• susannan8181

    Polisen tog vårt barn från dagis!!

    Hej!!

    För någon månad sedan fick socialtjänsten en anonym anmälan om att en av vi föräldrar ska ha slagit barnet på hennes underarm.

    Vi fick först besöka socialtjänsten och sedan efter några dagar besökte de oss och pratade med barnet och frågade barnet några frågor.
    Soc berättade då att de inte alls är oroliga för barnet och att detta är rutiner de måste följa osv.

    Nu till det mest chockande. Idag fick mitt barn i dagiset besök från polisen och för "förhör". Vi fick reda på det när vi hämtade vårt barn!!!  Vi är verkligen chockade och känslorna är obeskrivliga.

    Får de verkligen göra så??  Och har någon här varit med om något liknande? :( :(

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-08-29 17:17
    Glömde påpeka att vi självklart INTE slagit eller nånsin skulle tänka oss slå vårt barn eller ett barn allmänt.
    Anmälan är antagligen gjort av någon bitter människa men konstigt att socialtjänsten går vidare med detta så så långt när det inte finns någon som helst belägg för anmälan.

  • Svar på tråden Polisen tog vårt barn från dagis!!
  • Anonym (Cassie)
    Anonym (Lia) skrev 2016-08-31 12:30:31 följande:

    Jo men visst, socialtjänstens enda funktion är att jävlas med folk, eller?! (OBS ironi)


    Jag vill att du visar var jag skrivit detta. Eftersom jag inte tycker så, och såvitt jag vet inte har skrivit så någonstans, vill jag gärna se det inlägg där jag skrivit så, så jag får korrigera mig själv.

    Jag väntar med spänning på att du visar exakt var jag, ordagrant, sagt att "socialens enda funktion är att jävlas med folk".

    Du är ironisk, men någonstans har jag uppenbarligen skrivit något som givit dig anledning att vara lite käckt spydig, och jag vill veta vad det är.

    Jag väntar.
  • Anonym (Sofia)
    Lady Godiva skrev 2016-10-12 19:43:40 följande:
    Du går socionomutbildningen och får höra att soc arbete funkar bra? Men Gud så märkligt...Obestämd

    Självklart får blivande socialsekreterare höra att deras framtida kolleger jobbar bra och att deras bedömningar alltid är korrekta. Oftast är det nog så, oftast fungerar systemet som det ska. Men alltför ofta hamnar det grus i maskineriet, och föräldrar som det inte är något "fel" på förlorar sina barn. Kan du föreställa dig den sorg och tragik ett felaktigt beslut innebär? För att inte tala om hur illa det går när soc borde agerat men inte gjort det, med följden att barn faktiskt har dött?

    Soc är ingalunda felfria, vilket är helt naturligt då de är människor och människor begår misstag. Men för att saker ska förändras måste soc inse och medge att de ingalunda och långtifrån är felfria. Det vore smakfullt att se de socialsekreterare som hänger här och försvarar sina kolleger med näbbar och klor medge att det system de jobbar i har en del allvarliga brister!
    Nobody expects the Spanish Inquisition!
    Jag vill lova dig att jag är den första att erkänna att det dels är ett "trögt" system, och att det finns många sätt att falla mellan stolarna och bli felaktigt behandlad, men jag tycker för den sakens skull inte att det är rätt att påstå att soc är värdelösa eller gör ett uselt jobb.
    För allt som går bra syns i regel inte, utan då flyter världen bara på och alla är ovetande om det lyckade resultatet. Men inifrån kan man se tanken bakom och att - ja, det kan bli fel ibland, men avsikten är i regel alltid god och i syfte att hjälpa folk.

    Det finns alltid för- och nackdelar. Och den mänskliga faktorn kommer man inte ifrån. Men det gör mig arg när alla KOMPETENTA och riktigt skickliga socialarbetare som gör ett superjobb inte får cred för det. Och att säga att hela socialtjänsten är dålig gör ju bara att alla socialarbetare måste jobba ännu mer i motvind med mer stress, förutfattade meningar och klienter som inte har tilltro till systemet pga hörsägen.

