• Anonym (Mig)

    Mår bra men är sjukskriven

    Jag sökte mig till psykiatrin för att jag behövde någonstans att bo och har nu fått diagnosen schizofreni.

    Det var några år sen, hade bott hemma hos mina föräldrar, är i 20-årsåldern, vi kom inte överens (dvs jag och mina föräldrar), så jag lade in mig på avdelning för att komma bort. Sa att jag hörde röster och kände mig förföljd trots att det inte stämde(vet inte varför jag sa så, har en tendens att överdriva) och humöret var på topp. Har aldrig mått dåligt egentligen men har nog använt det som en ursäkt för att få bo kvar hemma. Har inte velat visa mig glad inför mina föräldrar för att jag tycker så illa om dem. Har fått diagnosen generaliserat ångestsyndrom tidigare och jag är ganska ängslig av mig så jag tror att det kan stämma, men så länge jag känner mig trygg så mår jag bra. Förutom att jag är ängslig. Nu bor jag på ett hem och har sjukersättning. Läkaren skrev i mitt sjukintyg att jag "flackade med blicken", men det beror på att jag har en utseendedefekt som får mig att känna mig väldigt osäker. Läkarna förstår inte att jag har en utseendedefekt utan verkar tro att det är en reflektion av mitt själsliga tillstånd. Förutom min utseendefekt, som stundtals gör mig väldigt orolig, och det faktum att jag tycker illa om min kropp plus att jag har en överdriven oro för att jag ska gå och dö plötsligt(det påverkar mig inte dagligen), så är humöret på topp och jag hör inga röster eller så. Har erkänt för läkarna att jag bara behövde någonstans att bo men de bryr sig inte.


    Psykiatrin pratar regelbundet med mina föräldrar, trots att mina föräldrar och jag inte kommer överens och mina föräldrar inte förstår mig. När de ska beskriva hur jag är så är de till exempel helt ute och cyklar.

    Borde jag vara glad att jag får ersättning? Och vad gör man om dagarna när man är sjukskriven på heltid? Hittills har det blivit att jag mest sitter vid datorn.

    Ska man tas om hand av psykiatrin för att allt inte är perfekt i livet, för att man inte har ett jobb eller för att man inte kommer överens med sin släkt?

    Suck...

  • Svar på tråden Mår bra men är sjukskriven
  • Anonym (Mig)

    Jag är å andra sidan antipsykiatri och har alltid varit det. Tror att psykiatrin är ett medium för social kontroll. Deras diagnoser hyser jag ingen respekt för.

  • Anonym (Mig)
    Anonym (Pyra) skrev 2016-11-12 14:26:14 följande:

    Skulle du vilja ha det på något annat sätt? Jobba? Eget boende?

    På ditt sätt att beskriva reaktionerna när du påtalar att du har en utseendefefekt undrar jag om det kan vara så att du ser något som andra inte ser som speciellt allvarligt? Kan du beskriva defekten..?


    Min hud på ena sidan har liksom trillat ner, svårt att förklara. Jag ser ut som ett monster.
  • Anonym (Pyra)
    Anonym (Mig) skrev 2016-11-12 14:31:35 följande:

    Min hud på ena sidan har liksom trillat ner, svårt att förklara. Jag ser ut som ett monster.


    Hmm.. som ansiktsförlamning? Varför skulle smör hjälpa?
  • Anonym (Mig)

    Lite som ansiktsförlamning, fast ändå inte.

    Smör gör att jag går upp i vikt och då ser det bättre ut.

  • Anonym (anonym)
    Anonym (Mig) skrev 2016-11-11 22:41:11 följande:
    Ja jag tar antidepp och antipsykosmedicin. Jag vet inte varför jag får antipsykosmedicinen. Antidepp har jag för annars så kryper jag ihop i sängen och bara blundar(dock tycker jag att det är skönt - men det fungerar inte i längden att bara ligga i sängen. Det får man inte, så att säga.).

    Hur skulle jag kunna ha en allvarligare sjukdom än vad jag upplever att jag har? Jag mår ju bra?

    Hör inga röster, känner mig inte förföljd. Är inte deprimerad. Kanske tack vare medicinen men i alla fall. Är på bra humör för det mesta.

    Har försökt att förklara för dem att jag har en utseendefekt men de bara stirrar på mig som att de inte förstod svenska.

    Att prata med mina föräldrar är ingen idé.
    Det är ju för att du äter medicinerna som du mår bra och känner dig frisk, mediciner är till för att hålla människor friska.
  • Anonym (Mig)
    Anonym (anonym) skrev 2016-11-12 18:30:50 följande:
    Det är ju för att du äter medicinerna som du mår bra och känner dig frisk, mediciner är till för att hålla människor friska.
    Ja kanske.
  • Anonym (Mig)

    Men nyss fick jag ju höra att det "märktes på mig att jag inte mår bra", så isånafall hjälper ju inte medicinerna.

  • Anonym (Pyra)
    Anonym (Mig) skrev 2016-11-12 18:49:55 följande:

    Men nyss fick jag ju höra att det "märktes på mig att jag inte mår bra", så isånafall hjälper ju inte medicinerna.


    Du kanske ser ut att må ännu sämre andra gånger?
  • Anonym (Mig)
    Anonym (Pyra) skrev 2016-11-12 22:00:15 följande:
    Du kanske ser ut att må ännu sämre andra gånger?
    Menade att det var någon i tråden som sa så. Hen har ju inte sett mig.
  • Meriall

    Är det så att du mår bra och är psykiskt frisk så kan du ju skaffa jobb på egen hand eller börja plugga. När du har ett jobb/studier och det funkar bra så säger du till läkaren så tar de bort ersättningen.

    Det låter dock som att du inte mår bra även om du kanske inte är schizofren. Deprimerad, ångest, oro, dysmorfofobi?

    Även om din diagnos är fel så kanske du behöver ersättningen?

  • Anonym (!)

    Bra att du känner att du mår bättre av antidepressiva!
    Du behöver inte lägga tid på att övertyga läkarna om att du mår bra. 
    Om du fungerar bättre kan du be om stöd för att börja göra saker du vill med ditt liv. Till exempel kan du söka KomVux, det kan du läsa med aktivitetsersättning i din situation. Om det fungerar bra bryter du sjukskrivningen och söker CSN. 
    Om du tycker att du klarar det kan du bli mer självständig i boendet, tex planera, handla och laga din mat själv. Kanske är du ovan, då kan du be personalen att lära dig hur man gör. 
    Du kan även ta kontakt med en patientförening och börja gå på träffar, då får du ett liv utanför vården.

    När du visar att du fungerar självständigt kommer inte psykiatrin och kommunen vilja fortsätta betala för boende eller heldygnsvård utan slussa dig ut i självständigt boende.

    Det som är viktigt är att du fortsätter med medicinen under lång tid. Du kan föreslå att minska dosen och se hur det går, men säkert har medicinerna hjälpt dig och du behöver det stödet om du ska våga dig ut i samhället.

    Lycka till!

Svar på tråden Mår bra men är sjukskriven