Fördelar/nackdelar ungmamma

Fick första 21, andra 24 och nu tredje 27.

Anser mig väl fortfarande vara ganska ung eftersom många idag är äldre än 30 när de får första.

För oss var nackdelen bara ekonomisk med första. Att jag inte hade fast jobb så vi levde på min mans lön och minimum mammapenning til mig vilket var ganska knapert.

Förutom det tror jag inte ålder avgör hur man är som förälder. Finns kassa äldre mammor precis som yngre och fantastiska i båda kategorier. Rent biologiskt är det ju meningen vi ska få barn ganska ungt egentligen så för mig är det inte alls konstigt att många väljer att skaffa då.

Håller med föregående talare, för oss har det också varit ekonomiskt. Jag hade en provanställning när jag blev gravid och fick inte så hög SGI. Lever på hans lön och låg fp men det går absolut runt. Men hade varit trevligt med lite större ekonomiska marginaler :)

Var 24 när jag fick min dotter och ser mig som en ung mamma, min personliga gräns går vid 25 för vad jag anser som ung mamma.

Nackdel: mental mognad, ekonomi, livserfarenhet, kortare relation med pappan, oftare separationer och ofta flera olika pappor till barnen, arbetssituation, bostad (ofta boende i hyreslägenhet), mindre sparande, mer utsatt om pappan sticker.

Fördel: hinner med att få fler barn, får ofta mer erbjudande om stöd och hjälp, får fler år med sina barn. Ens barn har mycket högre risk att själv bli unga föräldrar så man hinner i teorin träffa fler generationer.

Biologiskt sätt så beror det väl på hur ung man är. Förr var det mycket vanligare med mammor över 40 än idag och då fanns det inte dagens kontroller och sjukvård.

För mammor under 20 så är riskerna för kejsarsnitt och andra komplikationer vid förlossningen lika vanliga som för kvinnor över 40.

Jag var 21 när jag fick min äldste, anser mig ha varit en ung mamma då och att jag fortfarande är det så här 12 år senare då jag inte känner någon i min ålder med så pass stora barn som jag har.

Idag kan jag se att det inte hade varit fel att vänta, jag var inte så redo som jag trodde. Men jag ångrar absolut ingenting! Jag är glad att jag är så pass ung nu och att jag har haft orken att engagera mig i mina barn.

Vår ekonomi var inte den bästa när barnen var små då jag hade lägsta SGI med ettan och tvåan (som föddes väldigt tätt efter varandra). Det blev lite bättre med trean då jag hade hunnit jobba i ett halvår innan hon föddes. Deras pappa var tio år äldre än mig och tyvärr rätt ointresserad av sina barn, något jag hade insett tidigare om jag varit äldre tror jag. Jag pluggade när barnen var små och även som mammaledig, det var perfekt!

Jag kände mig också rätt utanför i sällskap av andra mammor då de flesta var 10-20 år äldre än mig där vi bodde. Vi bodde i ett villaområdet med många barnfamiljer. Idag upplever jag inte alls det då åldersskillnaden har "krympt" även om de fortfarande är äldre än mig (antagligen är det jag som har mognat och känner mig trygg i min roll som mamma nu). Mina pojkar är mycket stolta över att ha yngsta mamman i klassen!

Jag hoppas att jag kommer få många år med mina barn tack vare att jag var så pass ung. Och min mamma hann få några år med dem innan hon gick bort, något jag är oändligt tacksam för!

Jag var 20 med första och 30 med andra och upplever inte att det är någon större skillnad. Visst är jag mer livserfaren och tryggare i mig själv nu, men de värderingar jag har kring föräldraskap och fostran är ändå i stort sett desamma nu som då. Möjligen var jag lite piggare när jag var 20 och hanterade de sömnlösa nätterna lite bättre, men någon jättestor skillnad tror jag inte att det är egentligen.

Ser man till statistiken så är unga föräldrar mer benägna att vanvårda sina barn, separera från den andra föräldern, vara lågutbildade o.s.v., men det där tror jag handlar om att folk med lägre intelligens eller lägre ambitioner generellt tenderar att skaffa barn tidigare i livet. Skulle de som bidrar till statistiken vänta 20 år med att skaffa barn så skulle de antagligen bli lika dåliga föräldrar i alla fall. 

Jag tycker man är "ung förälder" om man får barn innan 25.

