Jag och mannen har nyligen fått en dotter som blivit till genom insemination i Danmark. Skulle gärna vela ha syskon till henne i framtiden. Hur tänker ni andra kring det här med helsyskon/halvsyskon för donatorbarn, är det viktigt med helsyskon om det är möjligt? Finns det några fördelar för barnen med att vara helsyskon eller spelar det ingen roll? Ni som har flera barn genom donator eller som planerar fler barn, hur har ni resonerat?
Jag har en son som har en pappa och en dotter som har en anonym donator.
För mig är det viktigt att hitta donatorsyskon till henne för att hon ska ha en genetisk länk till någon även på donatorns sida. Ur den aspekten tänker jag att det kan vara viktigt att ha samma donator. Sen är det ju inte alltid möjligt.
Det är en svår fråga.
Min son har kommit till genom IVF med donator i Danmark. Nu när jag ska göra syskonförsök i november blir det med en annan donator. För min del spelar det inte så stor roll att det är två olika donatorer. De kommer växa upp i samma familj som syskon. Jag ville däremot att den nya donatorn skulle vara så lik sonens som möjligt ifråga om ögonfärg, hårfärg och längd.
Har också grunnat en del på detta. Har inte möjlighet att ha samma donator till ett ev syskon. Finns inga spermier kvar från den som donerade första ggn. så måste komma förbi den tanken om det ska bli syskon.
Vet inte om vi ska tänka att vi vill ha en donator som är så lik min man som möjligt eller om vi ska försöka få en som gör att syskonen blir så lika som möjligt. (Barn 1 är väldigt lik mig).
Otroligt viktigt av nån anledning. Vi lyckades köpa de sista 4 strån från vår donator. Lyckas vi inte på de 4 försöken så blir det inga syskon . Känns som att sonen blev så perfekt matchad med oss att det skulle kännas fel med en "främling"
Tänker att det är som med mycket annat i den här processen: att man måste få smälta beskedet och sen acceptera lösningen.
Om någon hade frågat mig för 6 år sen om jag kunde tänka mig att få barn med hjälp av en donator överhuvudtaget så hade jag nog tyckt att det kändes otänkbart. Så kändes det att få beskedet att min man var steril. Nu känns det naturligt med donator men att byta känns svårt. Litar på att det kommer sjunka in.
Vi har en son med hjälp av spermadonation. Vi har nu vid syskonförsök fått en annan donator då sonens donator inte donerar längre.
Sonen är en kopia av sin pappa då donator är matchad efter hans utseende. Nu är donatorn matchad efter mitt utseende. Fanns ingen skandinavisk donator med mörkt hår och mörka ögon i donatorlistan.
I början tycker vi det var lite tråkigt att inte få "helsyskon". Men det har sjunkit in och vi har accepterat det. Vi får se om vi lyckas med syskonförsöken vi håller på med just nu.
Tänker att det är som med mycket annat i den här processen: att man måste få smälta beskedet och sen acceptera lösningen.
Om någon hade frågat mig för 6 år sen om jag kunde tänka mig att få barn med hjälp av en donator överhuvudtaget så hade jag nog tyckt att det kändes otänkbart. Så kändes det att få beskedet att min man var steril. Nu känns det naturligt med donator men att byta känns svårt. Litar på att det kommer sjunka in.
Det är skönt att höra att ni är fler därute som brottas med samma frågor, man inte är så ensam som man känner sig. Lycka till allihop!