"Större" risker med kejsarsnitt - vilka risker?

Jag tycker att det viktiga är att man ska få bestämma själv och inte bli förbisedd. Jag skulle välja planerat kejsarsnitt om jag skulle föda barn. Sen kan det ju gå fel men då får jag åtminstone välja själv och ha lite kontroll. Och du som säger att en "störning" är en liten rispa som läker ihop efter några dagar kan ju släppa det direkt. Det står ju att de flesta lever med de här förlossningsskadorna i 5 år. Min mamma fick förlossningsskador med min storasyster (hon föddes i säte, det tog 36 timmar) hon fick veta att dom inte tänkte hjälpa henne med hennes skador förrän hon fött alla barn hon ville ha. Hon födde sitt sista barn nästan fem år senare. Skulle vilja veta om dom skulle säga så till en man som fått sin penis förstörd, vänta fem år på vård, du har ju ändå fått ett barn att glädjas åt.

Jag tror faktiskt att de flesta barnmorskorna går på att man "ska" föda vaginalt, jag tror inte direkt dom hänvisar till den senaste forskningen.

Dog bara barnen utan någon anledning ? PSD ?

jag vet inte, är med som personal från narkosen under snitten och tar inte del i obduktionsrapporter eller har någon vidare kontakt med föräldrarna efteråt

Nu har jag lyssnat på intervjun med Maria Gyhagen från P4 sommar samt en artikel i Vårdfokus. Tyvärr gick det inte kopiera delar av artikeln, men här är adressen:

https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/tidningen/2013/Nr-3-2013-3/Lackagestudie-kritiseras/

Enkäterna som gett studiens resultat har gjorts 20 år efter kvinnorna födde. Av drygt 9000 enkäter var det 65% som besvarade och 800 enkäter plockades bort. Rapporten kritiseras för att det är så stor svarsandel som fallit bort och att de som varit intresserade av att svara i större mån hade besvär, tror man. Ca 40% ansågs drabbade av urinläckage.

I intervjun lät det som att det är framfall, man kan skyddas från vid kejsarsnitt.

Man har tidigare trott att bäckenbotten självläker, men besvären återkommer i medelåldern, men det är svårt att säga då många drar sig för att söka hjälp och väntar 5-10 år.

Så nu har jag fått svar på att det är urin- och analinkontinens och framfall som räknas. Så egentligen kan jag inte förrän 20 år veta om jag hör till denna grupp eller inte ... Frågan som återstår för mig är ju hur stor hjälp man har av att regelbundet träna sin bäckenbottenmuskler. 

Av de enkäter som redovisas hade 3995 fött vaginalt och 1204 gjort kejsarsnitt.

Avföringsläckage drabbade 14,5% av de som fött vaginalt och 10,6% av de med kejsarsnitt.
För urinläckage var siffrorna 40% respektive 29%.

Jag fick ett akutsnitt i somras efter igångsättning och 6 dagars tortyr med värkar. Jag var positiv under hela förlossningsloppet men på slutet, efter 20 timmars aktiv förlossning var jag sååå slut att jag började grina av lycka för att dom skulle ta ut barnet med akutsnitt. Så att det skulle bli ett slut på lidandet. 

Nu i efterhand så är jag väldigt glad att det blev ett snitt. Skräcken skulle varit om jag hade varit 10 cm öppen och dom hade försökt med klipp, sugklocka och hon hade fastnat och fått syrebrist. 
Jag är säker på att om jag hade haft oturen att födas i ett u-land så skulle min förlossning inte slutat så lyckligt som den gjorde. Kirurgen som tog ut henne sa att hon låg helt rätt men ovanför bäckeningången så nu ska jag på bäckenröntgen för att se om jag är för trång. 
Men oavsett vad röntgen ger för resultat så kommer jag kräva ett snitt om det blir ett till barn. 

Jag var som sagt helt orädd inför min förlossning men detta gör mig livrädd. En bekant till mig fick barn nyligt, barnet fick syrebrist och fick sövas och flygas till ett bättre sjukhus för  intensivvård. Detta efter att barnets hade fastnat, idag två mnader senare vet man inte vilka skador detta kan ha gett till barnet.. 

Ska tilläggas att jag har flera i min bekantskapskrets som har fått akutsnitt och alla är överens om att det blir snitt nästa gång. Hade vi fått en "normal" förlossning så hade tankarna säkert varit annorlunda.

Med detta sagt så vill jag mena att KS att ett vääldigt bra alternativ när förlossningen går i baklås..

