Snart är tvillingarna här- livrädd!

Det är jobbigt i början men sen blir de lättare för de har varandra. Dela på ansvaret och ta hjälp av familj och vänner.

Människan hittar alltid strategier för att hantera situationer, oavsett hur kaotiska deär. Försök bara att lite på att allt löser sej, för det gör det. Tänk på att du och din man kommer att få dubbelt så mycket kärlek, tack vare tvillingarna!

Tack för dina ord :) det är så jag lyckats tänka tidigare, men nu försvann allt det positiva helt plötligt. Var för ett tag sedan i ett sammanhang med flera tvillingföräldrar och ingen hade något positivt att sägs om första månaderna / året. Bara historier om hur jobbig, kaotiskt och hemskt allt varit. Kändes lite jobbigt att höra på men jag lyckades slå i från mig. Tills nu. Oron tog över totalt.

Om det är tillnågon tröst, såbrukar enbarnsföräldrar låta likdant! Det är bara sömnlöshet och kolik och panik. I verkligheten är det nog bra mycket underbarare än så. Klart att det stundvis är kaotiskt att sköta två (också en!), men barnen kommer inte att ta skada. De har delat på utrymmet sen de blev till.

En vän till mig fick tvillingar för några år sedan. Hon tyckte att det svåraste var att få till det med matningen i början innan hon fick in snitsen. Annars var dom jättelugna för dom hade varandra. Inte alls lika närhets törstande som "enlingar" lätt är.

Jag har inte tvillingar men exakt samma tankar och rädslor att inte räcka till har jag haft båda mina graviditeter ungefär vid samma tid som du. Jag tror att man på något vis inser först då att det här inte är ett skämt utan snart kommer det en / flera bebisar. Nu är jag gravid med tredje och har redan börjat fatta att det är verkligt och herregud hur ska jag räcka till för tre!?

Så det är helt naturligt att känna som du. Jag är säker på att ni kommer att fixa det galant. Kramar!

Jag förstår din oro. Kände mig skräckslagen när mina tvillingar skulle födas för snart 10 år sen. Hade ingen erfarenhet alls av bebisar, knappt bytt en blöja ens! Och det är sant, det första året kan vara riktigt tufft. Min ena tvilling fick kolik och jag var mycket nedstämd eftersom jag kände mig otillräcklig. Men det vänder! Och kom ihåg - när man tror att man inte orkar mer finns en energireserv som är oväntat stor. Idag kan jag inte beskriva med ord hur underbart livet med tvillingarna är.

Jag väntar också tvillingar är i v.11 och de är första barnen för oss, känner precis som du ang otillräcklighet och osäkerhet.

Grattis till tvillingarna. Som andra har skrivit: det kommer att bli jobbigt och ni kommer att vara tröttare än ni kunnat föreställa er vara möjligt. Men det är också alldeles, alldeles underbart.
Den där första jobbigaste perioden går över, men den kan kännas oändlig medan den varar. Ni kommer att behöva varandra, men tappa in bort varandra mitt i slitet. Ta vara på den hjälp ni kan få från släkt och vänner både om det gäller att dra barnvagnen medan ni får vila eller att handla.
En sak som vi upplevde var att nästan all information var riktad till föräldrar som får ett barn i taget. Tvillingfrågan är på sin höjd en parentes. Och hela världen är full av människor med erfarenhet av enbarnsfödslar. Vi fick med hjälp av mödravården kontakt med andra tvillingföräldrar, vilket vi fann värdefullt.
Många kommer att ge er råd, både sådana som inte fattar ett skvatt av det där med hur det är att sköta två bebisar och de som har egen erfarenhet, men kom glöm inte bort att det som gällde deras barn kanske inte gäller era. Lyssna och bedöm själva vad som passar er och de två små personer som flyttat in i ert liv.

Så bra sammanfattat! Instämmer helt och hållet.
Just kontakten med andra tvillingföräldrar har varit guld för mig, vi fick träffa andra som väntade tvillingar samtidigt som oss genom spec.mödravården och vissa av dem har jag kontakt med än. Vi har också haft en lokal grupp på fb och ordnat tvillingträffar på en öppen förskola med hjälp av pedagogen där, superbra!
Nu är mina 16 månader, och mycket är lättare nu. Känslan av att inte räcka till är också mindre.
Mitt tips är att försöka vara hemma tillsammans länge, ett par månader i början om det går.
Du får gärna höra av dig om du vill ventilera, fråga eller klaga när de väl är här.
Grattis till underverken och lycka till!

