Barnets mamma motarbetar..

Vad bra jag gissar fel! :)

Jag har ju en bra relation med mina barns far, trots det så envisas han med att låta dottern använda alldeles för små kläder och trosor. Fast det gjorde han när vi bodde ihop också. Irriterar mig, men bara något som jag tillåter reta mig kortvarigt en fredag varannan vecka och jag meddelar att den där blåa huvtröjan som är för liten och trasig under ärmen vill jag inte han skickar henne i till mig någon fler gång.

Jag tror att en hel del av dina bekymmer skulle bli mindre om ni bytte på en dag då inte pojken själv ska få med sig sina grejjer. Nu vill kanske inte mamman att du kommer in till henne, då ni bara ska kommunicera med sms. Men säg att du åker dit och hämtar, stannar i bilen och pojken kommer ut. Då kollar du igenom att han har allt med sig och det som missats får han springa in och hämta. Skulle det vara ok?

Det jag försöker få dig att förstå är att du tyvärr inte kan få det samarbete och den struktur från barnets mamma som du faktiskt borde få. En del har inte förmågan. Du måste lite gå vidare och försöka låta irritationen rinna av dig. Tyvärr får då din son ta smällarna av mammans oförmåga under mammans vecka. Men det är inte så mycket du kan göra annat än att kompensera. Du är i samma läge som många kvinnor med oansvariga ex-män. Just att förhållanden havererar beror ju ibland på såna här tillkortakommanden hos männsikor.

Angående upprepade sms om att glömma telefonen hos andra. Ja jag skulle säga att nu är jag less. Nästa gång det händer att jag får hämta hans telefon för att du glömt, då stannar telefonen hos mig hans nästa vecka. Låta sonen veta detta också, att hålla reda på telefonen är sonens och mammans gemensamma ansvar.

Precis det sista du skrev ska jag göra, låta telefonen vara kvar hemma hos mig.

Jag fick ett sms kl 3 måndag eftermiddag att telefonen va kvar hos deras bekant som dom besökte på söndagen, han åker hem själv kommunalt vid fyra från fritids och jag slutar jobba 16:30. Hade jag vetat söndagkväll hade det vart annorlunda.

Tro mig det är INTE första gången detta händer.

Kan du hjälpa mig med ett svar på hur Ms mamma tänker när hon klär honom i tjejkläder? Är det bara för att jävlas och få en reaktion? Tar hål i örat utan att fråga mig? Det finns tusen saker. Hon behöver vatten på sin kvarn! Hon blir irriterad när jag svarar snällt och sakligt på hennes sms, jag är tillmötesgående för det mest men handlar om att ge och ta!

Jag har en mamma till, har tre barn, henne fungerar allt smärtfritt med! Visst vi är inte överens om allt men vi resonerar fram en lösning på problemen, ställer upp å vabar på hennes veckor, läkarbesök, kan jag så ställer jag upp!

Tjejkläder: Fråga pojken om han vill ha tjejkläder. "Ska vi köpa sånt till dig här också?" Han kanske bara testar en kort period. Jag tycker du ska låta honom testa OM HAN YTTRYCKER DET SJÄLVMANT och det vet du ju hur barn låter när de vill eller när de säger det de tror man vill höra. Synd lite att glitter inte är ok. Min son och hans bästis älskade glitter. Letade verkligen till honom men han ville ju inte ha rosa puffärmar. Köpte svarta damstrumpor med glitter, de älskade han. Han tjatade till sig ett rosa glittrigt skärp en gang på stan, men vågade sedan aldrig ha det på skolan, för det var för tjejjigt. Han är tretton nu och denna glitterperiod var väl i 7-8 års åldern.

Precis det sista du skrev ska jag göra, låta telefonen vara kvar hemma hos mig.

Jag fick ett sms kl 3 måndag eftermiddag att telefonen va kvar hos deras bekant som dom besökte på söndagen, han åker hem själv kommunalt vid fyra från fritids och jag slutar jobba 16:30. Hade jag vetat söndagkväll hade det vart annorlunda.

