• Isabellius

    "Älskar inte dig efter förlossning"

    Har hela livet varit orolig för förlossning, smärtan, om något går fel, att spricka o.s.v. Min man var osäker på om han ville vara med på förlossning för han tycker det är otäckt med sjukhus och blod men vi bestämde ihop att han skulle vara det. Han satt brevid mig och hjälpte till med att ge dricka, torka pannan o så. Jag hade en lång förlossning, så det blev blod, gaser, kiss, slangar och sprack en del. När vi kom hem från BB, ville han iväg och träffa kompisar varje dag. Efter en tid fick jag veta att han hade blivit äcklad av mig under graviditeten och förlossningen. Han slutade att känna attraktion. Han flyttade och umgicks med sin kvinnliga "vän" ist, för hon kunde stötta honom i hur han kände. Hon tyckte att han förtjänade att vara lycklig och dom blev ihop. Vad hade ni gjort, i min situation o i hans?

  • Svar på tråden "Älskar inte dig efter förlossning"
  • Caliz

    Vilken jävla ynkrygg. Fattar han inte vilken krigare du e som gått igenom en förlossning. Min man är än i dag imponerad av mig.

    Vet att det låter hårt, men du är bättre utan en sådan skit. Låt hon ta honom. Hon verkar vara lika blåst som honom. Hon " förstår" honom såå bra. Ja för hon ville ha honom.
    Äckliga människor.

    Önskar dig all lycka

  • Sirenen

    Urk. Vilken skitstövel! Vad glad att du slipper en så svag människa i ditt liv.

  • Fröken Apelsin

    Jag började ana oråd redan då du skrev att han först inte ville vara med på förlossningen. Vem vill inte vara med på förlossningen av sitt eget barn?! Hur är han med barnet? Bryr han sig inte om barnet heller är han inte mycket att ha tyvärr.

  • Alessia

    Du anger din ålder till 46 år i din presentation. Det är förstås inte omöjligt att föda barn i denna ålder, men det indikerar också att din man kan vara i samma åldersgrupp 40+, såvida du inte har en toyboy . I båda fallen är det fråga om ett omoget barn till man. Om nu inte hela historien är en ond saga, förstås...

  • Sommarlöv

    Jag hade inte gjort så mycket mer än låtit aset gå vidare. När tiden är mogen hittar du säkert en riktig man istället. Han verkar inte vara värd ett skit och du förtjänar något betydligt bättre. De flesta andra män kan tips honom. Det här var helt ärligt bland det lägsta jag hört.

  • molly50
    Isabellius skrev 2016-01-29 15:14:14 följande:

    Har hela livet varit orolig för förlossning, smärtan, om något går fel, att spricka o.s.v. Min man var osäker på om han ville vara med på förlossning för han tycker det är otäckt med sjukhus och blod men vi bestämde ihop att han skulle vara det. Han satt brevid mig och hjälpte till med att ge dricka, torka pannan o så. Jag hade en lång förlossning, så det blev blod, gaser, kiss, slangar och sprack en del. När vi kom hem från BB, ville han iväg och träffa kompisar varje dag. Efter en tid fick jag veta att han hade blivit äcklad av mig under graviditeten och förlossningen. Han slutade att känna attraktion. Han flyttade och umgicks med sin kvinnliga "vän" ist, för hon kunde stötta honom i hur han kände. Hon tyckte att han förtjänade att vara lycklig och dom blev ihop. Vad hade ni gjort, i min situation o i hans?


    Jag hade varit glad över att vara av med en sådan skitstövel.
    Han verkar inte vara något att hänga i julgranen i alla fall.
    Ett riktigt praktarsel,skulle jag vilja säga.

    Hade jag varit han så hade jag känt mig som en pinsam idiot.

    Tar han ansvar för barnet då?
    Mattias och Hannah.
  • Anna Olsson Faker

    Men hur gammal är han egentligen..? Själva problemet med att han slutar tända på dig efter att ha varit med vid förlossningen, är faktiskt inte helt ovanligt. Det finns ju en anledning till att pappor inte har varit med vid förlossningar förrän alldeles nyligen i historien, och i många länder är det fortfarande en otänkbarhet.

    Det kan gå att få bukt med de känslorna, men det kan också vara så att det inte går. Och det måste man i så fall acceptera, även om det innebär separation. DETTA säger jag inget om, för det kan din man inte rå för. 

    ...men allt det andra..! Han borde ju hur eller hur vara hemma så mycket som möjligt för att lära känna sitt barn, för att underlätta för dig med hushållsarbete och service under den första tiden med bebis som kan vara väldigt jobbig. Han kunde ha tagit upp frågan om skilsmässa senare, och skaffat ny partner med tiden. Men inte nu, det är ju helt sanslöst!

    Hur gammal är han som sagt - 17? Det låter så...

  • Iowhannah
    Alessia skrev 2016-01-31 13:23:56 följande:

    Du anger din ålder till 46 år i din presentation. Det är förstås inte omöjligt att föda barn i denna ålder, men det indikerar också att din man kan vara i samma åldersgrupp 40+, såvida du inte har en toyboy . I båda fallen är det fråga om ett omoget barn till man. Om nu inte hela historien är en ond saga, förstås...


