Är min kille för överbeskyddande?

Han är inte överbeskyddande. Han är svartsjuk och kontrollerande. Han begränsar ditt liv.

Har själv varit med om en liknande kille och jag säger bara Spring, spring, spring! Han kommer aldrig bli bättre, risken är istället mycket stor att det kommer bli mycket värre..

En normal människa som blir arg på sin partner säger inte såna saker.

En normal människa svär och skriker, men har ändå vissa spärrar. Det spelar ingen roll vad du gör, eller hur arg han blir, han har ändå inte rätt att kalla dig och dina vänner fula ord. Han har inte rätt att hota dig. Och han har absolut ingen rätt att hota din familj.

Dessutom har du inte gjort något fel. Det var ju slut mellan er när du var med den där killen.

Det är så klassiskt att det är löjligt att en kvinnomisshandlare talar om för kvinnan att det är hon som driver honom till att slå.

Han kanske inte har slagit än, men det är bara en tidsfråga. Han är ett skolboksexempel.

Det är så här en kvinnomisshandlande psykopat fungerar, han försöker få dig att tro att det är ditt fel att han måste bli arg, slå dig, kalla dig för alla fula ord som finns och så vidare. Gå inte på detta, du börjar ifrågasätta dig själv, klandra dig själv - om jag inte hade gjort si eller så skulle han inte blivit arg på mig, tillslut vågar du inte göra någonting, prata med någon göra något fel och då blir han ändå och fortfarande arg. Ge honom inte den makten att få dig att må så dåligt, han vill ej du ska ha vänner familj eller ett eget liv själv, han vill vara med och kontrollera allt och blir tillslut fortfarande inte NÖJD. Du kan inte vinna i denna situationen du kommer bara bli mer osäker, rädd och knäckt. Lova dig själv att aldrig mer ta skit från honom, han har redan fått dig att må tillräckligt dåligt! gå vidare och träffa dina vänner, familj osv de som får dig att må bra, med tiden träffar du någon som behandlar dig som du är värd. och då ser du på denna relationen med helt andra ögon. Förstår att det kan vara svårt när man är mitt i, man vill kanske inte lyssna på familj vänner som säger åt en att lämna, man vill ta sina beslut själv och vill kanske inte de ska ha rätt att du i grund och botten gjort ett fel val av person, man vill ej att de ska ha rätt. Detta är ingen tid för stolthet, svälj den och sparka ut idioten idag. Jag har själv erfarenhet av detta, tillslut kunde jag enligt honom inte ens ställa sakerna rätt i kylskåpet, detta ledde till utbrott, blomkrukor kunde flyga helt oprovoserat, man blir ju rädd och då har man redan förlorat halva slaget, få näsan över vattenytan och börja simma, för din egen skull, som en sa visa tråden för dina föräldrar de kommer förstå hur illa det låter som han gör mot dig, som förälder vill man aldrig att ens barn ska tryckas ner och må dåligt. aldrig!

Men för fan TS, GÖR SLUT!! Han är dum i huvudet, det VET du.
Här skulle jag kunna sova i samma säng som en killkompis utan att min sambo brytt sig. Jag blir även rejält packad och flirtig när jag är ute, men sköter mig såklart. Min kille är aldrig orolig, han gillar att jag är en partytjej.

Du borde prata med dina föräldrar om detta och förklara allting som händer, för det här är verkligen inte okej. =/

Tack så jättemycket för alla svar!!

Jag ska försöka prata med honom & se ifall det blir bättre.

Annars så kommer jag att följa era råd, ni har säkert rätt.

Uppskattar verkligen era snälla svar.

Jag tror tyvärr inte att det kommer att fungera att prata med honom. Ta med en familjemedlem eller vän och packa ihop dina saker och flytta där ifrån omgående. Bo på någons soffa tillls du får en egen lägenhet. Berätta för dina anhöriga och var inte ensam.

Om han har slagit dig måste du anmäla. Det är aldrig ditt fel!

Stannar du så kommer han misshandla dig, isolera dig från först bekanta och socialt liv, sen dina vänner och sedan din familj. Han kommer bryta ner dig totalt så att du tror på att du förtjänar det. Du kommer antingen slösa ditt liv på att misshandlad eller dö, som en i statistiken. Mördad av din kille för att du "provocerade honom" genom att typ säga godnatt i fel tonläge. Valet är än så länge ditt.

