ledsen..saknar barnets pappa..

Det är nu 3 veckor sedan kärleken i mitt liv valde att lämna mig och allt vi byggt upp..jag går in i 30e veckan och jag mår så himla dåligt..jag är så ledsen och jag saknar honom så fruktansvärt mycket.. vi har inte träffats alls under dessa 3 veckor utan bara hörts på telefon eller sms och då har det handlat om allt det praktiska. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla känslor. Det känns som jag ska gå sönder på riktigt..jag vill ha han hos mig..jag älskar honom så otroligt mycket..

Jag har fått en egen lägenhet som jag flyttar in till under helgen. Jag får fantastiskt hjälp utav nära och kära och är så tacksam över dom. Jag borde vara glad över min egna lägenhet men jag känner mig bara ledsen och tom..vill inte bo ensam, vill bo med honom..vill att han kommer hem varje dag till mig och jag får krama honom och fråga hur hans dag har varit..vill sova tillsammans med honom och känna tryggheten jag bara känt med honom..herregud hur ska jag orka detta? Jag vet att jag måste för mitt lilla barn..men det känns så svårt utan honom och sorgen efter honom är så påtaglig..

Han säger att han inte visste hur han skulle göra. Men ända in till dagen han drog hade han sagt till mig att han var säker, vi hade det bra. Han var inte säker säger han, ändå sa han varje dag att han älskade mig mer än allt. Han var inte säker ändå ville han ta banklån och köpa lägenhet tillsammans..han var inte säker..hur kan han lämna mig? Vi älskar ju varandra..

Det sista han sa till mig innan han åkte till jobbet samma dag som han valde att lämna var "du behöver inte vara rädd gumman, jag älskar dig och allting kommer att bli bra. Det vet vi ju för att vi älskar varandra" sen kom han inte hem något mera..jag går sönder när jag tänker tillbaka..när jag läser alla sms och tänker på alla våra minnen..vi har haft det så bra, med så mycket kärlek..jag förstår inte. Snälla hur ska jag orka ta mig igenom detta? Jag får hjälp via mvc med en samtalskontakt och är just nu sjukskriven pga kraftig stress och krisreaktion..

Saknar honom så..men han vill inte ha mig..hur orkar man sig vidare?