Förlossningsrädsla, ev. planerat snitt

My Chr

Äldre 3 Mar 22:22
11 svar

Citera Visa endast Anmäl

Förlossningsrädsla, ev. planerat snitt

När jag var gravid med min son 2013/2014 så var jag oerhört rädd inför förlossningen. Gick på aurora-samtal och även en internetbaserad KBT-behandling via Linköpings Universitet. När behandlingen/kursen var slut var det för nära BF för att kunna driva process för planerat snitt. Jag var förvisso inte lika panikartat rädd längre, men såg fortfarande inte framför mig att kunna föda mitt barn. Det visade sig sedan en vecka innan BF att ungen låg i säte och kvällen innan vändningsförsöket gick vattnet och det blev ett akut snitt. Är väldigt nöjd och positiv över min snitt-upplevelse och har inget ont att säga. Jag hade inte ont och var snabbt upp på benen.

Nu är jag gravid i vecka 32 med barn nummer två. Var hos aurorabarnmorska idag, och vi bokade in ett möte med läkaren på tisdag den 8/3-2016. Med läkaren ska jag då prata om att eventuellt göra en förlossningsplan (då man tydligen lägger upp kriterier, om ditt eller datt händer så får man akut snitt) eller bestämma ett planerat snitt. Nu är det så att jag är kluven inför vad jag ska "välja" och stå på mig om.

Jag är ju fortfarande väldigt obekväm och rädd inför en vaginalförlossning. Det är inte smärta eller att inte veta när det ska ske som skrämmer mig, utan vad som står på spel. Om något går åt helvete så att säga. Om något skulle gå snett under en vaginalförlossning med antingen mig eller barnet så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte stod på mig ang snitt. Men samtidigt, skulle allt gå bra, och inget skulle hända med varken mig eller bebisen så skulle väl en vaginalförlossning ändå vara tänkbart... men det kan man ju inte garantera. Jag har ju hellre ärr på magen än lida av anal-inkontinens. Hellre att ungen har allergier än hjärnskada...

Men jag kan ju inte säga detta till läkaren riktigt, då måste jag ju veta 100% vad jag vill. Frågan är: Är det någon som har varit i samma situation?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Förlossningsrädsla, ev. planerat snitt
Vinterblomma85

Äldre 4 Mar 09:54

#1

Citera Visa endast Anmäl

My Chr skrev 2016-03-03 22:22:08 följande:
När jag var gravid med min son 2013/2014 så var jag oerhört rädd inför förlossningen. Gick på aurora-samtal och även en internetbaserad KBT-behandling via Linköpings Universitet. När behandlingen/kursen var slut var det för nära BF för att kunna driva process för planerat snitt. Jag var förvisso inte lika panikartat rädd längre, men såg fortfarande inte framför mig att kunna föda mitt barn. Det visade sig sedan en vecka innan BF att ungen låg i säte och kvällen innan vändningsförsöket gick vattnet och det blev ett akut snitt. Är väldigt nöjd och positiv över min snitt-upplevelse och har inget ont att säga. Jag hade inte ont och var snabbt upp på benen.

Nu är jag gravid i vecka 32 med barn nummer två. Var hos aurorabarnmorska idag, och vi bokade in ett möte med läkaren på tisdag den 8/3-2016. Med läkaren ska jag då prata om att eventuellt göra en förlossningsplan (då man tydligen lägger upp kriterier, om ditt eller datt händer så får man akut snitt) eller bestämma ett planerat snitt. Nu är det så att jag är kluven inför vad jag ska "välja" och stå på mig om.

Jag är ju fortfarande väldigt obekväm och rädd inför en vaginalförlossning. Det är inte smärta eller att inte veta när det ska ske som skrämmer mig, utan vad som står på spel. Om något går åt helvete så att säga. Om något skulle gå snett under en vaginalförlossning med antingen mig eller barnet så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte stod på mig ang snitt. Men samtidigt, skulle allt gå bra, och inget skulle hända med varken mig eller bebisen så skulle väl en vaginalförlossning ändå vara tänkbart... men det kan man ju inte garantera. Jag har ju hellre ärr på magen än lida av anal-inkontinens. Hellre att ungen har allergier än hjärnskada...

Men jag kan ju inte säga detta till läkaren riktigt, då måste jag ju veta 100% vad jag vill. Frågan är: Är det någon som har varit i samma situation?

Hej!

Jag är i en liknande sits. Har alltid haft en mycket stark rädsla för förlossningar. Det är inte smärtan i huvudsak som skrämmer mig utan andra saker såsom komplikationer för mig och barnet samt omhändertagandet och resurserna på förlossningsavdelningen bland annat.

