att sörja.

Ja, det är väl jättebra och ett tecken att du börjar se framåt. Det betyder ju inte att din sorg för den bortgångne personen är borta, eller mindre värd. Sorg mäts ju inte i "hur ofta" du tänker på den bortgångne. Du kan ta fram minnet av denne ibland, medan andra dagar ser du till dig själv och det som pågår omkring dig. 

Det är helt normalt. Jag skulle aldrig kunna gå omkring och tänka på alla mina döda vänner och samtidigt kunna fokusera på mig själv och mitt liv. Tänkandet skulle ta all min tid då dom e rätt många. Det skulle innebära att jag inte skulle ha tid med mitt liv och d om ngt e tragiskt. Det är bara sunt att släppa efter lite, få inte skuldkänslor för det :)

Hej!

Jag förlorade min pappa för två år sedan och ibland känns det som att jag väntar på att han ska komma tillbaka från en resa. Sorgen är svår att bära, kräver kunskaper och visdom.
JAg fick förmånen att träffa och göra en intervju med Emma Jangestig "Arbogamamman" och kände att hennes kloka ord gav mig kraft att ta fram min egna sorg.
Kanske kan någon här ha användning av intervjun:

bblat.se/nyheter/nyheter/1.3670994-emma-berattar-om-sin-nya-familj

Massor av värme och stöd