Anonym (Anonym)

Äldre 11 Feb 12:08

44 svar

Stämma skolan

Hej,
hoppas få lite input i ett komplicerat fall. Min dotter som nu är 21 år vill stämma sin tidigare högstadieskola (eller kommunen) eftersom de inte har soc.-anmält när de borde ha gjort det.

Situationen var den att hon hade blivit sexuellt utnyttjat (och i princip våldtagen) av en äldre grannpojke. Hon var ungefär 8 då, pojken var 12. Pojken var kompis med hennes bröder, han var ibland hemma hos oss, och vi hade ingen aning vad som pågick. Pojken hade manipulerat och hotat henne så att hon inte vågade prata om det. Först flera år senare, ungefär när hon var 12 började hon prata om det, med ungefär tre olika lärare och sen också med kuratorn i skolan.

Skolan har sedan kontaktat oss. Kuratorn ringde och sa att det fanns något vi borde veta, och att dottern skulle berätta själv. Det gjorde hon också, väldigt tveksamt och inte så detaljerat, men ändå. Kuratorn ringde sedan igen för att kolla upp att hon hade berättat och frågade mig också vad hon hade berättat. Jag återgav det i telefon, så det var helt korrekt. Dock var det jag fick veta mera harmlöst än det som "växte fram" under åren sedan dess. Dottern säger att skolan visste mer detaljer och de visste att det var ganska allvarligt. När vi fick reda på det var hon 14 vad jag minns, så det verkar som om vi inte fått reda på det så snabbt heller.

Oavsett graden av övergreppen, så försökte vi föräldrar ju att få henne att prata om det. Vi gick till BUP med henne och vi ville ju anmäla det också, men hon tvärvägrade. På BUP sa de att det inte var någon idé om hon vägrar prata om det, man får ta det när hon orkar prata om det. Och vi kunde inte anmäla heller om inte inte ville medverka. Pojken våldtog en kompis till henne ungefär när hon var 15, men även då ville dottern inte riktigt ta i det. Hon mådde bara jättedåligt, fick anorexia och var då i behandling för sin ätstörning. Då pratade vi också med terapeut om det, men dottern ville inte fokusera så mycket på den delen. Då var det en ADHD-diagnos som var i fokus.

Nu när hon har mått bättre ett tag har hon polisanmält honom. Men det åtalet har lagts ner, för att pojken bara var 12 år. Hon säger att hon MÅSTE få upprättelse där, helst också i form av ett skadestånd, för att hon ska kunna må bra igen. Så därför vill hon stämma skolan nu för att de BORDE ha soc-anmält. Hur gör man bäst för att det ska lyckas? Jag vill bara att hon ska må bättre. Hon tänker ringa lärarna som det gäller och spela in samtalen. Det kan ju funka, de jobbar inte ens längre i kommunen. Men får man göra så? Får man använda det som bevis? Hon säger att biträdande rektorn redan sa till henne i telefon att de hade gjort fel där, men tyvärr hade hon inte spelat in det samtalet.

Anonym (Fall)

Äldre 11 Feb 14:40

#31

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 14:33:47 följande:

Nej, hon har mått ganska bra dem senaste två, tre åren. På ena sidan vill jag inte stå bakom något som inte kan lyckas, på andra sidan vill jag inte att hon tycker jag sviker henne här. Hon tvärvägrar terapi och det går inte att övertyga henne då. Jag kan försöka gå via pojkvännen kanske. Om han skulle säga det, så kanske inser hon det. Men han har inte gett upp på det juridiska än.

Jag tror inte hon vill ens att han ska vara i fängelse. Hon vill väl mer att det är "officiellt" att han har gjort så. Och lärarna tål nog också att bli uppringda en gång. Inte flera gånger förstås.