För 15 år sedan va jag i samma sits.

Det hände mycket skit, kränkningar etc. Ett exempel är att jag missade studentmiddagen med klassen för min kille tyckte att tjejerna i klassen va slampor (som det kallades då), han bjöd istället ut mig på restaurang och han fick mig att tro att det va bättre. Jag gick på internatskola men fick inte sova på skolan det andra året och tredje året skulle jag bo med honom. Missade allt roligt och fick ljuga för alla för att försvara honom. Så rullade det på men ett drygt år efter studenten anmälde mina föräldrar mig till en läsårskurs i engelska på folkhögskola. Jag vet inte vad som hände, de tvingade mig inte men jag fick mod att fullfölja, flytta från killen som samtidigt började plugga i en annan stad.

Jag kom bort, höstterminen åkte jag till honom på helgerna. Jag fick tre riktigt bra vänner och vi satt ofta uppe och snackade långt in på natten och jag va tvungen att ljuga för honom om bara en sån sak. Ringde och låtsades att jag gått och lagt mig, sa 'godnatt' och gick tillbaka till vännerna. Än i dag får jag rysningar av den ringsignalen som jag hade då. Va livrädd för att han skulle ringa om jag inte va på mitt rum efter middagen.

När vårterminen kom började skolan i Brighton och jag fick bo hos en familj där som skolan ordnade. Efter ca 2 månader kunde jag göra slut och det va verkligen på tiden. Han stal hela min gymnasietid och ungdom. 4.5 år!

Jag är så tacksam över att mina föräldrar hjälpte mig att komma bort.

Vad jag vill säga är att det kanske inte räcker att göra slut, jag gjorde det säkert 10 gånger innan jag började i Brighton, vet att jag o mamma va å kollade på egen lägenhet till mig men han manipulerade mig totalt så jag gick alltid tillbaka. Jag behövde avståndet för att kunna bryta.

Han slog mig aldrig men det va kraftig psykisk misshandel och han ägde mig totalt. Allt skedde på hans villkor. Jag har som tur är stora minnesluckor av våra år men de har präglat mig och jag hatar att han inte lät mig vara ung. Jag är så tacksam över att vi inte fick barn ihop.

jag skulle dumpa honom direkt. mitt ex var likadan, jag fick inte umgås med mina vänner, speciellt inte mina killvänner. jag fick knappt göra någonting. jag var instängd i ett förhållande, jag förlorade vänner och fick magsår på köpet.

dagen då han ringde mig och gapade i telefon om att jag umgåtts med en av mina killvänner och frågade om jag hade legat med honom så bad jag honom att försvinna ut mitt liv och det ångrar jag INTE. det är det bästa jag har gjort, trotts att jag trodde då att han var mitt livs kärlek. dock e detta för ca 4-5 år sedan. 

men det lärde mig en läxa och idag kan jag glatt säga att jag är lycklig med min sambo som behandlar mig som jag vill bli behandlad.

Nöj dig aldrig med mindre, tänk på dig själv och hur du drabbas av hans handlingar. Kram 

Ja alltså, det låter som han är väldigt svartsjuk och lite paranoid kanske vilket leder lite till överbeskydd och ibland hot.

Men att göra slut är inte det du ska göra först och främst i en sådan situation, du ska se till att ni pratar om det så du får säga vad du tycker om hur han beter sig och han får en chans att förklara varför han är så, utifrån det kan ni sedan avgöra era fortsatta liv, är dom tillsammans eller för sig

Hej! Det var längesen jag var inne i den här tråden. Men om någon undrat hur det gått, så gjorde jag slut. Jag var ute och åt med mina tjejkompisar, han stod utanför med bilen halva middagen för att han hörde killar i bakgrunden när vi pratade i telefon. (Självklart andra gäster.) Samma kväll gjorde jag faktiskt slut. Detta var i Mars 2015.

Tack för ert stöd och att ni fick mig att inse. :D

Skönt att höra!

Vad bra ;) Väldigt modigt gjort att du vågade göra slut, för det är ju inte alltid heller det lättaste. Kram