Hej! Är en mamma på 35 år och har två underbara döttrar!!
Men min yngsta på 11 år är "stor" så hade tänkt be er om hjälp!
Min dotter är då 11 år ca 150 cm lång och väger runt 50 kg! Hur mycket "ska" en tjej på 11 år väga? Om hon väger för mycket hur ska jag göra så hon går ner i vikt?
Hon är inte intresserad av sport, men hon gillar att gå men det finns inga bra promenadstigar där vi bor :(
Jag sitter i samma sits. Min yngsta - nu 12 - är stor. Hon har alltid varit mycket längre än jämnåriga tjejer, och är nu ca 160 cm och drar storlek 38/40. Exakt vikt vet jag inte. Här har skolsyster haft extra uppföljning på henne de senaste åren med extra kontroller av vikt och längd. Men lik förbannat är det väldigt svårt att göra något. Vi pratar om det, på ett lugnt sätt. Hon är inte dum, utan vet ju att hon är överviktig, och att det bästa sättet att hålla vikten i schack är att undvika sötsaker. Men det är svårt. Hon har ju egna pengar och egen tid, så det enda vi kan göra är att inte erbjuda sötsaker i onödan. Hon tränar regelbundet, och är den i familjen som rör på sig mest, så det känns otroligt orättvist att övervikten har lagt sig på henne, istället för på lata storasyster som helst ligger på sängen och leker med mobilen och äter choklad.
Tyvärr ligger det nog lite i generna. Hon har samma kroppskonstitution som sin farbror, som alltid varit knubbig, medan min man och svägerska snarast är magra. Jag har några bekanta som gått från att vara knubbiga barn till att bli slanka vuxna, så jag hoppas ju på en sådan framtid för dottern, men för tillfället kan jag inte göra mycket mer än att laga ordentlig mat och inte köpa hem läsk och godis.
Kollar jag omkring mig så verkar det inte ovanligt att det är just småsyskon som är knubbiga, medan de äldre barnen är smalare.
Hon kommer troligen gå ner när hon kommer in i puberteten mer. Kroppen brukar balanseras när mens och annat kommer igång. Hade jag varit du hade jag avvaktat lite.
Har du några som helst belägg för det? Min erfarenhet är snarare tvärtom. Vet inget överviktigt barn som magiskt tappat i vikt till puberteten.
Som de andra sagt, se över kosten. Lägg gärna upp maten åt henne och vill hon ha mer så be henne vänta 5 min och känna efter. På den tiden brukar man hinna känna att man är mätt och inte bara forsätta äta av bara farten.
Jag skulle säga att det är rätt bråttom för en 11-åring styr ju mellis och sånt själv så det är klart begränsad tid du har på dig att få kosten på rätt köl.
Sen hade jag även infört ökad vardagsmotion och faktiskt något träningspass i veckan. Vad kan hon få välja. Ni kan ju springa ihop eller någon form av ungdomsaerobics, simning eller dans om nu inte vanlig lagidrott faller i smaken. Men något tillfälle då pulsen höjs mer än promenad hade jag definitivt infört för det tycker jag tillhör goda vanor. Och nej, man behöver inte tycka det är skitkul. Att få in vanan att träna iaf ibland är för mig på nivån att borsta tänderna. Inte kul men något man gör.
Gör något direkt. Jag önskar att min mamma gjort något när jag var i den åldern. Min storebror blev tanig efter puberteten. Men vi tre systrar blev bara större (förutom ena systern som hetsbantade bort mensen).
Förstår inte hennes argument att "barn är barn" och de kan väl få äta. Det är ju under de åren man bildar en relation till sin kropp och kost. Chansen finns att hon är en av oss som har väldigt lätt för att gå upp i vikt så lär henne direkt att man kan äta väldigt mycket grönsaker istället för väldigt lite godis. Men gör det framför allt i lagom takt och tillsammans!
Gör något direkt. Jag önskar att min mamma gjort något när jag var i den åldern. Min storebror blev tanig efter puberteten. Men vi tre systrar blev bara större (förutom ena systern som hetsbantade bort mensen).