    Sen ÄR det många som är kritiska på utbildningen också, att det inte alltid går så väl som tänkt, och därför får vi lära oss att vara reflekterande och kritiska i vår kommande yrkesroll.
  • Anonym (Skumt)
    Anonym (anonym) skrev 2016-09-02 09:40:13 följande:
    Nu räknas knappast socialtjänstemän till några makthavare dessutom finns det inga pengagrytor hos denna myndighet,
    Med tanke på den låga lönen så hamnar socialsekreterare inom samma "maktsfär" som sjuksköterskor, lärare...
    Soctanter har alldeles på tok för höga löner för det urusla "arbete" de utför och den flummiga "utbildning" de genomgått!
    Omhändertagna barn stannar för länge i familjehem istället för att få komma hem då behov av omhändertagande inte längre existerar! Därav vet jag att det finns för många familjehem och för mkt pengar att slänga bort i den kassan!
    Dessutom är deras makt totalt fullkomlig då de flesta inte ens känner till lagar och regler och därav inte följer dessa!
  • Anonym (Cassie)
    Anonym (anonym) skrev 2016-09-02 09:40:13 följande:
    Nu räknas knappast socialtjänstemän till några makthavare dessutom finns det inga pengagrytor hos denna myndighet,
    Med tanke på den låga lönen så hamnar socialsekreterare inom samma "maktsfär" som sjuksköterskor, lärare...
    Soc har naturligtvis ingen makt i den bemärkelse vi lägger i ordet; de påverkar knappast viktiga samhällsfrågor. Men de har makt såtillvida att de genom att skriva enbart negativa saker i en utredning (vilket många gör, detta har många upplevt) och inte håller sig helt till sanningen kan påverka Förvaltningsrätt eller Länsrätt att besluta om barn ska ha LVU.

    Och innan någon upprörd socialsekreterare kommer och blir upprörd och anklagar mig för att ljuga om att soc ljuger kan jag ta några exempel från hemtagningsbegäran jag och min man gjorde för att få hem vår LVU:ade son:

    De hävdade att jag varit intagen i sluten vård för narkotikaproblem tre gånger. Detta stämde inte alls, jag har aldrig varit intagen för narkotikaproblem. Däremot fick jag behandling, i öppenvård, för att jag var beroende av smärtstillande tabletter som läkare skrev ut. De blev narkotikaklassade, men då hade jag redan slutat med dem. Dock tyckte våra handläggare att eftersom de blev narkotikaklassade ett par år efter att jag slutat med dem kunde man säga att jag missbrukat narkotika... Obestämd

    Enligt våra handläggare hade jag sagt att jag blev "ekonomiskt misshandlad" av min man. Vad jag sade var att det ibland känns jobbigt att vara arbetslös och behöva be min man om pengar som en annan hemmafru från 50-talet. Men jag får alltid pengar om jag behöver, och det föreligger ingen misshandel.

    Våra handläggare sade att vi hade skaffat katt trots att vår son var allergisk mot katter. Inte sant. Vi trodde att han var allergisk mot katter eftersom ett test när han var i treårsåldern sade det. När han var fem började han tjata om att han ville ha katt, jag sade att det inte gick för att han var allergisk. Han var dock ihärdig och trodde inte på mig när jag sade att han var allergisk, och till slut sade jag att vi skulle ta ett nytt test. Om det visade att han var allergisk kunde han inte få en katt. Vi testade honom, och till vår stora förvåning visade testet ingen allergi. Läkaren sade att han kunde haft en infektion när det första testet togs, och att det visade en "falsk allergi". Det var fritt fram att skaffa katt, så det gjorde vi.

    Det finns en hel del mer, men jag orkar inte skriva allt här och nu. Jag har pekat på ett par av de lögner våra handläggare matade Förvaltningsrätten med - och de vann...
  • Lady Godiva
    Anonym (Sofia) skrev 2016-10-12 20:02:55 följande:
    Jag vill lova dig att jag är den första att erkänna att det dels är ett "trögt" system, och att det finns många sätt att falla mellan stolarna och bli felaktigt behandlad, men jag tycker för den sakens skull inte att det är rätt att påstå att soc är värdelösa eller gör ett uselt jobb.
    För allt som går bra syns i regel inte, utan då flyter världen bara på och alla är ovetande om det lyckade resultatet. Men inifrån kan man se tanken bakom och att - ja, det kan bli fel ibland, men avsikten är i regel alltid god och i syfte att hjälpa folk.

    Det finns alltid för- och nackdelar. Och den mänskliga faktorn kommer man inte ifrån. Men det gör mig arg när alla KOMPETENTA och riktigt skickliga socialarbetare som gör ett superjobb inte får cred för det. Och att säga att hela socialtjänsten är dålig gör ju bara att alla socialarbetare måste jobba ännu mer i motvind med mer stress, förutfattade meningar och klienter som inte har tilltro till systemet pga hörsägen.

