• Spoiler

    Kan jag få planerat snitt med dessa argument?

    Jag funderar mycket på förlossningen, det är mitt tredje barn och inte ett dugg sugen på någon "lurig trea". En specialist BM som jag träffar (pga njurar som inte gör som dom ska) sa under vårat samtal att så fort jag känner något så ska jag åka in oavsett om det är värkar eller inte.

    Sedan tänkte jag inte mycket mera på det.

    Men nu har jag tänkt mycket kring det praktiska. Jag är till 100% ensam med mina två första barn, pappor finns inte. Pappan till detta barn vill inte ha med oss att göra så han är också utesluten.
    Jag är sjukskriven sedan vecka 21 pga svår foglossning som blir värre och värre för varje vecka som går. Detta trots TENS-apparat och foglossningsbälte och möte med sjukgymnast. Jag har med andra ord svårt att ta mig fram, gå i trappor, klä mig undertill, böja mig ned mot golvet mm.
    Jag har en mamma som självklart hjälper till om jag ber henne. Men hon jobbar själv och behöver sitt lugn också. Speciellt eftersom hon fick en stroke för två år sedan så vill jag inte stressa upp henne för mycket och därför frågar inte så mycket heller.

    Jag börjar se bekymmer med att plötsligt föda barn. Mitt i natten? Kommer värkarna? Skickar dom hem mig? Kommer vattnet att gå? Går jag över tiden? Blir det före? Hur tar jag mig till sjukhuset? Vad gör jag av med dom andra två??

    Mycket frågor och jag känner mig orolig. Så jag tänkte: Kejsarsnitt har vi ju faktiskt på våra kära sjukhus. Men jag VET att de inte vill snitta folk utan anledning för att hålla ned statistiken. Detta efter komplikationer med första dottern som slutade med helikopter till uppsala - trots att jag blev sjuk med feber, ungen blev dålig och började bajsa i vattnet, jag orkade knappt med att krysta ut ungen och läkaren står i hörnet med den där förbannade sugklockan och rör inte en min. Litet sidospår.

    Jag ska till barnmorskan i morgon i alla fall och ta upp detta med henne men jag vill höra från andra medlemmar om ni har bett om planerat snitt, varför blev ni nekade eller fick ni det beviljat?

    Jag är i vecka 27 nu så det är visserligen en stund kvar.

  • Svar på tråden Kan jag få planerat snitt med dessa argument?
  • zupermorsan

    Jag förstår inte varför man gör påhopp när nån frågar om råd. Varför inte bara svara vänligt vad man tror. Vi försöker väl stötta varandra eller? Likadant i alla trådar. Jag själv är livrädd för att jag skulle behöva snittas. Tror inte nån ser det som en enkel utväg. Men att veta när och i och med det kunna planera för övriga barn kan underlättan nått enormt! Önskar dig stort lycka till

  • Spoiler
    Anonym (Förl) skrev 2015-11-04 14:41:27 följande:
    Jo, läkaren kan visst neka henne och kommer med stor sannolikhet göra det. Att ha foglossning under graviditeten är inget argument för att bevilja ett elektivt sectio. Inte heller att barnet fick en infektion efter förra förlossningen är en anledning till sectio denna gången.

    Hälsn/ förl-läk.
    Jag läste denna när jag sökte lite historier om planerade kejsarsnitt.
    storstadsbarn.se/hur-far-man-planerat-kejsarsnitt/

    Och denna kvinna får beviljat pga förlossningsrädsla med första barnet så det ser nog väldigt olika ut från län till län.

    Och det är inte pga foglossningen jag skulle önska mig ett planerat snitt utan allt annat omkring.
  • Spoiler
    zupermorsan skrev 2015-11-04 16:43:58 följande:

    Jag förstår inte varför man gör påhopp när nån frågar om råd. Varför inte bara svara vänligt vad man tror. Vi försöker väl stötta varandra eller? Likadant i alla trådar. Jag själv är livrädd för att jag skulle behöva snittas. Tror inte nån ser det som en enkel utväg. Men att veta när och i och med det kunna planera för övriga barn kan underlättan nått enormt! Önskar dig stort lycka till


    Tackar, jag har aldrig tänkt fören dom senaste dagarna att ett snitt kanske kunde vara något för mig. Vi har sex mil till förlossningen därifrån jag bor och bara det avståndet är ju hemskt. Med tvåan gick allting bra när förlossningen väl satte igång. Hon var ute tjugo min efter att vi kom fram till sjukhuset och allting såg fint ut. Annars var man ju livrädd att det skulle bli som första som var rena skräcken.

