Hon har ångrat sig och vill behålla
Känner mig skraj och vet inte vad jag ska ta mig till. Hade jag kunnat lägga mig ner och självdö hade jag gjort det.
Kondomen gled av när jag skulle dra ut den efter sex. Jag hade kommit i kondomen så man kan säga att den var välfylld. Fick stoppa in fingrarna och dra ut den ur henne. Verkade ändå inte som att nåt hade spillts. Typ en vecka efter började hon klaga på att hon mådde dåligt. Frågade va de va och hon sa illamående och ont i magen. Nån dag senare klagade hon på huvudvärk och ömma bröst. Sen blev hon yr och ramlade typ ner på golvet nån gång när hon skulle ställa sig upp. Ungefär fyra dagar innan hon skulle få mens sa hon att hon ville göra ett test för hon trodde hon var med barn. Åkte och köpte ett svindyrt test på apoteket och hon kissade. Det stog att man skulle ha morgonkiss men hon gjorde på kvällen. Det blev ett blått plus men jag tänkte att det var fel eftersom hon gjorde på kvällen. Några dar senare gjorde hon på vårdcentral och dom sa att hon var gravid.
Frågade vad hon tänkte göra nu men fick inget svar. Bara att hon inte visste. Några dar senare sa hon att hon ville behålla. Dagen efter sa hon att hon var väl tvungen att göra abort för att jag inte vill ha barnet. Hon sa att hon pratat med en gynekolog som sagt att hon bara kunde göra efter en viss vecka för hon ville inte ta tabletter. Vi väntade över en månad. Varje dag grinade hon och pratade knappt med mig.
Sen skulle hon göra en undersökning inför aborten men hon ville inte ha mig där. Hon sa att hon var så arg och lessen på mig att hon inte hade stöd av mig utan bara kände stress.
Hon sa inget om undersökningen efteråt. Dagen efter sa hon att hon inte klarar abort. Där är vi nu. Jag pallar inte! Ett barn skaffar man för att båda vill ha och längtar efter barn. Inte dör för att man plötsligt blir gravid. Jag vet hur barn blir till. Det är inte det som är felet utan känslan av att jag inte känner någon glädje alls över barnet. Känner bara ångest över allt. Får dåligt samvete för att jag blir pappa åt ett barn jag inte vill ha. Får dåligt samvete för att jag inte kan eller vill stötta hennes beslut. Får dåligt samvete för att jag känner ångest och rädsla. Jag kanske aldrig älskar det här barnet lika mycket som min dotter?
Jag är rädd för vad mina kompisar ska säga. Jag är rädd för vad mina föräldrar åka säga. Jag är vuxen men det känns skit ändå och aldrig har jag varit så maktlös.
Mina kompisar kommer tycka att min tjej är en idiot som behåller mot min vilja och dom kommer aldrig att acceptera henne igen. Mina föräldrar kommer tycka samma sak.
Älskar min tjej och ser en framtid med henne men inte så här. Vi skulle flytta ihop när vi var redo. Vi skulle PLANERA barn och längta tillsammans. Jag är inte redo att bo ihop än. Jag har min dotter att tänka på i första hand.
