Anonym (Anonym)

Äldre 11 Feb 12:08

44 svar

Stämma skolan

Hej,
hoppas få lite input i ett komplicerat fall. Min dotter som nu är 21 år vill stämma sin tidigare högstadieskola (eller kommunen) eftersom de inte har soc.-anmält när de borde ha gjort det.

Situationen var den att hon hade blivit sexuellt utnyttjat (och i princip våldtagen) av en äldre grannpojke. Hon var ungefär 8 då, pojken var 12. Pojken var kompis med hennes bröder, han var ibland hemma hos oss, och vi hade ingen aning vad som pågick. Pojken hade manipulerat och hotat henne så att hon inte vågade prata om det. Först flera år senare, ungefär när hon var 12 började hon prata om det, med ungefär tre olika lärare och sen också med kuratorn i skolan.

Skolan har sedan kontaktat oss. Kuratorn ringde och sa att det fanns något vi borde veta, och att dottern skulle berätta själv. Det gjorde hon också, väldigt tveksamt och inte så detaljerat, men ändå. Kuratorn ringde sedan igen för att kolla upp att hon hade berättat och frågade mig också vad hon hade berättat. Jag återgav det i telefon, så det var helt korrekt. Dock var det jag fick veta mera harmlöst än det som "växte fram" under åren sedan dess. Dottern säger att skolan visste mer detaljer och de visste att det var ganska allvarligt. När vi fick reda på det var hon 14 vad jag minns, så det verkar som om vi inte fått reda på det så snabbt heller.

Oavsett graden av övergreppen, så försökte vi föräldrar ju att få henne att prata om det. Vi gick till BUP med henne och vi ville ju anmäla det också, men hon tvärvägrade. På BUP sa de att det inte var någon idé om hon vägrar prata om det, man får ta det när hon orkar prata om det. Och vi kunde inte anmäla heller om inte inte ville medverka. Pojken våldtog en kompis till henne ungefär när hon var 15, men även då ville dottern inte riktigt ta i det. Hon mådde bara jättedåligt, fick anorexia och var då i behandling för sin ätstörning. Då pratade vi också med terapeut om det, men dottern ville inte fokusera så mycket på den delen. Då var det en ADHD-diagnos som var i fokus.

Nu när hon har mått bättre ett tag har hon polisanmält honom. Men det åtalet har lagts ner, för att pojken bara var 12 år. Hon säger att hon MÅSTE få upprättelse där, helst också i form av ett skadestånd, för att hon ska kunna må bra igen. Så därför vill hon stämma skolan nu för att de BORDE ha soc-anmält. Hur gör man bäst för att det ska lyckas? Jag vill bara att hon ska må bättre. Hon tänker ringa lärarna som det gäller och spela in samtalen. Det kan ju funka, de jobbar inte ens längre i kommunen. Men får man göra så? Får man använda det som bevis? Hon säger att biträdande rektorn redan sa till henne i telefon att de hade gjort fel där, men tyvärr hade hon inte spelat in det samtalet.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 14:10

#21

Anonym (Fall) skrev 2017-02-11 13:45:14 följande:

Men att stämningen kommer så många år efteråt. Hon kommer inte att må bättre om hon ringer lärarna. Hon kommer inte må bättre av en stämning eller pengar. Att gå till en psykolog kanske skulle kunna hjälpa. Ja, jag håller med om att det är tragiskt och att pojken borde ha fått tjäna av ett straff. Men fokuset borde ligga på att få din dotter att må bättre och en stämning kommer inte att göra det.

Det är PRECIS det jag har tänkt hela tiden. Därför har vi ju inte prioriterat att polisanmäla pojken, dels hade hon ju tvärvägrat där, men också tyckte vi att huvudsaken är att hon mår bra. Jag har inte tanken att jag vill se den killen i fängelse. Snarare klandrar jag mig själv att jag inte har varit mer "nojig", inte kollat hela tiden vad barnen gör. Men det fanns ju INGA som helst tecken på att det skulle hända nåt konstigt.

Jag har försökt i flera år att få dottern att gå i terapi just för det där, men hon är envis som en åsna. Man kan inte få henne att göra sånt om hon inte vill.