    Jag hoppas min bm kan möta mig någonstans på vägen och i alla fall diskutera alternativ i så fall. För som tidigare nämnt vill man inte bli hemskickad för ingenting.
  • Anonym (Förl)
    Anonym (Liinda) skrev 2015-11-04 16:20:56 följande:
    Hoppas det är ok ts att jag ställer en allmän fråga till förlossningsläkaren i tråden! Jag undrar på vilka icke medicinska grunder ni (där du jobbar) beviljar sectio?

    Sen till ts så skriv ner allt innan du går till bm så du inte glömmer nån detalj. Och var bestämd och tydlig. Snitt känns långt borta på dina indikationer men vården ska planeras i samråd med patienten så förhoppningsvis kommer ni fram till nåt som du kan bli nöjd med!
    Det är lite olika beroende på vilken region du bor i. Generellt kan jag säga att om man är förlossningsrädd utgår man från aurorasamtal (eller motsvarande stödsamtal) där rädslan kartläggs osv. Hur kan personalen hjälpa kvinnan och vad för plan kan vi lägga upp. Därefter är det läkarsamtal då man går igenom kvinnans önskemål och vad vården kan erbjuda. 
    I den region jag arbetar är det ovanligt att vi beviljar snitt på grunden förlossningsrädsla. Det är enbart vid särskilda fall, tex övergrepp, ptsd som är konstaterat av psykolog, andra psykiska åkommor (tex svår förlossningsrädsla) som är kartlagda av psykolog osv.
    I stället försöker vi lägga upp en förlossningsplan som är bra för kvinna och barn. Tex planerad igångsättning, förlossningskontrakt, förlossningsplan med särskilda villkor osv. Det brukar blir väldigt bra och i de flesta fall är kvinnan nöjd efteråt.

    Vi godkänner i stort sett aldrig ett planerat snitt på grunder som långt till sjukhus, tidigare snabb förlossning, ingen barnvakt, ensamstående mamma, foglossning osv, osv.. De personerna får hjälp på annat sätt så de kan få en bra och trygg förlossning.
  • Spoiler
    Anonym (Förl) skrev 2015-11-04 19:52:42 följande:
    Det är lite olika beroende på vilken region du bor i. Generellt kan jag säga att om man är förlossningsrädd utgår man från aurorasamtal (eller motsvarande stödsamtal) där rädslan kartläggs osv. Hur kan personalen hjälpa kvinnan och vad för plan kan vi lägga upp. Därefter är det läkarsamtal då man går igenom kvinnans önskemål och vad vården kan erbjuda. 
    I den region jag arbetar är det ovanligt att vi beviljar snitt på grunden förlossningsrädsla. Det är enbart vid särskilda fall, tex övergrepp, ptsd som är konstaterat av psykolog, andra psykiska åkommor (tex svår förlossningsrädsla) som är kartlagda av psykolog osv.
    I stället försöker vi lägga upp en förlossningsplan som är bra för kvinna och barn. Tex planerad igångsättning, förlossningskontrakt, förlossningsplan med särskilda villkor osv. Det brukar blir väldigt bra och i de flesta fall är kvinnan nöjd efteråt.

