Förskola 11 timmar/dag

Det jag inte alls förstår är att om pappan ska hämta barnen så sent, så kommer han ha ca 1 timme vaken tid med barnen, eller låt säga två timmar för att räkna högt, inkl tiden för att åka hem osv. Sen sover de ändå, stressas upp för att åka i väg i ottan till förskolan igen? Hur kan en inte tycka att det är bättre att då åka och hälsa på och hänga med barnen den tiden hos dig då om han vill det bästa för barnen? Komma direkt efter jobbet, ni äter middag tillsammans, han får ta störst ansvar för barnen, de läggs hos dig, sen åker han hem. Vill han då sluta tidigt så kan han ha hem barnen till sig i stället. Sen kan han ha dem på lov och helger. 

Nu lever jag och min sambo ihop som dessutom studerar hemma och jag arbetar 80% för att barnen inte ska gå mer än 25h på fsk, men, de dagar när jag slutar 16,30 vilket är en fullt normal tidig tid, så kommer jag hem 17 (sambon hämtar redan 14.30) men då är det bara 2 timmar innan barnen sover. Jag AVSKYR mina två "långa" dagar i veckan för då hinner jag inte umgås med barnen knappt. Och ja, då är ju mina tider väldigt väldigt bra. Men våra kids läggs 19 senast så efter middag, barntv, läsa bok och lite bad och så är tiden slut. 

Det skulle inte fungera. En 3 åring är i princip klar för dagar utan vila, och en 2 åring kan man inte bara sådär bestämma "Nu sover du 3 timmar". Barn vaknar när barn vaknar. Och att i det stöket som det är på dagis tro att en 2- åring och 3 åring kommer sova 3 timmar...skulle inte tro det.

Mina 1 åringar sover inte ens 3 timmar på dagen. Det är allt från 1-2,5 timmar som gäller. Och när dom vaknar...ja då vaknar dom.

Och sedan behöver barn rutiner. Och dom behöver sträck vilan på natten (alltså 10-12 timmar i ett sträck). Det är inte bra att man försöker få till att barnen ska sova 3 timmar på dagen, för att sedan sova 8 timmar på natten. Småbarn som måste stiga upp så tidigt som det innebär för TS dom veckorna pappan skulle ha dom, behöver få sin nattsömn oavsett. Vilket innebär att dom behöver vara i säng senast 19.

Och så är det ju helt knas att barnens sovrutiner och dagar ska sättas i en obalans så här för att pappan kräver det ena med det andra.

Tänk dig själv att ha 11 timmars dagar, för att sedan ha 1 timmes bilresa..och sedan bara hinna lägga sig för att stiga upp 05-06 för att snabbt igen få en sådan lång dag. Det är inte rimligt för 2-3 åringar.

Lite ot men min man kan inte heller få kortare dagar. Skulle han vilja gå ner i procent blir det som för personen ovan att han får färre pass/dagar i månaden. Han är skyddsvakt och ett pass är på 12 timmar sen byts han av. Så det beror lite på arbete. Men i de flesta arbete kan man nog gå ner i procent per dag.

Barnen är för små för både vv boende och så långa dagar på fsk tycker jag. Hade barnen varit från 5 årsåldern och uppåt hade det varit okej. 

Du kan väl hämta dom tidigare och så hämtar han hem dom från dig när han slutat?

Funderar lite på hur pappan tänker här?
Jag tycker det är märkligt att han vill ha barnen vv men kommer i princip bara att väcka dem och lägga dem under vardagarna.

Han menar att han vill umgås med barnen vv men det blir ju knappt något umgänge?

Precis, man undrar ju om han verkligen vill umgås med dem eller bara att ts inte ska få ha dem? För det bästa för barnen kan ju knappast vara att tvingas vara på dagis i stort sett all vaken tid istället för med sin mamma?! Han borde tänka till! Ska han ha dem (vilket jag ändå inte tycker ang deras ålder) varannan vecka så får han korrigera sina arbetstider så att det funkar.

Jo han har rätt i att neka kortare arbetsdagar tyvärr. Har gått så långt jag kan för att få det annorlunda men det går inte.

Alternativet är att säga upp sig och det är ju inget alternativ. Självklart söker både jag och maken nya jobb men fram tills dess är det som de är.

Är säker på att barn som verkligen råkar ut för barnmisshandel har det värre än min dotter. Och ja, fsk har inga problem med det.

Tycker det är bra att han vill ha barnen. Jag är ensamstående och vi åker hemifrån kl 6 och jag hämtar kl 17. Barnen far inte illa av det även om man såklart önskade att situationen var annorlunda.
Dock träffar de nästan aldrig sin pappa och ser att det gör mer skada än länga dagar på dagis.

Jag begriper inte ens hur man kan överväga att ha sina barn på dagis så långa dagar, han kommer ju inte ens att hinna umgås med sina barn på vardagarna.

En annan mår ju dåligt över att ha dom där 8-9 timmar.

Jag tycker att han ska tänka om vad gäller varannan vecka och försöka lösa umgänget på något annat sätt men det är ju min åsikt. Tycker synd om så små barn att vara sådär länge på dagis och jag som mamma hade aldrig gått med på det. Egoistiskt som tusan av pappan.

Jag tycker att man generellt ska akta sig noga för att säga att barn inte tar skada av vissa saker - ofta ser vi inte resultaten av detta förren långt senare än nu. Små barn vet vi - sett till forskning - mår bäst av att vara med sina föräldrar. Tiden på dagis bör alltså minimeras till det som fungerar i varje enskild familj. Livet ser sen ut som det gör och ibland måste man saker - det vanliga är då kompensation i omedelbar tid (kvalitetstid efter dagis).
Dagis med vänner, leksaker och pedagoger kan aldrig ersätta föräldrar (eller andra anknytningspersoner) - det är som att jämföra äpplen och päron. Ett barn kan ha hur kul som helst på dagis men är ändå i behov av sina föräldrar mer - det är de vuxnas ansvar att se till detta, inte barnets. Man kan alltså inte gå på "jag älskar dagis". 11 timmar är en hysteriskt lång arbetsdag och inte godkänd för vuxna 5 dagar i veckan.

Forskning visar att varannan vecka är mycket påfrestande för små (och stora barn). Det tar ett barn en vecka att ställa om och då är det byte igen...så håller det på. 
Jag tycker det är skönt att höra om ett föräldrapar som vill sina barns bästa - jag tror ni skulle må bra av lite rådgivning kring detta dock. Kan du föreslå att ni kontaktar familjerådgivningen för stöd. De är oftast duktiga.