Anonym (jghskjdhfksjdh)

Äldre 11 Feb 14:16

#22

Ni verkar blanda ihop Soc-anmälan och polisanmälan. Soc-anmälan görs ju om det finns anledningen att tro att barnet far illa i hemmet. Polisanmälan sker ju vid brott, och den kunde skolan, eller ni som föräldrar gjort.

Jag förstår flickans behov av att känna att NÅGON borde straffas för hennes smärta, och när anmälan mot pojken lagts ner vill hon hitta någon annan att straffa. Men det blir nog svårt.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 14:17

#23

Carambolan skrev 2017-02-11 13:06:07 följande:

Den rättsliga påföljden för att inte göra orosanmälan är att den enskilda tjänstemannen/läraren kan dömas ha begått tjänstefel. Det hjälper knappast din dotter till upprättelse att en lärare får en varning, så här i efterhand. Eftersom både föräldrarna och BUP redan var inkopplade gissar jag att det är svårt att driva ett civilrättsligt stämningsmål mot skolan, eftersom deras ansvar bara ligger i orosanmälningen.

Lärarna straffas inte i såna fall. Det är rektorns och därmed skolans ansvar. Det säger i alla fall dotterns pappa som själv är lärare.

Det som dottern här försöker hävda är att skolan borde ha förstått att SOC bör kopplas in i ett sånt fall, att det inte räcker att bara informera föräldrarna, också eftersom det är så pass allvarligt och ovanligt att föräldrarna kanske behöver hjälp där med t.ex. råd vad som bör göras.

Nu efteråt tycker jag att det bästa hade varit om vi själva hade vänt oss till SOC. En orosanmälan kan man väl göra om sitt eget barn också? Men då trodde jag att BUP var bättre. Jag tänkte nog lite fel där, för soc hade ju kunnat haft ett öga på den där pojken. Samtidigt var han då väl ungefär 18, när vi visste och när allt kom upp.

Anonym (Fall)

Äldre 11 Feb 14:18

#24

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 14:10:47 följande:

Det är PRECIS det jag har tänkt hela tiden. Därför har vi ju inte prioriterat att polisanmäla pojken, dels hade hon ju tvärvägrat där, men också tyckte vi att huvudsaken är att hon mår bra. Jag har inte tanken att jag vill se den killen i fängelse. Snarare klandrar jag mig själv att jag inte har varit mer "nojig", inte kollat hela tiden vad barnen gör. Men det fanns ju INGA som helst tecken på att det skulle hända nåt konstigt.

Jag har försökt i flera år att få dottern att gå i terapi just för det där, men hon är envis som en åsna. Man kan inte få henne att göra sånt om hon inte vill.

Hur är det med henne annars? Skadar hon sig fortfarande? Mår hon bättre? Men du måste inte stå bakom henne om du inte vill. Men eftersom pojken var minderårig så hade han inte hamnat i fängelse oavsett. Hon ville inte anmäla då och hon inte vill ha terapi. Vad kan en förälder göra då? Terapi är ett bättre alternativ än en stämning som inte leder någonstans. Men att ringa lärare kan ju också känna sig trakasserade om hon ringer.

Anonym (Fall)

Äldre 11 Feb 14:21

#25

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 14:17:31 följande:

Lärarna straffas inte i såna fall. Det är rektorns och därmed skolans ansvar. Det säger i alla fall dotterns pappa som själv är lärare.

Det som dottern här försöker hävda är att skolan borde ha förstått att SOC bör kopplas in i ett sånt fall, att det inte räcker att bara informera föräldrarna, också eftersom det är så pass allvarligt och ovanligt att föräldrarna kanske behöver hjälp där med t.ex. råd vad som bör göras.

Nu efteråt tycker jag att det bästa hade varit om vi själva hade vänt oss till SOC. En orosanmälan kan man väl göra om sitt eget barn också? Men då trodde jag att BUP var bättre. Jag tänkte nog lite fel där, för soc hade ju kunnat haft ett öga på den där pojken. Samtidigt var han då väl ungefär 18, när vi visste och när allt kom upp.

Men varför ska hon då ringa lärarna? Skolan borde ha kontaktat soc men det kunde ni också själva ha gjort. Men så ville inte dottern samarbeta.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 14:24

#26

Anonym (jghskjdhfksjdh) skrev 2017-02-11 14:16:09 följande:

Ni verkar blanda ihop Soc-anmälan och polisanmälan. Soc-anmälan görs ju om det finns anledningen att tro att barnet far illa i hemmet. Polisanmälan sker ju vid brott, och den kunde skolan, eller ni som föräldrar gjort.