Hej, du har helt rätt i att det förekommer mycket skrämselpropaganda. Nu kanske jag är konspiratoriskt lagd, men ett skäl kan vara vårdkostnaderna. Kejsarsnitt kostar mer, liksom tvillinggraviditeter. Tvillingar har visserligen en högre andel CP-skador men det beror på att de är för tidigt födda, har inte sett någon studie som visar att CP-skador för tvillingar är lägre vid kejsarsnitt än vid vaginal förlossning.
Vissa experter slänger ur sig att risken för CP-skador är mycket högre vid en tvillinggraviditet, men det är att skrämmas i onödan. Risken för en CP-skada vid en tvillinggravidititet är åtta promille, jämfört med en enling-gravidtet där risker är två promille. Ska man oroa sig över en risk på åtta promille? Nej. 
www.dubblanyheter.se/gravid-med-tvillingar-risker/

För mig var det risken för förlossningsskador på barnet vid vaginal förlossning som vägde över och fick mig att kämpa för kejsarsnitt. Att jag kunde fått en infektion eller hade längre återhämtningstid gjorde mig detsamma. Nu gick allt bra och han fick inga andningssvårigheter heller. Kommer definitivt kämpa för ks igen om det blir aktuellt med syskon. Fattar inte varför man ska utsätta sig för smärta och riskera oerhört traumatiska upplevelser som t.ex. instrumentell förlossning el akut ks kan bli. I Sverige 2015 borde alla kvinnor få välja själva. Tror det enbart handlar om kostnader.

Ja, jag vet vad en infektion kan innebära.

Det kan kan vara en stor infektion i livmodern och buken, vilket jag har vänner som drabbats av även då de fött vaginalt. Eller så kan det exempelvis vara en urinvägsinfektion, vilket det rejält förhöjd risk att drabbas av vid KS, då KS automatiskt innebär kateter, och kateter ofta leder till urinvägsinfektion.

Det är ungefär 7% risk att drabbas av en infektion vid KS, och 1,6% vid VF. Då är urinvägsinfektion inräknat i den siffran. Urinvägsinfektion slutar kännas på ett par dar och ger sig i regel med en enkel antibiotikakur.

Att som förstföderska drabbas av sfinkterruptur är också 7% risk, men vid VF. Vid KS är den risken noll.

Att likt P3pz drabbas av postoperativa sammanväxningar vid KS är det ungefär 0,6% risk för. Det är ungefär lika stor risk som risken att ens barn ska drabbas av allvarlig syrebrist vid en vaginal förlossning.

Intressant läsning i tråden, kanske jag kan bidra lite? Jag har fött tre barn: barn 1 vaginal fl, mindre komplikationer och yttre bristningar - syddes med 10-12 stygn. Barn 2 föddes vaginalt men där blev det komplikationer son gjorde att de forcerade värkarna så att bebisen kom ut väldigt fort. Jag fick både grad 3 och grad 4 bristningar, fick opereras direkt och det tog ca 6 mån dagliga övningar samt läkarbehandling innan jag kände mig hyfsat men aldrig helt återställd. Barn 3 begärde jag att få föda på det sätt som innebar minst oväntad risk. Alla risker läkaren nämnde: infektion hos bebis o mamma, etc, hade jag redan råkat ut för, varför kj kändes som rätt fl metod. Det läkaren sa som jag fann extra intressant var att med kj kan det medföra en risk att fortplantningsorgan skadas så att det kanske inte kan bli fler barn.
Jag tror faktiskt ärligt talat att jmf planerat snitt och vaginal fl så bör det ha lika förutsättningar att gå bra såvida involverad sjukvårdspersonal gör helt rätt varje steg...!

Det intryck jag får efter att ha läst igenom några vetenskapliga artiklar, är att det inte är någon skillnad i risker mellan snitt och vaginal födsel vid första graviditeten. Det är vid följande graviditet som den ökade risken med ett tidigare snitt kommer fram, både för mamman och barnet. Så ifall man bara ska ha ett barn, så spelar det ingen större roll hur man gör. Vill man däremot ha flera barn, så är det bättre att föda vaginalt.

Angående analinkontinens, så är det tydligen inte själva förlossningen som är risken, utan hur mycket det spricker. Och även om det har spruckit mycket (tredje och fjärden graden), så slipper majoriteten sina symptom med tiden. Enligt en studie hade 22 % av dem med stora bristningar problem 3 år senare.

www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25097141

När man läser statistik om bestående förlossningsskador, så måste man också veta vad som räknas som skada. I vissa studier verkar det som om också väldigt minimala besvär räknas med i statistiken. Också jag har ?bestående skador? enligt en av studierna jag länkade till i mitt tidigare inlägg. Om jag nu hade att välja mellan kejsarsnitt eller att med 100 % säkerhet få sådana ?skador? jag nu har, så hade jag valt ?skadorna?.