    När man skapar ett konto så står man automatiskt som 45 år, jag misstänker att ts och hennes ex(?) är i 20-årsåldern.
  • molly50
    Anna Olsson Faker skrev 2016-01-31 15:46:24 följande:

    Men hur gammal är han egentligen..? Själva problemet med att han slutar tända på dig efter att ha varit med vid förlossningen, är faktiskt inte helt ovanligt. Det finns ju en anledning till att pappor inte har varit med vid förlossningar förrän alldeles nyligen i historien, och i många länder är det fortfarande en otänkbarhet.

    Det kan gå att få bukt med de känslorna, men det kan också vara så att det inte går. Och det måste man i så fall acceptera, även om det innebär separation. DETTA säger jag inget om, för det kan din man inte rå för. 

    ...men allt det andra..! Han borde ju hur eller hur vara hemma så mycket som möjligt för att lära känna sitt barn, för att underlätta för dig med hushållsarbete och service under den första tiden med bebis som kan vara väldigt jobbig. Han kunde ha tagit upp frågan om skilsmässa senare, och skaffat ny partner med tiden. Men inte nu, det är ju helt sanslöst!

    Hur gammal är han som sagt - 17? Det låter så...


    Men även om man slutar tända på sin partner under graviditeten och efter förlossningen så behöver man ju inte säga rakt ut att man blir äcklad av henne. Det är bara lågt och elakt.
    Man är extra känslig då ändå med alla hormoner man har i kroppen.

    Och har man sådana problem med gravida kvinnor och kvinnor som föder barn så bör man kanske tänka efter och söka hjälp för det innan man gör en kvinna gravid.
    Mattias och Hannah.
  • Anna Olsson Faker
    molly50 skrev 2016-01-31 16:09:57 följande:
    Men även om man slutar tända på sin partner under graviditeten och efter förlossningen så behöver man ju inte säga rakt ut att man blir äcklad av henne. Det är bara lågt och elakt.
    Man är extra känslig då ändå med alla hormoner man har i kroppen.

    Och har man sådana problem med gravida kvinnor och kvinnor som föder barn så bör man kanske tänka efter och söka hjälp för det innan man gör en kvinna gravid.

    Håller med om att det inte finns några ursäkter för att säga sådana saker högt. Så småningom måste han kanske förklara varför han vill skiljas, om han vill det, men då kan han ju uttrycka det på ett annat sätt.

    Nja, jag tycker faktiskt inte att det är en självklarhet att män ska vara med vid förlossningen. Det har i alla tider varit ett kvinnligt område, där kvinnor hjälpt varandra. NÄR det funkar och mannen inte har några problem, så är det ju jättefint, han är det bästa stöd kvinnan kan få och det blir en fin början på deras liv som familj. Men när det INTE funkar - och speciellt om mannen blivit tvingad/pressad att vara med, och inte vågar gå ut av rädsla för att få höra att han är en skitstövel som sviker och liknande - så kan det vara början till slutet i stället. Jag tror att man som kvinna ska respektera om mannen verkligen, verkligen inte vill - och ta med sig sin mamma, syster eller väninna i stället. Om man inte tycker att det räcker med de professionella kvinnorna i rummet.
  • molly50
    Anna Olsson Faker skrev 2016-01-31 16:17:21 följande:

    Håller med om att det inte finns några ursäkter för att säga sådana saker högt. Så småningom måste han kanske förklara varför han vill skiljas, om han vill det, men då kan han ju uttrycka det på ett annat sätt.

    Nja, jag tycker faktiskt inte att det är en självklarhet att män ska vara med vid förlossningen. Det har i alla tider varit ett kvinnligt område, där kvinnor hjälpt varandra. NÄR det funkar och mannen inte har några problem, så är det ju jättefint, han är det bästa stöd kvinnan kan få och det blir en fin början på deras liv som familj. Men när det INTE funkar - och speciellt om mannen blivit tvingad/pressad att vara med, och inte vågar gå ut av rädsla för att få höra att han är en skitstövel som sviker och liknande - så kan det vara början till slutet i stället. Jag tror att man som kvinna ska respektera om mannen verkligen, verkligen inte vill - och ta med sig sin mamma, syster eller väninna i stället. Om man inte tycker att det räcker med de professionella kvinnorna i rummet.
    Precis. Det kan jag hålla med om.

    Jag har aldrig påstått att det är en självklarhet att mannen måste vara med på förlossningen.
    Men de flesta vill väl trots allt vara med och se sitt barn komma till världen.
    Och då kan det kanske vara på sin plats att man läser på om graviditeter och förlossningar innan man gör en kvinna med barn,så att man är förberedd på det som komma skall,så att säga.
    Man kan ju inte bara förvänta sig att en gravid kvinna ska fortsätta se likadan ut som innan hon blev gravid eller att en förlossning ska gå på 10 minuter och att barnet ska komma ut som ur en vattenrutschbana.

    Mattias och Hannah.
Svar på tråden "Älskar inte dig efter förlossning"