Tror alla föräldrar att deras barn är det vackraste som finns?

Mina alla har varit sanslöst vackra redan som nyfödda (alla födda med snitt). Någon gång i mitt liv har jag träffat barn som varit sötare/vackrare än mina. Men generellt nej, andra barn är fula.

Nej, jag tror inte det. Jag vet det.

Vad roligt! :)

Tror och tror. Det är nog snarare så att man som förälder VET att ens barn är det vackraste som finns.

I mina ögon är ju mina barn fantastiskt vackra, och precis som man brukar säga så sitter skönheten i betraktarens ögon. 

Det tycker nog de flesta föräldrarna , och det är bara bra så länge föräldern är medveten om att alla andra kanske inte håller med.

Det är rätt sorgligt när vissa föräldrar släpar sina barn till olika skönhets och/eller talangtävlingar när resten av mänskligheten kanske inte håller med att barnet är fantastiskt vacker / dansar/sjunger bra.

Jag tror nog de flesta tycker deras barn är vackert  så där ser jag inget konstigt.

Vad jag reagerade på var det där med att "öga" någon. Aldrig stött på uttryckssättet innan men drar från sammanhanget slutsatsen att det handlade om att "sätta onda ögat på" någon pga avundsjuka. Vem i detta århundrade tror på sådant skrock???

Ja det blir lite besvärligt när vissa jagar den där bekräftelsen på att deras barn objektivt är "bättre" än andras barn snarare än att nöja sig med att själv älska barnen och se dem som perfekta. 

Visst kommer det att komma en dag när barnen måste kasta sig ut i konkurrensen som världen idag innebär, men den dagen borde man både för sin egen och barnens skulle vilja skjuta upp tills de närmar sig vuxen ålder. Låta dem få vara villkorslöst älskade några år och ha det i grunden snarare än att från dag 1 bedömas och tävla. 

Precis.

Det är hemskt med själviska föräldrar som sätter sitt eget bekräftelsebehov framför sitt barns välmående.

Det finns barn som gillar att tävla eller framträda medan andra gör inte det.

Viktigt att man lyssnar på sitt barn och har en realistisk syn på vad barnet är bra eller mindre bra på.

Det är väl inte så konstigt att man tycker det som förälder, men det blir ju dock humoristiskt om man faktiskt tror att andra delar åsikten. Då kan man börja prata om hybris.

Bebisar var helt ointressant fram tills det att jag blev pappa.
 
"Tjenare, oj ja, vad kul, är det en pojke eller flicka?"
"svar"
"aha ok, vad heter X?"
(kan vi prata om något annat)
"svar"
etc

Helt ointressanta, även om jag naturligtvis hade något slags hum om att det är en jävligt stor grej för föräldrarna, så man får ju åtminstone spela med och visa lite intresse. Men för mig, som utomstående, så var det i stort sett helt ointressant, jag kände inte som att det fanns något utbyte liksom, ingen kommunikation eller kontakt med de små liven, och då tappade åtminstone jag intresset extremt snabbt.

Snacka skit om barn skulle dock aldrig falla mig in, vad fanns det att snacka skit om liksom? Alla bebisar såg i princip likadana ut för mig, och agerade på samma sätt. Kloner. 

Så ja, andra människors bebisar var intetsägande, ointressanta bajsmaskiner, hela högen, man blir ju mer insiktsfull när man själv blir förälder, så där har jag väl förändrats en del, men självklart är mitt barn det finast som finns, i mina ögon.

 

Skönhet sitter i betraktarens ögon!

De flesta föräldrar verkar tycka det. Min första var inte jätte söt i början men blev riktigt söt ju större hon blev. Min minsta var nog ovanligt söt även objektivt sett. Otroligt många kommenterade detta. Till och med på BB sa personalen att det var en ovanligt söt bebis. När vi skickade bilder till våra anhöriga trodde en del att vi skickat en bild på en reklambebis.

Vi hade en liten rolig tb för någon vecka sedan där vi kollade tillbaka på våran dotter. Vi fick ständigt höra att hon var en reklambebis, näpen och flickig. Men så kollade vi tillbaka och mannen drog kommentaren "ljög dom" HAHHAHA! Vid 4 månader blev hon en liten bulle och fick kala fläckar på huvudet, charmigt men fint, nja! Men såklart var hon ju de finaste vi sett och nu såklart så fin att vi aldrig någonsin sett finare! För oss är hon ju det absolut finaste och kommer alltid vara det. Ingen unge kommer någonsin att bli finare och Tur är de väl att alla föräldrar känner så? :)

Hahahaha :) så himla gulligt att du verkligen tror att den andra bebisen var sötare än vanligt :) det där säger de till alla! Men det är helt okej att tro det. Så himla kul att vissa skriver så som du gör bara när det är just det vi diskuterar i tråden.

Nä alka föräldrar VET att deras barn är det vackraste som finns. För Det är nämligen så att för en förälder så är deras barn det (oftast)

Haha! :D Älskar den här tråden, så himla skönt att ni är rättframma och verkar ha fattat att det är våra föräldrahormoner som ställer till det :)

Min son ÄR jättevacker, men jag tjatar bara om det med min sambo (som tycker samma sak...). Jag skulle aldrig nämna det för någon annan för jag fattar att jag har rosa glasögon på mig. Sköterskor på både BVC och prematuren har påpekat att han är jättefin och ser perfekt ut, men jag fattar att det bara är för att delvis vara snäll med oss och delvis för att han onekligen är ovanligt likadan som en vanlig bebis för att vara extremprematur (de ändrar ofta utseende och ser lite speciella ut under första året pga trycket från andningsmasker och mössor som de haft under fosterstadiet, något vår son konstigt nog slapp).

Det är en uråldrig instinkt som gör att vi anser att våra barn är böst och vackrast. Det är för att vi inte ska dumpa dem i skogen vid första skriket. När vi ser på bilder på sonen då han var en månad gammal (pga prematurfödseln egentligen i vecka 32-33), då vi ansåg att "Gud vad söt han är, nu börjar han se ut som en riktig bebis!" så undrar vi båda vad fan som hände. Sambon började skratta då han såg på en av dem häromdagen och sa "Men herregud vad FUL han var! Varför sa ingen något?". Men det tyckte vi inte då :)