    Vi godkänner i stort sett aldrig ett planerat snitt på grunder som långt till sjukhus, tidigare snabb förlossning, ingen barnvakt, ensamstående mamma, foglossning osv, osv.. De personerna får hjälp på annat sätt så de kan få en bra och trygg förlossning.
    Och vad för hjälp skulle detta vara då?
  • Anonym (Liinda)
    Anonym (Förl) skrev 2015-11-04 19:52:42 följande:
    Det är lite olika beroende på vilken region du bor i. Generellt kan jag säga att om man är förlossningsrädd utgår man från aurorasamtal (eller motsvarande stödsamtal) där rädslan kartläggs osv. Hur kan personalen hjälpa kvinnan och vad för plan kan vi lägga upp. Därefter är det läkarsamtal då man går igenom kvinnans önskemål och vad vården kan erbjuda. 
    I den region jag arbetar är det ovanligt att vi beviljar snitt på grunden förlossningsrädsla. Det är enbart vid särskilda fall, tex övergrepp, ptsd som är konstaterat av psykolog, andra psykiska åkommor (tex svår förlossningsrädsla) som är kartlagda av psykolog osv.
    I stället försöker vi lägga upp en förlossningsplan som är bra för kvinna och barn. Tex planerad igångsättning, förlossningskontrakt, förlossningsplan med särskilda villkor osv. Det brukar blir väldigt bra och i de flesta fall är kvinnan nöjd efteråt.

    Vi godkänner i stort sett aldrig ett planerat snitt på grunder som långt till sjukhus, tidigare snabb förlossning, ingen barnvakt, ensamstående mamma, foglossning osv, osv.. De personerna får hjälp på annat sätt så de kan få en bra och trygg förlossning.
    Hur tänker du i det specifika fallet, förl? Är det risk att en eventuell igångsättning blir som ts uppger att den blev sist dvs misslyckad? 

    Sen undrar jag för egen del hur man tänker kring andragångsföderskor som haft en katastrofal första vaginalförlossning? Jag var inte förlossningsrädd innan men nu är jag, och inte så lite heller. Har gått till kurator och psykolog och är över själva händelsen men tanken på att min andra förlossning "bärkar åt" det hållet som den förra, ger mig rysningar redan nu.

    Och åter till TS så lycka till imorgon, hoppas ni får ett bra samtal och kommer till en lösning du känner dig trygg med! Har du stöd i form av vänner? Syskon? (missat om du skrivit det). Personligen har jag ingen erfarenhet av att ha blivit beviljad eller nekad då min första förlossning var vaginal (dessvärre såhär i efterhand :D) men jag har pratat runt mycket med barnmorskor, nån läkare och vänner eftersom jag inte kommer genomgå ett vanligt "startförlopp" igen.. det verkar vara väldigt olika beroende på var i landet man bor och också beroende på vilken läkare man får. Läser man på familjeliv så verkar ju många ha blivit beviljade sectio (till slut) och jag känner kvinnor som blivit beviljade på icke medicinska grunder... Som sagt, jag hoppas du får ett beslut som du känner dig nöjd med! Skriv gärna i tråden när du varit där!
  • Spoiler
    Anonym (Liinda) skrev 2015-11-04 21:17:52 följande:
    Hur tänker du i det specifika fallet, förl? Är det risk att en eventuell igångsättning blir som ts uppger att den blev sist dvs misslyckad? 

    Sen undrar jag för egen del hur man tänker kring andragångsföderskor som haft en katastrofal första vaginalförlossning? Jag var inte förlossningsrädd innan men nu är jag, och inte så lite heller. Har gått till kurator och psykolog och är över själva händelsen men tanken på att min andra förlossning "bärkar åt" det hållet som den förra, ger mig rysningar redan nu.

    Och åter till TS så lycka till imorgon, hoppas ni får ett bra samtal och kommer till en lösning du känner dig trygg med! Har du stöd i form av vänner? Syskon? (missat om du skrivit det). Personligen har jag ingen erfarenhet av att ha blivit beviljad eller nekad då min första förlossning var vaginal (dessvärre såhär i efterhand :D) men jag har pratat runt mycket med barnmorskor, nån läkare och vänner eftersom jag inte kommer genomgå ett vanligt "startförlopp" igen.. det verkar vara väldigt olika beroende på var i landet man bor och också beroende på vilken läkare man får. Läser man på familjeliv så verkar ju många ha blivit beviljade sectio (till slut) och jag känner kvinnor som blivit beviljade på icke medicinska grunder... Som sagt, jag hoppas du får ett beslut som du känner dig nöjd med! Skriv gärna i tråden när du varit där!
    Hallå, är inte så aktiv på familjeliv så kan dröja lite.