Jag är nu gravid i v34 med första barnet och har gått på sjukhusets auroramottag en tid. Har verkligen gått in för att försöka komma över min rädsla och hitta alternativ till KS men känner inte att min rädsla har minskat. Om man visste att man skulle få en relativt problemfri vaginal förlossning så skulle det vara ett scenario som skulle underlätta min rädsla. Men ovissheten om hur illa det eventuellt kan gå och hur man kommer hantera det avskräcker mig starkt. Så det är inte lätt. Jag är van vid att uppskatta utmaningar i övrigt i livet och det känns tråkigt att när det gäller förlossning så är det svårt att ta sig an det hela.

Men när jag tänker kring förlossning (vilket är dagligen...) kommer jag åter till att KS sannolikt är det bästa alternativet för just mig. Men det är inte ett enkelt beslut att fatta. Men vill givetvis göra det som är bäst för sig själv och barnet.

Hoppas du kommer fram till något som känns bra för dig,
My Chr

Äldre 4 Mar 15:00

#2

Citera Visa endast Anmäl

Vinterblomma85 skrev 2016-03-04 09:54:41 följande:
Hej!

Jag är i en liknande sits. Har alltid haft en mycket stark rädsla för förlossningar. Det är inte smärtan i huvudsak som skrämmer mig utan andra saker såsom komplikationer för mig och barnet samt omhändertagandet och resurserna på förlossningsavdelningen bland annat.

Jag är nu gravid i v34 med första barnet och har gått på sjukhusets auroramottag en tid. Har verkligen gått in för att försöka komma över min rädsla och hitta alternativ till KS men känner inte att min rädsla har minskat. Om man visste att man skulle få en relativt problemfri vaginal förlossning så skulle det vara ett scenario som skulle underlätta min rädsla. Men ovissheten om hur illa det eventuellt kan gå och hur man kommer hantera det avskräcker mig starkt. Så det är inte lätt. Jag är van vid att uppskatta utmaningar i övrigt i livet och det känns tråkigt att när det gäller förlossning så är det svårt att ta sig an det hela.

Men när jag tänker kring förlossning (vilket är dagligen...) kommer jag åter till att KS sannolikt är det bästa alternativet för just mig. Men det är inte ett enkelt beslut att fatta. Men vill givetvis göra det som är bäst för sig själv och barnet.

Hoppas du kommer fram till något som känns bra för dig,
Precis, då har vi typ samma rädsla! Vad som kan hända, komplikationerna...
Har du fått tid att prata med en läkare ännu?

För jag känner lite så, även om jag går med på en vaginal förlossning men har kommit överens om en förlossningsplan med läkaren och det skulle bli ett snitt i en sådan situation, så är ju det ett akut snitt... och eftersom att ett planerat snitt är bättre och säkrare än ett akut snitt så känns det ju dumt att inte välja ett planerat snitt från början... :/

Jag återkommer också alltid till att ett kejsarsnitt vore det smidigaste och bästa i slutänden iaf... så svårt.

Hoppas allt löser sig för dig med!
Lycka till!
Vinterblomma85

Äldre 4 Mar 21:17

#3

Citera Visa endast Anmäl

Jag förstår tanken, om det blir snitt så har jag förstått att planerat snitt är bättre än akut snitt.

Jag har tid hos läkaren om två veckor. Känns som att det börjar dra ihop sig nu så det ska bli skönt att få ett besked.

Känns det bra att du redan har lite erfarenhet av kejsarsnitt? Hjälper det ditt beslut nu på något sätt?
My Chr

Äldre 5 Mar 21:50

#4

Citera Visa endast Anmäl

Vinterblomma85 skrev 2016-03-04 21:17:13 följande:
Jag förstår tanken, om det blir snitt så har jag förstått att planerat snitt är bättre än akut snitt.

Jag har tid hos läkaren om två veckor. Känns som att det börjar dra ihop sig nu så det ska bli skönt att få ett besked.

Känns det bra att du redan har lite erfarenhet av kejsarsnitt? Hjälper det ditt beslut nu på något sätt?

Men om två veckor blir ganska nära ditt BF va? Hoppas att de inte anser att det är för tätt inpå, så att de avslår om du blir att önska ett snitt... :/
Skulle ju va bra att ni kommer fram till något som är så som du vill, så att du känner dig bekväm och kan slappna av sista tiden!

