Min sambo var beroende utav MIN medicin - nu är han ren och allt "efter-arbete" är i full gång. Jag orkar inte mer!

Hej!

Nu blir det långt, jag hoppas att någon orkar läsa... jag behöver stöd, tips och råd! 

Min sambo är uppväxt i en missbrukarfamilj och en arbetsnarkoman till mamma. Första gången min sambo fick avgifta sig var för 10 år sedan och det var för Treo Comp. Min sambo tog treo comp pga av att han har en svår diagnostiserad migrän (många säger migrän till huvudvärk. men migrän ÄR någonting annat. och tyvärr har min sambo en fruktansvärd svår migrän. Försäkringskassan betalar t.o.m hans karensdag pga av att den är så svår).

Situationen som är idag började förra året. jag och min sambo levde inte ihop då, då jag bodde på ett behandlingshem pga av svår PTSD (är uppväxt i en missbrukarfamilj också, men blev också utsatt för incest från 3 år till ca 12 års åldern. drack sedan mycket under tonåren och utsatte mig själv mycket. tog tag i mina alkoholvanor som 18-åring och gick till NA under flera år. har inga problem idag och har inte haft det på mycket, mycket länge. har varit riktigt sjuk psykiskt, men har inga PTSD-symtom kvar och har ingen borderline diagnos idag heller).

under tiden jag bodde på behandlingshemmen, så började min sambo få ont i armbågen. läkaren skrev ut MYCKET mediciner och det var STARKA mediciner. tillslut fick min sambo bli sjukskriven och till sist slutade det med operation. under tiden han var sjukskriven, innan operationen, åt han mycket mediciner.

då jag själv har diagnosen fibromyalgi och har en mycket svår värk, fick jag utav en läkare för flera år sedan utskriven Oxycontin, 20 mg morgon och kväll. medicinen hjälpte mig jätte mycket och jag blev aldrig beroende utav den, inte mer än att jag behövde den för att ibland ens kunna gå på toaletten själv. 

eftersom jag levt med värk sedan jag var 11 år och det bara blivit värre, så visste jag hur min sambo hade det. så jag var så jävla dum att jag gav han en tablett en gång! och det gick fort innan han bad och fler och fler och fler och fler............

jag smusslade undan mina tabletter från personalen och sparade dem till honom, vilket resulterade i att min värk började bli sämre igen (och hade jag varit beroende av oxy - så hade jag inte klarat av att minska från 40 mg/dag till 20 mg/dag utav några som helt abstinensbesvär - så snälla, kom inte med de påståendena!)

när jag i februari detta året (2015) flyttade hem igen och jag och min sambo delade hem, så började han vilja ha mer tabletter.... och en dag, märker jag att det fattas tabletter! och tro mig, detta var bara början!

jag kan inte ens räkna hur många tabletter som "försvunnit" och jag har fått skämmas och behövt gå och förklara för läkaren att jag behöver nytt recept. det har istället blivit jag som blivit misstänkt som missbrukare många gånger.

jag såg inte till en början att han var beroende, utan jag trodde på honom när han sa att det var för att han hade ont i armen och/eller migrän. han hade dessutom börjat må mycket dåligt psykiskt under hans sjukskrivning, då hans barndom kom upp till ytan, så att säga. 

vid denna tiden hade han börjat arbeta igen och han veckopendlar det mesta. 

i somras när vi skulle åka utomlands så skulle jag packa ner några vid behovstabletter till mig, jag tar dem såååå sällan - då jag inte vill äta mer mediciner än nödvändigt. då var över 100 tabletter borta på drygt en vecka! jag har fått under flera flera månader, räkna tabletterna så jag i alla fall har en tablett de dagar jag arbetar, de andra dagarna har jag fått ligga och gråta och skrika av smärta och inte kunnat röra mig, för han har kroppen full och är hög!

jag har två vänner som arbetar inom missbruk. så när andra vänner som hörde detta jag berättade, så sa dem "han är beroende". efter mycket bråk och mycket skrik, så gick han med på att han skulle gå till en öppenmottagning som är gratis och där mina vänner jobbar. men han var ingen beroende =), enligt han själv.

