BVC sa att vi inte ska prata engelska hemma?

Jag är ingen expert men min magkänsla i TS läge skulle ju vara att är man själv med barnet så pratar man sitt modersmål men när båda föräldrarna är tillsammans med barnet så pratar man engelska till varandra och barnet. Känns ju jättekonstigt om man sitter tillsammans och pappan säger nåt på svenska till barnet och mamman fattar ingenting (hon lär ju lära sig efterhand eftersom dom bor i Sverige nu) och tvärtom. Lite ohyffsat att inte prata så att alla i sällskapet förstår.

Jag känner en lite 6-åring. Hans mamma pratar svenska med honom, och det har blivit hans modersmål. Hans pappa pratar rumänska med honom, och det pratar pojken också, även om han förstår mer än han pratar. Sinsemellan pratar föräldrarna (dålig) engelska, och det har inte pojken lärt sig något alls av. Han betraktar engelskan som "vuxenspråk", eftersom föräldrarna bara använder det när de pratar själva.

Om föräldrarna skulle prata svenska med varandra, så skulle mamman alltid ha ett övertag, och det skulle knappast vara bra för någon.

Om varken du eller din fru bott i ett engelskspråkigt land så är det bättre att barnet lär sig de två språk som ni är bra på ordentligt. Engelska lär sig alla barn i skolan så varför tycker du att det är viktigt att lära sig engska hemma?

Klart att ni ska prata med barnet på era egna modersmål! Bvc tar inte sina rekommendationer ur luften, de är baserade på forskning och lång erfarenhet av barns språkutveckling. Så småningom måste ju mamman också lära sig svenska, annars blir hon aldrig integrerad i samhället. Det är väl ett utmärkt tillfälle för både barnet och hon att lära sig tillsammans, om nu båda börjar från noll. Att ni pratar engelska med varandra är en annan sak, ni kan ju inte hindras från att kommunicera med varandra under tiden då din fru inte förstår svenska, men tilltala alltid barnet på svenska eller thai.

När barnet är så stort att det kan föra ett samtal vid middagsbordet så har din fru garanterat lärt sig tillräckligt med svenska för att alla ska kunna vara med. Tänk på att det kanske är tre-fyra år fram i tiden innan barnet pratar i hela meningar, och då kommer det fortfarande att vara mycket enkel svenska, din fru har lång tid på sig att plugga och umgås med svenskar under tiden. När barnet är så stort att det kan prata om vad som helst obehindrat, då har din fru bott här i sju-åtta år. Det är ganska lång tid att lära sig ett språk på, och hon kommer att prata bra svenska då, om ni tar undervisningen på allvar och inte bara pratar engelska.   

Forskning visar att det är betydelsefullt att föräldrar pratar sitt/sina modersmål med barnen. I vissa familjer innebär det fler än två språk. Om engelska är främmande språk för både dig och din fru så är rekommendationen att ni inte använder det i direkt kommunikationen med barnet. Däremot kan ni fortsätta prata det er emellan.
Barn som växer upp med många språk kan ibland börja tala något senare men i gengäld får de många fler möjliga uttrycksmöjligheter och flerspråkigheten gynnar den övriga utvecklingen. Forskning visar att flerspråkiga barn har många fördelar framför enspråkiga barn under hela skolgången. Men barnen behöver i första hand få tillgång till föräldrarnas modersmål/starkaste språk för att få möjlighet att erövra språket på djupet med alla de nyanser som sällan erövras i senare inlärda språk.

Jag har läst en hel del av den senaste forskningen om flerspråkighet för förskolebarn under det senaste året så detta är inget jag tror eller tycker utan vad forskningen visar.

