Vad sjutton hände egentligen?

VARFÖR ska alltid bonusmammor hata biomammor?? "Hon ville bråka", ja SJÄLVKLART bråkar man då man inte vill lämna sitt barn hos en sådan man! Hon vet ju antagligen hur oansvarig han är! Usch för män som inte tar ansvar för sina barn, hur kan man ens vilja vara med en sådan?

Sen enligt dig verkar ju inte mamman mycket bättre, men det kan ju vara din uppfattning. Att hon träffar killar är inget fel, bara bättre hon inte släpar med sig barnet, DET om något är skadligt för barnet. Hur ofta går hon ut och festar och lämnar barnet hos sin mamma? Varje helg? Varannan? En gång i månaden?

VARFÖR ska alltid bonusmammor hata biomammor?? 

Jag är en tjej på 18 år som varit tillsammans med min 20åriga pojkvän i snart 2 år. Han har ett barn sen tidigare förhållande på 2,5 år.

I början av vårt förhållande fick han inte ha barnet av div skäl(hen var bland annat för liten för vv och mamman ville ju absolut bråka) och det var väl skönt att jag fick lära känna honom utan att barn fanns i bilden. Jag har ju noll erfarenhet av barn sen tidigare. Hursomhelst så blev jag ju kär, vi flyttade ihop väldigt tidigt och sen kom barnet. Nätterna var hemska, ungen grät och jag hade ju noll koll på vad som skulle göras. Byta blöja? Välling? Ont i magen?
Killen, han sov sig igenom allt. Jag fick kämpa för att väcka honom så den första tiden var extremt ångestfylld för min del.

Sen blev det bättre. Ett tag. Nu är vi i en sån där j**** svacka igen. Men istället för nätterna är det mornarna. Han blir så sjukt arg när man väcker honom, spelar ingen roll om det är för ungens skull. För jag tänker inte ta alla mornar. Aldrig. Inte när jag får sån ångest över att behöva ta så mycket ansvar när jag knappt fixar skolan längre. Det har gått så långt att jag allvarligt talat funderar på att ringa hans släkt och be dem komma så jag kan dra iväg nånstans.

Jag vill absolut ha barn i framtiden, men som det ser ut nu vill jag inte att han är pappan. Vad ska jag göra? Ville mest skriva av mig men vill gärna ha lite synpunkter och tips.

Jag har nu hört av mig till hans storasyster, inte fått svar men nu har jag satt bollen i rullning. Jag ska även hem till min mamma idag, packa ner alla mina saker gör jag väl till helgen.

Jag gör inte slut, men särbos ska vi defenetivt bli istället. Tror jag behöver komma härifrån och få lite perspektiv på min situation. Mamma vet vad som gäller, jag berättar allt för henne.

Jag vill inte dra in soc mer än vad dom redan är involverade(i den här stan gör soc ingenting vilket som) utan i första hand får hans familj hjälpa honom och sen är det dom som får avgöra hurvida soc ska kopplas in eller inte.

Jag hör av mig när jag fått veta vad som gäller ifall ni vill veta :) tack för att ni verkligen lyssnade på vad jag hade att säga och svarade, bara att få lite anonym uppbackning på internet kan göra massor. Så ja, vi får se hur länge det dröjer innan han får veta att jag hört av mig till hans syrra. Jag orkar inte ta ett bråk om det idag när jag redan fått bråka med honom om att han skulle upp. Suck...