6-åring VS Konsekvenstänkande

Vad är anledningarna bakom att det blir konflikter mellan er? Du skriver om er syn på det och anledningen till ert agerande (att ni har bråttom etc), men vad är hans känslor bakom hans agerande - vad är hans perspektiv?

Du stämplar det som att han har gjort ett misstag, men vet du att han inte ser det hela tvärtom, att det är du/ni som gjort ett misstag?

Min 7-åring (fyllde 7 år i mars) är den hetsigaste av mina 4 barn, den som dessutom måste prova allt 200 gr ist för 1 eller 2 som syskonen.

Men nä, han hade aldrig heller fixat den typen av straff som din son inte fixar.

Han kan fixa konsekvenser av typen. Om du inte klär dig nu så får du åka till skolan i kalsonger och jag packar kläderna i en påse för vi måste åka om 10 minuter (och så sätta en timer på 10 minuter som han ser)

Om du inte packar din gympapåse så har du inga gympakläder sen i skolan, om du inte stoppar ner läxboken så kommer den inte med o s v.

Den typen av saker funkar. Men vad han får eller inte får göra i eftermiddag är lönlöst, det bryr han sig inte alls om på morgonen. Konsekvenserna måste verkligen sitta ihop med det som händer nu och härnäst annars funkar det inte.

Sen får man ju försöka motverka vissa saker, vill han byta kanal och inte får för syskonen då tar jag undan fjärrkontrollen o s v. Enklast så.

Jag håller med cosinus, konsekvensen måste vara tydlig och direkt kopplad, annars är det ibland svårt för dem att förstå. Jag minns de där konflikterna för ett par år sedan... Nu är vår son nio och börjar få bättre koll!

Men något som alltid funkat bra är att måtta upp saker och ting i en kalender eller tabell eller vad man nu vill kalla det. Som tid med iPad eller tv-spel exempelvis.
Om man ger barnet 10 enheter per vecka, tex att barnet får spela 10 x 30 min per vecka så att varje enhet är en halvtimme. Och så talar man om på morgonen att om vi inte hjälps åt med xx eller xx nu så kommer jag att stryka en ruta på ditt schema.  Då blir det väldigt tydligt kopplat. Visserligen kanske inte den praktiska konsekvensen blir tydlig förrän om tre dagar när min speltid tar slut tidigare än vad den brukar på grund av något som hände tidigare i veckan. Men efter ett par veckor fick i varje fall vår son bättre koll på helheten. Att det är ett givande och tagande hela tiden.

Sen kanske man kan förebygga lite också genom att ta fram kläder dagen innan och lägga dem på ett strategiskt ställe så det blir lätt att klä sig. Bestämma att tisdag + torsdag är det lillasyster som väljer morgon-TV-program medan du får välja måndag + onsdag och liksom ha en struktur som barnet känner till och som känns rättvis.

För det första blandar du ihop straff och konsekvenser. Straff funkar sällan. För det andra kan 6-åringar vara små monster. Lättar framåt 8-10-årsåldern.

Jag har ett jämnårigt barn men jag har aldrig kört med straff på det viset som ni gör. Jag förstår inte alls varför dåligt beteende på morgonen kopplas till någonting på eftermiddagen, vare sig tv, tv-gubbar eller någonting. Det blir ju straff och sånt kör inte vi med alls.

Om de ständigt vill titta på olika kanaler, kan ni inte tillmötesgå det? Varför ska äldsta titta på småbarnsprogram om han inte vill? Vår snart sjuåring ser mest på Ipad, då kan hon välja program själv.

Konsekvensen (eller straffet som det ju handlar om) ligger för långtifrån i tiden. En 6-åring bryr sig bara om här och nu, precis som vuxna faktiskt också gör i många avseenden. Vuxna gör ju massor av val dagligen som på sikt får negativa konsekvenser, men man väljer ändå att göra det som känns lättast, roligast eller mest enkelt just nu i stunden. Och det här att han ska "vara snäll", vad betyder det egentligen? Det är ju ett sanslöst stort begrepp och jag tror inte att något barn skulle kunna "lyda" det. Om du har tid så kan jag rekommendera Petra Krantz Lindgrens blogg En annan du.

petrakrantzlindgren.se/2012/12/12/hur-svart-kan-det-egentligen-vara-att-beratta-vad-man-vill-granser-med-respekt-del-6/

petrakrantzlindgren.se/2011/11/21/vill-du-ha-lydiga-barn-eller-barn-som-valjer-att-samarbeta/