Jag ville bara tipsa om en bra blogg om flerspråkighet: multilingualparenting.com

Hej!
Kanske missuppfattade ni BVC eller så har de en gammaldags och icke-uppdaterad språksyn. Idag visar forskning att flerspråkighet innebär kognitiva fördelar. (Jag länkar till några populärvetenskapliga artiklar här, men det finns en hel del forskning). 

spraktidningen.se/artiklar/2013/04/extra-allt-darfor-ar-flersprakiga-friskare-och-smartare

www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/forskare-gor-alla-flersprakiga

www.spraknamnden.se/sprakvard/innehallsforteckning/4_02/lindberg_4_02.htm

spraktidningen.se/tags/flersprakighet

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=4367746

Och sedan en länk till en forskningsöversikt sammanställd av Vetenskapsrådet om flerspråkighetforskning, där kan du - om inte annat - säkert hitta referenser där du kan leta vidare efter just språkutveckling hos barn som växer upp i flerspråkiga miljöer:
www.vr.se/download/18.7257118313b2995b0f2167d/1355394138219/Flerspr%C3%A5kighet+-+En+forsknings%C3%B6versikt.pdf

Jag har själv vuxit upp i en flerspråkig miljö, mina barn är flerspråkiga och jag har jobbat med flerspråkighet (tex som svenska som andraspråkslärare) och intresserat mig för frågan, så tycker jag har någorlunda koll. Tex tror jag att barn lär sig språk funktionellt (dvs utifrån en funktion, hur de används, se tex Michael Hallidays forskning) och kan redan tidigt skilja på sammanhang och personer som använder olika språk. Min yngsta som är 2 år kan redan växla språk och förstår att det är olika språk vid olika tillfällen, och kan också benämna språken, välja vilket språk han talar med vem. Många säger att flerspårkiga barn kan vara långsammare med att komma igång med att tala, men alla mina barn har lärt sig prata väldigt tidigt. 

Min rekommendation utifrån  egen erfarenhet och den språkutveckling jag sett hos mina flerspråkiga elever är att varje förälder talar det språk som denne kan bäst och ligger den närmast om hjärtat med barnet. Alltså thai för din fru, svenska för dig. Din fru och du pratar förmodligen engelska med varandra? Fortsätt med det. Det kommer barnet snappa upp automatiskt, dessutom är just engelska ett av de få områden där svenskar fortsatt är duktiga i internationella mätningar som PISA, så engelskan kommer ditt barn lära sig bra ändå. Sen skulle jag rekommendera att ni trycker på för modersmålsundervisning i Thai för ert barn, gärna redan från fsk-ålder om ni lyckas få till det, men särskilt i skolålder. Tyvärr så behövs ofta fler som pratar språket på samma skola för att få rätt till det om inte språket tillhör ett av de erkända minoritetsspråken i Sverige (varav Thai såklart inte är ett). Men kanske har ni umgänge med andra från Thailand eller åker dit ofta så barnet också får ett thai-språkigt sammanhang förutom din fru. För oss har det varit väldigt värdefullt med det, för barnens språkutveckling. (böcker, filmer, etc på de språk ni vill att barnen lär sig). Samt viktigast av allt: att ha en positiv attityd till era språk och att vara flerspråkig. 

Ert barn  kommer ha jättestor nytta av att kunna flera språk senare i livet och tacka er för det. Har många vänner där deras föräldrar valde bort att tala sitt modersmål med barnen och de har alla uttryckt att de önskar att de fått språket "gratis" under sin uppväxt.

Stå på er! 

Håller verkligen inte med. Ur situationen förstår man språket, särskilt när man talar till ett småbarn. Uppvuxen i flerspråkig miljö och lever även nu i flerspråkig familj, både jag och min man förstår vad respektive säger till barnen på sina modersmål, trots att ingen kunde eller har studerat den andres modersmål. Vi har lärt oss i takt med barnen. Men nej, jag skulle inte kunna föra en konversation på hebreiska (min mans modersmål) men kan fatt även i vuxna sammanhang lite grann av vad det handlar om. 

Och dina råd baserar du på vaddå? För inget av detta stämmer med vad forskningen säger om flerspråkighet. 