Det här med snitt eller vaginal förlossning verkar vara lite som riskerna med bil eller flyg. Med bil är risken mycket högre att råka ut för en olycka, men om man råkar ut för en olycka så är risken större att man dör med flyg. Med vaginal förlossning är det större risk att råka ut för livslånga besvär, men de livslånga besvär man får av ett kejsarsnitt är allvarligare.

Mycket bra summerat tycker jag!

Jag är själv snittad och har inte fött vaginalt. Jag var som någon mer skrev "helt orädd" inför min förlossning. Jag kände mig förberedd och hade läst på om förlossningens olika faser, smärtlindring mm. Sen slutade med akut snitt och lika glad för det är jag för varken jag eller bebisen hade levt annars.

Jag tänker att kejsarsnitt är en stor bukoperation. Saker och ting kan skadas av själva operationen, skäras av, sys ihop fel eller liknande. Samt att det kan bli komplikationer efter bedövningen, i samband med läkning och just att ärrvävnaden som man inte kan komma undan kan göra det svårare att bli gravid och få en graviditet att fästa i framtiden. Har ingen statistik på hur vanligt detta är dock. Men det är vad jag blivit informerad om i alla fall.

När det gäller skador i samband med vaginal förlossning så är det ett helt annat batteri av komplikationer man kan råka ut för. Det som handlar om bedövning som tar fel och problem med läkning är väl i princip desamma. Dvs att man har olika bra läkkött, kan tycka att det stramar, får känselbortfall osv.
Men annars är det ju helt andra saker man kan drabbas av. Minst lika tuffa för dem som blir drabbade men de är inte desamma vid snitt.

Och jag tycker kostnadsvinklingen är skev, jag önskar att vården inte tänkte så. För det lär ju kosta att hjälpa alla de kvinnor som drabbats av komplikationer till att få så bra återhämtning som det går också? Kanske inte i paritet med vad ett kejsarsnitt kostar men ändå. En vaginal förlossning är knappast bara ett antal mantimmar med en barnmorska och ett par dygn med BB-vård? Utan det kan ju kosta multum i efterhand.

Det som pgw skrev avslutningsvis kan jag hålla med om också, att man kan råka ut för livslånga besvär av en vaginal förlossning men att risken OM något går fel vid ett kejsarsnitt förmodligen är allvarligare.

Jag har en vaginal förlossning och ett kejsarsnitt i bagaget. Min vaginala förlossning slutade i ett medtaget barn och månader och åter månader av återhämtning innan jag var så pigg att jag kunde ta barnvagnen på en tur runt gården. Min son var medtagen och vår första tid var ett kaos. Barnmorskan kom in dagen efter min förlossning, klappade mig på axeln och sa..jag trodde faktiskt inte det skulle gå vägen. När min son kom ut var rummet fullt av folk, ett läkarteam för mig, ett läkarteam för honom. Förlossningen var rätt dramatisk. Ärret i underlivet bråkade i några år efteråt då det läkte fel och behövdes göras om osv.

Så när nästa barn var på väg blev det snitt då de bedömde att risken för ännu en förlossning som min första var överhängande.
Om min förlossning var en av de värre tänkbara så fick jag ett snitt som nog var det bästa tänkbara. Jag lever inte i någon dröm, jag förstår att mitt snitt var lätt och att alla inte har samma "tur".
Kl 15 var jag i operationssalen, kl 16 rullades jag med ammande bebis på bröstet in på BB. Jag kunde stå upp en timme efter snittet och pyssla om min bebis. Morgonen efter tog jag bebisen i sjalen och gick ner till sjukhus kiosken och köpte en tidning. 2 dagar efter var jag i lekparken med min min större son och bebisen i sjal på magen. Jag mådde toppen. Hade inte något ont som var att tala om. Ärret stramade lite det var allt.

Så för mig som hade värsta tänkbara vaginala förlossning och bästa tänkbara snitt så är kontrasten stor. Har man en bra vaginalförlossning är det såklart en annan sak då hade jag aldrig valt snitt men för mig var det ju inte så.

Fick en sparsam blödning nu ... Känns som att det kommer sluta som alla gånger innan ... Fattar fan inte! Utredningen visade ju inget, å jag tänkte att denna gång kanske funkar IOM att kroppen vilat så länge, var ett år sedan jag hade missfallen å ma.

Smart att posta på fel ställe! Jag ber om ursäkt!

Ingen fara, hoppas verkligen det löser sig för dig!
Kram

Å ja hade liknande förlossning men vill väldigt gärna skippa ks o få föda vaginalt den här gången. Så alla är vi olika. Jag gillar inte iden av att garanterat inte vara 100%funktionsduglig första tiden. Ja vaginala förlossningar går fel ibland, men man får väl ändå tänka på hur många som går rätt.