klyban skrev 2016-08-29 11:24:19 följande:
Med din beskrivning där, så låter det som att det är en extrem uppförsbacke ni har framför er.
Och då enbart med beteende, sen har vi två saker till på detta, som eventuell psykisk ohälsa och droger.
Bara så man vet, drogerna är antagligen en symtom av hennes psykiska ohälsa.
Men givetvis finns så kan konsumtionen ge resonans tillbaka på hennes psykiska ohälsa och beteende.
Men man är alltid snabba att och skylla allt på drogerna, vilket jag tror är kontraproduktivt.
Man måste urskilja ett problem i taget, det är dock inte lika enkelt som det är sagt.
Även din beskrivning visar att det antagligen en gång existerat nått ultimatum som aldrig genomfördes.
Och då står man där med en människa som vet att du kommer inte genom föra dessa ändå.
Hade jag haft en 17åring som börjat använda droger som minderårig, så hade jag strypt vart enda öre och även säkerställa det inte går hitta några i hemmet heller.
Även kontrollera så saker inte försvinner.
Byte av umgänge kan gå fort, även för de som inte ligger i farozonen att vara predisponerade av nått.
Ett vaksamt öga är alltid ett bra råd.
Ja du, detta a barn och dennes föräldrar har inte tagit nåt ansvar nångång utan skyllt på alla andra. Hela tiden. När föräldrarna är såna blir barnen lätt med det. Detta barn har dessutom alltid varit pappas favorit bland barnen och försvarat o skyddat i alla lägen. I vissa lägen är det självklart nödvändigt, men i vissa är barnet själv orsaken till att det skurit sig mellan vänner tex.. alltid spelat ut sina föräldrar mot varann, lärde sig väldigt tidigt att det gick. Får jag ibte som jag vill hos mamma då går jag till pappa o gråter o säger hur elak mamma är, pappa håller med o vipps så fick man som man ville o vise versa.. klart jag blir elaka styvmor som sett genom det och sett att det har behövts sättas ner en fot eller mer... barnet behöver extremt mycket hjälp nu, speciellt psykisk hjälp.. den hjälpen soc erbjöd nu på sista mötet var att utöka proverna från 1 ggr/vecka till 2 och samtal via soc, tveksam att det blir av, vi får ingen info längre vilket oxå är helt fel.. jag hade hoppats på att soc såg allvaret i drogerna och föräldrarnas kassa förmåga att samarbeta och hjälpa varandra i detta och beslutat om ett LVU.. barnet hade behövt komma långt härifrån, till ett hem/boende/familj som har många årig erfarenhet av droger och psykisk ohälsa och sett barnet istället för att bara sitta i snacka skit och framhäva sig själva som föräldrarna i detta fall har gjort i alla år. Deras brist på samarbete, kommunikation ihop med att inte ta ansvar för sina egna eller barnen handlingar och skylla ifrån sig om allt har resulterat i att ett av deras barn har vänt sig till drogerna.. jag tror inte att nån av dom är medvetna om att dom själva tillsammans är en bidragande faktor till att hon har sökt sig till fel umgänge o ser trösten i drogerna.. nu är hon boende hos sin mamma, det var, såklart, vårat fel att hennes barn vänt sig till drogerna.. jag är tveksam till att barnet har lämnat sina 2 provar denna veckan, har inte hört varken bu eller bä om det, mamma litar på att barnet går själv och lämnar trots att det har ljugit om det innan.. vill hjälpa ungen innan det är för sent, men känns inte lätt när man inte har en förälder med sig, eller tom båda ibland.. vet inte vad man kan göra själv längre, eller vart man kan vända sig.. känns hopplöst just nu...
Vänskap kan ändras fort, även dom bra vännerna nu kan hamna snett och dra med sig resten av gänget. Alltid varit min värsta fasa att min son ska vända sig till droger när han blir äldre. Idag hatar han dom, hostar o fnyser så fort en vanlig cigg kommer fram för att uttrycka sitt missnöje över rökare. Men det kan ändras fort och jag kommer att hålla stenkoll på honom.