Jag förstår flickans behov av att känna att NÅGON borde straffas för hennes smärta, och när anmälan mot pojken lagts ner vill hon hitta någon annan att straffa. Men det blir nog svårt.

Nej, vi blandar inte ihop det. Vi är själva lärare, jag och pappan. Soc-anmälan görs i regel för att barnet far illa i hemmet. Men inte bara. Vi har även soc-anmält av andra skäl på skolan där jag jobbar. T.ex. när vi fått reda på att ungdomar hängt med kriminella gäng på fritiden - då är det inte att de far illa i hemmet. Så, dottern har ju rätt i att man bör anmäla även om man får höra att ett barn har farit illa eller gör riskabla saker på fritiden. Man ska anmäla om man är orolig för barnet. Det är definitionen som gäller.

Dottern vill numera inte polisanmäla pojken - eftersom hon försökt det nyligen, men det var för sent och han var ju under 15 år. Utan hon vill just anmäla skolan för att de inte har soc-anmält.

Anonym (Hm..)

Äldre 11 Feb 14:26

#27

Är det så att din dotter tror att hon ska kunna få ett högt skadestånd och helt enkelt vill ha pengar?
Då kan det vara värt att låta henne prata med en riktig jurist (utan pojkvännen närvarande) som kan tala om för henne vilka möjligheter som finns.

Att hon skulle må bättre av att korsfästa några tjänstemän som gjorde sitt bästa för att jämka hennes önskan med deras egen plikt kommer inte att ge henne något alls, och jag tror ärligt talat inte på att det är motivet. Antingen är det pengar, eller så är det ett blamegame för att slippa ta ansvar för sin egen del.
Och för att vara tydlig, hon har givetvis ingen skuld i att ha blivit utsatt. Däremot har hon en skuld i att ha vägrat anmäla och vittna. Gissningsvis mår hon dåligt för att en anmälan från henne hade kunnat hjälpa hennes kompis. Jag tycker dock att er skuld som föräldrar är större där, även om jag har full förståelse för att ni valde att göra som hon bad er.

Jag tror faktiskt inte att skolan hade något ansvar att socanmäla då de berättade för föräldrarna vad de fått veta, och föräldrarna agerade, bup blandades in osv.
Sen berättade de inte allt tillräckligt snabbt, men gissningsvis gjorde de samma fel som ni föräldrar - lät en skör 12-årig flicka bestämma hur de vuxna i hennes närhet skulle agera.

Jag förstår att din dotter vill sluta må dåligt, men att efter mer än 10 år börja ge sig på vuxna som agerade exakt så som hon bad dem är fel väg.
Hon måste lära sig att leva med att hon gjorde dåliga val som 12-åring. Hon måste lära sig att leva med att hon föll offer för ett odjur som av olika anledningar (tex hennes egen ovilja att polisanmäla och vittna) kom undan med det.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 14:28

#28

Anonym (Fall) skrev 2017-02-11 13:47:57 följande:

Ni borde ha anmält det ändå. Det spelar ingen roll om ett barn är hysterisk. Ni valde att inte att göra något. Hur kan ni då skylla på skolan?

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 13:44:40 följande:

Ja, jag ska kolla med dottern igen. Hon och hennes pojkvän har redan ringt runt en del. Och pojkvännen studerar juridik - hans bror är också jurist (men jag får intrycket att de inte vill blanda i honom). Tack!

De pratade också om att anmäla till JO, men det verkar vara bara om det är mot staten och min man säger att man då inte kan få skadestånd.

Det kommer inte att leda någonstans efter så många år.

JAG skyller inte på skolan. Ja, vi valde att prioritera dotterns mentala hälsa. Och jag tycker fortfarande att det var rätt prioritering. Vi vet inte hur det hade gått om vi bara hade kört över henne och vad hon ville då och anmält ändå. Vi kände då att det inte vore bra.

Det är hon som absolut vill göra det här.