Hon verkar väldigt envis i det hela. Men mer officiellt i det hela kommer det inte att bli. Men du sviker henne inte. Hon nekar sig själv den hjälp hon behöver.Det kommer inte att hjälpa om hon ringer lärare, stämmer eller polisanmäler. Men tänk om lärarna nekar det hela? Vad ska hon göra då? Kommer hon då att ringa lärarna igen? Hon verkar inte må så bra.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 14:43

#32

Anonym (Hm..) skrev 2017-02-11 14:26:19 följande:

Är det så att din dotter tror att hon ska kunna få ett högt skadestånd och helt enkelt vill ha pengar?
Då kan det vara värt att låta henne prata med en riktig jurist (utan pojkvännen närvarande) som kan tala om för henne vilka möjligheter som finns.

Att hon skulle må bättre av att korsfästa några tjänstemän som gjorde sitt bästa för att jämka hennes önskan med deras egen plikt kommer inte att ge henne något alls, och jag tror ärligt talat inte på att det är motivet. Antingen är det pengar, eller så är det ett blamegame för att slippa ta ansvar för sin egen del.
Och för att vara tydlig, hon har givetvis ingen skuld i att ha blivit utsatt. Däremot har hon en skuld i att ha vägrat anmäla och vittna. Gissningsvis mår hon dåligt för att en anmälan från henne hade kunnat hjälpa hennes kompis. Jag tycker dock att er skuld som föräldrar är större där, även om jag har full förståelse för att ni valde att göra som hon bad er.

Jag tror faktiskt inte att skolan hade något ansvar att socanmäla då de berättade för föräldrarna vad de fått veta, och föräldrarna agerade, bup blandades in osv.
Sen berättade de inte allt tillräckligt snabbt, men gissningsvis gjorde de samma fel som ni föräldrar - lät en skör 12-årig flicka bestämma hur de vuxna i hennes närhet skulle agera.

Jag förstår att din dotter vill sluta må dåligt, men att efter mer än 10 år börja ge sig på vuxna som agerade exakt så som hon bad dem är fel väg.
Hon måste lära sig att leva med att hon gjorde dåliga val som 12-åring. Hon måste lära sig att leva med att hon föll offer för ett odjur som av olika anledningar (tex hennes egen ovilja att polisanmäla och vittna) kom undan med det.

Ja, det är sant att hon mår dåligt över vad som hände med kompisen. Hade hon talat ut, så hade det inte hänt. Det har hon sagt. Sen tycker jag förstås att det är förståeligt och att hon inte bör klandra sig själv för mycket där.

Ja, du säger de gjorde fel och vi gjorde fel - men i den situationen var det ju inte så lätt att veta vad som var bäst. Alla gjorde tog väl dem besluten som de trodde var rätt då. Och först efteråt vet man om det var rätt i det fallet. Vi trodde ju också att det räckte med BUP. Numera tycker jag vi kunde ha socanmält oss själva så hade soc varit tvungen att ta itu med den där pojken. Men det är också tveksamt, han var väl runt 18 år då.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 14:45

#33

Jag tror inte att det handlar främst om skadeståndet. Snarare om upprättelse, att få det bekräftat officiellt att det har HÄNT.

Anonym (Fall)

Äldre 11 Feb 14:52

#34

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 14:45:26 följande:

Jag tror inte att det handlar främst om skadeståndet. Snarare om upprättelse, att få det bekräftat officiellt att det har HÄNT.

Men du skriver ju i första inlägget att hon helst vill ha ett skadestånd.

Anonym (Minna)

Äldre 11 Feb 15:41

#35

Hade pojken gått på samma skola som hon och om övergreppen skett i skolan hade hon haft goda möjligheter att få skadestånd, men inte som fallet är nu. Skolan meddelade er när de fick reda på detta. ni valde att inte polisanmäla. Men bra att ni sökte BUP dock.

Visst borde skolan gjort en anmälan, men det borde ni också som föräldrar. Enligt dotterns resonemang om skadestånd borde hon då också stämma er för att ni inte polisanmälde...

Att få dottern gå till psykolog är nog det bästa. kanske terapi hela familjen?

Om hon vill gå vidare tycker jag ni ska stötta dottern, att visa att ni är där för henne, kommer lyssna och gå med henne till advokat, betala för det, osv. Men ni behöver inte stötta stämningen i sig utan bara säga att ni är där för henne...