Mina tvillingar är 2 år, och jag är en av dom som faktiskt inte tyckte att spädbarnstiden var jobbig! Tvärtom, jag hade ju två bebisar att gosa med! sen är det klart att det behövs ordentliga rutiner när man har två bebisar! Det är mycket att ha koll på. Och det är viktigt att du och din sambo jobbar som ett team! Vill folk hjälpa er, låt dom göra det! Det är era första barn, och på sätt kan det vara positivt för ni vet ju inget annat än att ha två! :) när jag träffade folk ibland (och fortfarande) så kan folk påpeka att det måste vara sååååå jobbigt att ha två som vill äta, två som behöver nya blöjor, två som springer åt olika håll osv - men jag vet ju inget annat så för mih är det helt naturligt och lika jobbigt som folk med ett barn tycker!

Så försök lugna ner dig, ta allt med ro och var lycklig över att du ska få en otrolig gåva, två bebisar! :) dom kommer ha så mycket glädje av varandra!

Jag är i vecka 38 med tredje barnet nu, och jag är mer orolig över den här än förra gången ;)

Ta det lugnt ts! Jag fick själv tvillingar först och fick sen en flicka när mina pojkar var 3,5 år. Kan ärligt säga att mina pojkar har varit mycket lättare på de flesta sätt och vis än min dotter var .
Du kommer klara det galant ! Räcker till gör man absolut !

Jag hade ju först och främst varit riktigt nervös inför förlossningen=) ni kommer få det att funka!!! Alla dem tuffa dagarna kommer Inte väga upp för all lycka och kärlek. Tro på er, du kommer se.

Försök slappna av nu den lilla tid som är kvar, du vet, gör det som känns bra. Prata mycket med din käraste.. Snart är livets berg&dal bana igång.

Håller med! Spädbarnstiden var nog banne mig den enklaste av tiderna ändå.
Fram till de var ca 1 år och de började dra åt varsitt håll, sova sämre på nätterna mot då de var små och helt enkelt var mer busiga.

TS, vi delade upp dygnet på tre pass ( vårdskadade som vi är). jag sov 8 timmar och maken tog allt med dem. Sen fick han sova 8 timmar och jag tog allt. Sen umgicks vi den sista tredjedelen av dygnet.
Så här gjorde vi nog i ca 5-7 veckor och det gjorde att sömnbristen inte alls infann sig hos oss.

Har tvillingar kommit nu?

Föräldrar är det mest negativa o gnälligaste sällskapet jag känner till. Framförallt mammor. Oavsett om de har ett barn eller fler.

Så lyssna inte på dem.

När jag blev gravid med första barnet fick jag bara höra negativa saker. Hur jag inte skulle hinna med eller älska mina djur mer, hur jag inte skulle få sova mer, hur jag inte skulle kunna göra roliga saker mer. "Passa på, passa på, passa på". Hela tiden.

Så var det givetvis inte. Jag var ensam fr dag ett med mitt barn o vi klarade oss ypperligt! Ja hen skrek halva nätterna ibland, men då sov vi lite längre på dagen. Ibland satt jag vid datorn på dagen o sket i alla måsten medans barnet sov. Ibland sov jag också. Ibland tog jag en långpromenad. Grejen är att man gör det man orkar när man orkar. Andra har inte med det att göra.

Ni kommer hitta ert sätt att klara det på. Kanske genom att bära dem mkt i sjal så de får närhet medans ni kan göra annat, kanske genom att låsa in er nån månad o bara hitta ert sätt. Kanske på nåt annat sätt. Oavsett kommer det bli finnemang. Och stort grattis till underverken!

Och beträffande äktenskapet. Var noga med att erkänna när ni är trötta, när ni säger saker ni inte menar. Säg till när ni behöver ha en pause. Avlasta varann, prata med varann. Kramas mycket! Gå inte o bär på saker i huvudet, då växer det o blir större. Lova varann att vara raka o förlåtande. :)