Förtvivlad över STÄNDIGA bråk m 5-åring, hjälp!

Ja, det håller jag med om. Vi har just en rättsprocess bakom oss, det blir säkert flera. Kanske kan jag få igenom terapin till sist. Men tills dess känner jag att jag behöver strategier...

Om han inte borstar tänderna på måndag så är det alldeles för lång tid till lördag för att han ska förstå konsekvensen. Konsekvensen måste komma mer direkt. 

Det där med påklädnad hade jag också problem med då min dotter var i den åldern. Jag löste det genom att ta bort alla hennes kläder och införa skoluniform. Hon hade helt enkelt samma kläder på sig varje dag. Jag hade en uppsättning skjortor, strumpor, leggins och klänning. Inget snack, utan exakt samma varje dag. Visst förskolan höjde på ögonbrynet något, men det funkade. Ett par år senare kunde jag introducera andra kläder igen. 

En annan sak som kan fungera är att ta bort leksaker. Många av oss har alldeles för många leksaker och det stressar barnen. Rensa rensa rensa! Och när du känner att du rensat klart...rensa lite till! 

Fasta rutiner...ju mer han krånglar ju fastare rutiner bör han ha. Barn känner trygghet i rutiner. Skippa roliga överraskningar utan kör på tråkigt vardagsliv ett tag där samma sak händer varje dag. Du kan sätta upp ett schema på väggen.

Jag tänker som någon redan nämnt på trotssyndrom (Oppositional Defiant Disorder, ODD). Här kan du läsa mer om det: gillbergcentre.gu.se/forskningsomraden/Diagnosgrupper,+metoder+och+vissa+p%C3%A5g%C3%A5ende+studier+vid+GNC/trotssyndrom

Jag tänker att du också kan söka föräldrakurs eller annan hjälp till dig själv och den vägen få redskap hur du kan hantera konflikterna med sonen. På det sätt kommer du runt pappan som vägrar BUP. 

Ett annat sätt att komma runt tänker jag är att få fsk att hjälpa er genom att de föreslår utredning, utifrån att han får utbrott även på fsk.

Jag rekommenderar också att läsa Bo Hejlskov "Barn som bråkar", samt Ross W. Greene "Explosiva barn" för tips och råd till dig.

Har du någon form av avlastning?

Eller någon som storebror kan få avlastning hos som en liten vilopaus från brorsans ständiga utbrott? Jag tänker att han också kan behöva det... 

Styrkekram till dig! 

Tack för era svar.

Påklädningsbråket handlar inte om vad han ska ha på sig, det bryr han sig inte så mkt om. Det handlar om ATT han ska klä på sig.

Prova att låta honom sätta på sig nya kläder på kvällen och sova i, så kan han gå direkt till förskolan på morgonen utan att byta. Kanske inte känns jättekul men under en period kan det kanske vara ok, för att slippa just den konflikten.

Men OMG så smart! Det ska jag komma ihåg, om lillasyster här tänker börja bråka om det när hon blir större.

Min 6åring bråkar också med mig om allt. Jag försöker tänka att det är ett barn och det är ingen prestige i att "vinna". Hon får vinna ibland.

Ofta har jag upptäckt att hon blir medgörlig om jag visar (spelar!) att jag inte bryr mig.

För ser din son att du gärna vill ha din vilja igenom...ja, lycka till! Då blir det fight för han är antagligen som du.

Med maten blev det lättare för oss när jag låtsades om att jag inte brydde mig om vad hon åt. Då släppte hon trotset för där fanns ju inget att " vinna". Då började hon äta mer och smaka mer av egen motivation.

Ibland har jag gett upp och hjälpt till med påklädning trots att hon var 5. Tänk att det inte kommer pågå så länge till

Jag tror absolut att jag kunde tjäna på att vara "coolare". Jag ska jobba på det. 

En aktuell situation:

Normalt sett ska barnen plocka undan sina leksaker varje kväll innan gonattsagan. Det funkar sådär. Men ändå hyfsat. Igår tyckte jag att de hade så kul med leken så jag ville inte avbryta dem. Därför gjorde jag en deal: de måste inte plocka ikväll, utan vi kör ett städrace imorgon -- idag -- istället. Vi pratade noga om att de efter frukost skulle städa rummet. Jag betonade att det var viktigt att man håller sig till överenskommelsen.

Idag efter frukost: jag säger ok, nu är det dags. Jag ger er en timme (normalt brukar det ta betydligt kortare för dem, så det är rikligt med tid). Jag påminner var 15e minut och säger hur mkt tid som är kvar. Efter 1 timme är det inte städat. Jag ger dem en bonus på ytterligare en kvart. De städar inte. Jag tar då undan alla leksaker de inte städat upp. Lillebror får ett utbrott, skriker av lungornas fulla kraft att jag ljuger, att de inte fick tillräckligt med tid. Han tar sopborsten och börjar banka med den på golvet. Jag tar den och ställer undan och sätter mig och äter lunch med storebror. Lillebror växlar mellan att gråta i min säng och att komma in och skrika svärord till oss i köket. Han ser att jag gråter. Han går då och spottar på golvet. Då blir jag arg och ryter till, ger honom en trasa så han får städa upp. Det gör han under protest. Nu sitter bröderna och pratar (fantasilek) och verkar glada. Och jag är helt slut. Underbart väder ute, vi hade kunnat ha en trevlig helg. 

