Jag vill ge upp! Jag orkar inte kämpa mer

Var och när och vem vet du nog egentligen. Det kommer nog vara svårt att prata med din dotter om det en tid. Jag vet av egen erfarenhet att det är tufft att prata om o för mig tog det många år innan jag våga berätta (levde under vad jag då uppfattade som hot). Jag kan bara säga det igen få bort henne därifrån omedelbart. 

Är det fortfarande likadant nu ett år senare?

Har du inte fått hjälp än?

Familjerätten gjorde en utredning på både mig och pappan, de kom fram till att endast dagsumgänge skulle ske.

Även barn och ungdomsavdelningen på socialtjänsten gjorde utredning hos mig (andra handläggare och pga inkommen anmälan av pappan) och kom fram till inget umgänge överhuvudtaget med pappan.

Tingsrätten valde att inte följa någon av deras bedömningar då dom ansåg att det inte gick att bevisa huruvida det förekom våld eller inte. Vi påtalade dock risken för att våld förekommer pga symptom, mående och dotterns egna ord. I vårdnadstvister gäller inte samma bevisbörda som vid brottmål utan behöver endast föreligga en risk att barnet far illa.

Domen blev sedvanligt umgänge varannan helg och lov.

Vi fick ingen prövning hos hovrätten konstigt nog.

På muntlig inrådan av socialtjänsten (ej på papper direkt;) flyttade vi 30 mil och därför sker umgänget endast varannat lov. Socialtjänsten beklagade att tingsrätten inte tog dotterns mående i beaktande och vad hon själv berättat om. Ett barn ska inte behöva må så där dåligt oavsett om våld förekommer eller inte.

Det har blivit bättre såklart. Men dottern uppvisar fortfarande symptom vid umgänge och innan och efter. Det är dock lättare att hantera då umgänge endast sker några gånger per år.

Jag hoppas och tror att dottern själv kommer känna vad som är bäst för henne med tiden.

Man undrar ju om barnets bästa i såna situationer.Hon ska väl inte behöva sova hos någon när hon mår så dåligt?Räcker väl nån timme i månaden att umgås!Tänk alla ni på barnets bästa nu!

Lät som en klokt beslut att fatta. Men sanslöst hur domstolarna dömer. Har din flicka kunnat berätta mer och är hon fortfarande lika angelägen om att träffa pappan?

Ja jag kan fortfarande bli så arg över domen att jag inte kan sova. Det är så oerhört orättvist och bedrövligt att de kan bestämma över liv och hälsa bara för att man inte kan bevisa saker till absurdum. Vi hade såklart alla tidigare domar och besöksförbud mot olika flickvänner genom åren som både familjerätten och vi tagit fram. (Utöver dotterns egna versioner och mående inför under och efter umgänge) Vilka mer bevis behövdes mer än en film på själva övergreppen?

Ja dottern är ännu positiv. Pappan köper allt dottern vill ha, och dottern får vara ute inpå tidig natt utan att han är med. Det är "semester" när hon är där och inga rutiner eller krav. Bara roliga aktiviteter och där hon får otroligt mycket. Som jag såklart inte alltid har råd att köpa till henne här.

Därför hoppas jag att hon kommer se igenom pappans beteende när hon blir några år äldre. För hon har en oro inför hon ska dit och under tiden hon är där men tror att det har med andra saker att göra då pappan "är snäll som ger henne så mycket".

Hon är för ung för att förstå hur hjärntvättning fungerar. Jag vet hur pappan är och han isolerar en och pratar om andra som något dåligt till man till slut tror på att man inte behöver någon annan än honom.

Enligt dottern har pappan blivit en aning lugnare med misshandeln när hon är där men hon säger även att hon ofta sover hos andra släktingar och vet inte då vad han gör.

Jag tror inte att han förändrats. Men jag sa till pappan efter domen att jag kommer följa den, att han får en till chans. Att han får misshandla sin flickvän om han vill men inte inför dottern och han "vann" endast umgänge för att han ljög om att han inte misshandlat tidigare flickvänner/nuvarande och att lögner brister till slut.

Så kan ju hända att han använder hjärnan 3 procent mer och försöker behärska sig när dottern ser, och därför skickas hon till anhöriga när han behöver slå sin flickvän.

Och ärligt bryr jag mig inte om flickvännen åker på stryk. Hon har haft många chanser under flera år att kunna skydda ett barn (mitt barn) från att växa upp med en idiot som misshandlar och manipulerar. Jag är bara glad att min dotter slipper se lika mycket idag.

Tingsrätten bedömde det lite som pappan framfört, att dottern borde vara medveten om vår konflikt och därför kan man inte bedöma riktigheten i hennes version. (Typ som att jag tutat i henne saker pga att jag skulle vara arg på pappan)

Dock påtalade vi många gånger att dotterns version och symptom kom och jag försökte påtala det för pappan utan gehör. Till slut drogs umgänget in på inrådan av socialtjänsten (skriftligt och muntligt). Det är endast därför det funnits en konflikt. Har inget i övrigt emot honom trots att han är ett svin mot kvinnor - men det slipper ju jag leva med. Men jag kämpade även för att min dotter skulle slippa det. Därav konflikten.

Jag kan bli så arg när jag tänker på det för det känns inte som att tingsrätten verkligen förstod det.

Jag anser att barn har rätt till båda sina föräldrar så länge det inte är mer skadligt för barnet. Jag sa också att jag inte tror på att dra in umgänget helt utan att det åtminstone kan vara dagsumgänge för att på så sätt minska risk att dottern behöver se och uppleva våld och skadlig manipulation. Jag förstår inte hur det inte kunde anses vettigt och sunt resonerande hos mig som vårdnadshavare.

Jag har på känn att pappan kommer att försöka ta av mig dottern igen, att starta upp en ny vårdnadstvist inom ca två år. Då kommer jag inte nöja mig med någon advokat som inte engagerar sig tillräckligt. Min advokat var inte särskilt vass och jag kände mig frustrerad. Hon verkade allmänt oförberedd inför huvudhandlingen medan hans advokat gjort värsta upplägget.

Men min advokat kände sig förvisso ganska säker, hon sa att det inte brukar finnas så mycket bevis som det gjorde i vårt fall och att hon hade svårt att se någon annan utgång än vad flera handläggare på socialtjänsten gjort - men att man aldrig kan veta såklart.

Jag tror ju dock aldrig på att man ska slappna av. Och särskilt inte i ett sånt här fall. Det gäller ju för helvete liv!!!!

Det låter vidrigt!

Stackars er lilla tjej. Också sjukt hur tingsrätten antyder att hennes mående beror på er konflikt när pappan har en historik av att slå sina flickvänner. I sådana fall måste det ju vara bevisat att hans beteende har förändrats. Jag vet att det tyvärr kan se ut så här men tänker att du borde kunna ha en chans om han drar igång det igen. Sök upp en bra advokat.

Vi har dock fri bevisföring i Sverige, det spelar ingen roll var bevisen kommer ifrån, så att sådana ljudfiler skulle vara ogiltiga på grund av att de skaffats på olagligt sätt, stämmer inte. Sen om han eventuellt kan anmäla dig för olaglig avlyssning, är ett separat ärende.

Gör en orosanmälan

Misstänker du att han misshandlar henne? 

Hag går ont i magen av detta. Prata, fråga din dotter vad som händer! Barn, soeciellt om de vuxit upp i en dålig psykisk miljö, kan inte sätta ord på vad som är fel. 

Känns något fel för henne i relationen med pappan?

Om han misshandlat flickvänner så tror jag inte att han är kapabel att ha en sund relation till sin dotter. Risken är att han förstör henne.