Absolut! Eftersom att det gick så bra med mitt akuta snitt, så känns det som en bekant, "bekväm" (slipper oroa mig), trivsam och lätt väg att gå!
Jag hade aldrig ont, vart snabbt upp på benen, såret läkte fint och jag har inte haft några problem med det. Sonen klarade sig fint också (vanlig med andningsproblem i början). Så jag har bara positiva saker att säga om mitt snitt. Vilket gör att det såklart väger tungt att få göra om det, en vaginalförlossning är ju helt främmande för mig, jag kom ju aldrig till en start av den liksom.

En vän sa till mig idag: "Men vad känner du dig mest bekväm med?"
och det är ju snitt, jag vet vad jag har att vänta... Lutar åt det hållet... att proppsa på snitt.
Ingrediensen

Äldre 6 Mar 19:41

#5

Citera Visa endast Anmäl

Skulle inte överväga ett andra snitt om du vill ha många barn. Det har varit mycket svårt för mig att bli gravid med tredje barnet och sen oron över att moderkakan fastnat i ärret och nu oron över att livmodern ska spricka. Jag har visserligen inte gjort snitt frivilligt utan önskat föda varje gång men inte förrän nu med trean har jag verkligen sett de negativa konsekvenserna.
Vinterblomma85

Äldre 7 Mar 21:49

#6

Citera Visa endast Anmäl

My Chr skrev 2016-03-05 21:50:57 följande:
Men om två veckor blir ganska nära ditt BF va? Hoppas att de inte anser att det är för tätt inpå, så att de avslår om du blir att önska ett snitt... :/

Skulle ju va bra att ni kommer fram till något som är så som du vill, så att du känner dig bekväm och kan slappna av sista tiden!

Absolut! Eftersom att det gick så bra med mitt akuta snitt, så känns det som en bekant, "bekväm" (slipper oroa mig), trivsam och lätt väg att gå!

Jag hade aldrig ont, vart snabbt upp på benen, såret läkte fint och jag har inte haft några problem med det. Sonen klarade sig fint också (vanlig med andningsproblem i början). Så jag har bara positiva saker att säga om mitt snitt. Vilket gör att det såklart väger tungt att få göra om det, en vaginalförlossning är ju helt främmande för mig, jag kom ju aldrig till en start av den liksom.

En vän sa till mig idag: "Men vad känner du dig mest bekväm med?"

och det är ju snitt, jag vet vad jag har att vänta... Lutar åt det hållet... att proppsa på snitt.

Det känns ganska nära inpå. Tidigare fick jag höra att man brukar få besked om planerat snitt i ca v 30. För min del kommer det bli i v36, vilket känns ganska sent. Men jag känner mig hoppfull om att det kommer lösa sig. Det känns som att jag har haft konstruktiva samtal med personalen på aurora hittills. Blir det inte KS så kommer det nog kännas riktigt tufft. Har ingen plan B om man säger så. Känner inte att jag har beredskap och inre resurser för en vaginal förlossning...

Sen är KS trots allt ett stort beslut och för mig en stor fråga att "landa" i. Vilket jag känner att jag behöver göra ganska snart så jag kan tänka på annat än rädslan för en förlossning.

Roligt att höra att ditt första snitt gått så bra. Jag tycker mest att folk pratar om alla komplikationer med KS och alla fördelar med vaginal förlossning. Men sällan säger man mycket om risker och komplikationer med vaginal förlossning och fördelar med KS.

Jag kan tycka att det känns lite vilseledande och att det försvårar för en själv i beslutet.

Bra fråga från din vän. Jag upplever att man är lite ensam i slutändan om att fatta beslutet, på gott och ont. Det är lätt att tappa bort sig i frågan om vad man egentligen vill när man bara får argument från andra om vad som är rätt och bäst osv.
Vinterblomma85

Äldre 7 Mar 21:55

#7

Citera Visa endast Anmäl

Ingrediensen skrev 2016-03-06 19:41:06 följande:
Skulle inte överväga ett andra snitt om du vill ha många barn. Det har varit mycket svårt för mig att bli gravid med tredje barnet och sen oron över att moderkakan fastnat i ärret och nu oron över att livmodern ska spricka. Jag har visserligen inte gjort snitt frivilligt utan önskat föda varje gång men inte förrän nu med trean har jag verkligen sett de negativa konsekvenserna.

Tråkigt att det tagit tid med tredje barnet och att dina KS inte varit helt tänkta från din sida.

Vad gäller livmoder som brister, så har jag förstått att det är aktuellt först om du genomgått KS och därefter skall föda vaginalt. Sen kan det bli tunnare på snittytan efter KS vid framtida graviditeter, men om man snittas igen så utsätts inte livmodern för samma påfrestning som vid vaginal förlossning. Har du fått någon mer info från vården kring det? Förstår att du är orolig för komplikationer.