    Men jag var till min BM och innan vi började mäta mage och lyssna på hjärtat så nämnde jag att jag önskade verkligen att få kejsarsnitt och drog lite kort varför. Hon vet det mesta om mig och min situation så kändes inte nödvändigt att dra upp allt. Berättade också om första förlossningen och är naturligtvis livrädd att det ska hända igen.

    Hon tittade snabbt i journalen från den förlossningen och det enda hon kunde säga var: oj...
    Så hon förstod ju att jag var rädd delvis för det finns ingen som kan förklara varför flickan blev så dålig som hon blev under förlossningen.

    Jag har fått en tid att prata med en läkare i mitten av december ungefär, var lite för tidigt att träffa någon läkare nu tyckte hon och helst hade man velat få bekräftat så snart som möjligt :)

    Jag har berättat för närmaste familjen att jag ska försöka få till ett snitt. Min mamma hängde med direkt på varför och stöttar. Hon har dessutom ett kejsarsnitt i bakgrunden själv så kändes bra att berätta det. Syskonen mina sa inte mycket men svägerskan hade lite mer att säga men man får lära sig att skaka av det negativa.

    Jag håller nu tummarna för att doktorn också förstår, jag ska sitta hemma och skriva ned en lista på varför så man inte sitter där med tungan klippt.

    Och som dig Liinda så fick jag träffa massor med folk att prata med innan förlossning nr två, aurorabarnmorska, min egen bm, psykolog, fick utskrivet även medicin mot oro (Lergigan) för jag var helt förstörd. Och klart att de gångerna hänger ju med i denna graviditet och att man är rädd.
  • MissHelene

    Jag tror d hänger lite på vart man bor verkar det som. Jag "strider" för planerat snitt. Dom tycker inte att jag har någon bra anledning då det är första barnet, jag har inte varit med om övergrepp, inte rädd för smärta lr tappa kontrollen etc, men jag vill helt enkelt inte ha en vaginal förlossning och vet inte varför, finns inte på världskartan! Och min BM säger att ingen kommer tvinga mig till något så håller jag fast vid att jag fortfarande vill ha snitt den 7:e december då jag har sista träffen med specialist mödravården så får jag ett datum för snitt då. Varför allt tar så lång tid är för att man ska hinna ångra sig om man vill. Jag har bf 21/1. Så står du på dig så tror jag det löser sig med tiden :)

  • Kawinna

    Jag blev förlöst med ks pga stort barn och misslyckad igångsättning. Dagarna efter kunde jag knappt stå! Var enbart upp på toa. Hade inte klarat det utan min man då han fick ta det mesta ansvaret direkt efter förlossningen. Så har du någon som kan vara med dig på bb?

    Sedan ska du tänka på att du inte får lyfta över 5kg (tror jag att det var ) på två månader efter ett ks.

    Lycka till och hoppas allt går bra!

  • Spoiler
    Kawinna skrev 2015-11-12 09:53:44 följande:

    Jag blev förlöst med ks pga stort barn och misslyckad igångsättning. Dagarna efter kunde jag knappt stå! Var enbart upp på toa. Hade inte klarat det utan min man då han fick ta det mesta ansvaret direkt efter förlossningen. Så har du någon som kan vara med dig på bb?

    Sedan ska du tänka på att du inte får lyfta över 5kg (tror jag att det var ) på två månader efter ett ks.

    Lycka till och hoppas allt går bra!


    Jag har mamma min som vill ställa upp och tror man får ta ställning till allt när jag väl får komma till läkaren. Är det så illa med lyft så måste jag ju såklart ha mera hjälp hemma efteråt. Av det jag har läst (bloggar, historier osv) har inte direkt nämnt särskilt mycket om hur det är efteråt.