    Sen ÄR det många som är kritiska på utbildningen också, att det inte alltid går så väl som tänkt, och därför får vi lära oss att vara reflekterande och kritiska i vår kommande yrkesroll.
    Systemet är mer än "trögt", det börjar närma sig fullkomlig katastrof. Arbetsgrupper som ska bestå av runt 6 personer består i vissa fall av hälften så många, många erfarna säger upp sig, nyexaminerade utan arbetslivserfarenhet får ta hand om "tunga" fall som exempelvis omhändertaganden av barn... Svensk socialtjänst verkar sakta men säkert vara på väg utför. Och detta är inget jag eller andra kritiker säger, detta läste jag i en artikel i DN för något eller ett par år sedan, det var någon kvinna som skrivit den (kan försöka kolla vem det var och när artikeln skrevs, hade den på datorn förut, kanske finns den kvar).

    Socialtjänsten är en samhällstjänst, de ska finnas för medborgarna och hjälpa dem. Som det är nu är det "upp-och-nervända-världen" i socialtjänsten. Man omhändertar barn där det kanske hade funkat bättre med föräldrautbildning, terapi och annan hjälp. Det är ingen hjälp att ta ifrån folk deras barn, det enda som händer är att föräldrarna blir så psykiskt belastade att de klappar ihop totalt.
    (OBS! Nu talar jag inte om föräldrar som har grava missbruksproblem, eller som utnyttjar barnen sexuellt eller misshandlar dem. Jag pratar om vad som kallas "omsorgssvikt" eller "omsorgsbrist". Finns bevis för att föräldrarna inte riktigt klarar föräldrarollen kan man ge dem annan hjälp, att placera barnen långt ifrån dem är ingen hjälp ö.h.t.)

    För inte så länge sedan i vår kommun gick en kvinna till soc och bad om ekonomisk hjälp. Hon var ensamstående mamma. Soc kom fram till att hon, p.g.a sina ekonomiska bekymmer, inte kunde möta sina barns behov. Så vad gjorde man? Det vettiga, gav henne hjälp på det området? Icke. Man såg till att barnen blev omhändertagna (något som kostar kommunen åtskilligt mer än att ge kvinnan ekonomisk hjälp). Nu när barnen var omhändertagna förlorade kvinnan barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag. Hon tvingades flytta till en mindre lägenhet. Hon försökte få hem sina barn, men fick då vet att hon inte kunde bo i en så liten lägenhet om hon ville ha hem sina barn. Men hon kunde ju inte få en större när alla bidrag var borta. Moment 22...

    Du tycker att soc ska få "cred" för sitt jobb. Då ska väl snabbköpskassörskor som är trevliga och vänliga och gör sitt jobb också få det? Busschaufförer som kör dag ut och dag in utan att krocka, de ska väl också ha "cred"? Byggnadsarbetare, T-baneförare, sjuksköterskor, bankdirektörer - ja, kanske inte de. Min poäng är att många förtjänar "cred" men får det inte. Och är det några som bör göra sitt jobb utan att göra fel är det väl just socialtanter (kallar dem alla soctanter, oavsett ålder och kön) då deras jobb är att hjälpa människor.

    Jättebra att ni får lära er att vara reflekterande och kritiska, tyvärr lär det inte göra varken till eller från när ni väl sitter i något kommunalhus. Att komma som ung ivrig socialsekreterare och vilja göra förändringar och förbättringar är, efter vad jag hört, ganska futilt. De äldre vill jobba som de alltid gjort och motarbetar nya friska idéer med näbbar och klor (detta har jag hört av folk som utbildat sig till socialsekreterare, börjat jobba och snabbt fått sina idéer nedröstade av de äldre. Om det är sant vet jag inte, det är vad jag fått höra).

    Systemet är inte bara "trögt", det måste göras om fullständigt. Inte genom att montera ned hela soc, det tycker jag inte man ska göra. Men en hel del förändringar och förbättringar finns det onekligen plats till.
    Nobody expects the Spanish Inquisition!
  • Anonym (Hjördis)
    Lady Godiva skrev 2016-10-12 20:58:22 följande:

    Systemet är mer än "trögt", det börjar närma sig fullkomlig katastrof. Arbetsgrupper som ska bestå av runt 6 personer består i vissa fall av hälften så många, många erfarna säger upp sig, nyexaminerade utan arbetslivserfarenhet får ta hand om "tunga" fall som exempelvis omhändertaganden av barn... Svensk socialtjänst verkar sakta men säkert vara på väg utför. Och detta är inget jag eller andra kritiker säger, detta läste jag i en artikel i DN för något eller ett par år sedan, det var någon kvinna som skrivit den (kan försöka kolla vem det var och när artikeln skrevs, hade den på datorn förut, kanske finns den kvar).

