hon bara är lite sen. Hon är globalt utvecklingsförsenad, hon ligger ungefär ett år efter med allt. Hon håller på att lära sig gå men har inga ord och dålig ordförståelse. Allmänt dålig på att härma efter saker man gör, t.ex. pussla, bygga med klossar försöker jag nu lära henne och hon lär sig men det tar tid.

Det utreder inte för någon diagnos nu, just nu är det bara träning som gäller och att vi fick rådet att sätta henne på förskola 15 timmar.

Man måste slå sig fram i vården för att få hjälp, nu när vi fått komma till habiliteringen så får hon all hjälp som hon kan få vilket är helt underbart. Men det har krävts många tårar för att komma dit.

Vi ska börja med TAKK nu för att utveckla språket (googla för mer info) och så ska vi börja med bilder som kommunikation. TAKK ska vi gå en kurs i nu i februari via habiliteringen, det ska kunna hjälpa mycket i språkutvecklingen.

Då är våra döttrar nästan lika gamla

Hur går det för er nu?

Bup gör nu en utredning och det känns fortfatande jobbigt och sorligt men samtidigt är jag positiv och tänker att hon kommer utvecklas men på sitt sätt. Ett annorlunda sätt. Jag kan ge dig ett tips och det är att ladda ner MASSOR med appar med abc 123 pussel. Och pussel där man ska matcha ( ex. Lägga lika färg, form etc) Först gick det inget bra och jag var nära på att ge upp men en dag så bara började hon lägga lika och klarade alla pusseln.En otrolig känsla. Betyder säkert inget men för mig kändes det stort ....HON KAN

Hållet med dig !!! Om jag hade lyssnat på BVC så skulle vi ha väntat tills min dotter var 3 år innan något skulle göras. Jag tog själv kontakt överallt(bup och läkare ) och så myclet har hänt och vi har fått hjälp. Och ALLA säger samma - ju tidigare hjälp destå bättre. Vi bytte också BVC och den nuvarande är så mycket bättre. Dom tog vår oro på allvar.

Vi har också fått rådet om att hon borde börja på Förskola så nu står vi på kö. Jag kan också tipsa dig om appar. Dom har hälpt min dotter med pussel, bygga klossar, lägga lika

Hur går det för er nu? Hat teckenspråk hjälpt?

Vår nuvarande BVC-sköterska sa också något om teckenspråk och bildkommunikation men att det får vi vänta med tills bup skickar oss vidare till HAB tror jag.

Vi har gått en kurs i teckenstöd nu. Till att börja med har vi ca 10 tecken, t.ex äta, dricka, potta OSV. Känns som ordförståelsen har ökat, men har ju bara hållt på ca 2 månader. Har hört mycket positivt om det så tror det är bra.

Börja med några tecken kan ni ju göra i väntan på hab.spread signs heter en app som man kan söka på tecken