Jag har i många trådar läst att den som man inte fick första barnet med blir benämnd som srn nya, flickvännen etc.
Själv betraktades jag länge som den nya även om vi hade barn tillsammans och även när vi varit tillsammans längre än med han hade varit med exet.
Kontrollbehov?
Du missar hela poängen med allt jag skriver.
Just detta handlar om att vara just en trygg förälder där barnet känner att det kan komma till sina föräldrar om det är något känsligt.
Inte att man ska behöva gå en omväg via en bonusförälder.
Det har inget med kontrollbehov att göra.
Kontrollbehov?
Du missar hela poängen med allt jag skriver.
Just detta handlar om att vara just en trygg förälder där barnet känner att det kan komma till sina föräldrar om det är något känsligt.
Inte att man ska behöva gå en omväg via en bonusförälder.
Det har inget med kontrollbehov att göra.
Självklart ska mitt barn kunna anförtro sig till sina föräldrar, oavsett mamma eller pappa, och det är definitivt något man på ett eller annat sätt bör styra om barnet inte känner att det kan det.
Motsatsen känns ju väldigt tragisk och måste ens barn gå omvägar via andra vuxna med mer känsliga saker i livet hade jag reagerat. Först och främst mot mig själv, om jag kan göra något annorlunda som förälder.
Att hen sedan kan anförtro sig till någon annan också, en bonusmamma eller bonuspappa, det är ju bara ett plus.
Kontrollbehov?
Du missar hela poängen med allt jag skriver.
Just detta handlar om att vara just en trygg förälder där barnet känner att det kan komma till sina föräldrar om det är något känsligt.
Inte att man ska behöva gå en omväg via en bonusförälder.
Det har inget med kontrollbehov att göra.
Jag vill inte säga tillrättavisa, därav ? ?, men jag tycker som jag har skrivit innan att det är viktigt att poängtera vem som är mamma och pappa i en ?moderna-familjen-relation?.
Om barnet klart och tydligt vet om vem som är mamma och pappa och tydligt agerar i sitt sätt och sina tankar utefter det, ja då är problemet självlöst och ingen ?hjälp på traven? behövs.;
Ovanstående skulle vara med i följande inlägg :)
Det handlar inte om att "pränta in" något.
Bara göra det lite tydligare om vem som är mamma och pappa, på gott avseende.
I grunden ska barn få bestämma sina relationer absolut, men tycker mamma- och papparollen är viktiga och barnet ska tydligt veta vem som är mamma och pappa.
Vad som krävs för det är naturligtvis individuellt, men ingen mer hjälp på traven än behövt ska användas.
Benämningen "ny" är inte ens säkert att det behöver användas. När barnet nämner hen vid namn ska barnet såklart göra det utan att en förälder ska ändra på det.
Jag är separerad med ett barn, och jag ska se till att mitt barn för alltid kommer att få se exets eventuella "nya" som just den nya.
För mitt barn kommer en ny alltid att vara en ny däremot.
Ovanstående skulle vara med i följande inlägg :)
Jag är separerad med ett barn, och jag ska se till att mitt barn för alltid kommer att få se exets eventuella "nya" som just den nya.
Jag tror du kommer bli väldigt besviken på ditt barn om du fortsätter leva i tron att det finns saker i livet som ditt barn bara "kan ha med en mamma och en pappa". Och att leva med känslan av att man gör sin förälder besviken om man inte vänder sig till den med allt är en tung börda för ett barn att bära. Ska du berätta för barnet vad dessa "saker" är? Det här och det här ska du ta med mig för det anser jag du "bör" och andra kanske mindre viktiga saker är okej om du tar med pappas nya eller kuratorn i skolan. Eller ska barnet gissa sig till vad du anser är ok att prata med andra om? Jag förstår inte ditt resonemang kring detta.
Om det inte ter sig naturligt, så kan det inte heller tvingas fram. Det är nog också bra om du inser. Du kan inte tvinga ditt barn att anförtro sig åt dig bara för att du anser att det är vissa saker som man bara kan ha med sina föräldrar....
Jag förstår inte vart du vill komma.
Du har väl läst tråden och debatterat med mig i all evighet nu? Du ser väl en röd tråd och hur jag resonerar kring saken?
Ska du citera en massa inlägg från tidigare så kan du väl passa på att citera samtliga av mina inlägg? Att plocka ut godbitar som passar ditt sätt att tolka vad jag menar känns sådär?
Du ställde dig frågande till varför folk verkar fått för sig att du "bankar in" ven som är vem i ditt barn och jag svarade med att visa på några av de saker som kan vara orsaken.
Jag plockar ut de saker jag reagerat på och argumenterat mot. De saker som går emot en hel del annat du skrivit.
Vill du att man istället skall bortse ifrån de saker du skrivit?
Jag tror du kommer bli väldigt besviken på ditt barn om du fortsätter leva i tron att det finns saker i livet som ditt barn bara "kan ha med en mamma och en pappa". Och att leva med känslan av att man gör sin förälder besviken om man inte vänder sig till den med allt är en tung börda för ett barn att bära. Ska du berätta för barnet vad dessa "saker" är? Det här och det här ska du ta med mig för det anser jag du "bör" och andra kanske mindre viktiga saker är okej om du tar med pappas nya eller kuratorn i skolan. Eller ska barnet gissa sig till vad du anser är ok att prata med andra om? Jag förstår inte ditt resonemang kring detta.
Om det inte ter sig naturligt, så kan det inte heller tvingas fram. Det är nog också bra om du inser. Du kan inte tvinga ditt barn att anförtro sig åt dig bara för att du anser att det är vissa saker som man bara kan ha med sina föräldrar....
Nej inte bortse men som sagt se resonemanget bakom. Jag har skrivit ett antal A4 sidor i ämnet nu.
Det fungerar liksom inte att citera stycken du tycker passar ditt sätt att tolka allt.
Det finns ett stort resonemang bakom de styckena du citerade så varför inte citera det också när du är igång? Det blir ju lätt missvisande annars.