    Socialtjänsten är en samhällstjänst, de ska finnas för medborgarna och hjälpa dem. Som det är nu är det "upp-och-nervända-världen" i socialtjänsten. Man omhändertar barn där det kanske hade funkat bättre med föräldrautbildning, terapi och annan hjälp. Det är ingen hjälp att ta ifrån folk deras barn, det enda som händer är att föräldrarna blir så psykiskt belastade att de klappar ihop totalt.

    (OBS! Nu talar jag inte om föräldrar som har grava missbruksproblem, eller som utnyttjar barnen sexuellt eller misshandlar dem. Jag pratar om vad som kallas "omsorgssvikt" eller "omsorgsbrist". Finns bevis för att föräldrarna inte riktigt klarar föräldrarollen kan man ge dem annan hjälp, att placera barnen långt ifrån dem är ingen hjälp ö.h.t.)

    För inte så länge sedan i vår kommun gick en kvinna till soc och bad om ekonomisk hjälp. Hon var ensamstående mamma. Soc kom fram till att hon, p.g.a sina ekonomiska bekymmer, inte kunde möta sina barns behov. Så vad gjorde man? Det vettiga, gav henne hjälp på det området? Icke. Man såg till att barnen blev omhändertagna (något som kostar kommunen åtskilligt mer än att ge kvinnan ekonomisk hjälp). Nu när barnen var omhändertagna förlorade kvinnan barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag. Hon tvingades flytta till en mindre lägenhet. Hon försökte få hem sina barn, men fick då vet att hon inte kunde bo i en så liten lägenhet om hon ville ha hem sina barn. Men hon kunde ju inte få en större när alla bidrag var borta. Moment 22...

    Du tycker att soc ska få "cred" för sitt jobb. Då ska väl snabbköpskassörskor som är trevliga och vänliga och gör sitt jobb också få det? Busschaufförer som kör dag ut och dag in utan att krocka, de ska väl också ha "cred"? Byggnadsarbetare, T-baneförare, sjuksköterskor, bankdirektörer - ja, kanske inte de. Min poäng är att många förtjänar "cred" men får det inte. Och är det några som bör göra sitt jobb utan att göra fel är det väl just socialtanter (kallar dem alla soctanter, oavsett ålder och kön) då deras jobb är att hjälpa människor.

    Jättebra att ni får lära er att vara reflekterande och kritiska, tyvärr lär det inte göra varken till eller från när ni väl sitter i något kommunalhus. Att komma som ung ivrig socialsekreterare och vilja göra förändringar och förbättringar är, efter vad jag hört, ganska futilt. De äldre vill jobba som de alltid gjort och motarbetar nya friska idéer med näbbar och klor (detta har jag hört av folk som utbildat sig till socialsekreterare, börjat jobba och snabbt fått sina idéer nedröstade av de äldre. Om det är sant vet jag inte, det är vad jag fått höra).

    Systemet är inte bara "trögt", det måste göras om fullständigt. Inte genom att montera ned hela soc, det tycker jag inte man ska göra. Men en hel del förändringar och förbättringar finns det onekligen plats till.


    Jag råkade nästan ut för samma sak. Är ensamstående och hade ansökt om avlastningsfamilj för mina barn. Ett kort tag efteråt blev jag tvungen att ansöka om socialbidrag eftersom jag blivit sjuk och det blev jättestrul med sjukpenningen. Fick initialt avslag på mina ansökningar om ekonomiskt stöd. Det var en superpressande situation för mig eftersom jag då inte hade några pengar och råkade berätta det för familjeenheten. Familjeenheten tyckte då att det kunde vara skäl för att omhänderta mina barn. Ja alltså med anledning av att jag inte kunde försörja mina barn. Kan tillägga att jag fick avslag på min ansökan om avlastningsfamilj eftersom jag ansågs för välfungerande som förälder.

    Aldrig jag sätter min fot på soc igen.
  • Anonym (Sa)

    Orkar inte läsa igenom tråden så eventuellt har någon annan redan sagt detta. Om det misstänks vara våld mot barn måste socialtjänsten polisanmäla det. Polisen kommer då utan föräldrarnas vetskap hämta barnet från dagis eller skola och förhöra barnet för att denne inte ska vara påverkad av sina föräldrar innan förhöret. Varken polisen eller socialtjänsten vet vid såna situationer om våld ägt rum eller ej, men de måste oavsett vad agera direkt. Det är inte ett val soc eller polisen kan göra utan ett krav. De måste.