Jag förstår inte vad de inspelade banden skulle ha för mervärde i en utredning. Blir det process så kommer ju vederbörande rektor (som är ytterst ansvarig) att kallas. Varför skulle denne ljuga om vad som gjordes eller inte?

Angående pojken så skulle han ju inte fått straff i bemärkelse fängelse (inte heller retroaktivt) för brottet han begick som 12-åring, eftersom han då inte var straffmyndig. Men hade han blivit dömd då när han var 18 år och er dotter berättade om detta hade han kunnat bli/blivit skadeståndsskyldig.

Anonym (jlkjkl)

Äldre 11 Feb 15:47

#36

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 14:45:26 följande:

Jag tror inte att det handlar främst om skadeståndet. Snarare om upprättelse, att få det bekräftat officiellt att det har HÄNT.

Det får hon ju inte i och med en stämning! Det de kommer att utreda är om skolan brustit i sin anmälningsplikt. Det har ingenting att göra med huruvida övergreppet ägt rum.

Det är frågan om hon alls kan få något, då det är tveksamt om de kommer att bedöma att hon skadats ytterligare av utebliven anmälan från skolan när de faktiskt har agerat på andra sätt.

Anonym (Hm..)

Äldre 11 Feb 15:56

#37

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 14:43:59 följande:

Ja, det är sant att hon mår dåligt över vad som hände med kompisen. Hade hon talat ut, så hade det inte hänt. Det har hon sagt. Sen tycker jag förstås att det är förståeligt och att hon inte bör klandra sig själv för mycket där.

Ja, du säger de gjorde fel och vi gjorde fel - men i den situationen var det ju inte så lätt att veta vad som var bäst. Alla gjorde tog väl dem besluten som de trodde var rätt då. Och först efteråt vet man om det var rätt i det fallet. Vi trodde ju också att det räckte med BUP. Numera tycker jag vi kunde ha socanmält oss själva så hade soc varit tvungen att ta itu med den där pojken. Men det är också tveksamt, han var väl runt 18 år då.

Jag är rätt övertygad om att jag hade gjort samma val som du, det är logiskt att som förälder se kortsiktigt i första hand när det gäller barnens mående.

Jag tror att det är viktigt att får henne att förstå att hon slösar tid och riskerar att bli bitter om hon fortsätter den väg hon är på väg nu, att låta henne prata med en riktig advokat (finns juristjourer där man som privatperson kan få 30 min gratis) som kan förklara för henne vad hon har att förvänta sig av en sådan stämning.
Sen måste ni på något sätt få henne att gå med på samtalshjälp.
Finns det inga grupper för ungdomar som blivit utsatta där de kan få hjälp både att bearbeta och få känna att de inte är helt ensamma?

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 16:47

#38

Anonym (Fall) skrev 2017-02-11 14:31:58 följande:

Vad finns det egentligen att polisanmäla efter så många år? Pojken var minderårig och hon ville inte samarbeta. Fallet lades ner. Vad skulle polisen kunna göra nu? Vad är det dottern är ute efter? Hämnd? Om pojkvännen studerar juridik så hade han vetat det.

Anonym (Hm..) skrev 2017-02-11 14:26:19 följande:

Är det så att din dotter tror att hon ska kunna få ett högt skadestånd och helt enkelt vill ha pengar?
Då kan det vara värt att låta henne prata med en riktig jurist (utan pojkvännen närvarande) som kan tala om för henne vilka möjligheter som finns.

Att hon skulle må bättre av att korsfästa några tjänstemän som gjorde sitt bästa för att jämka hennes önskan med deras egen plikt kommer inte att ge henne något alls, och jag tror ärligt talat inte på att det är motivet. Antingen är det pengar, eller så är det ett blamegame för att slippa ta ansvar för sin egen del.
Och för att vara tydlig, hon har givetvis ingen skuld i att ha blivit utsatt. Däremot har hon en skuld i att ha vägrat anmäla och vittna. Gissningsvis mår hon dåligt för att en anmälan från henne hade kunnat hjälpa hennes kompis. Jag tycker dock att er skuld som föräldrar är större där, även om jag har full förståelse för att ni valde att göra som hon bad er.