Om man ändå kunde få veta mer om utgången innan en förlossning :). Jag skulle iaf känna mindre oro då. Ponera att jag hade genomgått en vaginal förlossning och tex fått allvarliga bristningar i underlivet. Då hade jag vid nästa graviditet varit mycket orolig för en repris, eftersom risken är mycket större om man brustit vid en tidigare förlossning. Så det känns som man kan hitta saker som väcker oro både kring KS och vf. Så är det för min del i alla fall.

Man får ju bara veta hur det ena utfallet blev i efterhand, så det blir svårt att jämföra.
My Chr

Äldre 8 Mar 19:57

#8

Citera Visa endast Anmäl

Vinterblomma85 skrev 2016-03-07 21:49:18 följande:
Det känns ganska nära inpå. Tidigare fick jag höra att man brukar få besked om planerat snitt i ca v 30. För min del kommer det bli i v36, vilket känns ganska sent. Men jag känner mig hoppfull om att det kommer lösa sig. Det känns som att jag har haft konstruktiva samtal med personalen på aurora hittills. Blir det inte KS så kommer det nog kännas riktigt tufft. Har ingen plan B om man säger så. Känner inte att jag har beredskap och inre resurser för en vaginal förlossning...

Sen är KS trots allt ett stort beslut och för mig en stor fråga att "landa" i. Vilket jag känner att jag behöver göra ganska snart så jag kan tänka på annat än rädslan för en förlossning.

Roligt att höra att ditt första snitt gått så bra. Jag tycker mest att folk pratar om alla komplikationer med KS och alla fördelar med vaginal förlossning. Men sällan säger man mycket om risker och komplikationer med vaginal förlossning och fördelar med KS.

Jag kan tycka att det känns lite vilseledande och att det försvårar för en själv i beslutet.

Bra fråga från din vän. Jag upplever att man är lite ensam i slutändan om att fatta beslutet, på gott och ont. Det är lätt att tappa bort sig i frågan om vad man egentligen vill när man bara får argument från andra om vad som är rätt och bäst osv.
Fortsätt med det! Det kommer nog att gå bra, och som du säger, man känner sig väldigt ensam i tankarna. Tunga argument för och emot båda förlossningssätten. Igår kväll kom jag fram till, efter att ha läst denna rapport www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nationella-indikationer-kejsarsnitt-moderns-onskan.pdf, att jag skulle önska snitt. Om läkaren skulle neka så skulle jag lägga upp en förlossningsplan med önskemålen om att ingen medicinering i form av värkförstärkande eller liknande, inga instrument så som sugklocka eller tång. Skulle de anse att sådana medel var nödvändiga så är jag inte menad till att föda. Då får det vara nog och ett akut KS hade vart aktuellt.
Men läkaren jag träffade idag på USÖ (örebro) beviljade mitt snitt, tack och lov! Men grinigare, mer stressad och osympatiskare läkare får man nog leta efter! Så otrevlig, han sa mer eller mindre åt mig att skylla mig själv när allt går åt helvete sen med sammanväxta organ och dyl. Väldigt otrevlig.

Det är mycket för och emot, och svårt att landa i ja. Usch vad jag har velat fram och tillbaka om jag skulle våga prova föda vaginalt iaf... Men äsch, mina största rädslor finns inom vaginal förlossning, och riskerna med KS är självklart allvarliga, men på nått sätt känns det bättre i kroppen.
Faktiskt! Många höjer på ögonbrynen när en säger att man vill ha ett KS. Jag hoppas att du landar i ditt beslut, och att läkaren är sympatisk nog att ta beslut utifrån vad du vill :)
My Chr

Äldre 8 Mar 20:07

#9

Citera Visa endast Anmäl

Ingrediensen skrev 2016-03-06 19:41:06 följande:
Skulle inte överväga ett andra snitt om du vill ha många barn. Det har varit mycket svårt för mig att bli gravid med tredje barnet och sen oron över att moderkakan fastnat i ärret och nu oron över att livmodern ska spricka. Jag har visserligen inte gjort snitt frivilligt utan önskat föda varje gång men inte förrän nu med trean har jag verkligen sett de negativa konsekvenserna.

