3 eller 4 år emellan?

Ingen? Vill verkligen veta vilken åldersskillnad som är bäst och varför

Vi har valt 3 år för att vi tyckte att det kändes lagom! Vi hade tur och det funkade nästan direkt - så nu är jag gravid med tvåan och det kommer att bli ungefär precis 3 år...

3 år helst,men de beror på att vi tycker en Storebror ska va något äldre än syskonet. Gått 2 år nu och kanske är gravid, får se imorgon. Blir inte som man alltid planerar 

nej det blir inte alltid som man planerat. Men man kan ju försöka i alla fall ;) vi vill också att äldsta  är lite äldre innan nästa men 3 eller 4 år är vi kluvna på. 4 känns nästan som man helt kommit ut ur småbarnstiden och känns dumt att hela börja om.

 

3 eller 4 spelar ingen roll. En treåring är stor och förhållandevis självgående jämfört med en bebis (iaf min). Jag tycker nästan det var lite väl stor åldersskillnad mellan mina pojkar och hade gärna haft dem tätare. Jobbigare rent praktiskt för oss föräldrar men de hade haft lättare att leka och roligare tillsammans med jämnare ålder.

okej. så det är 3 år mellan dina?
Ja vi vill ju gärna ha ett mer självgående barn innan ett till kommer faktiskt. just det här med att inte ha två blöjbarn och så känns rätt bra. och sen att den första kan prata och man kan förklara på ett annat sätt känns bra. Men som du säger, 4 år känns nästan lite väl långt emellan. Det kanske man kan göra med en eventuell trea.

Vad det gäller det här med att ha nytta av varandra är det kanske inte det huvudsakliga i ekvationen MEN min man säger att det inte spelar någon roll. Han har 5 år mellan sig själv och sin lillebror och dom lekte hela sin uppväxt. Så det kan ju vara så att det beror på vilken person man är. Kan ju vara 1 år emellan och dom leker aldrig tillsammans eller så kan det vara tvärt om. men det är ju klart större chans om det är närmare det håller jag med om.

Men 3 år har man ju ett självgående barn hoppas jag men det är inte jätte långt emellan.

Jag tycker 4 år är mycket, för mig blir det för mycket :) mina kommer ha 2 år och 7 månader mellan, nästan 3 år, och det är nog perfekt timing även om vi först ville att det skulle vara tätare - men vi är nöjda med det nu ändå!

Min moster valde (vissa kan visst välja haha) att ha 7 år mellan sina tre barn, det blev ju som att ha ett barn i taget och det var hennes mål och mening med det, fyllt fokus på en i taget. För mig blir fyra år inte så alltför långt ifrån sju år, lite länge, men det är förstås inte riktigt samma sak! Mitt korta svar är - kör på 3!:p

Haha. jag gillade ditt lite svamliga svar och jag förstår hela vad du vill ha fram. Ja jag har faktiskt kommit in mer och mer på 3 år. så det inte blir för långt liksom. Har insett att 3-åringar är mer självgående än vad man kanske kan tro.

Får vi en när vår första fyllt 3 så hinner jag precis bli klar med min specialistutbildning så det kanske är bättre att vara mammaledig först och fortsätta jobba sen än att jobba mindre än ett år för att vara mammaledig. Hum ja det är ett stort beslut känner jag. Men som du säger 3 år är nog bäst. ska bara få med mannen på det tåget också. han är väldigt inne på 4 år men han är nog inte omöjlig hoppas jag

Kul!!:) Tre år är mer än man ofta tror ja, barn är så olika, jag har träffat barn på 18 månader som pratade flytande, och alla 2.5åringar här vi bor, alla förutom min, pratar flytande och för mig känns de som klockrena fyraåringar eftersom jag utgår från min egen!:) Tror det är en bra ålder! Då har Ni dessutom marginal - satsar man på fyra år och plötsligt inte blir med barn på lång tid så blir det fort fem år istället:) KAN bli. Vissa är mer begåvade på den fronten;)

Ja, det är tre år och ungefär en månad emellan. De är 4 och 1 nu och jo, de leker och de kommer väl leka än mer ju äldre de blir. Men jag hade ändå velat ha dem närmare i ålder. Nu vet jag ju inte, jag kanske tyckt annorlunda om det varit tvärtom.

ja men det är ju så. Och som du säger man tänker nog inte på hur stora dom faktiskt är. Som sagt mannen skall nu övertalas bara ;)

ja men det är kanske så. man kan ju aldrig veta hur det hade vart åt andra hållet. Man får försöka göra det bästa utav det man har :D

Jag skulle valt fyra år. För att första barnet är större då och förstår mer. Förhoppningsvis är de stora trotsperioderna lite mildare då också.

jo det är klart. men samtidigt känns det som ett väldigt stort glapp också. men det är sjukt svårt. alltså man ska ju vara tacksam om man ens kan få fler men om man får välja liksom.

Om jag bara ser till mig själv så tycker jag som ensambarn att jag nu som vuxen(när åldersskillnad på fyra år inte vore något alls) saknar syskon mer än jag gjorde som barn. Det känns viktigare att ha syskon nu som vuxen.

Även om jag ännu inte har två barn själv så tänker jag ändå på stort klapp som en fördel. Då har de något gemensamt, men också egna världar.

Ja jag förstår hur du menar. Jag älskar mina syskon på ett helt annat sätt nu i vuxen ålder. jag har 3 st syskon som alla är äldre än mig. Närmsta är mina systrar som är 5 år äldre och dessutom tvillingar. Så för det första var det ett långt glapp och för det andra var dom ju tvillingar så dom hade varandra. så där var det absolut ingen nytt utav varandra. Men nu i vuxen ålder är det. jag har jättebra kontakt med en utav dom.

Men ja det är som sagt svårt. känns lite dumt med 4 år i och med att då blir jag färdigutbildad som specialist och kommer då börja jobba och kommer antagligen då bara jobba några månader innan jag går hem. känns dumt på ett nytt jobb. så i det avseendet funderar jag också på om 3 år bättre för då hinner jag plugga klart men inte börja jobba