Förstår inte hennes argument att "barn är barn" och de kan väl få äta. Det är ju under de åren man bildar en relation till sin kropp och kost. Chansen finns att hon är en av oss som har väldigt lätt för att gå upp i vikt så lär henne direkt att man kan äta väldigt mycket grönsaker istället för väldigt lite godis. Men gör det framför allt i lagom takt och tillsammans!
Sambons pojke är 11 år, 153 lång och väger många kilo mer än din dotter.
Han tränar fyra gånger per vecka.
Sambon är lite överviktig och mamman är jättetjock.
Vi försöker ha bra vanor, problemet är att han är en sådan där lillgammal unge som alla vuxna gillar och ger kakor för han är så söt med sina äppelkinder och sitt lillgamla språk. Men nu börjar han lukta tonårssvett och kompisarna börjar reta honom i idrotten osv.
Han är inget godistroll alls utan gillar mat, massor med mat. Så de åtgärder som gjorts är:
Extra kontroller i skolhälsovården, och ja, han vet varför, eftersom min sambo själv har övervikt talar han öppet om det med sonen.
Han får inte lägga upp mat själv hemma.
Försöker alltid ha hyfsat nyttiga mellanmål gemma eller lagom stor matlåda.
Skolmatsalen och fröken är vidtalad o får inte servera honom flera omgångar.
Han har inga egna pengar utan allt sätts in på fondkonto och så köper vi lördagsgodis till honom ( lillebror är en godisgris men smal sp bra där med)
Men ungen får fan saker överallt. En dagar drt gamla bullar i butiken hemma!
Kosten är det viktigaste! Se över hela familjens vanor och skyll inga förändringar på barnen. Mer grönsaker, mer fullkorn som mättar längre, inga halvfabrikat, minimera snabbmaten osv.
Promenera ett par gånger i veckan tillsammans. Ypperligt tillfälle att få prata ostört. Låna en hund ibland om hon är intresserad. Utnyttja alla chanser till vardagsmotion. Gör utflykter på helgerna med mål som kräver lite aktivitet, behöver inte vara mer avancerat än något utsiktstorn. Om hon inte gillar lagsport finns det annat man kan göra. Dans? Ridning? Kampsport? Orientering?
Prova simning. Det är skonsamt, men mycket effektiv träning. Nu är hon säkert simkunnig, men kolla med närmaste simklubb om dem t.e.x har ryggsim (tävlingsvarianten), crawlkurser eller t.o.m fjärilsim. När hon väl lär sig det kanske hon tycker att det är kul och då kan man gå och simma 1-2 gånger i veckan. Du kan också passa på att simma lite. Sedan kan det vara mysigt att basta tillsamman efteråt och ha lite tjejsnack i bastun 
Härligt med någon som har konkreta förslag. Kan du ge mer exempel på vad du tycker att dina föräldrar gjorde fel, och hur de borde ha gjort istället? Var det mycket bullar och Oboy till vardags? Åt ni grönsaker överhuivudtaget? Berätta gärna, för det kan kanske hjälpa. Särbehandlades ni syskon på något sätt eller var det samma matregler som gäller för er alla fyra? Finns det fetma i släkten?
Min väg till övervikt började just runt mellanstadiet när jag kunde börja styra över vad jag åt själv. Frukost och mellanmål blev alldeles för stora, jag älskade mackor.
I övrigt åt vi bra hemlagad mat även om jag var väldigt kinkig med maten och inte åt särskilt mycket grönsaker.
Hur och vad äter ni idag?
Vet inte vad barn i den åldern/längden ska väga men som nybliven 12åring vägde jag 65 kg och var 169,5cm. Nu är jag 32 år gammal, har två barn, är 175cm lång och väger 67kg. Förutom under mina bägge graviditeter har jag vägt mellan 62 och 68kg sen jag var 12. Bara som referens...
Min 11 åring har varit hos skolsköterskan nu i veckan och är 149 lång och väger 39 kg. Enligt kurvan så låg hon precis över "normalkurvan"