Bli storebror 3,5 år gammal - hemma ett år från förskola?

Ett 15-timmarsbarn blir han per automatik om du är föräldraledig i de flesta kommuner, eller ja du ändrar status i ert schemaprogram. Sedan beror det ju på om du väljer allmän förskola som är avgiftsfri eller inte. Hos oss går de barnen 8.30-11.30 alla skoldagar. Väljer du att betala har barnet rätt att gå 5 timmar 3 dagar i veckan eller 4 dagar  kortare tid även på skolloven. Vilka tider som funkar bäst görs upp i samråd med förskolan. Sedan finns det inga krav att de måste gå 15 timmar. Efter en tuff natt får jag oftast sova mer om jag lyckas samtajma lillebror och mellanbarnets middagsvila, så ibland tar vi ledigt sådana dagar. Det är ju nu man har den flexibiliteten.

I vår kommun gäller inte att du har en äkta plats om du går allmän förskola utan du ligger utöver fick jag lära mig i veckan.

Jag måste bara säga att även för min son, som verkligen inte är något "dagisbarn" utan alltid älskat att vara hemma och ledig och bara få leka i lugn och ro, så hade jag inte sagt upp hans plats sista året om han hade fått syskon nu. För oj vad de gör mycket bra saker med femårsgruppen. Så mycket kreativt, lärande, speciella utflykter som bara de får göra, musik, teater och allting. Plus att de kommer förberedas för överlämningen till skolan under våren.

Låter som vår son (nu 5,5 år). Han älskar att vara hemma! Han tycker mycket om förskolan också och har bra kompisar där och är verkligen med i gruppen. Men att vara hemma smäller högst. Han hade tveklöst kunnat vara hemma ett år utan problem. En 3,5-åring är ju inte så gammal. trivs han hemma så låter det som om ni skulle ha det mysigast hemma. Har man den möjligheten så är det ju kanon! Barnen är små så kort tid!
Nu har vi bara ett barn och kommer inte att få fler, men hade vi det så hade det äldre barnet fått vara hemma.
Man kan ju gå på öppna förskolan och ta hem kompisar. Och förskolans pedagogik är inget ett barn måste ta del av. Det fixar man lätt hemma.

Vad är det för pedagogisk utbildning du tänker på som man inte kan göra hemma, och som man inte kan missa?
Vill man förrbereda sig för förskoleklass så räcker det ju gott och väl att börja förskola när man är 4-5 år.

Det kanske låter konstigt, men mycket beror faktiskt på bebisen också. En enkel bebis som är nöjd och lätt att ta med- ja, då blir det säkert roligt för stora barnet hemma om ni nu båda vill ha det så. En kolikbebis eller bara en mycket krävande bebis - ja, då kanske det är skönt om stora barnet kan komma iväg några timmar.

Utifrån hur det ser ut här och vad jag sett skulle jag valt att låta honom gå 15h.

1) De flesta barn går ändå på förskola så om man inte vet ett antal andra barn i liknande ålder som oxå ska vara hemma så kan det bli lite ensamt för honom.

2) Oavsett hur mycket jag tycker om ÖF så är det inte samma sak som en förskola. Det är inte alltid samma barn där (speciellt inte på en större ort där det finns flera ÖF) och han missar hela biten med att lära sig om gruppdynamiken i en konstant grupp.

3) Det kan vara svårt att för barnet att komma in i gruppen igen. Ju äldre barnen är desto svårare är det.

Vissa saker som tränas automatiskt på förskolan, t ex vänta på sin tur i en kö, måste man medvetet träna med barnet om man är hemma vilket jag kan tänka mig är jobbigt om man är hemma med en bebis samtidigt. Vår yngsta tyckte dessutom storasyskonet var det intressantaste som fanns och höll sig vaken när det var hemma. De där 15h innebar i stort sett konstant sömn för att klara av resten av veckan (utöver helgen när vi kunde dela på oss ändå)

Vi fick syskon till vår dotter i början av förra sommaren (dottern fyllde 3 år i samma veva) och valde att ta hem henne från förskolan. Det bästa vi gjort!