Jag tänker att med yngsta sonens utbrott skulle ni alla må bra av att följa ett strikt inrutat schema. För att du bröt schemat igår, naturligtvis med allra bästa avsikterna, ledde till en enorm krafturladdning idag. Så jag tänker att vardagen skulle kunna bli bättre om allt var superinrutat. Att du gör en bild-veckoschema och bild-dagsschema om vad som kommer hända och när. 

Vid sådan fall som att du ger dem en vis tid (abstrakt detta med tid för barn) till att göra något så är det nog bättre att du visualiserar detta med en äggklocka tex, där den ringer när tiden är slut. Då blir det inte du som säger att tiden är slut utan kl ockan. 

Jag förstår att det är svårt för dig att hålla igen på din egen ledsenhet över situationen men att sonen ser den enorma effekt hans handlande har och hur han kan bringa dig ur fattningen totalt tror jag inte är bra för honom när han är i sina affekttillstånd. Däremot tycker jag du kan berätta om det i lugna stunder: "Jag blir jätteledsen när det blir bråk och skrik som igår när XXX hände."

Jo jag förstår det. Men ibland kan utbrotten triggas av att det är olika varje dag. Om du håller det likadant, dvs samma kläder, så kan det hjälpa. 

Har två boktips, Fem gånger mer kärlek och så Bråkiga barn. När mina barn gör så söker de ofta uppmärksamhet och om man laddar vardagen med så mycket positivt umgänge som det går, och ger bråken så lite uppmärksamhet som det går så blir det mkt bättre. de två böckerna ger dig mkt kött på benen och handfasta tips

Detta funderar jag på också.

Utifrån vad du skriver i ts låter det som att barnet har problem med förändringar - både som ovan att byta rutiner men också generellt att gå från en aktivitet till en annan.

Går det att strukturera upp tiden mer i vardagen? Tex ha ett bildachema + nån form av "timstock" - är ju ett hjälpmedel man kan få från BUP men finns också som app som man kan ladda ned själv.

Det finns även bra appar för att göra bildscheman med inbyggda påminnelser. Även såna där man kan lägga in egna fotografier på tex den egna tandborsten och sen bocka av när man gjort uppgiften som bilden visar.

Kanske något att pröva?

Hej hej TS du har fått massa bra tipps, rekommenderar även boken barn som bråkar.
Men jag tycker även du gör mycket rätt så ta till dig av de bra råd du fått. Men det kan finnas en till aspekt som kan påverka.
Jag var ett sådant barn även min man, min mamma fick tillslut reda på att jag var allergisk mot färgämnen min man blev som vuxen helt totalt glutenintolerant , hela tarmen kollapsa idag diagnos celiaki och inte en brödsmula klarar han. ( förmodligen har han haft det hela livet, därav hans ilskna humör som barn )
Jag har även en son som är 4 som liknar din. Han har nu glutenfri kost och så ger vi han ganska hög dos omega 3. Det är ett annat barn nu ! Jag tycker du ska titta lite på hans kost och ta en funderare läs på, omega 3 har jättebra effekt på explosiva barn.
Food Pharmacy s blogg och hemsida har mycket bra info om bra läkande kost

Tack för era svar. Idag provade jag med att inte tjata. Jag förberedde honom på det innan, och påminde inte om påklädning men om tiden tills vi måste gå. Han klädde inte på sig förrän storebror och jag stod i hallen med ytterkläder. Det var iofs skönt att slippa tjata men känns inte hållbart heller att vi ska stå påklädda och vänta på honom.

Nästa grej jag tänker testa är att klä på honom. Vilket är det han vill, enligt vad han säger. Som sagt, förr när jag testat det har han hittat på andra sätt att förhala och tjafsa. Men kanske går det denna gång.

Ska tillägga att storebror distraherar honom som tusan, vilket är en ytterligare komplikation. De älskar att leka med varandra. Och storebror klär på sig på en minut och är sedan leksugen och då är det ju nästan omöjligt att motstå, för båda. Lillebror klarar inte att fokusera på påklädning, storebror klarar inte att lämna honom i fred. Ofta får jag bråk med båda när jag försöker få lillebror att klä på sig och storebror att sluta "störa".

Extra trist att det blir ett problem av något som ju egentligen är toppen, dvs att det bästa de vet är att vara tillsammans.

Jag tycker du ska ge det mer tid. Jag gjorde så att jag bestämde mig att min 5-åring ska klä på sig själv. Sa till någon enstaka gång, klädde på mig och lillasyster och gick sen ut genom dörren. Då blev det mer fart på honom. Men det tog ca en vecka, han gjorde det snabbare för varje dag och nu funkar det bra.
Om han absolut vägrar så bokstavligen drar/lyfter jag ut honom och då fryser han ju och går med på att klä på sig. Jag har tider att passa och kan inte låta det ta hur lång tid som helst, jag tror också det hjälper mig att vara lite hårdare, annars skulle han nog köra över mig helt...
Och det där med utbrottet när du tog bort leksakerna. Gav du en varning? Min 5-åring kan också bli helt förtvivlad av ett straff om han inte förstår att man menar allvar. Så jag måste varna, "om du inte städar nu så kommer jag....", ge honom några sekunder att starta, sen genomför jag hotet om han inte gör det. Efter några gånger förstår han vad ett hot om straff betyder. Man måste ge en varning och man måste genomföra det! Så man ska bara ta till det när man verkligen vet att man kommer att genomföra hotet om straff.

Vet inte om du fått tips om det än men läs om  lågaffektivt bemötande

Det kan hjälpa dig.