Såg nog mig själv som relativt ung när vi fick barn vid 27. Är båda högutbildade (5 år) och har bra jobb (löner över maxtak för SGI). Ser oss nog främst som unga i jämförelse med vänner och kollegor men inte så att vi skulle vara omogna.

Jag är jätteglad att vi hann plugga färdigt och hitta bra arbeten. Det har gett en väldig trygghet.

Samtidigt är jag glad att vi är så pass unga. Det innebär att vi:

* Har far- och morföräldrar under 60, som gärna passar

* Orkar med att hoppa upp mitt i natten och ändå vara pigg på jobbet

* Har möjlighet att ta med våratal barn på mer aktiva semestrar

* Utsätter oss och barn för lägre risk vid en graviditet

Nackdelen är väl att vi hade kunnat haft det ännu bättre ekonomiskt.

För att betecknas som UNG förälder tänker jag att man inte gått ut gymnasiet.

Jag hade inte gått ut gymnasiet när jag fick barn.

Nackdel: ekonomin, sämre kontakt med pappor , pappornas släkt.

Fördel: allt annat! :)

Idag är vi 24 år och 8år, vi har en tajt och bra relation men hennes bio.pappa har inte träffat henne på många år.

Jag har gått ut gymnasiet, har fast jobb och läser på universitetet nu.

Jag har även en 3åring och dennes pappa är närvarande och har tagit båda barnen som sina egna. Och det är jag tusen gånger tacksam för!

Vårt förhållande tog också slut men vi är bästa vänner.

Alla som föder ungar är ju ungmammor. Ung mamma däremot är man väl upp till 25 ungefär. Eller fram tills dess att man är färdigutbildad och har skaffat sig ett ordentligt jobb.

Jag var 19 när jag blev gravid med första, 20 när han föddes. Hade varit tillsammans med pappan i 5 år (han är 6 år äldre än mig) så det föll sig naturligt att skaffa barn. Tror inte att det hade blivit annorlunda om jag väntat. Jag jobbade upp min mammapeng under graviditeten, har en bra grund att stå på efter gymnasiet. 2an kom 3,5år senare och nu är jag gravid med 3an (fyller snart 26). Samma pappa, vi är nu gifta, köpt hus och har varit tillsammans i snart 11 år.

Jag tänker som så att nu är vi klara med barn och när de är stora är ju jag fortfarande ganska ung så jag känner inte att jag missat något :)

Jag fick min första när jag precis skulle fylla 19, andra när jag var 21 och trean kommer när jag är 24.

Själv ser jag absolut inga nackdelar förutom att man ibland får stå ut med omgivningens tyckande, tänkande och fördomar.

Jag kanske inte är högutbildad men det är heller inget som jag vill sikta på eftersom jag inte kan hitta ett enda yrke i den världen som jag är intresserad av. Jag kanske inte är en av världens smartaste människor men jag är faktiskt inte heller korkad. Jag har inte vanvårdat mina barn, har ammat båda barnen över 2 år trots att "alla" unga föräldrar väljer ersättning eller att amma kort tid, jag har fött båda barnen vaginalt och fick inga skador trots att dom båda vägde över 4 kg. Jag är heller inte separerad från pappan och i nuläget finns inga såna tankar. Vi har varit tillsammans i 7 år och tänker fortsätta med det. Att man är ung förälder behöver inte betyda att man har haft ett kortare förhållande innan, "äldre" människor kan ju faktiskt träffa sin partner sent och behöver kanske därför börja tänka på barn tidigare i förhållandet eftersom att den biologiska klockan tickar på fort.

Jag kan heller inte påstå att vi har haft dålig ekonomi. Visst vi är inte rika men det skulle vi nog heller aldrig bli utan barnen. Vi har haft så att det räcker o så att vi kunnat unna oss utan att oroa oss.

Fördelar ser jag dock massor av men om dom är fördelar för att man är ung vet jag inte eftersom jag inte testat att få barn i en högre ålder och därmed inte vet hur det är. Att jag är ung har inte inneburit att vi har mycket hjälp från våra föräldrar då min pappa dog 65 år gammal och min mamma på 62 redan är väldigt sjuk och inte kan hjälpa oss. Sambons föräldrar är mitt uppe i arbetslivet. Alla fördelar jag ser är fördelar för att jag alltid drömt om ett familjeliv och äntligen lever så som jag vill göra.