Fortfarande illamående

Klart man inte orkar något när man är illamående, tycker snarare det är anmärkningsvärt att du orkat jobba som du har! När jag har graviditetsillamående kommer jag inte upp ur soffan...

För många släpper det kring v 18 så håll ut. Det kan vända på en dag.

Hur många ggr per dag kräks du och är du illamående hela tiden eller bara vissa tider på dygnet?

Jag har också mått galet illa denna graviditeten. Är nu i v 26 och äter tabletter dagligen, det har jag gjort sedan typ v 10. Dom heter Lergigan och jag kan ta dom upp till 3 ggr/dag. Dom gör att vardagen fungerar och man blir inte lika trött av dom som av Postafen. Fråga din bm, dom kanske underlättar för dej med. Inte roligt alls att må så illa... Lycka till!

Ah, såg nu att du redan provat lergigan... Sorry för upprepningen. Lycka till iaf, hoppas du snart mår bättre.

Måste tyvärr säga att jag mådde illa fram till förlossningen. Mådde dock inte så dåligt att jag spydde så det kanske är skillnad...

Jag kräks mellan 2-10 gånger om dagen, vissa dagar sover jag bara. Är fruktansvärt och känner mig orolig svag. Får i mig lite mat vissa dagar då svälter inte. Har varit hos bm, läkare och akut men får ingen hjälp!!

Ta postafen, ta lergigan, köp seaband HAR REDAN TESTAT OCH DET FUNKAR JU INTE alla läkare osv tipsar om samma saker! Det är superirreterande när man redan sagt att det inte funkar ????

Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till

Tyvärr är det bara att härda ut :( fruktansvärt jag vet, är själv i vecka 15 och vart sängliggandes med kräkningar sedan vecka 7, fått diagnosen hyperemesis så det underlättar vid sjukskrivning.

Vissa dagar vill man bara dö och det är ofattbart att man inte får någon hjälp av vården men de kan tyvärr inget mer göra än att skriva ut medicin/ge dropp. Har du fått zofran utskrivet? Det brukar vara det sista steget vid hyperemesis och funkar för en del (inte på mig tyvärr).

Har också som du att vissa dagar går jag helt tom i magen ibland flera dagar i sträck men gynakutens tester har inte visat på uttorkning. Har förvånat mig vissa gånger då jag inte fått i mig nåt på flera dagar. Är också överviktig(men har gått ner 8kg sen pluss). Hade ibland varit skönt att få bli inlagd så folk fattar hur illa det egentligen är, för trots man inte är "uttorkad" så är det ett rent helvete att ligga och må så här utan något ljus i tunneln :(

Men det är sällan det är lika illa hela graviditeten, det brukar bli förändring runt halvvägs. Min första graviditet blev liite bättre efter halva men tyvärr illamående och kräkningar till förlossning.

"Du får nåt gott i slutet, och det är värt det" är kommentarer som man vill kräkas på... Men, det är sant. Jag trodde aldrig det var värt det förrän lilleman kom ut :) känner likadant nu men vet att när detta är över har jag en till kärleksklump som kommer ha varit värt det.

Styrkekramar!

Jag fattar att det känns outhärdligt, mår själv väldigt illa. Men tyvärr finns ju ingen mirakelmedicin utan endast de som du redan fått tips om så finns inget sjukvården kan göra, förutom att lägga in dig med dropp ifall du inte får behålla nåt. Om du inte orkar jobba så är det ju bättre att bli sjukskriven så kan du åtminstone vila! Hoppas det går över snart!

Att du e överviktig spelar ingen roll om du svälter då dom mäter ketoner i urinen.

Min förra graviditet mådde jag illa fram till efter hon var ute. Kräktes mellan 25-40 gånger per dygn och min kropp bröt ner sig själv men ut kom en frisk tös på 3600 g så dom får i sig näringen ändå

Jag fick primperan mot illamåendet men de hjälpte inte. Hyperemesis är konstant illamående under graviditet och kan tyvärr hålla i sig hela tiden. :-/

Usch beklagar din hemska graviditet :(

Mådde du lika illa hela graviditeten eller blev det någon form av förändring?

Har du varit gravid flera gånger, har de varit lika illa isf?

Kommer du försöka få fler barn?

Blev allt bra efter förlossningen? Fysiskt och psykiskt?

Om du vill svara :)

Jag kräktes inte lika mycket som du, efter halva graviditeten bara 2-3 gånger om dagen och kunde träffa folk, så för mig blev det hanterbart.