Jag tror faktiskt inte att skolan hade något ansvar att socanmäla då de berättade för föräldrarna vad de fått veta, och föräldrarna agerade, bup blandades in osv.
Sen berättade de inte allt tillräckligt snabbt, men gissningsvis gjorde de samma fel som ni föräldrar - lät en skör 12-årig flicka bestämma hur de vuxna i hennes närhet skulle agera.

Jag förstår att din dotter vill sluta må dåligt, men att efter mer än 10 år börja ge sig på vuxna som agerade exakt så som hon bad dem är fel väg.
Hon måste lära sig att leva med att hon gjorde dåliga val som 12-åring. Hon måste lära sig att leva med att hon föll offer för ett odjur som av olika anledningar (tex hennes egen ovilja att polisanmäla och vittna) kom undan med det.

Hon kanske har läst om det i tidningen? Men jag håller med om att det kan vara anledningen.

Jag tror hon stör sig på att det inte finns i nån journal vad som har hänt henne, trots att hon har berättat det för flera vuxna. Men uppenbarligen behöver inte kuratorer skriva journal. I alla fall inte om innehållet av samtal. Hon vill liksom har det bekräftat, att det "officiellt" har hänt. Och nånstans kan jag ju förstå det också. Om man är med om något hemskt och man är den enda som vet att det har hänt, och man hade också förträngt det lite, då vill man kanske få upp det till ytan en gång för alla. Just för att hon inte riktigt velat tala om det förut. Det är inte hennes fel heller, om man dessutom blir hotat av förövaren eller intalad att det är ens eget fel så kan man agera så.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 16:50

#39

Anonym (Fall) skrev 2017-02-11 14:40:02 följande:

Hon verkar väldigt envis i det hela. Men mer officiellt i det hela kommer det inte att bli. Men du sviker henne inte. Hon nekar sig själv den hjälp hon behöver.Det kommer inte att hjälpa om hon ringer lärare, stämmer eller polisanmäler. Men tänk om lärarna nekar det hela? Vad ska hon göra då? Kommer hon då att ringa lärarna igen? Hon verkar inte må så bra.

Jag vet, hon har alltid varit så envis. Jag hoppas ju på att hon i alla fall får fram det lilla som står i journaler, t.ex. på BUP - den har hon redan. Jag tror inte att hennes dåvarande klassföreståndare skulle förneka det. De andra vet jag inte.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 16:52

#40

Anonym (Fall) skrev 2017-02-11 14:52:14 följande:

Men du skriver ju i första inlägget att hon helst vill ha ett skadestånd.

Tja, det är väl tydligast då att de har gjort fel, om man får skadestånd. Hennes logik förstås.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 16:58

#41

Anonym (Minna) skrev 2017-02-11 15:41:42 följande:

Hade pojken gått på samma skola som hon och om övergreppen skett i skolan hade hon haft goda möjligheter att få skadestånd, men inte som fallet är nu. Skolan meddelade er när de fick reda på detta. ni valde att inte polisanmäla. Men bra att ni sökte BUP dock.

Visst borde skolan gjort en anmälan, men det borde ni också som föräldrar. Enligt dotterns resonemang om skadestånd borde hon då också stämma er för att ni inte polisanmälde...

Att få dottern gå till psykolog är nog det bästa. kanske terapi hela familjen?

Om hon vill gå vidare tycker jag ni ska stötta dottern, att visa att ni är där för henne, kommer lyssna och gå med henne till advokat, betala för det, osv. Men ni behöver inte stötta stämningen i sig utan bara säga att ni är där för henne...

Jag förstår inte vad de inspelade banden skulle ha för mervärde i en utredning. Blir det process så kommer ju vederbörande rektor (som är ytterst ansvarig) att kallas. Varför skulle denne ljuga om vad som gjordes eller inte?

Angående pojken så skulle han ju inte fått straff i bemärkelse fängelse (inte heller retroaktivt) för brottet han begick som 12-åring, eftersom han då inte var straffmyndig. Men hade han blivit dömd då när han var 18 år och er dotter berättade om detta hade han kunnat bli/blivit skadeståndsskyldig.

