Semester utan barn

Precis. Snarare är det väl en extra erfarenhet. Spännande att mamma och pappa reser bort och man får vara hos farmor, moster eller annan person där det fungerar bra. Det ena utesluter ju inte det andra. Inte nödvåndigtvis bättre för barnen att alltid vara med och anpassa sig till att göra vuxensaker.

Precis. Nu har vi sladdisar som är lite yngre och vi reser väldigt mycket med dem och de är med på mycket vad en del kallar " vuxensaker". De här sladdisarna har ju ännu större släkt och familj i och med att de har tre äldre syskon som är vuxna. Vi lämnar även dem hemma i bland och tar en resa själva min man och jag. Gissa om de små älskar att få vara hos sin storebror som passar dem medans vi är i Paris en vecka eller bara åker på ett spa några dagar. Jag ser verkligen inte hur det skulle vara negativt för någon?? Tvärtom, mina barn har ju en jättestor familj/ släkt med massor av trygga personer och relationer!

Alla barn borde få komma bort, hemifrån och testa att göra saker utan sina föräldrar. Tyvärr verkar det vara modernt att inte låta barnen gå längre än 5 meter ifrån dom. Sedan funderar jag på varför? Varför vill man inte att ens barn knyter an till andra vuxna? Och varför är det så hemskt att göra något utan barn (om det inte är jobb som i ditt fall)? Det är ju superbra att vädra sina vingar på varsitt håll och mötas och göra vardagen ihop igen efter en liten paus. Barn kan omöjligt vara med på allt och föredrar nog inte att vara med på allt om det finns bättre alternativ.

Jag tänker inte så mycket på åldern på barnen, jag tänker mer på om något av barnen har svårt för att vara ifrån er eller om tonåringen eventuellt är i en jobbig period nu. Min syster var bara några år gammal när hon flängde med vår mormor och gammelmormor hit och dit. Vid kanske 6års ålder spenderade hon hela sommarlovet hos morföräldrarna.

Vi har 3 barn o deras personligheter är helt olika, första barnet var redan från start väldigt öppen för att vara hos andra vuxna. 
Andra barnet, not so much. Vill allra helst vara hemma (men älskar när andra människor kommer hem till oss).
Tredje barnet, NEVER. Vill endast vara med/hos oss som föräldrar o främst hos mig som mamma. Hon tycker det är jättejobbigt när andra är hemma hos oss o står bara o hänger mig i benen.

Pga minsta barnet vill inte vi åka iväg, liksom inte värt det.  

Vi har 3 barn o deras personligheter är helt olika, första barnet var redan från start väldigt öppen för att vara hos andra vuxna. 
Andra barnet, not so much. Vill allra helst vara hemma (men älskar när andra människor kommer hem till oss).
Tredje barnet, NEVER. Vill endast vara med/hos oss som föräldrar o främst hos mig som mamma. Hon tycker det är jättejobbigt när andra är hemma hos oss o står bara o hänger mig i benen.

Pga minsta barnet vill inte vi åka iväg, liksom inte värt det.  

Mina barn är bortlämnade, när jag jobbar. Har inte ett vanligt jobb.
Jo mina uppskattar det. Dom vill följa med. Men sen så vill jag va med mina barn också, det är kanske skillnaden mot alla dom som inte vill. Nä barnen kan absolut inte följa med på detta för det tycker dom inte är kul. Har dom inte fått prova så vet dom inte.

F

Fast vad menar du att en del som dö inte alltid tar med sig barn på ex resor inte vill vara med dina barn ?

Det låter oerhört inskränkt av dig att utslag dig så !

Ja dom vill inte va med sina barn på vissa resor i alla fall.

Du får det att låta otroligt fult att i bland vilja göra något utan sina barn . Om det alltid är så att man roar sig och reser utan sina barn skulle jag fundera till. Men för de flesta av oss gör vi ju båda delarna. Och hur kan det vara fel och vem far på vilket sätt illa av det ?

2 v är väldigt lång tid att unna sig anser jag iaf. Vi snackar ju knappast om bio o middag...

2 v är väldigt lång tid att unna sig anser jag iaf. Vi snackar ju knappast om bio o middag...

2 veckor på hur många år ? Äldsta barnet var väl 14 år....åter. var det alltid så här familje upplägget var skulle jag fundera. Eller enstaka gånger i ett barns uppväxt. Stor skillnad !

så du menar att de föräldrar som inte är med sina barn all tid egentligen inte vill vara med sina barn....... jag ser det istället som ganska tragiskt, att föräldrar som aldrig kan göra något utan sina barn endast lever genom sina barn och inte ger barn barnen en möjligt att skapa trygga band med andra vuxna.
Sedan står dessa vuxna där när barnen flyttat hemifrån och har inte längre några egna intressen och förstår inte var alla vänner från förr tog vägen......

Vilken lyx för barnen och farmor att få en sån chans att komma varandra nära. Jag bodde hos min farmor när jag var fem i en månad medan min mamma var i USA. Jag minns fortfarande hur skönt det var att få bli bortskämd och bo i stan och träffa nya kompisar. Vi syskon har en jättebra relation till farmor fortfarande och hade även till vår mormor där vi tillbringade hela sommarlovet ibland. Det var underbart att vara hos dem!

Ja vill man inte va med sina barn så tar man inte med dom. JAG vill va med mina barn så jag tar med dom och dom vill med och upptäcka världen.
Mina barn är bortlämnade när jag jobbar, dom har ett stort kontaktnät som tar hand om dom då.
Idag ska man ha egentid egentid egentid.. vad hände med barnens tid med föräldrarna? Först jobbar man, sen ska man lämna bort dom? 

Det är några få år av ett helt liv där man valt att va förälder först. 

Nu har ju vi i vår familj lyxen att ha mycket barn tid också. Vi har alla lov ledigt tillsammans. Även hela sommarlov på 10 veckor. Ganska korta dagar. Under dagis tiden gick de ex oftast mellan 9 till 15 och nu i skolan från 8.20 till 16 med många dagar hem redan kl 13 när skola slutar. Vi reser med dem ca 3 veckor ofta utomlands varje sommar o minst en fjällvevka per vinter.

Så vet du jag har inte ett dugg dåligt samvete för den sk egentid vi tar i bland. I bland hemma eller någon weekend resa där de inte dels skulle gilla allt på samma vis som vi ex Louvren i 5 timmar. De uppskattar mycket mer att vara hos favorit brorsan tre dagar eller med morfar på något kul.

För många behöver inte det ena utesluta det andra. Tack o lov !