Anonym (Fall)

Äldre 11 Feb 14:31

#29

Anonym (Anonym) skrev 2017-02-11 14:24:16 följande:

Nej, vi blandar inte ihop det. Vi är själva lärare, jag och pappan. Soc-anmälan görs i regel för att barnet far illa i hemmet. Men inte bara. Vi har även soc-anmält av andra skäl på skolan där jag jobbar. T.ex. när vi fått reda på att ungdomar hängt med kriminella gäng på fritiden - då är det inte att de far illa i hemmet. Så, dottern har ju rätt i att man bör anmäla även om man får höra att ett barn har farit illa eller gör riskabla saker på fritiden. Man ska anmäla om man är orolig för barnet. Det är definitionen som gäller.

Dottern vill numera inte polisanmäla pojken - eftersom hon försökt det nyligen, men det var för sent och han var ju under 15 år. Utan hon vill just anmäla skolan för att de inte har soc-anmält.

Vad finns det egentligen att polisanmäla efter så många år? Pojken var minderårig och hon ville inte samarbeta. Fallet lades ner. Vad skulle polisen kunna göra nu? Vad är det dottern är ute efter? Hämnd? Om pojkvännen studerar juridik så hade han vetat det.

Anonym (Hm..) skrev 2017-02-11 14:26:19 följande:

Är det så att din dotter tror att hon ska kunna få ett högt skadestånd och helt enkelt vill ha pengar?
Då kan det vara värt att låta henne prata med en riktig jurist (utan pojkvännen närvarande) som kan tala om för henne vilka möjligheter som finns.

Att hon skulle må bättre av att korsfästa några tjänstemän som gjorde sitt bästa för att jämka hennes önskan med deras egen plikt kommer inte att ge henne något alls, och jag tror ärligt talat inte på att det är motivet. Antingen är det pengar, eller så är det ett blamegame för att slippa ta ansvar för sin egen del.
Och för att vara tydlig, hon har givetvis ingen skuld i att ha blivit utsatt. Däremot har hon en skuld i att ha vägrat anmäla och vittna. Gissningsvis mår hon dåligt för att en anmälan från henne hade kunnat hjälpa hennes kompis. Jag tycker dock att er skuld som föräldrar är större där, även om jag har full förståelse för att ni valde att göra som hon bad er.

Jag tror faktiskt inte att skolan hade något ansvar att socanmäla då de berättade för föräldrarna vad de fått veta, och föräldrarna agerade, bup blandades in osv.
Sen berättade de inte allt tillräckligt snabbt, men gissningsvis gjorde de samma fel som ni föräldrar - lät en skör 12-årig flicka bestämma hur de vuxna i hennes närhet skulle agera.

Jag förstår att din dotter vill sluta må dåligt, men att efter mer än 10 år börja ge sig på vuxna som agerade exakt så som hon bad dem är fel väg.
Hon måste lära sig att leva med att hon gjorde dåliga val som 12-åring. Hon måste lära sig att leva med att hon föll offer för ett odjur som av olika anledningar (tex hennes egen ovilja att polisanmäla och vittna) kom undan med det.

Hon kanske har läst om det i tidningen? Men jag håller med om att det kan vara anledningen.

Anonym (Anonym) Trådstartaren

Äldre 11 Feb 14:33

#30

Anonym (Fall) skrev 2017-02-11 14:18:05 följande:

Hur är det med henne annars? Skadar hon sig fortfarande? Mår hon bättre? Men du måste inte stå bakom henne om du inte vill. Men eftersom pojken var minderårig så hade han inte hamnat i fängelse oavsett. Hon ville inte anmäla då och hon inte vill ha terapi. Vad kan en förälder göra då? Terapi är ett bättre alternativ än en stämning som inte leder någonstans. Men att ringa lärare kan ju också känna sig trakasserade om hon ringer.

Nej, hon har mått ganska bra dem senaste två, tre åren. På ena sidan vill jag inte stå bakom något som inte kan lyckas, på andra sidan vill jag inte att hon tycker jag sviker henne här. Hon tvärvägrar terapi och det går inte att övertyga henne då. Jag kan försöka gå via pojkvännen kanske. Om han skulle säga det, så kanske inser hon det. Men han har inte gett upp på det juridiska än.

Jag tror inte hon vill ens att han ska vara i fängelse. Hon vill väl mer att det är "officiellt" att han har gjort så. Och lärarna tål nog också att bli uppringda en gång. Inte flera gånger förstås.

Stämma skolan

INNEHÅLL