Tro mig det är INTE första gången detta händer.

Kan du hjälpa mig med ett svar på hur Ms mamma tänker när hon klär honom i tjejkläder? Är det bara för att jävlas och få en reaktion? Tar hål i örat utan att fråga mig? Det finns tusen saker. Hon behöver vatten på sin kvarn! Hon blir irriterad när jag svarar snällt och sakligt på hennes sms, jag är tillmötesgående för det mest men handlar om att ge och ta!

Jag har en mamma till, har tre barn, henne fungerar allt smärtfritt med! Visst vi är inte överens om allt men vi resonerar fram en lösning på problemen, ställer upp å vabar på hennes veckor, läkarbesök, kan jag så ställer jag upp!

Om ni lär honom klä sig själv så skulle det problemet knappast uppstå. Vill han ta på sig tjejkläder så är det ju isåfall hans val. Eller hur?

Fast undrar om han vågat uttrycka det till dig. Har du så svårt att ta till dig förslag och åsikter i den här tråden kan jag ibte låta bli att undra hur det är I verkligheten..

Klart hon får åka o ta hål i örat med honom om han vill det. Och nej. Jag har mycket svårt att tro att hon gjorde det mot pojkens vilja.. Det hade förmodligen märkts på salongen.

Nu är du bara dum, varför skapa mer problem än dom som redan finns?

Mitt sätt fungerar utmärkt att lägga fram kläder dom han ska ha dagen efter, du letar bara fel på mig, du är helt ute och cyklar!

Problemskapare har jag absolut inte något gemensamt med över huvudtaget.

Nu handlar inte tråden om min sons val ellerhur?

Du verkar inte kunna ta att jag är en seriös pappa som tar mitt ansvar och försöker lösa problem inte skapa ännu flera!

Punkt och slut!

Ska försöka dra en lång historia kort. Vi har vart inblandade lite hos soc och gått i flertalet samarbetssamtal senaste åren, kan sägas att vi är inte frekvent inskriva på soc utan har mest varit pga min oro för min son.

Det tog slut mellan oss 07, har en son på nio som vi har varannan vecka. Har haft så hela hans liv förutom lite drygt ett halvår när han började skolan.

Nu känner jag såhär, att jag blir motarbetad utav henne, hon "glömmer" lämna saker som hon vet att min son behöver när det är mina veckor.

Det handlar om gympaskor, laddare till telefon, hans telefon, lämnar telefonen nästan urladdad och hon vet att han ska åka buss själv hem och att jag måste ringa och checka av att det går bra, en reflexväst glöms hemma, skolväska osv osv.

Nu har jag sagt till min son att jag har kvar dessa saker hos mig, packar en väska på söndangskvällen innan han ska till mig som jag åker över och lämnar packad och klar med de han behöver.

Men mitt aber blir då att varför låta min son bli drabbad för hans mammas slarvighet och påminna honom själv att packa ner saker som skall med hem till mig. Köper nya kläder, lämnar i dom i min förhoppning att han kommer tillbaka i snarlika eller samma kläder, nä då är det kläder som är en-två storlekar för små.

Han har sällan gympaskor på måndagar när min vecka börjar, pga att hon "glömt" packa ner, känns som hon dumförklarar mig inför skolan, när det är pappa vecka har M inga gympaskor, det slarvas hit å dit.

Hur lösa mina problem, någon som varit utsatt för liknande och hittat en bra lösning?

Allt jag vill är att det ska fungera praktiskt, allt ska vara på sin plats!

Kanske en patetisk fråga men känns som det går ut över och drabbar M mer än det ska, säger till M att han behöver ta lite mer ansvar och se till att allt är packat, inte bara mammas ansvar, men hos mig dubbelcheckar jag att allt är packat och frågar om något mer ska med till mamma. Visst vi kan glömma någon enstaka gång men känns mer systematiskt än så, inte allt för många saker som ska kommas ihåg.