    Jag förstår ju såklart att det är en stor operation och att man kommer få ont efter men vet ju inte riktigt hur det är och mamma min hon mindes inte särskilt mycket. Det var visserligen 28 år sedan hon fick ks men ändå :)
  • Spoiler
    MissHelene skrev 2015-11-12 09:37:16 följande:

    Jag tror d hänger lite på vart man bor verkar det som. Jag "strider" för planerat snitt. Dom tycker inte att jag har någon bra anledning då det är första barnet, jag har inte varit med om övergrepp, inte rädd för smärta lr tappa kontrollen etc, men jag vill helt enkelt inte ha en vaginal förlossning och vet inte varför, finns inte på världskartan! Och min BM säger att ingen kommer tvinga mig till något så håller jag fast vid att jag fortfarande vill ha snitt den 7:e december då jag har sista träffen med specialist mödravården så får jag ett datum för snitt då. Varför allt tar så lång tid är för att man ska hinna ångra sig om man vill. Jag har bf 21/1. Så står du på dig så tror jag det löser sig med tiden :)


    Jag skulle nog bli lite förbannad om läkaren prompt säger nej för att det bara ska vara så. Läser man om förstföderskor med förlossningsrädsla (och nej, detta är absolut inget nedvärderande mot dom) och de får ett okej till planerat snitt medan en annan har traumatisk förlossning bakom sig med rädsla att det ska bli lika igen. För så kul var det inte att inte få veta om ungen var död eller levande fören en timme efter förlossningen och inte fick se henne på två timmar för att se henne flyga iväg efter 15 min. Det vill man ju jättegärna uppleva igen...
  • Kawinna
    Spoiler skrev 2015-11-12 18:23:44 följande:

    Jag har mamma min som vill ställa upp och tror man får ta ställning till allt när jag väl får komma till läkaren. Är det så illa med lyft så måste jag ju såklart ha mera hjälp hemma efteråt. Av det jag har läst (bloggar, historier osv) har inte direkt nämnt särskilt mycket om hur det är efteråt.

    Jag förstår ju såklart att det är en stor operation och att man kommer få ont efter men vet ju inte riktigt hur det är och mamma min hon mindes inte särskilt mycket. Det var visserligen 28 år sedan hon fick ks men ändå :)


    Jag åt Alvedon i tio dagar efteråt. Det gjorde inte jätteont men tillräckligt för att jag behövde smärtlindring. Vi fick dessutom vara inlagda längre än normalt då sonen var dålig, det var verkligen skönt. Med sängarna på lasarettet var det nämligen lättare att amma.

    Skönt att du har din mamma!
  • MissHelene
    Spoiler skrev 2015-11-12 18:26:28 följande:
    Jag skulle nog bli lite förbannad om läkaren prompt säger nej för att det bara ska vara så. Läser man om förstföderskor med förlossningsrädsla (och nej, detta är absolut inget nedvärderande mot dom) och de får ett okej till planerat snitt medan en annan har traumatisk förlossning bakom sig med rädsla att det ska bli lika igen. För så kul var det inte att inte få veta om ungen var död eller levande fören en timme efter förlossningen och inte fick se henne på två timmar för att se henne flyga iväg efter 15 min. Det vill man ju jättegärna uppleva igen...
    I ditt fall borde som inte ens överväga att neka, men som sagt vissa kommuner verkar juh aningen hårda så man blir inte förvånad :-/ jag håller tummarna för dig!
  • MissHelene
    Spoiler skrev 2015-11-12 18:26:28 följande:
    Jag skulle nog bli lite förbannad om läkaren prompt säger nej för att det bara ska vara så. Läser man om förstföderskor med förlossningsrädsla (och nej, detta är absolut inget nedvärderande mot dom) och de får ett okej till planerat snitt medan en annan har traumatisk förlossning bakom sig med rädsla att det ska bli lika igen. För så kul var det inte att inte få veta om ungen var död eller levande fören en timme efter förlossningen och inte fick se henne på två timmar för att se henne flyga iväg efter 15 min. Det vill man ju jättegärna uppleva igen...
    Förklara din rädsla bara så ska du se att d går vägen :)
Svar på tråden Kan jag få planerat snitt med dessa argument?