Jag har haft flera dagar där jag kräkts konstant och längtat efter döden så jag beundrar dig att du lever efter en hel sådan graviditet :( Du och alla som går igenom hemska graviditeter är otroligt starka!

Är nyfiken på andras erfarenheter.

Jag är i v. 15 och har också Hyperemesis. Har hittills fått dropp 2 gånger.

Jag är också trött mest hela tiden, och har börjat äta mat som det inte är för jobbigt att spy upp...

För mej är vätska allra värst. Spyr direkt vad jag än dricker. Är därför väldigt glad över att det går att få dropp då och då:)

Hej när ja var gravid var de ända som hjälpte mot illamåendet var att ja små åt salta kex lite i taget å ofta :) å hadd alltid med mig de så ja kunde ta lite då ja mådde dåligt. Hoppas de går över för dig!

Åh! Jag känner med dig! Har varit gravid innan och då blev jag inlagd med dropp pga samma problem :( det hjälpte men det är inget dom gör om man inte är uttorkad tror jag. ???? Nu när jag är gravid igen så har jag mått illa men klarar att äta hjälpligt. Vill oxå bara gå hem och sjukskriva mig så illa som det är vissa stunder. Det är nog tyvärr bara att härda ???? Hoppas det går över snart

Du ska inte känna dig lat, när jag väntade min son (2012) jag mådde rå illa så dålig att jag kunde inte göra nånting eller äta på 2 månader. Förhoppningsvis kommer det att gå över som det gjorde på mig, jag minns att min sambo var likadan som din. Han trodde inte på mig alls tills jag en dag stor grät och sa att jag orkade inte mer och ville avsluta graviditeten p.g.a. att jag mådde så dåligt. Nu väntar jag nr 2 och mår hur bra som helst, kan äta vad som helst utan att må dåligt :) har inte haft några symtomer alls, är nu i vecka 21.

Beklagar. Vet precis hur jobbigt det är. Har själv mått värre och värre för varje graviditet (tre st). Min första graviditet så hjälpte det till slut att äta omeprazol. Jag slutade må illa och kräkas även om viss halsbränna kvarstod. Troligen hade jag glapp på magmunnen pga graviditeten. Jag provade receptfri omeprazol/lozec först men efter ngn vecka började kräkningarna igen. Få bokade jag läkarbesök via mvc och han undersökte mig (klart inflammerad magmun bedömde han efter undersökning) och skrev ut receptbelagda (starkare) omeprazol. Andra och tredje graviditeten så hjälpte tyvärr inte det.

Min andra graviditet tog de blodprov och så för att utesluta att det var ngn brist eller ngt med sköldkörteln så kolla med din bm om det är något för dig. Jag har i korta perioder nu senast hjälpts av lergigan Comp men sen har det inte gjort ngn skillnad och jag har då slutat. Det jag märkt är annars att det blir värre om jag var trött så försök sova mycket.

Sen har jag en kompis som blev hjälpt av att äta extra vitamin b6 som kosttillskott. Heter pyridoxin och finns på apotek men står inte på hyllan så man får fråga personalen så tar de fram. Hjälpte inte mig men klart värt att prova -skadar ju inte. Ev överskott kissar du ut. Som med allt måste man äta det ett tag för att se om det blir effekt.

Din sambo får skärpa sig. Ni är i det här tillsammans och tyvärr har du inte en graviditet för du går på moln och bara magen växer. Det finns de som mår bra, du gör det inte och då får han stötta och avlasta. Du är ju gravid för hans skull också. Första graviditeten är ju enklare iom att man bara har sig själva att ta hand om. Min man har fått dra tunga lass med det/de barn vi redan haft när jag varit gravid, men det har för oss varit priset att betala för att tillsammans få det antal barn vi önskar. Jag har mått skit och han har fått vara något av en ensamstående förälder. Även om det var tungt just då så pratade vi hela tiden om det, försökte prioritera så han kom iväg på träning (egentid) och försökte tänka på bebisen som komma skall och som gör allt värt det till slut.

Hoppas ngt av det jag tipsat om kan hjälpa. Om inte så hoppas jag att illamåendet går över av sig själv snart och att du får må bättre. Om du har svårt att få i dig mat/vätska så håll koll på att du inte blir uttorkad. Även om du inte kan äta så drick mycket. Man kan se på urinen. Om den är ljus så har man tillräckligt med vätska, är den mörkgul så tyder det på för lite. Då måste du kontakta vården och ev få dropp.

