Har inte hjärta att sluta med amningen, när valde era att själva sluta?

Varför inte bara fortsätta om barnet vill och du själv inte lider av det? Det finns inget som säger att man "ska" sluta amma barnet vid ett år! Amma så länge som känns bra för er!

Pappan har en åsikt att vi ska sluta men tycker det känns så tråkigt och att det borde vara något som jag och min sin bestämmer även om han såklart måste få ha sin åsikt.

Hoppas han är beredd att ta alla nätter i så fall?

Här väntade jag 2,5 år på att sonen skulle välja bort bröstet självmant, men till slut var jag så trött på att amma att jag själv valde att sluta. Sonen tog det bra (jag började förvarna ett par veckor innan att mjölken snart skulle ta slut) och var bara lite gnällig en kväll men det gick bra att trösta honom på andra sätt, så jag tycker vi fick ett fint amningsslut trots att det inte var på hans initiativ. Sedan hade han slutat äta på nätterna när han var i den åldern och ammades bara på kvällen, så det gjorde nog det hela enklare.

Vid 2,5 år satte jag stopp. Mitt barn hade nog gärna fortsatt längre, men det blev inga dramatsika utspel som första gången jag lite halvhjärtat försökte när barnet var 1,5 år. Jag tror att det spelade stor roll att barnet vid 2,5 kunde förstå när jag sa att vi snart skulle sluta (gav ett bestämd tid till det) och när jag sa att det gjorde ont i brösten så därför gick det inte längre. Vid 1,5 år blev barnet helt hysteriskt.

När jag slutade blev mina nätter bättre eftersom hen inte väckte mig för att snutta som hen hade gjort nätterna igenom så länge hen fick amma. Barnet var tämligen ointresserat av att amma dagtid, men som mys på kvällen och natten.

Kan pappan/partnern söva om nattetid?

Vi slutade amma på mitt initiativ men behövde aldrig ta nån kamp. Son och sambo sov själva några nätter sen var vanan borta. Vid det laget hade jag börjat jobba (kväll) så sövning och söva om klarade de fint själva så länge jag inte var nära. Efter ett par dagar var vanan bruten även om jag hade kläder längre så han inte kom åt.

Inte det du frågade om men ville dela med mig av att det inte behöver bli en konflikt. Men finns ju ingen mening med att sluta om du inte vill.

Dottern tog aldrig napp & tog flaska när hon var strax över året. Hon använde mig som snutte & vid mat, så i perioder var det kämpigt. Hon var med mig överallt, annars skrek hon. När jag väl testade flaskan ytterligare en gång, då när hon var strax över 1 år, så accepterade hon den & tvärslutade nästan direkt med amningen.

Sonen tvärslutade när han var 5,5 månad. Jag skulle stötta upp på kontoret under 2 veckor, vilket innebar att han bara fick flaska & mat när jag var borta. Fungerade i 3 dagar, sen vägrade han bröstet. Under denna tid ammades han mestadels, så jag fick "mjölka ur" på jobbet... Han tog napp & även flaska från start ibland om han blev akut hungrig & jag exempelvis var i stallet.

Fortsätt med amningen om det fortfarande känns bra. Jag saknar det nu med sonen som precis fyllt 1 år.

I mitt fall tyckte pappan också jag skulle sluta (och även min mamma), därav halvhjärtade försöket vid 1,5 år (som alltså "misslyckades"). Det jag lärde mig var att jag och barnet är de som bestämmer. I mitt fall blev det när jag kände att "nu vill inte jag längre", vid 2,5. Och det stoppet blev ju bra för då kom beslutet inifrån mig, utifrån vad jag kände. Så om jag ska råda andra är det att lyssna på dig själv, vad känns bra för dig - och självklart också barnet. Det ska kännas rätt för dig.

När man inte orkar själv tycker jag är ett riktmärke. Jag fick inte sova tillräckligt och tappade för mkt i vikt. Barnet var då ca 15 mån och pappan fick ta några nätter.

Min uppfattning är att pappan el nån annan inte ska ha nån åsikt i frågan eller jo såklart de får ha en åsikt, men inte bestämma över dig, din kropp, din tid.

Varför vill pappan att du ska sluta? Är ni i en vårdnadstvist?

Mina slutade själva vid 2,5 år och närmare 3 år. Jag tyckte om att amma så jag funderade aldrig över att sluta. Dessutom var det ofta väldigt praktiskt, särskilt när de var sjuka. Efter att de var över 1 år blev amningen annorlunda och handlade inte om mat på samma sätt som när de var yngre. När de var äldre ammade de i princip bara hemma före läggdags, om de vaknade på natten och ibland om vi hade tid att mysa i sängen på morgonen. På slutet kunde det gå några dagar mellan amningstillfällena.
Tycker man kan amma så länge man vill, så länge mamma och barn trivs med det.

Jag undrar faktiskt också varför... men jag tror någon har kommenterat något men det är bara en känsla jag har. Absolut ingen vårdnadstvist och nattamningen gör att han somnar om väldigt lätt vid uppvak och att det blir naturligt att det är jag som tar honom så jag tycker personligen att pappan borde tycka att det är rätt så skönt!

Min son är snart 19 månader och ammar fortfarande lite. Han har ofta velat amma när jag kommer hem från jobbet, när han ska sova och nån gång under natten.

De senaste dagarna har han ibland nobbat bröstet. När han vaknade inatt ville han bara ligga nära. Så jag tror att han är på väg att vilja sluta självmant! Vilket är jättebra.

Jag är lite tveeggad när det gäller amningen. Det är verkligen mysigt och jag mår också bra av det. Men, det är jobbigt att vakna flera gånger vissa nätter. När dottern slutade amma började hon direkt sova hela nätter och har gjort sen dess. Jag hoppas det kan bli liknande med sonen.

Mina har alla slutat självmant mellan 9 månader och 1 år. De som slutade närmare 1 år så var det väl mest mitt intiativ men de visade inte på ngt sätt att de ville ha bröstet, nöjde sig precis lika med med den mat som erbjöds istället. Sonen var den som slutade självmant vid 9 månader, han var mattokig och tyckte inte att bröstet var mat nog, hehe.. Alla mina har haft napp och jag tror att det kan ha spelat in i att de inte hade behov av att amma så länge.

Min son var 18 månader när jag slutade amma. Det kom naturligt, jag trappade ner under lååååång tid, till slut ammade jag bara en gång per dygn och det var inga problem när jag slutade. 

Om din man insisterar på att du ska sluta och du vill göra honom till viljes, så säg att du ska göra det, men att det kommer att ta minst 3-4 månader att trappa ner så pass långsamt att din son inte blir ledsen. 

Personligen tycker jag att mamman och barnet ska "bestämma" det tillsammans...