nu började hans avgiftning, med mina tabletter! vi köpte ett kassaskåp som jag hade nyckeln till. men ibland när jag duschade, gick han i min väska och hämtade nyckeln och tag tabletter igen.... jag började gömma nyckeln och när jag skulle ta fram mediciner, fick han gå ut ur lägenheten, men tyvärr hade han hittat nyckeln och det fattades igen! jag gömde om nyckeln och efter ett tag hade han hittat den, igen!

så här höll det på ett tag... 

vad jag vet, så han han inte tagit på drygt en månad nu.

jag slutade med oxy och började med ren morfin istället, då jag eventuellt har blivit allergisk mot oxy. och det funkar bättre, för det är inte morfin han vill ha. han vill ha oxy! jag har dock fortfarande oxy hemma (men den största delen oxy har jag gömt hos en vän).

men nu har jag börjar inse, dels själv, men också genom att jag gå en till två gånger i veckan i anhörigsstöd, att detta funkar inte!

han som en femåring ibland och ibland som en 15-åring och jag är hans mamma! jag börjar misstänka att han drogat sig så mycket, så det kognitiva har blivit påverkat. i skrivand stund är han faktiskt hos läkaren pga av det kognitiva, då hans närminne är sämre än sämst!

vi bråkar HELA tiden! han skriker så mycket på mig att folk börjar reagera. en gång i ett parkeringshus skrek han så, så en man kom fram och knackade på dörren till bilen vi satt i och frågade om allt var okej?!

hans sexuella bettende har också förändrats? och dessa två saker ihop, mer ilska och ökad sexualitet och ett mer aggressivt sexuellt beteende, är ingen bra kombination! jag är rädd för vad som kan hända...

jag antar att ni förstår, att jag inte kan skriva alla "smådetaljer", men jag hoppas ni får en liten överblick.

jag har nu sjukskrivit mig, då min arbetssituation inte heller var bra. arbetade med ensamkomamnde och det var KAOS! i denna stressiuationen jag har hemma, så fixade jag tyvärr inte arbetet. en vän till mig dog i somras och jag fick en stalker på halsen som jagat mig och dykt upp utanför lägenheten ibland på nätterna så jag fått ringa polisen. och dessutom har jag precis avslutat en lång behandling för PTSD och kommit tillbaka till livet och staden med hopp om framtiden - och så blev det så här...

jag har nu blivit erbjuden en tjänst på ett utav mina drömjobb! för att kunna tacka ja till tjänsten behöver jag en bil och då behöver jag låna min sambos bil tills jag sparat ihop till en egen.. eftersom min sambo veckopengar med firmabil, så funkar det i praktiken. men, med historiafacit i handen och med rådfrågning utav anhörigteraputen så tror jag att min sambo kommer göra mycket för att inte samarbeta... han tycker det är "fattigt" att åka buss eftersom han tjänar så bra - så han kommer, tror jag, inte i praktiken ställa upp ett par månader - även om han säger det nu...

vad ska jag göra? ska jag tacka nej till tjänsten eller chansa? ska han få styra mitt liv? lånar jag bilen är jag beroende utav honom och det vill jag inte. men jag vill verkligen ha jobbet, då det är en superchans för mig inför framtiden och min karriär som beteendevetare.

jag orkar inte mer! jag vet inte vad jag ska ta mig till?!

jag älskar honom, det gör jag... men han är inte längre den sambon jag lärde känna och blev ihop med när jag var 16 år. idag är jag snart 29 år. idag är han beroende och frågan är om han ens är medveten om hur han beter sig? manipulerar han mig med flit, eller är det hans vardag, så han inte ens är medveten om det?

vart ska jag ta vägen? vad ska jag göra?! hur mycket orkar jag? vad är värt i längden?

snälla ger mig tips och stöd!

ps. jag var i kontakt med al-anon tidigare idag och jag ska nog börja gå där...