• matt

    Min "låtsasson" som jag dödade...

    Ush, jag har skrivit på en berättelse i flera år. Kommer upp i hundratals sidor. Den handlade om en liten kille, men svår uppväxt med våldtäkter och en massa andra hemska saker. Grejen är att jag, utan att riktigt varit "medveten" har valt att låta honom dö. Jag är fullt medveten om att han endast finns i min berättelse. Men herregud, jag saknar honom som om han vore min riktiga son. Hans fina skratt, hans blonda hår och till och med hans utbrott och krånglighet. Han förgyllde verkligen min vardag. Jag har legat vaken i långa nätter och bara gråtit. Tänkt på tiden vi "haft" och bara saknat honom. Jag märker ju att detta inte är riktigt normalt. Vad ska jag göra? Jag har själv en krånglig uppväxt samt liv nu (är 15 år). Men jag har aldrig, aldrig mått såhär dåligt. Då kan man räkna in att jag även har börjat hallucinera av depression... Vad fan ska jag göra? Jag skulle ju kunna "återuppliva" honom. Men det går inte riktigt. Min lilla kille.... Gråter 
  • Svar på tråden Min "låtsasson" som jag dödade...
  • Anonym (Terapi?)

    Du verkar ha gått in i en låtsasvärld. Du bör kanske gå i terapi och bearbeta din barndom? Det låter som sagt var inte riktigt normalt... 

  • Aniiee

    Du behöver terapi. Och det säger jag inte för att vara elak, eller för att jag tycker att du är konstig, utan för att det år uppenbart att de har en hel del att bearbeta som handlar helt och hållet om dig. Du behöver hjälp att fokusera på dig och att du ska må bättre. Har du kontakt hos BUP? Kan du prata med skolsköterska/skolkurator? 

    Att skriva, och att skriva sorgliga saker, är också att bearbeta, men du skulle må bättre av att ha någon att bolla med, även om det du skriver.

    Var rädd om dig, både din kropp och din hjärna. De är båda oersättliga.


    Känner du dig nostalgisk idag? www.imdb.com/list/ls031330344/
  • matt

    Jag bor på ett behandlingshem så jag har 45 minuters terapi i veckan. Men det känns inte som om dom riktigt tar det på allvar. På Bup har jag varit i ca 11 år, men där diskuteras inte heller det som på riktigt. Jag ska försöka få dom att förstå hur stort problem det här är. Tack :) 

  • Anonym (Yes)

    Tips från en äldre som aldrig sökte help i den åldern: sök!

  • Anonym (Yes)
    matt skrev 2016-02-20 20:27:34 följande:

    Jag bor på ett behandlingshem så jag har 45 minuters terapi i veckan. Men det känns inte som om dom riktigt tar det på allvar. På Bup har jag varit i ca 11 år, men där diskuteras inte heller det som på riktigt. Jag ska försöka få dom att förstå hur stort problem det här är. Tack :) 


    Sen du var 4 år?
  • matt
    Anonym (Yes) skrev 2016-02-20 20:29:00 följande:
    Sen du var 4 år?
    Korrekt, eller det var året jag fyllde fyra som jag började. Vet inte om jag fortfarande var tre då
  • matt

    Det gör verkligen ondare och ondare för varje minut som går. Börjar nästan få lite panik, är det någon som har något tips på vad jag bör göra? Något litet bara? "Ser" hans begravning framför mig samt hans dödstillfälle om och om igen. Det känns som om han snart skulle dyka upp så att jag får krama om honom. Vet egentligen inte varför jag skriver här... Vill bara gå och lägga mig under sängen och tyna bort...

  • LillaJag06

    Lilla stackars barn :( jag önskar av hela mitt hjärta att någon kommer hjälpa dig. Det låter som att du mår väldigt dåligt och att du tyvärr inte får hjälp. Har en syster med stora psykiska problem och det är tyvärr samma sak här, hon får knappt något hjälp.

  • Anonym (Terapi?)

    En sak som jag kom att tänka på. En riktig begravning? Med ceremoni och sten, så att du kan ta farväl?

  • matt

    Okej, vet att det är en gammal tråd. Skit samma. Behöver hjälp. Han finns fortfarande inte. Allt blir värre, overklighetskänslor, hallucinationer, rejäla utbrott. Vad bör jag göra? Terapeuten vill lämna ämnet och diskutera "min dåliga självkänsla" och sånt j*vla skit. Vem kan hjälpa mig? Ungdomsmottagningen? Nej, var hos dem som sa att jag skulle söka hos terapeuten    

Svar på tråden Min "låtsasson" som jag dödade...