Yrkesarbetande småbarnsmammor - hur gör ni?

Det låter som att din man struntar fullkomligt i vad som är bäst för er familj. Min fråga är, behöver ni två heltidsinkomster för att få ihop ekonomin? Kräver han att du ska jobba mer för att få ekonomin att gå ihop eller vad är anledningen till att du inte kan fortsätta jobba dessa % som du gör idag? Jag kan förstå att båda behöver jobba heltid om ekonomin kräver det men samtidigt tycker jag att ni kan hitta en gemensam lösning så att barnen inte får onödigt långa dagar. Om han inte vill hjälpas åt då tycker jag att du har all rätt att gå ner så mycket som du tycker är lämpligt i tid. Det tycker jag att han borde förstå. Av vad du skriver så är din man inte en familjefar!

Skilsmässa är den sista utvägen. Sen ska givetvis du vara lycklig i den här relationen, om du tycker att du är (eller kan bli det) råder jag er att försöka arbeta på dessa punkter. Glöm inte att du aldrig kan förändra din man, antingen kan du leva med honom som han är eller så kan du inte det och då är av erfarenhet bäst att gå skilda vägar.

Jag hade skilt mig. På riktigt.

Men herregud vilka livssituationer det finns. Vilken oansvarig far som sätter barn till livet men vägrar ta hand om dem. Vad händer om du vägrar? Jag vet inte ens var jag ska börja. Detta är INTE ditt problem att lösa. Det är hans. En man som han förtjänar inte en så engagerad fru som du. Det kan omöjligt bli sämre om du lämnar honom. Eller tvärt om. Varför i hela världen lever du med honom?

Om du tjänar mest är det väl rimligare att han jobbar deltid och du heltid? Vad är det för pucko egentligen som vill att du drar in "din del" av kulorna men inte vill göra sin del av barnansvaret? Skilj dig, så får ni era egna "delar" att hålla reda på. Gissningsvis får du och barnen ett rikare liv på alla plan.

Så här står det i äktenskapsbalken, så det har din man skrivit under på. Påminn honom om det!

2 § Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.

4 § Makar skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. De skall lämna varandra de upplysningar som behövs för att familjens ekonomiska förhållanden skall kunna bedömas.

Nej just det. Varför lever jag med honom?

Jag har faktiskt skilt mig nu (fast betänketiden 6 månader pga barnen kvarstår)! :)

Lycka till med allt. Även om jag är helt övertygad om att du kommer fixa ditt nya liv galant. Försök få boende och dagis nära ditt jobb.

Skönt att höra. Lycka till med ditt nya liv!

Men för i helvete, separera!!!

Oj, gammal tråd. Men BRA att du skilt dig!!

Hade skilt mig o det glädjen mig o se att du tagit tag i det. Tror du kommer få ett lättare liv utan den skitstövlen. Han bidrar ändå inte med nåt så du slipper ett stort barn

Hade aldrig skaffat barn med en sån man och hade jag inte vetat om tendensrean innan så hade han åkt ut. Hellre ensamstående än leva med en sån.

Jag och min man gick ner till 75% båda två när vi återgick till arbetet efter föräldraledigheten. Vi jobbar om varandra och vårt barn går 15h/vecka fördelat på 3 dagar på förskolan.

Vi delar på VAB utefter vem som kan vara hemma de aktuella dagarna men det är sällan det behövs alls eftersom vi sällan jobbar samtidigt. Han har nog haft mer VAB än mig. 
Vi tjänar ungefär lika mycket.

Han har inte alltid varit egoistisk, han har tidigare varit extremt generös, så jag trodde att han skulle fortsätta vara det när vi fick barn också.

Innan vi skaffade barn sa han att han skulle vara föräldraledig, dock inte flera månader på raken utan med hjälp av förkortad arbetstid och lediga dagar i veckan. Det kändes som en bra "deal".

Så jag blev väldigt förvånad när detta hände. När han gick så långt att han krävde mig på "min del för gemensamma hushållskostnader" - då blev det för mycket och jag skilde mig!

Tack för alla lyckönskningar! :)

Ts, bra gjort! Hur tog han separationen? Förstod han? Träffar han barnen?