Hon tog sitt liv

I november, då har det gått ett år. Ett helt år sen en av mina närmsta tjejkompisar valde en annan utväg.
Det går inte en dag utan att jag tänker på henne; på tåget, i skolan, när jag sitter i solen, åker bil, är på fester, när jag promenerar, när jag lyssnar på musik, ect. Allt kan på något sätt kopplas till henne.

Jag var helt ovetande om hennes mående, hon dolde det. Jag var då bosatt i USA och fick ett samtal från Sverige tidigt på morgonen. Hon fanns inte mer.

Hur går jag vidare? Kommer jag någonsin sluta koppla allt till henne?

Jag saknar henne. Jag önskar att jag fick uppleva det jag upplever idag med henne. Men fan, det får jag inte. Och det gör ont. Saknaden gör så ont. Hur bearbetar man sorg? Det har gått snart ett år, och jag tänker på henne flera gånger per dag.

Det är fruktansvärt att förlora någon nära. Jag tror aldrig man kommer över det utan snarare att man lär sig leva med det. Det är högst individuellt hur man bearbetar sorg, men du får nog tänka att inget kommer få henne tillbaka(det låter iskallt men jag hoppas du förstår mig rätt). Jag har svårt att tro att hon ville att du skulle gå och grubbla och vara ledsen. Så fokusera istället på allting bra ni hade. När du påminns, minns henne på ett positivt sätt. Uppskatta de som påminner dig om henne, och våga skratta och vara glad för det ni faktiskt hade

Hedra hennes minne och se till att inte låta detta hindra dig från att leva vidare.

Sedan är jag sådan som person att jag starkt tror att de vi förlorat fortfarande är med oss. Så ibland när jag känner saknad och behovet av ett gott råd, då frågar jag bara. Även om jag inte får någon uppenbarelse i respons så känns det åtminstone bättre. :)

Hon tog sitt liv

INNEHÅLL