Som sagt, jag tyckte det var bäst att fokusera på hur hon mår, inte på att anmäla pojken. Det förstår också dottern, men hon tycker nånstans att soc hade mycket mer möjlighet att hantera det bra och hade inte skolan missat att soc.-anmäla......

Vi har ju i flera år gått på BUP och på samtal med terapeut när dottern hade ätstörning. Jag tror inte vi ska gå mera som familj, det finns inte mer att prata om, känns det. Men jag tycker att dottern ska just bearbeta den händelsen.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 17:01

#42

Anonym (jlkjkl) skrev 2017-02-11 15:47:57 följande:

Det får hon ju inte i och med en stämning! Det de kommer att utreda är om skolan brustit i sin anmälningsplikt. Det har ingenting att göra med huruvida övergreppet ägt rum.

Det är frågan om hon alls kan få något, då det är tveksamt om de kommer att bedöma att hon skadats ytterligare av utebliven anmälan från skolan när de faktiskt har agerat på andra sätt.

Rent logiskt har du nog rätt. Men hon ser det inte så. Det är frågan, om det räcker att kontakta föräldrarna. Jag hittar inget om det....

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 17:05

#43

Anonym (Hm..) skrev 2017-02-11 15:56:07 följande:

Jag är rätt övertygad om att jag hade gjort samma val som du, det är logiskt att som förälder se kortsiktigt i första hand när det gäller barnens mående.

Jag tror att det är viktigt att får henne att förstå att hon slösar tid och riskerar att bli bitter om hon fortsätter den väg hon är på väg nu, att låta henne prata med en riktig advokat (finns juristjourer där man som privatperson kan få 30 min gratis) som kan förklara för henne vad hon har att förvänta sig av en sådan stämning.
Sen måste ni på något sätt få henne att gå med på samtalshjälp.
Finns det inga grupper för ungdomar som blivit utsatta där de kan få hjälp både att bearbeta och få känna att de inte är helt ensamma?

Ja, jag tänker lite så också. Det är troligt att hon kommer att höra att det inte går. Vi har försökt i alla år att få henne gå med i terapi om det här. Hon är otroligt envis där. Det där med grupperna har vi också undersökt och föreslagit för ganska många år sen. Det ville hon inte heller.

Anonym (Fall)

Äldre 11 Feb 22:47

#44

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 16:47:18 följande:

Jag tror hon stör sig på att det inte finns i nån journal vad som har hänt henne, trots att hon har berättat det för flera vuxna. Men uppenbarligen behöver inte kuratorer skriva journal. I alla fall inte om innehållet av samtal. Hon vill liksom har det bekräftat, att det "officiellt" har hänt. Och nånstans kan jag ju förstå det också. Om man är med om något hemskt och man är den enda som vet att det har hänt, och man hade också förträngt det lite, då vill man kanske få upp det till ytan en gång för alla. Just för att hon inte riktigt velat tala om det förut. Det är inte hennes fel heller, om man dessutom blir hotat av förövaren eller intalad att det är ens eget fel så kan man agera så.

Frågan om att finns nåt som kan göra det "Officiellt" och om det inte finns det, kommer hon att acceptera det?

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 16:52:19 följande:

Tja, det är väl tydligast då att de har gjort fel, om man får skadestånd. Hennes logik förstås.

Pengar kan vara bra att ha men inget försvinner med pengar. Pengar kan inte sudda bort minnen och pengar kan inte läka sår. Risken med stämningen är att hon kan komma att stå för kostnaderna och att inget händer. Men hon verkar ju inte vilja acceptera den hjälp som erbjudits.

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 17:05:59 följande:

Ja, jag tänker lite så också. Det är troligt att hon kommer att höra att det inte går. Vi har försökt i alla år att få henne gå med i terapi om det här. Hon är otroligt envis där. Det där med grupperna har vi också undersökt och föreslagit för ganska många år sen. Det ville hon inte heller.

Undersök flera grupper eller be nån att prata med henne.

Stämma skolan

INNEHÅLL