Ett barn som inte gör sina läxor trots upprepade påstötningar kanske hotas med att "Nu blir det inget lördagsgodis!" Men det är en bestraffning som är föga konstruktiv, inte ens logisk!  
- Barnet kanske fogar sig, men inte på grund av insikt, utan av skuld, skam, dåligt samvete eller rädsla. Ingen blir starkare av sådant!  
Visst är det viktigt att hålla sig till avtal och gränser. Men det är en stor skillnad mellan bestraffning och konsekvens.
Konsekvens bygger på respekt, på att vi verkligen vill ändra ett beteende snarare än bara visa vem som har makten. För att detta ska fungera bra finns det några saker vi bör tänka på:
Konsekvensen ska vara tydlig för barnet redan i förväg.
   
Barnet har en valmöjlighet. Till exempel "Om du städar undan på ditt rum innan det är läggdags så hinner vi säkert läsa saga i sängen".  
Om barnet inte fått en chans att välja upplevs konsekvensen som enbart bestraffning: "Nu när du har lekt hela kvällen istället för att plocka undan så blir det ingen gonattsaga!"  
Det ska finnas ett logiskt samband mellan barnets agerande och dess konsekvens. I fallen här ovan kan det exempelvis vara en logisk konsekvens att det inte blir någon godnattstund samma kväll eftersom ni istället måste städa upp, eller läsa skolboken tillsammans.  
Vid varje tillfälle, förklara det logiska sambandet för barnet. Det är bra om konsekvensen inte ligger alltför långt fram i tiden.
- Konsekvenstänkandet är viktigt även med äldre barn, till exempel tonåringar som kommer hem långt efter avtalad tid en kväll

Annars, ta bort tvn eller är den så viktig? ut och hitta på saker?(bygga lövhögar te.x), sitt vid bordet som en familj?

Hoppas de löser sig

Jag håller med alla andra här i tråden och blir lite konfunderad över exemplen du ger i TS.

Pojken blir arg för att han inte får titta på program äldre barn. - Ja, det är ju logiskt. Varför skall småsyskonet bestämma program? Går det att lösa på något annat vis så båda blir nöjda?

Pojken blir arg för att han inte vill gå och lägga sig. -Är han inte trött? Om han är trött, varför vill han inte då sova? Avbryter ni honom mitt i en lek och är han dåligt förberedd inför nattningen? Hur går nattningsrutinen till? Går den att förändra för att underlätta?

Pojken vill inte äta. - Varför vill han inte det? Är han inte hungrig? Är han upptagen med något som han blir avbruten i?

Pojken vill inte gå till skolan. - varför inte?

Pojken vill spela fast ni har sagt nej. - erbjuder ni något annat att göra? Varför säger ni nej? (för att han byter kanal på tv:n?!)

Fundera över de här frågeställningarna så är det lättare att komma till en lösning på konflikthanteringen i er familj.

Min 7-åring har också ett sånt humör. Just nu är det lugnare, jag hoppas att det förblir så.
Om han blir trött eller hungrig så funkar han inte, helt enkelt. Minsta sak får honom att gå i baklås. Jag går gärna också igång då med stort bråk som följd. Men i det läget är det helt meningslöst att snacka om konsekvenser eller vilken vuxen logik som helst för han är inte mottaglig. Han är som en bebis som inte fått mat i tid.
Det som funkar bäst egentligen, om man kan, är bara att krama honom, eller erbjuda att han kan komma till en kram när armarna slutat veva. Krama honom och ge honom nåt som lugnar, lite youtube eller vad det nu kan vara. Precis som man distraherar en liten unge. Det är inte i det läget man vinner några strider, det finns bara förlorare.
Istället har vi tillsammans, när alla är lugna och tillfreds, bestämt vad som ska gälla. Då ska det vara en förhandling, alla får ta och ge.
Ett tips som vi fått som verkligen funkat, är att man låter honom bestämma hur han vill bli behandlad när han blir arg. Det är ju en mycket jobbig situation för honom också och om han på förhand vet hur han ska kunna ta sig ur den så blir den kanske inte så skrämmande och barnet blir lugnare av bara det. Han ville kramas av mamma, det sa han direkt när vi frågade. Om det berodde på just det eller nåt annat vet jag inte, men vi har knappt inte haft några utbrott sen vi redde ut det.