Behöver stöttning Ang dagis!

Hej du, jag vet precis vad du menar. Jag kände på samma sätt. Jag har verkligen tyckt illa om att lämna barnen på förskolan. Dock har det för mig gått bra så fort jag varit på jobbet, då är jag där och tycker det är världens roligaste. Men jag tycker inte om att någon annan uppfostrar våra barn, jag tycker inte om att intr vara där för att se dem och deras utvecklingssteg.

Nu är de plötsligt stora och går i skolan, och det känns okej att lämna (men jag gillar fortfarande inte att ha dem på fritids)

Vi har haft korta dagar hela förskoletiden, aldrig längre än till två och det är nog det som har gjort att det känt ok ändå. Och naturligtvis att de gått på en bra förskola.

Jag önskar dig all lycka. Jag hoppas att du när skolan börjat kan känna som jag. (Men när jag drömmer om ett tredje barn är det förskoletiden som kan få mig att tveka- de är ju så små och helst skulle man vilja var hemma med dem)

Mycket beror väl på hur barnet är samt hur förskolan är...

Vi har lämnat våra barn från dom var 1 år gamla och dom har typ från dag 1 stormtrivts och vill gärna inte följa med hem..

Vi jobbar skift så dagarna har inte blivit rekordlånga där men man hör och ser vilket suck det är vid hämtning, kommer du redan brukar dom säga..

Kort sagt allt beror på förskolan men vi har haft en bra sådan...

Vi lämnade också vår 15-månaders på förskola. Jag förstår verkligen dina känslor! Jag gick på tå på jobbet de första dagarna om telefonen skulle ringa från förskolan men det hade gått huuuur bra som helst! Vi bytte dessutom förskola pga flytt när han var 17 månader och även den inskolningen gick hur bra som helst. Han älskar verkligen förskolan. Han gillar andra barn och att få leka i sandlådan och kladda med färg etc på ett mer fritt sätt än vad han får göra hemma. Jobbigast är det nog för oss föräldrar :)

Barnen får mer stimulans på förskolan en vad vi kan ge hemma..

Hm det här protesterar jag högt åt faktiskt, varför tror du att så små barn behöver något anat än det mamman kan erbjuda? Jag hade hållit med dig om barnet var runt 3 år eller äldre men inte en liten 15 månaders faktiskt

TS du ska se att det kommer att gå bra och super bra att du inte behöver lämna mer än de timmarna, barnet kommer att hinna  vänja sig och kommer att vara där när det är som roligast.
Jag har jobbat i många år på förskolor och även om jag tycker att små barn helst ska vara hemma med en förälder så vet jag att de klarar mer än vad vi tror och det kommer säkert vara jobbigast för dig faktiskt
Barn är väldigt anpassningsbara så det kommer säkert tycka att det r okej, men vi vuxna saknar och längtar lite mer

Ja du kära vän, vi lämnade så tidigt som när barnen var 12 månader pga av jobb så dom har fått mycket mer stimulans där en hemma..
Så svårt var det...

Fast vad du missar är att så små barn inte behöver speciellt mycket stimulans, de behöver närhet och trygghet och helst så lite intryck som möjligt, då utvecklas deras hjärna i den takt den behöver.

Jag kan lova dig att du kommer att ha svårt att hitta nån som jobbar på dagis som tycker att det är att föredra att ettåringar går på dagis, det är ett måste och nått som vi behöver för att överleva men det är inte det bästa för ett åringen i de flesta fall.

Hej! Tack för alla svar. Det känns väldigt jobbigt och igår kväll efter inlägget kom det några tårar :( haha men man får väl ta en dag i taget. Tror sonen kommer gilla att gå på förskola och det verkar vara en bra förskola/avdelning. Det är bara jag som ska vänja mig vid tanken. skönt att dom flesta känt som jag gör och att det verkar gå över hahha. God Jul på er allihopa! :)

Jag grät första veckorna när jag lämnade min dotter, hon börjde också kring 15 månader. Vi hade inte haft barnvakt ofta och var van att ha henne med mig hela tiden. Var hon ledsen vid lämning var det vidrigt att gå ifrån även om jag visste att det gick över direkt.

Efter 2 veckor vart det lättare och nu 2 månader senare fullkomligt älskar hon fsk. Jag hämtar hem en glad tjej som har fått leka med sina kompisar och fått massa stimulans. Hon vill knappt säga hej då på morgonen utan springer in till dem andra direkt.

Det är jobbigt att lämna nu med, men det blir väldigt mycket enklare när hon trivs så bra och har så kul där. Kommer gå bra för er med. Lycka till!!

Jag kände precis likadant - grät av förtvivlan veckorna innan inskolningen och var helt villrådig. Vissa (min man) tyckte att "alla" barn tycker om att gå på dagis och mammor "ska" jobba. Andra (min mamma och syster) tyckte jag var galen som ville lämna bort min 18-månaders son. Jag är hemmafru så hade kunnat ha honom hemma. Men jag tänkte att det inte är bra eller ens naturligt att ha ett barn ensamt hemma med endast en vuxen hela dagarna - även om jag håller med om tidigare inlägg om att föräldrar kan bäst ta hand om sina barn och man får ju ta dem till öppna förskolan, lekplatsen, play dates etc. Iallafall beslöt jag efter mycket tvekan att prova dagis.
Vi valde dagis med omsorg och jag läste på mycket om inskolningen och förberedde mig så gott som möjligt. Viktigt är att lyssna på sin egen röst och instinkt - man måste vara stark för att stå emot dagispersonalen om de vill att du lämnar innan ni är redo t.ex. Om du har möjlighet, låt inskolningen ta så lång tid som du och ditt barn behöver - det kan ta veckor - och anpassa inskolningen efter vad du som mamma tycker och känner. För oss gick 3-dagars inskolningen jättebra och på fjärde dagen lämnade jag ett par timmar. Femte dagen fick han vara kvar någon timme till etc. Han vinkade alltid glatt och jag ringde och SMSade flera gånger under dagen för att förvissa mig om att han var OK. Han grät inte en enda gång och var hur glad som helst när jag hämtade. Då släppte ångersten för mig. Nu har vi skolat in honom på ett annat dagis och denna gång lämnade jag honom (på dagispersonalens insisterande) redan dag två. Det blev inte bra - han blev direkt klängig och vi fick avbryta och göra om hela inskolningen igen efter ett par veckor och den här gången gjorde jag det på mina villkor. Nu är han 22 månader och bara älskar dagis. Springer in, vinkar glatt och kommer hem nöjd och harmonisk. Så för oss känns det bättre att han är på dagis än hemma - han blir uttråkad och kinkig hemma och jag tror genuint att han har jättekul på dagis. Han går 9-15 mån-fre. Lycka till!!

Tack för alla svar! Lillkillen har i måndags börjat inskolning med sin pappa (då jag började jobba istället) det verkar som han gillar dagis. Idag lämnades han 20 minuter själv och brydde sig verken när pappa gick eller kom tillbaka. Han letar inte efter sin far heller när han är med. Det känns jobbigt fortfarande då jag ibland bara får 3-4 timmar med sonen innan han ska sova..och hinner ibland inte se honom innan jag sticker till jobb. Men ska försöker fokusera på det positiva. På fredag tänkte vi ta en tur till badhuset som han älskar. Bara han o jag ? och jag ska vara ledig med sonen hela sommaren. BARA 5 månader dit :)

Det blir nog lättare med tiden för de flesta, men inte för alla. Själv gav jag upp det där så småningom. I stället blev jag hemmamamma.

Instämmer