Jag skulle främst tala mitt modersmål när jag pratar med barnet och vilja att den andra föräldern också talar sitt modersmål. Engelskan kommer hon snappa upp nånstans där på vägen eftersom hon hör er prata med varandra.

Min kusin var gift med en fransman, han pratar franska med barnen och min kusin finska. Med varandra pratar de svenska. Barnen är nu 11 och 9 år gamla och det har gått hur bra som helst.

Jag pratar bara engelska med min dotter. Hon är nu tvåspråkig. Svenskan fick hon ändå lära sig på förskolan. Jag är själv uppvuxen i Sverige men med engelska som modersmål.

Jag håller med om detta, låter absolut som den vettigaste lösningen

annan forskning visar motsatsen.

om vi nu rekommenderas att inte prata med varandras i barnets närhet å kommer ju barnet garanterat hamna efter.

och hur det skulle vara en risk att ett barn som bor i Sverige inte skulle lära sig svenska bra det köper jag inte heller.

Min och min frus (universitetsutbildad med extra kurser i flera olika språk, framförallt engelska) är många gånger mer korrekt än exempelvis Engelsmän som ofta pratar slang eller lagt till sig med olater.

Om engelskan kan fås med som ett modersmål då skulle det enligt mig vara guld värt, det mesta hemma är på Engelska och både tecknade och otecknade filmer ses med engelskt språk utan undertexter.
Mina föräldrar som garanterat kommer vara mycket delaktiga under uppväxten kommer prata svenska.

Nu är vi många som pratar om forskning som visar att det är bäst att prata med barnet på modersmål. Så om du hittat något annan så skulle det vara intressant med länkar till det.

Ni måste ha missförstått BVC kan inte mena att ni inte ska prata engelska med varandra. Det är den viktiga delen med att uttrycka alla nyanser av känslor som ni missar om ni inte pratar modersmål. Jag ser inga hinder att alla tre språken används.

När jag var runt 8 år så försökte jag lära mig min mammas modersmål, finska. Senare I skolan så lärde jag mig Engelska, Svenska och Franska. Detta gjorde att jajg inte klarade av att bli flytande i något utav språken, jag hade dåligt betyg i både engelska och franska och blandade ofta grammatiska regler i alla fyra språken. Jag valde att hoppa av Franskan och Finskan, och idag minns jag inte ens grunderna i något av språken, jag förstår inte öht vad mina finska släktingar pratar om. Men jag lyckades få A i både Engelska och Svenska nu på gymnasiet. Svenskan kunde jag flytande sedan jag började prata, det pratades överallt, på skolan, på dagis, hemma, på tv osv. Svenska överallt. Engelska intresserade mig massor, jag kollade på Simpsons på tv och lyssnade på Eminem massor haha. Så det jag behövde lära mig var just Engelska, för svenska kunde jag ju redan flytande (eller ja, det var inte lika svårt). Så alla ni som pratar flera språk hemma och lär era barn flera språk - fortsätt med det. Jag önskar att mina föräldrar hade gjort detsamma, men min pappa hindrade folk att prata finska med mig :(

Jag planerar att prata Engelska och Svenska med mina barn i framtiden, och som ensamstående - vad är era tips? Kan man visa tv och filmer på tex engelska och prata det, läsa böcker osv med det, men att man pratar svenska mest och att alla andra pratar svenska med hen? Tror ni det skulle funka? För Hen kommer ju bli tvungen att lära sig svenska och engelska ändå så lika bra att börja i tid.Så kan hen kanske lära sig ett extra språk i framtiden, men kunna Engelska och Svenska flytande. Eller tror ni att det är bättre att jag bara pratar engelska med mitt barn, visar tv och filmer osv. Och att min familj (vi bor jättenära varandra och dom kommer träffas OFTA) pratar svenska, visar svenska filmer osv? och även dagis och kompisar och sånt kommer ju prata svenska. Kanske är lättare om olika personer pratar olika språk... Hmm, hjälp? :)