Kan bara beklaga att du har det så illa. Jag har också hyperemesis (HG) och är i vecka 19 nu. Illamåendet har lättat lite de senaste veckorna, men kräker fortfarande ett par gånger om dagen och mår konstant illamående. Alla tips om kex och sea band och sånt har noll effekt på mig. Det som hjälp mig är:

- dropp, fick det tre gånger tidigt i graviditeten när jag kräkte som mest
- vila, vila, vila och mer vila. Är 50% sjukskriven sen nån gång runt vecka 7 tror jag.
- äta lite men tätt. vindruvor, knäckebröd, äpplen - vad du kan få i dig. Små portioner varje tille gör det lite lättare
- viktigast av allt: vettiga mediciner. Jag har lergigan comp, primperan och ondansetron utskrivet. Den bästa kombon för mig är lergigan comp och ondansetron. De tar inte bort illamåendet jättemycket, men minskar kräkningarna kraftigt. 

Har läkarna fattat att det inte rör sig om vanligt gravillamående, utan faktiskt om en sjukdom? I mitt landsting (Östergötland) finns ett bra vårdprogram för HG som tydligt visar vilken hjälp en bör få när. Länkar det här, för det kan vara bra att känna till. vardgivarwebb.regionostergotland.se/Startsida/PM-medicinska-o-vardadm/PM-dokument/Barn--och-Kvinnocentrum/Kvinnoklinikerna-i-Ostergotland/Lokala-medicinska-PM-US/Hyperemesis-gravidarum-handlagging/

Till sist - håll ut. Det är jävligt, men förhoppningsvis lättar det ändå lite med tiden. Försök kriga till dig bättre mediciner (för som jag förstått det har du bara lergigan än) och försök att ta det lugn. 

Du är en kämpe!

Någon mirkalemedicin finns inte, men det finns mer att göra för HG-patienter. Lergigan är bara första steget i behandlingstrappan, man kan få både primperan och ondansetron också, men det kräver kunniga läkare.

Hej. Jag väntar nr 2 nu. Hade sjukt illamående med nr 1. Låg inne med dropp 2 gånger runt vecka 25 26 sa kroppen ifrån och jag vart deprimerad och hade ångest och panik. Min sambo fatta inget. Jag fick tillslut hjälp och åt antidepp. Medicin. Det gick för långt min bm tog mig inte på allvar. Från 30 till 37 +6 mådde jag bra bästa tiden faktiskt. Men alltid oroa sig.. just nu har jag börjat må illa igen med 2an då jag är i vecka 8+1 jag pallar inte en graviditet som första igen. Jag ska ringa imorgon och be om hjälp. Åt lergigan lergigan comp och primperan seaband inget funkade! Så jag hoppas att zoflan ska hjälpa. Ävrn om jag måste prova dem andra först lär jag stå på mig denna gång. Det är ett helvete att må så där. Och det tar så mycket psykiskt!! Ring bm. Begär hjälp.. även om man vet att man får något fint av det så är det öånga veckor dit!!!! Ta hand om dig!!!!!

Hej! Tycker så synd om dig som är i början av graviditeten, byt mvc om de inte hjälper dig direkt!! Berätta om att du behövde antidepp förra graviditeten för av egen erfarenhet vet jag att andra graviditeten tär mer psykiskt på en då man vet att det kan komma att hålla på lika länge som första!

Första graviditeten är man mer ovetandes. Säg till din partner att läsa på om hyperemesis gravidarum så han kan försöka förstå och hjälpa dig, för ni är 2 om denna graviditeten, han bör göra allt han kan för att underlätta för dig.

Jag är i vecka 20 på min andra graviditet, jag har mått sååå dåligt och bara vetskapen av att förra graviditeten var så illa till förlossningen var fruktansvärd. Men jag såg till att jag hade bra läkare från början, som är införstådd med sjukdomen och fick medicin direkt när jag bad om det, och har varit sjukskriven sedan vecka 7.

Lycka till kram

Usch! Jag förstår verkligen hur du känner, jag var superdålig från v.5 och fick sen diagnosen hyperemesis vilket gjorde att jag blev sjukskriven från v.7. Jag har först igår (är nu i v18) börjat jobba 50% igen. Den medicinering som hjälpt mig är lergigan comp i kombination med Primperan (vanlig lergigan till natten). Kräv att få komma till någon form av specialist mödravård och kräv att få testa Primperan också.. finns fler alternativ men det är den man brukar börja med. Finns även en grupp på fb för oss med hyperemesis, utan alla klippor där inne hade jag aldrig stått ut! Lycka till!