Vi kan lägga upp våra dagar precis som vi vill, ingen stress till förskola, passa tider, skjutsa fram och tillbaka två mil om dagen och inga jobbiga lämningar. Vi väljer själva vilka dagar vi vill aktivera oss socialt genom olika aktiviteter som syskonsång, öppna förskolan, babykafé, besök av vänner osv. Det är ju inte så att vi sitter hemma och ugglar som många verkar tro när stora barn inte går på förskola. Självklart ser vi till att träffa och umgås med andra barn, men barn i den åldern behöver ändå sina föräldrar mest. Och det finns hur mycket som helst man kan göra med en tre-åring hemma =)

Mina barn trivs bra hemma och har byggt upp en bra relation till varandra. Tror det har varit bra för mina döttrar att vara hemma tillsammans.
Sen är självklart alla barn olika och trivs mer eller mindre på förskolan från början och så. Och sen beror det ju också lite på hur bebisen är, en del bebisar är absolut mer krävande, men för oss har det här funkat jättebra.

Lycka till =)

Vi fick vårt andra barn i juli 2015 och sonen blev 4 år samma månad. Han var hemma fram till september och skulle sedan börja på 15 timmar (allmän förskola) . Han älskar förskolan och är en aktiv kille som behöver stimulans. Hösten var ganska jobbig för oss och han var inte på förskolan så mycket. Det var nog en stor omställning att få syskon och vi kände inte igen honom och hans beteenden. Vi gick på dagsformen, så vägrade han gå till förskolan så tvingade jag aldrig. Det fungerade för oss. Nu börjar det ordna till sig och vi har fått tillbaka vår glada, snälla och omtänksamma kille. Jag är jättenöjd med hur vi gjorde och förskolan har varit ett stort stöd för både oss föräldrar och sonen.

Nej jag håller inte med dig. Men sen går ju våra barn på en av landets bästa förskolor som blivit utvalt till stort EU projekt osv pga detta. Så nej - man skulle inte kunna erbjuda den stimulansen hemma. Från soffan då menar du - ammandes en liten spädis? Jag tror att pojken kan må bra av 15 h i veckan på förskola. Då får han ju vara hemma väldigt mycket ändå. Så varför inte erbjuda både och när man har möjligheten.

Vår son går också på en helt fantastisk förskola. Sannolikt också en av landets bästa. Det är jag helt övertygad om. Så jag gillar förskolan och är positiv till den. Men det är ju inte så att ett barn "missar" en massa livsviktig kunskap för att hen inte går på förskola, eller skulle komma efter i utvecklingen jämfört med andra barn.

Det beror väl på hur initiativrik du är som förälder och vad du orkar/kan dra igång för projekt samtidigt med bebisen. Min lille sov i princip bara i knät de första månaderna, så mina barn hade haft skittråkigt. Han trivs bara i sele utomhus så det är för tungt att bära hela dagarna.

Mina barn hade missat bunnesamlingarna då de spelar bunnegitarr och bas samt klangplatta, det har inte jag hemma i alla fall. Inte en hel barngrupp som sjunger och spelar tillsammans heller. Sedan tror jag att olika människor kan tillföra olika saker till ens barn, både vuxna och andra barn. Vi har inte invandrare/funktionshindrade mm i vår bekantskapskrets så där har förskolan gett kontaktmöjligheter. En av pedagogerna är superduktig på att teckna människor, det hade jag inte kunnat inspirera 5-åringen med.

Min (äldsta) 2,5-åring var social och ville gå till förskolan efter vi fått bebis, så då fick hon göra det. Mycket hemmatid har hon fått ändå. Dessutom var och är hon väldigt mammakär fortfarande då hennes pappa knappt var delaktig då med umgänge. Lillasyster 2,5 år senare har bara hängt med och säger att hon inte vill gå till förskolan, men när hon väl kommit dit trivs hon och blir glad att se mig när jag hämtar. Den äldsta vill stanna kvar och äta mellanmål och är mer sur.