Jag gjorde bort mig på dejten! Väldigt pinsamt läsning.
För första gången på väldigt många år var jag ute på en dejt. Jag har varit gift i många år, och min exfru är den enda kvinnan jag varit med.
Jag gick på dejt med en tjej som är bekant till en bekant, hon är c:a 25 och jag i 35års-åldern. Åldern tyckte inte hon var ett hinder och vi har skrivit mycket till varandra innan.
Vi gick på en klassisk date, middag på restaurang. Hon var ganska söt på bild, men i verkligheten var hon verkligen supersöt. Sådär nästan bländande snygg men ändå väldigt söt. Hon var trevlig och pratglad, och hade en väldigt speciell röst. Ganska ljus och väldigt behaglig att lyssna på.
När vi satt och åt mitt emot varandra så såg jag hennes löjligt perfekta läppar, när hon åt, sippade på vinet, osv. Hennes utseende i kombination med hennes väldigt trevliga röst gav mig en underlig reaktion. Jag fick stånd. Ett riktigt smärtsamt hårt sådant, värre än när jag en gång prövade Viagra. Det gick inte ner heller, och jag fick hålla paniken borta när vi till sist skulle resa oss. Det syntes väldigt tydligt, antagligen fick hon svar på varför jag verkade så nervös när vi pratade.
Hon var som sagt väldigt snygg, men samtidigt väldigt snäll, trevlig och avväpnande, inte så att hon borde gjort mig nervös. En snäll, glad, sprallig och rolig och trygg tjej. Absolut ingen bitch. Hon hade inte medvetet kåtat upp mig eller var särskilt provokativ. snäv tröja, tighta byxor men inte mycket hud. Vanliga kläder.
Situationen blev väldigt pinsam där jag stod med mitt jättestånd som töjde ut byxan. Det gick liksom inte att dölja. Hon såg ut som hon inte visste om hon skulle skratta eller gråta, och jag skämdes ännu mer. Jag ursäktade mig och gick hem, ensam. Ingen kram eller något sådant.
Är det helt kört nu?
Fast nu var det ju så att det var du som skulle visa stortån först. Bring it and I will bring it! 
Vet inte om den är så vansinnigt lång, men min mamma blev förskräckt när jag sträckte ut den en gång, och sen bad hon mig vid ett par tillfällen, med glimten i ögat givetvis, att visa den för ett par släktingar och hennes väninnor som också tyckte att den var lång. Hahaha! Kanske behöver jag egentligen terapi för det här?! 