  • Anonym (Sa)
    Anonym (asdf) skrev 2016-09-01 23:34:49 följande:

    Ja tänk om det är en familj som är på gränsen men som ändå klarar sig. Och så kommer en onödig barnavårdsutredning som får droppen att rinna över så att familjesystemet kraschar. Vem bär ansvaret för att dessa barn förlorat sina familjer helt i onödan?


    Då hade det hänt förr eller senare ändå. Det är ingen annans ansvar är föräldrarnas. Man kan inte skylla en kraschad familj eller relation på soc.
  • Anonym (Hjördis)
    Anonym (Sa) skrev 2016-10-12 22:07:56 följande:

    Då hade det hänt förr eller senare ändå. Det är ingen annans ansvar är föräldrarnas. Man kan inte skylla en kraschad familj eller relation på soc.


    Anonym (Sa) skrev 2016-10-12 22:07:56 följande:

    Då hade det hänt förr eller senare ändå. Det är ingen annans ansvar är föräldrarnas. Man kan inte skylla en kraschad familj eller relation på soc.


    Kraschar gör det ju bara om det finns tillräckligt många stressorer. Så det är inte alls säkert att det kraschar.

    Föräldrar är inte ansvariga för andras handlingar. Men ja man kan ha åsikten att skaffar man sig barn så ska man klara av att ta hand om dem oavsett omständigheter. Men samtidigt är syftet med våra samhällstjänster att hjälpa och inte stjälpa. Och folk ska inte behöva hantera stjälpande samhällstjänster.
  • Anonym (Hjördis)
    Anonym (Sa) skrev 2016-10-12 22:07:56 följande:

    Då hade det hänt förr eller senare ändå. Det är ingen annans ansvar är föräldrarnas. Man kan inte skylla en kraschad familj eller relation på soc.


    Säg att jag går och mördar mina grannar så att deras barn blir föräldralösa och därför omhändertas. Vems fel var det att barnen hamnade på familjehem?

    Eller ett lindrigare exempel. Säg att jag går och våldtar grannens fru så att hon blir psykiskt sjuk. Hela familjen hamnar i turbulens och det slutar med att barnen omhändertas. Vems fel är det att barnen hamnade på familjehem?

    Ännu ett exempel. Säg att jag jobbar som socialsekreterare och skötet ett av ärendena såpass illa så att den ensamstående mamman får en akut stressreaktion som hon blir så inkapaciterad av så att barnen omhändertas. Vems fel är det att barnen hamnade på familjhehem?
  • Anonym (Skumt)
    Anonym (Sa) skrev 2016-10-12 22:07:56 följande:
    Då hade det hänt förr eller senare ändå. Det är ingen annans ansvar är föräldrarnas. Man kan inte skylla en kraschad familj eller relation på soc.
    Skärp dig! Självklart kan en socanmälan få även den bästa att ge upp!
  • Anonym (Sofia)
    Lady Godiva skrev 2016-10-12 20:58:22 följande:
    Systemet är mer än "trögt", det börjar närma sig fullkomlig katastrof. Arbetsgrupper som ska bestå av runt 6 personer består i vissa fall av hälften så många, många erfarna säger upp sig, nyexaminerade utan arbetslivserfarenhet får ta hand om "tunga" fall som exempelvis omhändertaganden av barn... Svensk socialtjänst verkar sakta men säkert vara på väg utför. Och detta är inget jag eller andra kritiker säger, detta läste jag i en artikel i DN för något eller ett par år sedan, det var någon kvinna som skrivit den (kan försöka kolla vem det var och när artikeln skrevs, hade den på datorn förut, kanske finns den kvar).

    Socialtjänsten är en samhällstjänst, de ska finnas för medborgarna och hjälpa dem. Som det är nu är det "upp-och-nervända-världen" i socialtjänsten. Man omhändertar barn där det kanske hade funkat bättre med föräldrautbildning, terapi och annan hjälp. Det är ingen hjälp att ta ifrån folk deras barn, det enda som händer är att föräldrarna blir så psykiskt belastade att de klappar ihop totalt.
    (OBS! Nu talar jag inte om föräldrar som har grava missbruksproblem, eller som utnyttjar barnen sexuellt eller misshandlar dem. Jag pratar om vad som kallas "omsorgssvikt" eller "omsorgsbrist". Finns bevis för att föräldrarna inte riktigt klarar föräldrarollen kan man ge dem annan hjälp, att placera barnen långt ifrån dem är ingen hjälp ö.h.t.)

