Jag är mest i andra forum och undrar vad de SD-antipatiska har för åsikter nu. när det börjar likna katastrof och det är en massinvandring.
www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lat-inte-sverige-ga-in-i-vaggen/
Börja med att läsa den länkade artikeln. I högermarginalen finns en hel radda anarkistiska inriktningar.
Efter en av mina och Digestives dispyter läste jag faktiskt på en del om just anarkismen och dess olika inriktningar. Det var intressant kan jag berätta.
Anarkokapitalismen är dock den variant som står mig närmast.
När man citerar använder man citationstecken, har jag lärt mig. Annars är det inte att räkna som ett citat.
Vad skönt att du har släppt Finland. Du verkade ett tag obsessa stort över de talrika fotvandrarna som med Finland som slutmål kunde trilla av pinn när som helst.
Utsvävningar står du själv för. Jag pratar om Finlandsfotvandrande ninjor och du citerar hela inlägget och börjar prata om brottslighet, det kan inte anses klarlagt att du avsåg hela populasen då hela populasen inte var ämnet för mitt inlägg. Trevligt att du rättade dig själv.
Det är alltid intressant att prata "bra politik" med en anarkist som förespråkar statlig intervention och polisiära insatser. Bara det är en oxymoron.
Likväl påståenden som inte stämmer.
Klart som fan att man oroas över sådant. Det är snarare märkligt att du vill göra saken till en slags lustighet, där de aktuella människorna kallas för "ninjor" med mera.
De som fotvandrar riskerar att frysa ihjäl samt råka ut för och/eller tvingas livnära sig på kriminalitet. De som inte fotvandrar riskerar främst det senare. Tror nog att bara du ser en poäng med att enbart diskutera de som fotvandrar - jag diskuterar och uppmärksammar nämligen hela saken (efter kronologisk möjlighet, exempelvis svårt att känna till polisens uppskattning innan den har gjort - så du inte försöker trycka på vad jag skrev i en tråd, innan polisens uppskattning överhuvudtaget publicerades).
Har man bestämda uppfattningar om anarkism så behärskar man inte ämnet. Rent karskt så kanske det inte finns någon annnan anarkist mer än jag själv, på hela den här planeten - som besitter samma åsikter som just jag gör. På tal om utsvävningar.
Dessa fördomar. Lär dig av misstagen någon gång.
Jag står som individualanarkist och tror inte på revolution - vilket i praktiken innebär att jag hanterar politik utifrån vad jag anser behövs för stunden och hanterar inte politik ideologiskt överhuvudtaget. Varför jag exempelvis kan hoppa ifrån Centerpartiet till Kristdemokraterna bara sådär, hux-flux. Färgen och etiketten på politik spelar ingen roll utan enbart politikens samspel med samtiden har betydelse, för mig. Politik ska, enligt mig, baseras på nyttan som den gör i tiden, med de gemensamma målen som referensram för nyttan. Politik är enligt mig en uppsättning med olika verktyg, inte image.
Nu har jag den här spelplanen att leva på, jag gillar den inte men jag spelar med och så flitigt jag kan (inte minst för att politik ligger i mitt intresse) - för något annat vore totalt oansvarigt jämtemot nära och kära. Vi sitter alla i samma onaturliga och olyckliga båt och det finns inte utrymme för utopier och fantasier. Och jag tror som sagt inte på revolution. Jag kan leva med att aldrig få uppleva anarkism men jag ser hemskt gärna att utveckling rör sig åt det hållet.
I denna trasiga värld så får man försöka sätta plåster där det behövs, istället för att amputera benet och gång på gång på gång byta protes.
Förespråkar total ideologidöd, då människor förstår sin egen lycka och ordning redan som barn. Står även som tillvaroagnostiker och tror inte att exakt information om någonting går att nå överhuvudtaget (förutom i teorin då). Jag tendenserar till att romantisera det primitiva.
Sådär, det sammanfattar det mesta. Nu vet de som undrar. Nu vet de som påstår en massa nonsens.
Intressant. Så vem som helst kan kalla sig anarkist, utan någon som helst minsta gemensamma nämnare med andra som också kallar sig anarkister? Men samtliga är då ändå anarkister?
Fast nu frågade jag dig. Vad är skillnaden på en anarkist och en anarkokapitalist?
Anarkism (eller då en anarkist) = paraplybegreppet.
Anarkokapitalism (eller då en anarkokapitalist) = en del av skärmen på paraplyet.
Läser du inte länkarna som du får?
- också.
- också.
För min del, som individualanarkist, så lyder svaret - upp till var och en. Den storleken som naturliga samarbeten hade skapat, i form av samhällen, hade inte gjort att min anarkistiska utopi hade påverkat mer än invånarna i utopin.
Förespråkar personligen mindre proportioner på allt samhällsbetingat vilket i praktiken innebär att jag ser anarkistiska områden i storleken med en mindre svensk ort i Sverige. Ungefär som en kommun. Vad ett samhälle om 200-800 människor skulle hitta på, drabbar knappast världen på samma skala som, ja, exempelvis tragedierna kring Syrien.
I min anarkistiska utopi så snackar vi om krig i proportion "by-fighter" (jämför det med dagens storskaliga nationskrig, som drabbar områden i proportion "hela kontinenter") och om man skulle vara "sur på makten" så tar man bilen, åker fem minuter bort till "statsministern" och knackar på dörren, för det är nämligen en närmare bekant.
Angående gränser kring dessa anarkistiska områden så är det som sagt upp till var och en. För egen del så skulle det såklart likna Sveriges öppenhet - men utan allt slarv och i högsta grad "gränskontroller", "gränspoliser", "militär" och iallafall viss "registrering". Någon "statlig kontroll" skulle det dock inte finnas på tal om, i min utopi - där är alla frivilligt medverkande, i ett naturligt samarbete.
Ja, i princip ett band av allt ifrån släkt och goda vänner till bekanta och nära bekanta. Det bygger rätt stora nätverk det, ungefär som om man tog och blev vän med alla potentiella Facebook-vänner plus säkerligen lite till.
Visst låter det vackert? Visst låter det fint, ordnat och naturligt?
Tack för tillfället att kunna få sprida lite vettig propaganda, på den här sidan. Kan väl passa på och köra: Kristdemokraterna 2018! - också.
För att det här inte ska försvinna så tycker jag att vi återgår till ämnet och då lyder frågan; vad tycker du om "läget nu" när jag talar om för dig att polisen uppskattar antalet spårlöst försvunna i Sverige till 40 000/50% av alla hitresta (varav 1200 ensamkommande barn, vilket motsvarar antalet ensamkommande barn som brukar försvinna i Sverige, på 5 år) och att det har hänt på drygt en månad?
Observera att det inte ens finns någon vänsterpil. 
Tycker att det summerar iallafall dagens läge i Sverige, väldigt väl.
Ändå rätt skevt när människor inte ser att det är i det här systemet - som det inte är "upp till var och en" - när de då fördömer någonting som anarkism på "folket får inte makten att styra över sina liv"-punkten.
Till ett anarkistiskt samhälle söker man sig helt frivillig - medan i dagens system/Sverige så tvingar gränserna, för orimligt stora områden, fram en massa onaturligt stora samarbeten. Det går inte att göra så och förvänta sig goda, eller kanske bättre uttryckt, finstämda resultat.
En människa uppskattas ha en empatisk gruppkapacitet om cirka 200 individer. Det går inte att göra saker så stort och förvänta sig goda resultat, utav flera skäl.
Historien verkar även vilja styrka dessa resonemang.