Ni som varit otrogna

Jag tror att många som är otrogna och då främst dem som är upprepat otrogna i sin relation inser att dem gör fel men intalar sig själva genom att ljuga för sig själva att det dem gör inte är fel.

Jag var också otrogen mot min nuvarande kille. Jag sökte också bekräftelse så jag hade sex en gång med min killes kompis???? Jag erkände för honom en vecka senare, sa att det hände på fyllan och hur mycket jag ångrade mig! Jag sårade verkligen honom den gången och fem år senare, kommer det fortfarande upp. Det är inte värt det, har jag lärt mig. Vi jobbade iallafall genom oss den jobbiga perioden, fast ända sen dess har jag varit orolig att han kommer göra samma sak mot mig fast aldrig tala om det!

Jag var otrogen, avslöjades, och nu har hon straffat mig genom att suga av en annan kille. Dock kvarstår problemet med att inte kunna lita på mig, vilket jag mycket väl förstår. Hoppas nu bara på bättre tider för oss, och förlåtelse. Själv är jag inte bitter för hennes straff med den andra killen.

Jag har knullat andra innan mitt nuvarande förhållande. Till skillnad från dig har jag tackat nej till alla erbjudanden som jag fått när jag varit i ett förhållande. Det är väl skillnaden mellan oss, att jag ogillar att såra och förnedra den jag lever tillsammans med.

Älskar man någon har man åtminstone respekten att d i s k u t e r a eventuella öppna förhållanden, istället för att ljuga, bedra och förnedra den man lever med. Att vara otrogen är en egoistisk handling som man enbart gör för sin egen skull. Därför anser jag att den otrogne mer kär i sig själv än sin partner.

Jag hade möjligen gått med på ett öppet förhållande, men min sambo är inte intresserad av sådant. Har faktiskt haft diskussioner i början av förhållandet om hur vi ser på saken, vilket alla sunda förhållanden bör ha. Endast då kan man skaffa någon som motsvarar ens egna värderingar. 

Ja jag har varit otrogen. Jag har också bestämt mig för att lämna min man.

Han får försöka hitta någon som gillar samma saker som han dvs fotboll. Han har de senaste tio åren inte lyssnat när jag har pratat, han väntar bara på att jag ska bli tyst så han får prata vidare om sitt. Han vill aldrig ha sex. Han ger aldrig komplimanger eller någon fysisk närhet.

När en bekant till mig började stöta var det öppet mål, så svältfödd var jag på bekräftelse. Jag har tagit upp detta men min man tusen gånger. Tog även upp med honom att det gått så långt att jag börjar intressera mig för andra (innan något hände med han jag träffar nu). Han svarade att jag kan göra vad jag vill så länge jag inte blir kär och vill skiljas. Men nu är jag trött på detta, vill inte leva så här. Han har dock inte kommit på mig.

Fast då kan man ju inte riktigt kalla det otrohet. Om han inte bryr sig är det snarare ett öppet förhållande, om än ett ensidigt sådant.

Låter inte som någon av er har särskilt starka känslor för varandra. Då är det bättre att avsluta förhållandet. Inte kul att leva kvar med en man som inte ens bryr sig om en.

Jag hade i alla fall inte kallat det otrohet. Då han redan innan talat om att han inte bryr sig om vad du gör med andra.

Jag skulle vilja intervjua en person som har varit otrogen. Finns det någon här som vill ställa upp? Det går självklart bra att vara anonym.

Detta är ett ämne som berör och många känner igen sig i den ena eller den andra sidan om otroheten.

Mejla till linnea.gustafson@metro.se om du kan tänka dig att vara med i en intervju.