    För inte så länge sedan i vår kommun gick en kvinna till soc och bad om ekonomisk hjälp. Hon var ensamstående mamma. Soc kom fram till att hon, p.g.a sina ekonomiska bekymmer, inte kunde möta sina barns behov. Så vad gjorde man? Det vettiga, gav henne hjälp på det området? Icke. Man såg till att barnen blev omhändertagna (något som kostar kommunen åtskilligt mer än att ge kvinnan ekonomisk hjälp). Nu när barnen var omhändertagna förlorade kvinnan barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag. Hon tvingades flytta till en mindre lägenhet. Hon försökte få hem sina barn, men fick då vet att hon inte kunde bo i en så liten lägenhet om hon ville ha hem sina barn. Men hon kunde ju inte få en större när alla bidrag var borta. Moment 22...

    Du tycker att soc ska få "cred" för sitt jobb. Då ska väl snabbköpskassörskor som är trevliga och vänliga och gör sitt jobb också få det? Busschaufförer som kör dag ut och dag in utan att krocka, de ska väl också ha "cred"? Byggnadsarbetare, T-baneförare, sjuksköterskor, bankdirektörer - ja, kanske inte de. Min poäng är att många förtjänar "cred" men får det inte. Och är det några som bör göra sitt jobb utan att göra fel är det väl just socialtanter (kallar dem alla soctanter, oavsett ålder och kön) då deras jobb är att hjälpa människor.

    Jättebra att ni får lära er att vara reflekterande och kritiska, tyvärr lär det inte göra varken till eller från när ni väl sitter i något kommunalhus. Att komma som ung ivrig socialsekreterare och vilja göra förändringar och förbättringar är, efter vad jag hört, ganska futilt. De äldre vill jobba som de alltid gjort och motarbetar nya friska idéer med näbbar och klor (detta har jag hört av folk som utbildat sig till socialsekreterare, börjat jobba och snabbt fått sina idéer nedröstade av de äldre. Om det är sant vet jag inte, det är vad jag fått höra).

    Systemet är inte bara "trögt", det måste göras om fullständigt. Inte genom att montera ned hela soc, det tycker jag inte man ska göra. Men en hel del förändringar och förbättringar finns det onekligen plats till.
    Nobody expects the Spanish Inquisition!
    Jag håller absolut med i mångt och mycket. Det är brist på personal, det är stressigt och det är ett tufft jobb. Tiden räcker inte till och många får för stort ansvar.
    Men faktum kvarstår att vissa delar fungerar bra, och många får hjälp, och många skandaler faktiskt hindras. Men sådant syns inte. Ingen bryr sig om den statistiken.

    Dock håller jag med om att det behövs ändringar och att många "moment 22" (som definitivt finns, inom fler delar av soc) måste ses över. Men det kan man inte beskylla socialarbetare för, som hela tiden jobbar både för klienten och för sin verksamhet. Det är konstant två olika viljor som krockar, eftersom ramarna och regelverket begränsar möjligheten att ge individanpassade insatser. De som dock jobbar häcken av sig och lyckas hjälpa utsatta människor bör inte stämplas som "felande och oempatiska soctanter som rövar bort barn" och därmed få ännu svårare att nå ut till sina klienter.

    Jag vill verkligen tro att alla inom yrket försöker göra sitt bästa för att hjälpa alla de möter, men ibland blir det fel. Dock tror jag inte det sker avsiktligt.

    Sedan kan man inte diskutera fall där man inte har all info. De som brustit i omsorg och fått barnen placerade kanske inte ville ta emot hjälp och kanske inte såg sina egna tillkortakommanden? Då finns ingen annan utväg om man inte istället lägger ner fallet. Och man får lägga ner många fall eftersom det inte finns tillräckliga underlag för omhändertagande. Så när lvu väl sker, är det inte out of the blue.
    I regel sker en placering inte i en handvändning (möjligtvis om det finns ett akut behov för att barnet uppenbart riskerar att fara allvarligt illa), utan det krävs motivering och beviljande av domstol. Och det säger sig själv att det inte beviljas för skitsaker. För sådan är inte lagen.
Svar på tråden Polisen tog vårt barn från dagis!!