Min syster kallar mitt barn för tjock

whoops, läste lite fel där.
Men om ungen växer 10cm på ett år så behöver de bara hålla still vikten i typ 2 år för att hon ska vara snäppet till underviktig.

Fast om barnet inte ska fortsätta öka i vikt måste något göras åt kosten. Något är ju uppenbarligen fel när hon väger så mycket.

Och uppenbarligen har ju det redan hänt eftersom barnet inte gått upp i vikt alls på ett halvår.

Ett halvår är inte särskilt lång tid. Flickan kanske inte växt så mycket, eller har varit sjuk mycket.

Hon kanske rent utav har cancer, eller en sköldkörtelsjukdom, kanske hon sitter och proppar i sig 15 chipspåsar om dagen, kanske serverar ts enbart gräddglass till frukost, lunch och middag.

Eller så kan man se det positivt och sluta anta så jäkla mycket saker.

Jag gissar att din syster är genuint orolig för din dotter. Har hon gett några vinkar tidigare? Det kan ju vara så att hon försökt nå fram förut men inte lyckats och därför kände att hon behövde ta i ordentligt för att du skulle förstå allvaret. Som jämförelse så väger mitt barn med samma längd 20 kg mindre än ditt. Och även om hon är smal är hon inte pinnsmal och är rätt muskulös.

Frågan är ju om hon alltid har legat över eller inte. Är hon bara tillfälligt "tjockare" så är hon ju inte överviktig i den meningen, då handlare det nog snarare om att hon inte har hunnit växa ikapp sin vikt, så att säga.

Du har ju nu noterat förhållandena mellan vikt och längd, det kan vara bra att ha gjort om den här tendensen fortsätter. Men så länge hon mår bra, äter rätt och rör på sig så skulle inte jag oroa mig i dagsläget.

Och man ska aldrig banta barn. Inte vuxna heller.

Med tanke på hur grymma barn kan vara mot varandra om man är lite överviktig så kanske du ska ta åt dej lite. Dra in på socker och annat ontyttigt tex.

Jag tycker att det låter som att du inte riktigt ser verkligheten, din dotter är 7 år, 135 cm lång och väger 45 kg, det är ett iso-bmi på 24,69, dvs fetma. Om hon skulle få ner till 37-38 skulle hon hamna på övervikt, och runt 32 kg för att vara normalviktig. Så att hon bara skulle ha lite extra kan inte stämma, rent objektivt. Det skulle kanske kunnat stämma om hon ligger låg inom övervikt-spannet.

Jag tror att din syster vill väl, men att det kommer ut hårt. Kanske pga att du ser din dotters extra kilon som "lite extra" och inte den fetma det faktiskt är.

Men eftersom hon stått still i ett halvår kanske hon håller på att växa in i sina kilon. Men var uppmärksam på att den posivtiva trenden håller i sig.

 

Jag har sagt samma sak till min syster. Vi har väldigt mycket hjärt- och kärlsjukdomar i vår familj, vansinnigt oansvarigt att inte lära barnen bra vanor.

Det är en myt att barn ska vara tunna i lågstadieåldern. Har tom hört de som menar att man ska kunna räkna revbenen. Vet inte varifrån villfarelsen kommer.

Barn kommer i alla varianter tunna som runda. Ibland är det så att barn lägger på sig extra kilo inför en tillväxtspurt. Och så kan det vara i TS fall. Men det vet vi inte.

Det viktiga är att man ser över att maten är hälsosam och barnet rör på sig regelbundet. 

Nu har ju TS ganska många kilos övervikt. Då är det väl inte fel att ta tag i det på ett så tidigt stadium som möjligt.

Hon väger mer än vår ena son som är lite längre än henne och han är överviktig.
Vi försöker ha lite koll på honom och säger ifrån ibland när det gäller godis/fika och faktiskt även när det gäller mat.

Såklart att det är nödvändigt att ta tag i situationen. Har jag skrivit något annat?

Din syster kanske har varit så finkänslig att du inte förstått att hon sagt något tidigare?
Var glad att hon sa något (dock väldigt otrevligt formulerat) så Du äntligen fick upp ögonen.

Övervikt är ju ett hälsoproblem och du vill väl inte att hon ens ska riskera få alla dessa följdsjukdomar som ligger i kölvattnet av fetma.

Fokusera inte så mycket på vad din syster sa utan fokusera på hur du ska hjälpa din dotter istället.

Hjälp henne med bra kost och en aktiv vardag.

Är Swer och Sweri samma person? Om så, ja ts ditt barn är stort med de måtten du anger.