Som du säger så var det två av mina nackdelar med KS, att moderkakan skulle fästas i ärret och att livmodern skulle spricka. Men tänker att jag får utgå ifrån att jag ska vara tillsammans med min nuvarande sambo hela livet (jag älskar honom ju ;) ) och han skulle bara ha ett barn, och nu väntar vi andra. Det var en super jobbig process... Han ville verkligen inte, och det tog många veckor innan han landade i beslutet att det "fick stanna kvar". Så fler barn blir det nog inte, och just nu känner jag mig nöjd med tanken på två. Men jag förstår helt vad du menar, och det var som sagt två av argumenten mot KS.

Men du som fått två snitt tidigare, hur blir det med känseln kring ärret? Som det är nu har jag ju en del känselbortfall, inget jag lider av eller som känns jobbigt, men blir det en större yta som blir domnad nu, eller blir det typ samma?

Väldigt tråkigt att det inte har gått vägen vid tidigare förlossningar, hoppas att allt går bra nu med trean och att du får den förlossning som du önskar :) Lycka till!
Ingrediensen

Äldre 8 Mar 21:26

#10

Citera Visa endast Anmäl

Vinterblomma85 skrev 2016-03-07 21:55:33 följande:
Tråkigt att det tagit tid med tredje barnet och att dina KS inte varit helt tänkta från din sida.

Vad gäller livmoder som brister, så har jag förstått att det är aktuellt först om du genomgått KS och därefter skall föda vaginalt. Sen kan det bli tunnare på snittytan efter KS vid framtida graviditeter, men om man snittas igen så utsätts inte livmodern för samma påfrestning som vid vaginal förlossning. Har du fått någon mer info från vården kring det? Förstår att du är orolig för komplikationer.

Om man ändå kunde få veta mer om utgången innan en förlossning :). Jag skulle iaf känna mindre oro då. Ponera att jag hade genomgått en vaginal förlossning och tex fått allvarliga bristningar i underlivet. Då hade jag vid nästa graviditet varit mycket orolig för en repris, eftersom risken är mycket större om man brustit vid en tidigare förlossning. Så det känns som man kan hitta saker som väcker oro både kring KS och vf. Så är det för min del i alla fall.

Man får ju bara veta hur det ena utfallet blev i efterhand, så det blir svårt att jämföra.
Ja det är ju just för livmoderns risk för bristning som man måste fortsätta att göra snitt efter två stycken. Men det är inte bara värkar som är en risk utan även att livmodern växer och tänjs och vanliga sammandragningar. (Och framförallt om moderkakan fastnat i snittet har jag förstått det som)

Ja det är inte lätt att veta vad som är rätt! (Men bristning i underlivet är ju nåt helt annat än den allvarliga komplikationen med brusten livmoder. Men tack å lov inte så vanlig)

När det gäller datum för snitt har det bara varit 1-2 veckor innan jag fått det bestämt. Nu är jag i v 34 och räknar inte med att få veta nåt på ett tag. Så v 30 låter jättetidigt enligt min erfarenhet.

Lycka till!
Ingrediensen

Äldre 8 Mar 21:32

#11

Citera Visa endast Anmäl

My Chr skrev 2016-03-08 20:07:50 följande:
Som du säger så var det två av mina nackdelar med KS, att moderkakan skulle fästas i ärret och att livmodern skulle spricka. Men tänker att jag får utgå ifrån att jag ska vara tillsammans med min nuvarande sambo hela livet (jag älskar honom ju ;) ) och han skulle bara ha ett barn, och nu väntar vi andra. Det var en super jobbig process... Han ville verkligen inte, och det tog många veckor innan han landade i beslutet att det "fick stanna kvar". Så fler barn blir det nog inte, och just nu känner jag mig nöjd med tanken på två. Men jag förstår helt vad du menar, och det var som sagt två av argumenten mot KS.

Men du som fått två snitt tidigare, hur blir det med känseln kring ärret? Som det är nu har jag ju en del känselbortfall, inget jag lider av eller som känns jobbigt, men blir det en större yta som blir domnad nu, eller blir det typ samma?

Väldigt tråkigt att det inte har gått vägen vid tidigare förlossningar, hoppas att allt går bra nu med trean och att du får den förlossning som du önskar :) Lycka till!
Ja, det här med antal barn är viktigt att fundera på i sammanhanget och det är ju bra att ni gjort!

Angående känsel så upplever jag inte att den är sämre efter två snitt än efter första. De skar lite, lite ovanför det gamla snittet så området med ärrvävnad är lite bredare numera. Upplever inte att det stör mer ändå.

Lycka till och grattis till att det ska bli ett andra barn trots allt!

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Förlossningsrädsla, ev. planerat snitt

Förlossningsrädsla, ev. planerat snitt

INNEHÅLL