Samarbetssamtal har jag tyvärr gett upp, försökt i åtta år och inte kommit fram till ett skit på den vägen...

Jag har inte läst alla svar. De är ju jättejobbigt att ha det så, och de är ju faktiskt barnet som blir drabbad. Du skulle inte kunna skicka sms till sonen vad han ska tänka på att ta med sig? Att du skriver ner allt och har det i telefonen, drar ett sms så får han beta av allt i tur och ordning?

Precis, det är just precis de jag vill undvika. Just därför jag skriver här. Förstår inte varför jag ska dras med problemet? När det inte är jag som är grunden till det. Jag tror det är enklast att ha dubbel uppsättning utav allt när samarbetet ej fungerar, tråkigt men sant.

Du har ingen aning om vem jag har att göra med..;)

Jag tar också fram kläderna på kvällen till min tioåriga tjej. Hon får dock vara med och bestämma. För strulet att bestämma vilka kläder hon ska ta på sig vill jag inte ha på morgonen. Sonen gjorde jag samma sak med när han var yngre, men utan att direkt involvera honom, han har aldrig brytt sig om kläder, bara de är sköna så är han nöjd.

Men ja, ditt ex försöker provocera dig på olika sätt, du är rätt säker på det och det låter så ja. Bästa vapnet, alltid alltid vara strikt hövlig, inte en känsla. Ta hennes vapen ifrån henne så att säga. Om hon nu kanske tror du är lite homofob, eftersom hon trycker på sonen tjejkläder, kolla med sonen om han vill gå danskurs. Min son var mkt tveksam men hängde med sin kusin efter en hel del övertalning, var en ren killgrupp som dansade Streetdance och när vi fick se uppvisningen sen i slutet av terminen, skitcoolt dansat! Han har haft en hel del nytta av det på skoldiscon faktiskt.

Tack och lov så har jag inte det! Då har inte jag några förslag alls. Men hoppas de blir bättre!

Åk hem till mamman och ta de och inte skickade med!

Tack och lov har vi bara vh, men här glöms det ändå kläder varje gång det sista. Tösen är 5 år, så jag tycker inte hon kan ta fullt ansvar. Jag får skicka sms om det som är glömt, annars kommer kläderna inte tillbaks. Han har dessutom bara ett barn att hålla reda på.

Jag vet inte om jag fattade rätt att ni byter på söndagar, i så fall hade jag tyckt att det var bättre att byta på måndagar efter skolan, så är det mammas ansvar att få med gympaskorna och inte ditt. Sedan dör ju inte barnet utan inomhusskor heller, även om det är mindre kul att bli trampad.

Sedan är ju sonen så gammal att han behöver börja ta ansvar. Trots att du tar det som kritik, så kanske det är bättre att han är delaktig i klädvalet hem till mamma för då kanske han lättare kommer ihåg vad han valde att ha på sig. Dessutom lär han sig bättre få en känsla för vad som är för stort eller för litet och ni kan lättare prata om vilka kläder han trivs i, utan att nedvärdera mammans önskan om en flicka, som det låter. Om ni har kvar bytet på söndagar, så gör det väl inget om du skickar tillbaks honom i samma kläder som han kom i, det är ju bara resan till mamman han behöver stå ut. Om ni har bytet via skolan förstår jag att du inte tar på honom för litet. Eller också påtalar du för skolan att han alltid får ta på sig de kläder han kom i från mamman, då du inte får tillbaks "dina" kläder annars. Sedan får du nog tyvärr räkna med extra uppsättningar av vissa saker.

Nu vet jag inte varför mamman är sjukskriven om jag fattade det rätt, men det kanske är en del av problematiken.

Här får inte min bonusdotter ha med mobilen från mamman då hon är oaktsam, men å andra sidan fastnar hon mindre i nätkonsumtion, då hon måste be att få låna sambons padda eller telefon.